Search Results for: tankar

En magkänsla säger mer än tusen tankar

Nästan, nästan varje morgon skriver jag det som kallas morgonsidor. Alltså, jag längtar upp oavsett hur trött jag är när klockan ringer eller jag vaknar av mig själv. Jag vill upp och skriva morgonsidor. Komma ner till köksbordet, tända ljus (så här års i alla fall) och dricka dagens godaste kopp kaffe. Och kanske få reda på mer om mig själv. Som i morse, när jag skrev något om att en magkänsla säger mer än tusen tankar.

morgonsidor, en magkänsla säger mer än tusen ord, köksbord

Inte för att ni ska behöva få ta del av det jag skrev, det är både svamligt och vimsigt och ganska oläsbart, men vill ändå skriva något här om magkänslan. Hur sann den är. Hur den vet. Ibland försöker jag verkligen jobba emot den i tron om att mina tankar har mer rätt, men i slutändan visar det sig ändå. Magkänslan! Det är något visst med den. Och den är alltid mer ärlig än mina tankar. Herregud, de lurar mig vart de vill. Både upp bland molnen och ner i mörka träsk. Och visst blir den allt mer sann magkänslan, ju äldre jag blir. I den finns alla mina tidigare erfarenheter och mitt sanna jag samlat och jag tror verkligen aldrig att magkänslan skulle lura mig. Tvärtom! När jag känner att något skaver, nog sjutton är det huvudet som har lett mig på villovägar och inte magkänslan.

Morgonsidorna påminner mig om magkänslan

Ja, att komma fram till det kanske inte kräver tre sidor morgonsskrivande, men vad de sidorna påminner mig om är att en magkänsla säger mer än tusen tankar. Och att de tillfällen då jag tror att den inte är här, då behöver jag bara stilla mig en stund. Glo på havet. Promenera. Eller skriva morgonsidor …

morgonsidor, anteckningsbok, en magkänsla säger mer än tusen tankar — ibland hinner det ljusna när jag sitter där vid mitt köksbord och filosoferar …

Morgonsidorna har jag skrivit om förut, som här och här. Har ni testat? Vill ni? Berätta gärna. Tänk om vi en vacker dag kan samlas och snacka morgonsidor och magkänsla? Blir helt pirrig (ja, i magen) av den tanken.

Ses snart igen! Tills dess: HEJA magkänslan.
Kram Malin Lundskog

En relationsroman som väcker tankar

Innehåller annonslänk till Bokus

Stina på stinas_boksida har läst min roman Mariannes mirakel. Precis som jag blir hon frustrerad över karaktärerna mellan varven, men hon tipsar om boken. Den väcker tankar hos henne om vikten av att prata med varandra. Och för mig räcker det så. Mitt jobb som författare är gjort när en enda läsare känner vikten av att prata om ämnen som kan vara jobbiga, men som samtidigt är viktiga. Tänk att jag har skrivit en relationsroman som väcker tankar. Wow?

en relationsroman som väcker tankar, Mariannes mirakel, recension, göteborgssystrarna

VI ses snart igen och vill ni läsa Mariannes mirakel vet ni att den hittar signerade ex hos mig, och ex utan signatur här på Bokus.

Tills vi ses: heja samtal om det viktiga!
Kram Malin Lundskog

PS. att mitt jobb som författare är gjort betyder icke att jag är färdig med att skriva.

Alla tankar på barnen

Just som jag gick där i morse och tänkte på barnen kom jag att tänka på hur mycket jag faktiskt tänker på dem. Varje dag. Även om de är vuxna. Jag har inte reflekterat över det förut, men av alla tankar jag tänker så är barnen de som är med i flest. Eller som i alla fall känns mest.

Det är inte så att jag går och ororar mig, utan det är … bara tankar. På dem. Deras liv som de nu skapar för sig själva. Och vilket ynnest det är att se dem bli vuxna. Ja, så tänker jag på allt roligt vi har gjort och jag tänker på dem när de var små. Ja, särskilt när jag jämför dem med hundarna, för de är galet lika våra två brödrapar. Sönerna och hundarna (som inte är biologiska bröder, men ni fattar …).

alla tankar, springer spaniels, knippla, strand — ett av våra brödrapar

Vardagstankar och storsvulstiga tankar

Ganska ofta tänker jag på hur jag hoppas att de också kan leva sina liv som de vill. Vara fria. Älskade. Och själva älska. Jo, faktiskt. Ibland blir tankarna på dem sådär storsvulstiga, men jag tror ändå att de ganska ofta är små (dock inte obetydliga) vardagstankar. Jag kanske bara ser deras ansikten. Skrattar åt något roligt de har sagt. Känner dem. Innan jag fladdrar vidare till nästa tanke.

Ja, det tänkte jag på idag. Och när jag tänkte på det kom jag på att min mamma och pappa kanske går runt och tänker lika mycket på mig? Hur fint är inte det egentligen? Här går jag på min ö och är mitt i hela alltet.

alla tankar, utsikt från knippla, grå himmel, grått hav, — perfekt väder för reflektion?

röddeviga, knippla, utsikt, frälsarkrans

Jag blev alldeles varm inombords (vinden var iskall, så jag var inte jättevarm på utsidan). Tänk vad fint om mina föräldrar tänker lika mycket på sina barn som alla tankar jag tänker på mina barn. Och då kom tanken på mina vänner. När jag tänker på dem. Tänk om de går och tänker på mig? Och samarbetspartners, kollegor, grannar och er. Och så vidare. Fint, eller hur?

Men mest tänker jag på barnen. Och det kom jag på under min lyxiga morgon, som var som mina morgnar brukar. Fylld av meditation, skrivande, hundlek och -träning och ett och annat nej! när någon av dem tuggar i sig musselskal eller ben från en död fågel. Och kaffe, förstås.

Det trodde jag nog inte när de var små, att de skulle uppta så mycket av mig även som vuxna. Och hur tacksam jag skulle vara över att vara mamma till två vuxna söner.

Vi ses snart igen och tills dess: Heja alla fina tankar vi tänker på varandra.
Kram Malin Lundskog

Jag blev skitsur. Sen kom jag på andra tankar …

För ett tag sedan hade jag bestämt att träffa en vän, som jag inte har sett på ett tag. Hon ställde in och jag blev skitsur. Trodde jag alltså …

Kalendern var ifylld och jag såg fram emot dagen. Såg framför mig att jag skulle få berätta roliga saker. Få höra om hennes härligheter. Gråta tillsammans av både nostalgi, sorg och glädje. (Jo, vi gråter över sånt också.) Jag hade informerat min man. Ja, eftersom vi har hundar behöver vi synka dagarna som värsta småbarnsföräldrarna. Alltså, jag var laddad. Men, när jag läser det jag just skrev inser jag att jag måste verka väