Sökresultat för: kvinnohistorier

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet i veckans lista

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet – tänk vad mycket en liten kort vecka i januari kan innehålla ändå? Det är söndag och dags för en sammanfattning av veckan i både gott & blandat. Som min egen reflektionstund över livet, fast jag delar den med er. Alltså, vet ni: det är inte så dumt att se över hur veckan har varit. Är jag på väg i rätt riktning eller har jag svävat ut mot något som jag egentligen inte vill? Tja. lite både och tror jag …

Veckans gott

Både kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet ska in här. Men en sak i taget och vi börjar med fredagskvällen och Kvinnohistorier

Kvinnohistorier

Jo, i fredags kväll hade vi det första styrelsemötet i stiftelsen Kvinnohistorier, som jag skrev om här, en insamlingsstiftelse som verkar för både de skrivna och de oskrivna kvinnohistorierna, från dåtid till nutid. Jag satt hemma på min ö och övriga styrelsen var i Falun. Klart att det hade varit roligare att vara på plats, men … ett ganska kort möte och de fantastiska digitala möjligheterna vi har gjorde den resan onödig. Jag har aldrig jobbat med stiftelseformen förut, ska bli jättekul. Och spännande!

Kometer och annat utonjut

Kom nyss in från en promenad med löptiksjagande hundar alldeles nyss. OMG vad jobbigt vi har det, både hundarna, Claes och jag. Men det är vacker ute. Ja, som det ju är här på ön. Och de satt ner och tittade åt samma håll nästan samtidigt båda två när jag skulle fota dem. Vackert så?

ena sekunden tittade Jackson mot mig …
… och i nästa sekund Brorsan

Ja, jag vet att jag tjatar om det varje vecka både här på bloggen och i mitt HEJA-rop (nyhetsbrevet som kommer ungefär en gång i veckan och som ni kan signa upp er till er), men det finns liksom inget slut på hur gôtt det är med UToNJUT. Andetagen, utsikten och känslan av att vara en del av något stort och enastående. Oslagbart!

Apropå att vara en del av något stort så fick jag ett meddelande från Agneta, en kompis, igår kväll om att en komet skulle vara synlig lite senare och skulle jag vilja följa med ut och kolla in den. Klart jag ville! Den gröna kometen ZTF som inte hade varit synlig på 50 000 år, syns bäst i nymåne och min försigkomna vän hade kollat in att exakt 21.55 igår kväll var det nymåne. Vem vill missa en sån chans? Tänk att de sista som såg den här kometen levde för 50 000 år sedan. Tänk vad de kommer att säga om 50 000 år om oss? Snacka om att vi är en del av något oerhört.

lördagsoutfiten: flytoverall och kikare som accessoar

Hur som: vi tog på oss våra flytoveraller och grabbade tag i varsin kikare och gick ut vid halvtiosnåret. TIll toppen av ön, ju närmare desto bättre? När vi väl kom upp till toppen (eller väl? det är ju ungefär fem minuters promenad, he he) tittade vi upp och insåg att det nog skulle bli svårt att se den där kometen. Molnigt som tusan! Men det spelade ingen roll. Vi gjorde vad vi kunde och fick en skön kvällspromenad tillsammans. I ett av mina absoluta favoritplagg.

utsikt över Rörö …
Kikaren …
och flytoverallen

UToNJUT-bonus …

Jamen faktiskt. Så här stilla kan det också vara här på västkusten!

sjöbodar, stiltje, Knippla, västkusten, Bohuslän, Malin Lundskog — spegel spegel …

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, västkusten, Malin Lundskog — Kolla in hamnen här på knippla i morse

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, Malin Lundskog, Bohuslän — mer bleke

Kul på jobbet

Kvinnohistorier är ju självklart en del av detr som har varit kul på jobbet, men blandar och ger med lite annat också. Min mastermind. Wow för den och att vi utmanar varandra vidare i utvecklingen som företagare. Varje måndag. År ut och år in. I måndags hade vi ett extraordinärt peppande måndagsmöte och den energin har jag burit med mig hela veckan.

Vi kom ut med ny episod av podden Skriverier med Malin och Cilla, en av de två podcasts jag driver, i fredags. Vilket avsnitt! Ja, men. Visst är det härligt när man är sådär extra nöjd med det man åstadkommer i jobbet. Och annars.

Träningsuppdragen som jag älskar fortsätter. För några år sedan trodde jag att jag var slut som instruktör, var så jäkla trött på mig själv, mina ord, min röst (sa hon som just var så nöjd med sin egen podd?) att jag inte vill instruera mer. Men … när jag hittade balansen på mängden uppdrag blev allt annorlunda. Så, nu kör jag få och naggande goda tränaruppdrag och har minst lika kul som dem jag tränar. Kanske mer ibland, he he.

Skrivandet fortskrider och nu har jag fått repsons på ett manus från testläsare. Det är skitäskigt att skicka iväg något som jag själv vet inte är klart, men ändå behöver andras blickar på. Läsar-ögon och inte lektörs-, redaktörs- eller författarögon. Oj oj oj, vad det var kul att få kommentarerna som innebär några ändringar (precis på de områdena jag själv var tveksam till!) och sen hyst in i ugnen. Eller i alla fall skick iväg med mailen till lektör och sen? Well, vi får se. Men hoppet är som ni vet det sista som överger …

Och veckans blandat

Nä, det här är nästan … läskigt? Jag ommer inte på något annat än att det fortfarande inte är någon träning för mig (berättade om varför här, men absolut ingen fara!). Är ändå ofantligt glad och tacksam över att jag vill ha träning i mitt liv och att jag har jobbat så länge med att inspirera andra till att träna tankar och jobba i myrsteg, så … Inte hela värden. Bara lite blandat.

Men nu undrar jag: kommer jag inte på något för att jag inte vågar se skiten, eller är jag så käck att jag faktiskt ser uppsidan med … det mesta? Ja, det skulle väl vara insikten om bristen på östrogenplåster som jag bloggade om här, men samtidigt ledde det till en fin diskussion och ett varmt systerskap i mina sociala kanaler. Hmmm …

Okej. Längtar hem. Bor ju fortfarande i hyrt hus och renoverar hemma, men det är ju inte hela världen. Men annars? Har det gôtt! Och hoppas verkligen detsamma för er allihop.

Ses snart igen, tills dess HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning

Kvinnohistorier som behöver berättas, skrivna som oskriva kvinnohistorier från dåtid till nutid – det där är ungefär vad insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier verkar för. Och vet ni vad? I veckan blev jag invald i styrelsen för stiftelsen. Inte konstigt att jag går runt och mallar mig va? Särskilt inte eftersom jag har varit med i en del av arbetet med vad stiftelsen ska ha för inriktning och hur vi ska få ihop allt med filmfonder, event och att sprida kvinnohistorier som behöver berättas.

kvinnohistorier, logga, styrelse, Malin Lundskog

Stiftelsen Kvinnohistorier är nystartad och styrelsen nyvald, men det här är förhoppningsvis något som jag får mängder med anledningar att återkomma till. Jag kommer att ansvara för eventen som går under namnet Kvinnohistorier förenar, för … det är väl just det de gör, historierna? Förenar.

Det känns hur som helst himla kul, eftersom jag vurmar för kvinnors välmående både genom mitt arbete som hälsocoach, podden Mitt perfekta liv och dessutom har ett hopp om att kunna belysa kvinnofrågor i mitt skönlitterära författarskap. (Hoppsan sa! Det där kan har varit första gången jag sa det högt och även om jag hoppas att jag som författare kan underhålla mina läsare, så hoppas jag också att lyfta frågor om sådant vi tror vi ska skämmas för. Som vi inte pratar om och som är tabu. Ja, som inkontinensen i min roman Mariannes mirakel till exempel.)

Veckans Gott&Blandat undrar vad fan Qatar håller på med

Apropå kvinnohistorier: Läste på SVT Nyheter om Damlandslaget som försvann. Alltså, när ska världen bojkotta detta fotbolls-VM? Jag älskar fotboll. Och stora mästerskap. Men visste ni att ett av argumenten Qatar hade med när de ansökte om att få vara värdland för fotbolls-VM var att de lovade att utveckla damfotbollen i landet. Och visst, när landet tilldelas VM bildade de för första gången ett damlandslag. Hurra?

Nej, verkligen inte hurra. Qatar har ingen nationell liga för damfotboll och damlandslaget (?) har inte spelat landskamp sedan 2014. Sådant har jag retat mig som på fan idag. Qatar är sötlakritsen i min gott&blandat-påse, en bit jag tycker man ska tänka till om. Göra om. Få att tänka om? Den gillar jag inte, men den finns där. Varsågoda, ni som vill ha … Det här är en kvinnohistoria vi behöver skriva om.

Cool belysning i Slottsskogen

Jamen, kolla här! Gick en sväng i Slottskogen i veckan, medan jag väntade på att klockan skulle slå bokklubbsdags. Och då gick jag förbi det här. Blev glad. Vad blir ni?

kvinnohistorier, cool belysning, Slottsskogen, Göteborg — Vem vill inte hoppa runt där inne?

Det här är alltså lite av det som har hänt eller jag har känt i veckan. Det har hänt mer. Självklart! Men hur kul är det för er att läsa vecka ut och vecka in om att vi drar ut på sjön för att kolla hummertinorna? Eller att jag tränar, hoppar runt på klipporna med hundarna, badar och skriver. Skriver och skriver och skriver. Just nu på en berättelse som kan bli min tredje roman. Som har gjort att jag idag har googlat på både ’färg, insatsledare, hjälm’ och ’smycken, andra världskriget’. Eller att jag gillar Springsteen och hans nyinspelning av gamla soullåtar?

Den här veckan har jag dessutom stängt en stor och betydelsefull dörr, men den dörren kräver sitt eget blogginlägg. Eller … jag kan säga så mycket som att jag har stängt medlemsprogrammet GLAD FRi STARK. Min stolthet. Vilken blandning ändå? Livet alltså! Gott & blandat.

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning är alltså titeln på mitt söndagsinlägg den här veckan på bloggen. Kom inte på förrän nu att jag glömde ta med det här med vintertid. Eller normaltid, som det ju också är. Vad skönt det var att gå upp imorse. Ljust! Och höstmörka kvällar tycker jag är jättemysigt, så den här tiden passar mig. Vad säger ni, vilken tid är bäst?

Oavsett tid: ni är bäst allihop! Bara så att ni vet …
Vill ni läsa fler söndagsinlägg av gott&blandat-karaktär så hittar ni dem här.

Tills vi ses igen: varma kramar från mig
Malin Lundskog

Kvinnohistorier från både nu och då. Och sen?

Kvinnohistorier från både nu och då och sen … Jag jobbar ju dagligen med nutida kvinnohistorier. Hur vi kvinnor mår och vad vi mår bra av. Vad det innebär att leva hälsosamt, ha balans i livet, stressa lagom, vila i tid, motionera och träna på en nivå som gynnar vår hälsa och inte tvärtom.

kvinnohistorier, Malin Lundskog, frihet, kvinnokropp, havet, västkusten, Knippla — glada, fria, starka kvinnor!
från då till nu. och sen.
Foto: Viktoria Davidsson

Nutiden är inget utan dåtiden

Jag jobbar med det som verkar så självklart när man läser om det. När man tänker på det. Men, på vägen mellan att läsa/tänka och att göra hinner mycket hända. Eller lite. Det beror på hur man ser det. För även om vi alla vet vad som är bra för oss så finns det något som heter vanor. Och det finns normer och arv.

Ju mer jag tänker på och arbetar med vanor, med mindset och vad det är som gör att vi agerar som vi gör, desto mer kommer jag fram till att det inte går att separera dåtid från nutid. De oskrivna reglerna om hur vi bör vara, se ut och bete oss sitter så djupt rotade att vi inte ser dem. De har skapats genom historien och successivt anpassats efter tiden som är. Och vi agerar som om normerna är bäst för oss.

Är det vi själva eller normerna som styr?

Men … bara för att flest gör en sak betyder inte det att det är bäst! Eller hur? Men … himla lätt att tro det. Eller förresten: himla lätt att inte ens tänka på det, utan istället köra på utan att lägga märke till vilka normer som styr oss. Eller vem som har börjat skapa de oskrivna reglerna om hur vi ska se ut. Bete oss. Eller vara.

Vad är det som gör att vi ska se ut på ett visst sätt? Att lyckan sitter i en slimmad kropp, långa ben eller slät hud? Vad är det som gör att vi fokuserar på utseende istället för funktion? Som gör att vi inte har tid att stanna upp, reflektera och känna efter vad vi själva mår bra av?

Förebilder

Okej, nu skrev jag vi här ovan, som om det gäller alla. Det gör det självklart inte, för det finns några som inte låter sig styras. Några som har tagit sig tid att reflektera. Som har jobbat på kärleken till och acceptansen av sig själva. Och de här några … hade de inte varit starka och trygga hade de lätt som en plätt halkat tillbaka i fållan igen. In i mallen. För att inte märkas, synas eller vara besvärliga. För det bör man inte vara.

Då hade vi andra som inte är lika starka eller trygga inte haft någon förebild till hjälp på vägen mot nya och förhoppningsvis hälsosamma vanor, normer och oskrivna regler. Ni vet: normer där vi inte dömer varken oss själva eller andra. En kultur där vi ser att vi alla är olika och låter det vara så. Där vi har tid och mod att våga lära känna oss själva. Känna att vi är tillräckligt viktiga för att ta plats i våra liv. För att må bra. För att leva hälsosamt. Och lära känna och acceptera dem omkring oss. På riktigt. Ni vet. Sådär som är så viktigt.

Kvinnohistorier från nu och då hänger ihop med vår hälsa

Svaren på frågorna jag ställer här är lika svåra som enkla att besvara. För visst låter reflektion, acceptans och självkärlek inte så himla svårt? Men … visst låter det samtidigt inte så himla enkelt? Jag vill så gärna prata mer om det här! Det här som jag tror är hälsan självt! (Okej, det här och #utonjut i naturen, he he).

min perfekta kropp, podd, podcaster — I podden Min perfekta kropp kopplar vi ihop vår hälsa, med våra tankar och känslor kring vår kropp. Och varför vi inte fattar att vi har perfekta kroppar …

Vill ni prata med mig om det? Jag öppnar kommentarerna fria här till exempel. Och på mitt Instagramkonto. I podden Min perfekta kropp är samtalet igång. Och i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK. Självklart är ni välkomna att höra av er på mail om det känns bättre.

Dessutom är du varmt välkommen till hybrid-bokmässan Kvinnohistorier, där jag modererar inledningen och där vi pratar om kvinnohistorier nu och då. Har ni tänkt på att häxprocesserna då kan ha med vår hälsa nu att göra?

kvinnohistorier från då och nu — välkommen att skriva historia med oss!

Jag hoppas att vi lär oss massor av då och nu för att må riktigt, riktig bra sen. Sen som börjar … nu!

Historien kommer vi inte undan, men det är nu vi har chansen att lära oss av den. Och utveckla den till något alldeles ohemult hälsosamt och bra för oss. Allihop.

Ses snart igen!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//Malin Lundskog

En unik skrivretreat där vi träffar läsare

En unik skrivretreat i kulturhistorisk miljö är nu öppen för intresseanmälan. Den här skrivretreaten är för er som skriver dåtida, nutida och/eller framtida kvinnohistorier. Ni längtar efter att få kreativiteten att flöda, tiden att skriva, modet att visa läsarna er unika röst, möjlighet att träffa läsare och sälja böcker och dessutom inspireras av att skriva i det privata Myrdalsbiblioteket. Vilken skrivande människa vill inte delta, är kanske snarare frågan?

Ansök till världspremiären av SKRIV OHOJ

I maj ser jag fram emot att skriva, meditera, pausgymnastisera och skapa pitchar som tar världen med storm tillsammans med er som skriver dåtida, nutida och/eller framtida kvinnohistorier.

Det bästa som finns är att ha kul tillsammans, utveckla varandra och få det att pirra av kreativitet i både magen och hjärtat. Jag mån om att gruppen som deltar ska vara en perfekt match och öppnar därför upp för intresseanmälan. Är du en av oss som ses i Varberg? Chansen ökar när du anmäler ditt intresse, vilket du gör via den här knappen:

Jag klickar här och hoppas hoppas på att komma med!

en unik skrivretreat, författare, skrivohoj, bokohoj, event, Hans Klaive — Bild av Hans Klaive på Kladd o Hoj. Visst är den fin?!

Jag kallar skrivhelgen för SkrivOhoj eftersom den är i nära samarbete med något så spännande som KladdOhojs cykelevent för bokentusiaster: BokOhoj i cykelstaden Varberg.

SkrivOhoj är ett unikt tillfälle att möta läsare

Jag erbjuder en tredagars-retreat med verktyg som kraftfulla skrivövningar, meditationer och tid för det egna skrivandet samt ett helt nytt sätt att möta era läsare, nämligen i cykelsadeln.

När&Var? 18-20 maj 2023, från 9.30 torsdag morgon till ca 16.30 lördag eftermiddag

Vi bor på mysiga Flodhästens Husrum & Frukost och skriver på det privata Myrdalsbiblioteket. Vi cyklar också en runda med läsare och det härliga Bokohoj-teamet. Rundan avslutas med After bike på hotell Gästis, som är fyllt med böcker. Där får vi också chans att prata mer med läsare och sälja våra böcker!

Det här igår i den unika skrivretreaten:

Morgonmediation för att öppna upp till kreativiteten
Skrivövning som en kraftfull start på dagen
Frukost
Retreat där du jobbar med ditt eget projekt
Guidning på Myrdalsbiblioteket
En hisspitch utöver det vanliga
Pausjumpa anpassad för författare. OBS! Inget svettigt träningspass utan lugna rörelser för kreativitet, koncentration och stela axlar
Kaffe/te och enkel fika
Cykeltur, ungefär tolv kilometer i fyra timmar, tillsammans med BokOhoj och läsare fredag eller lördag. Ett oHojevent bygger på cykla, smaka, lära, det kan läsa mer om via länk längst ned i inlägget.
Afterbike fredag och lördag med bokförsäljning och samtal med läsare
Bokning av gemensamma middagar (kostnad för mat och dryck tillkommer)

Jag leder en unik skrivretreat

Den som leder skrivretreaten är jag. Ni som har hängt med mig förr vet ju att jag är författare, kommunikatör, coach, hälsoexpert och poddare med mångårig vana av att leda både grupper och individer till utveckling, erfarenheter och kompetens som passar ett skrivretreat som hand i handsken. Dessutom har jag lockat fram Annika Anderbark ur hennes skrivbubbla, så under en av dagarna leder hon gruppen till oanade stordåd i kreativitetens tecken.

Cyklingen leds av de erfarna eventskaparna Suzanne Gadd och Hans Klaive på KladdOhoj, som är hur härliga som helst!

Anmälan & kostnad

Eftersom vi kommer att vara så få som deltar vill jag lägga ner kraft och energi på att sätta ihop en grupp som kommer att ha jätte jättekul tillsammans, där alla inspirerar varandra. Ni ansöker via den här länken:

JAG KLICKAR HÄR EFTERSOM JAG SJÄLVKLART VILL DELTA PÅ SKRIV OHOJ

Eftersom det är världspremiär våren 2023 och ett oprövat koncept bjuder vi in till retreaten (inklusive cyklingen!) till en kostnad av endast 2 950 kr.

Kostnad för boende på Flodhästen med två övernattningar, som du bokar själv efter bekräftelse på att du har en plats på retreaten:
Enkelrum 1600 kr/person för två nätter + 100 kr frukost/dag
Dubbelrum 1000 kr/person för två nätter + 100 kr frukost/dag

Dubbelrum med extrabädd 800 kr/person för två nätter + 100 kr frukost/dag Kostnad för hyrcykel (3-växlad Skeppshultscykel): 200 kr/dag

OBS! 2023 är platserna begränsade till max åtta personer. Priset? Ja, det är också en specialare för 2023.

Jag ser så in i hoppsan mycket fram emot det tillfället för skrivande och att träffa andra som skriver. Och att träffa er!

Länkar som jag tror att ni vill klicka på:
BokOhoj och våra cykelguider
Hotell Gästis
Flodhästens Husrum & Frukost
Annika Andebark, min gôrduktiga retreat-sidekick

Häng med och/eller tipsa era skrivande människor om att hänga med. För visst åter det som en unik skrivretreat?

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA HEJA ER!
Kramar Malin Lundskog

JA! JAG VILL ANMÄLA MITT INTRESSE!

Veckans gott och blandat i början av september

Veckans gott och blandat är en ny kategori här på bloggen. Jamen, varför inte tänker jag. Om inte annat för min egen skull. Som en dagbok i veckoformat, typ. Kort format. När jag skriver det här är det söndagen den elfte september. Valdag i Sverige. Träningsdag. Och, har det visat sig, en perfekt dag för makrillfiske.

Psst. Längst ned i det här inlägget länkar jag till gottochblandat-inläggen jag skriver framöver, för er som vill hänga med på dem.

Min första veckans gott och blandat

Den här veckan har jag äntligen varit på humör för träning och inte bara motion. Det var ett tag sedan sist och har massa anledningar, som bränder, bröllop och värmebölja till exempel. För dig som vill läsa mer om träning och motion har jag en uppsjö inlägg här.

veckans gott och blandat, träning — i måndags körde jag ett köttapå-pass på Knipplas finfina utegym

När vi ändå pratar träning, så drog vi äntligen igång träningen i parken här på ön igen, efter uppehåll på grund av bränder, bröllop (känner ni igen?) och dessutom resa till Fårö (återkommer om den). Varje söndag kl 10, förutom när vi inte kör då he he, peppar jag öbor och andra härliga människor. Som idag.

veckans gott och blandat, träning, Knippla, Malin Lundskog — Och ibland är vi tjugofem, ibland fem. Oavsett är vi alltid goa och glada!

Dessutom har jag sprungit med hundarna, men min lille galna Jackson lägger fälleben på mig mest hela tiden, så vi får se hur det kommer att gå med fortsatt springa med hund-löpning … I padelhallen på Hönö däremot är hundarna inte med. Dit drog jag i fredags och spelade lunchpadel. Herregud, så roligt.

Och roligast av allt är nog ändå att jag har varit så tillfreds under veckorna utan träning. Njutit av livet minst lika mycket som den här veckan och låtit mig själv vara i fred. Ni ska veta att det inte alltid har varit så … Men no more dåligt samvete, som Viktoria och jag har pratat massor om i vår podd Min perfekta kropp (den återkommer snart, i något ny tappning. Tror vi …).

Poddar och dåliga samveten

Apropå poddar: i veckan spelade vi ääääääntligen in vårt trettiosjätteavsnitt, Cilla och jag. Av podden Skriverier med Malin och Cilla och ja. Det avsnittet blir en resa. Släpps fredagen den 16 september. Så här glada var vi över att äntligen ses, även om vi sågs online:

Veckans Gott och blandat, podd, Skriverier med Malin och Cilla, författare — Ser ni hur stolt hon ser ut, Cilla? Med all rätt! Hon berättar här om att hennes andra spänningsroman är klar!

Apropå avskaffande av det dåliga samvetet: i torsdags coachade jag de fenomenala kvinnorna i mitt medlemsprogram GLAD FRi STARK. Där pratar vi också mycket om dåligt samvete. Om att vi belastar oss med måsten och borden som kanske inte alls är måste. Eller borde. Gruppträffarna i GLAD FRi STARK är på riktigt en av mina favoritstunder varje vecka. Vissa veckor är det extra favorit-aktigt. Som den här veckan.

glad fri stark, hälsa, Malin Lundskog, författare — tacksam för gemenskapen med kvinnorna på andra sidan skärmen

Redigering, redigering, redigering

Som jag redigerar. Varenda dag. Massor. Det säger förmodligen en hel del om hur kasst mitt manus var från början, när jag nu behöver lägga sanslöst mycket tid på det här. Men vet ni: det är så himla kul! Nästa vecka ska jag bli klar. Med den här redigeringsrundan alltså. Det lär bli fler …

veckans gott och blandat, Malin Lundskog, författare, redigering — Morgon, middag, kväll, inne, ute och på färjan. Jag redigerar överallt! Hela tiden.

Jag är företagare också ja

Jomenvisst, jag är företagare. Jag skriver, tränar och coachar i mitt bolag. Och jag driver (drev? Kommer att driva?) restaurang. Som företagare. I onsdags var jag på nätverksfruksot med Öckerö Företagarförening och Öckerö besöksnäring. Vet ni jag var riktigt nervös för att gå (även om jag cyklade) dit. Eftersom det här var första mötet efter sommaren, kunde jag redan på förhand räkna ut att alla skulle ställa frågor om Den Glade Knoden. Om branden. Om Knippla. Det gjorde de. Och jag berättade det lilla jag vet. Men det som sig mig och som också är anledningen till att jag tar med det mötet i den veckodagboken är att alla som frågar låter sorgsna. Men vi som driver (drev? Kommer att driva?) Knoden, vi har sörjt klart. Nu blickar vi framåt.

transport av cykel under tranportcyklingen till Öckerö Företagarförenings nätverksfruksot.

Födelsdagsbrunchen och -minigolfen

Vår yngste son, av två, fyllde år i går. Tjugofyra. Honom firade vi med sviiiiingo brunch på Lavette, inne i Göteborg. Kanske testade vi en del drinkar där också, men det är väl inget man skriver om på en blogg? Att man dricker drinkar mitt på ljusan dag, menar jag. Hur som helst: Gå dit!

brunch, Göteborg, födelsedag — Inte bara gott, utan väldans trevlig personal på Lavette också. Nästan som hos oss på Knoden, he he

Mätta och belåtna tog vi oss till Allén minigolfbana. Visst är det kul med minigolf? Särskilt när man inte hamnar sist … Och särskilt när de gör en bana fylld med referenser till Kal, Ada, bokmässan och Kurt Olsson. Bland annat.

Veckans gott och blandat, minigolf, kosksräck, Göteborg — kommer ni ihåg koskräcksfrågan?

Och livet på ön, med hundar, man och hela havet

Jamen, det är väl klart att jag har hängt på ön. Det är ju det jag gör. Nästan jämt. Det här har vi gjort den här veckan:

veckans gott och blandat, Knippla, västkusten, utsikt — här stod jag och kände den där första småkyliga, friska, klara, underbara hösten i vinden.

Jackson, som aldrig slutar bada
lyxiga utsikten i morse
först röstade vi, sen fiskade vi makrill

Nu är jag mätt och belåten (igen), efter en middag på stekt , egenfångad makrill. Och valvakan har bara börjat.

Veckans gott och blandat är slut

Även om mitt liv kan verka spretigt så ser jag en röd tråd och den handlar om hav, kreativitet och livsnjuteri, oavsett om det är jobb eller fritid. När jag skriver det här inser jag hur oändligt mycket man gör under vecka. Inte konstigt att man är trött mellan varven? Hur det går med valvakandet återstår att se, men man undrar ju: hur ska vi ha det i Sverige egentligen?

Ses snart igen?
Tills dess: heja heja och varma kramar

Malin Lundskog

Här hittar ni fler inlägg om veckan som varit:

9. Väldigt vackert, vader som läker och vaccin
8. Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning
7. Cirkus i huset, Claes kalas och champagnens dag
6. Hösttecken, hundar och hopp om framtiden
5. Mindfulness, manus och mysiga tröjor
4. Hösten kom med hummer hälta och härliga bad
3. Bokmässa, burar och barndomsvänner
2. Tomater, träning och tacksamhet

Detox-tips för att sluta döma sig själv. Och andra.

Detox-tips för att sluta döma är något jag har delat med mig av i podden Min perfekta kropp och dessutom under Kvinnohistoriers bokmässa. Men inte här på bloggen. Va?! Verkligen dags att ändra på det nu. Särskilt eftersom jag senast igår fick en fråga på hur sjutton man gör. För varför vi inte vill döma varken oss själva är det väl ingen tvekan om?

Skoja bara, det är himla lätt att inte tro att det gör någon skillnad för någon om jag dömer. Eller fördömer? Men det gör det. Om inte annat är friheten i tanken en härlig effekt. Och möjligheten att bli fri från gamla invanda mönster som inte gynnar någon. Men, det där upptäcker ni när ni själva testar en detox …

Detoxen jag skriver om här idag kommer från Gaby Bernsteins bok Judgement Detox som jag inte har läst bara en utan flera gånger. En gång med totalt utdömande tankar om att det var flummigt och kanske för religiöst för min smak. Och så vidare. Men i mitt arbete (som kanske aldrig tar slut, jag är ju bara människa …) med att sluta döma för min egen och andras frihets och hälsas skull ville jag ju inte vara den som är den. Läste en gång till. Och en gång till. Jag är tacksam över min egen envishet!

detox-tips för att sluta döma, frihet, hälsa, Malin Lundskog — friheten av se för första gången … Tackar envisheten för den!

Varför dömer vi?

Vi dömer oss själva och andra för att det är enklast så. Och för att vi har lärt oss det beteendet sedan barnsben. Dömande är kort och gott en lösning vi omedvetet tar till när vi inte är på den där härliga platsen av trygghet och kärlek. Så fort vi dömer är vi i princip separerade från andra och kan skapa ett vi och ett de på skalor av bättre eller sämre, mer rätt och mer fel, finare och fulare. Ni vet, separationen som känns som en gemenskap eftersom vi tillsammans snackar skit om någon annan. Jo .. kom igen. Jag är väl inte den enda som har sett det gemensamma skitsnackandet som en gemenskap?

Och vet ni! Det är inte bara skitsnackandet om andra jag skriver om här. Det är skitsnackandet om den egna kroppen! Om att nu måste jag minsann bli smalare eller starkare eller snabbare för att bli godkänd. Av mig själv. Som om det någonsin kommer att kunna hända? Vi godkänner aldrig oss själva på riktigt om vi inte gör det för dem vi är. Utan att döma eller begära motprestation för att vara värd att bli omtyckt. Är ni med?

När vi dömer oss själva eller andra handlar det väldigt, väldigt, väldigt ofta om rädslan av att bli lämnade ensamma. Av att vi måste anpassa oss och passa in i normer för att få lov att komma in i värmen. Fattar ni friheten då, av att känna att både ni och jag är precis som vi ska? Och vilka möjligheter det lämnar för utveckling av att inte ha målat in någon eller något i ett fack redan innan man har utforskat på riktigt?

Detox-tipsen steg för steg

Se att du dömer utan att döma
Var tacksam över ditt dömande (say what?! Men jo, acceptera du vet …)
Fram med kärleken
Se för första gången
Klipp navelstängen
Fram med skuggorna i ljuset …

Okej, jag ska gå igenom de olika stegen lite mer utförligt eftersom de hör sex punkterna kan verka helkonstiga vid en första anblick (även för oss som inte dömer he he).

Se att du dömer utan att döma

Ja, att bli medveten om att man dömer är ett givet första-steg bland mina detox-tips för att sluta döma både sig själv och andra. Reflektion och medvetenhet över sig själv. Omtanke om sig själv. Och andra. Det får plats här. Se att vi dömer, men inte racka ner på oss själva för det. Bara konstatera.

Var tacksam över ditt dömande

Jo, när du väl har sett att du dömer är det faktiskt skönt att vara tacksam. Både över ditt dömande som alldeles säkert har något att berätta för dig. Var kommer dömandet ifrån. Wow. Tack för att jag fick lära mig det. Dessutom: var tacksam över att du ser ditt dömande, så att du har chansen att ändra på det. Vi lär oss av allt!

Fram med kärleken

Gaby skriver i sin bok om att sätta kärleken på altaret, men jag är inte riktigt på altarnivån i mitt ordval. I det här steget handlar det om att se oss själva och dem/det vi dömer med medkänsla och kärlek. Det vi tror är ett hot, det ser vi här som ett rop på kärlek istället. Och för jössenamn: här har vi medkänsla med oss själva!

Se för första gången

Tänk er att vara som små barn igen. Som ser något för första gången utan att ha förbestämt hur något som ser ut si eller någon som beter sig så är på ett särskilt sätt. Som ser ser utan att döma. Tänk vad mycket vi har att upptäcka genom att se för första gången!

Klipp navelsträngen

När vi lär oss att se andra (och oss själva) för första gången har vi världens bästa möjlighet att hitta helheten. Se oss som en del av hela alltet, inte som vi och de. Här är meditation och/eller reflekterande skrivande ett (eller två då) fenomenalt verktyg för att klippa kontakten till vårt gamla sätt att se på oss själva och/eller omgivningen. I sin bok ger Gaby tips på sex mantrameditationer, jag kan återkomma om dem om ni vill. Skrivandeprocesser kan ni läsa om här och här, där jag beskriver min morgonrutin.

Fram med skuggorna i ljuset

Lägg inte skuld och skam på er för att ni har dömt. Och dömer. Herrenaddå … ni är ju också människor och när vi människor känner oss ensamma, hotade, rädda då går vi in i dömandet. Då vill vi skylla på någon. Eller något? Och så är cirkusen igång.

Men när vi ser vårt dömande utan att döma och gillar läget. Accepterar att vi har agerat utifrån rädsla, då jäklar hörrni! Då kan vi frigöra oss och öppna upp för mer kärlek både till oss själva och till andra. Livet blir goare att leva då och vi mår så mycket bättre!

Detox-tips för att sluta döma

Jo, jag är själv förvånad över att jag faktist använder mig av ordet detox. Är normalt ingen fan av det utan tror på successiva förändringar (och förbättringar!), men hey! Jag är inte den som dömer och en detox av det här slaget handlar inte om en akutinsats utan en process som kan pågå länge och ändå göra stor skillnad. Så är det för mig i alla fall. Blir kul att höra hur det är för er, berätta gärna!!

Hoppas att ni gillar tipsen här, eller blir sugna på att läsa Gabys bok Judgement Detox. Eller helt enkelt slutar att döma och börjar älska? Er själva OCH resten av oss …

Ses snart igen!
Massa varma kramar (jepp! På avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog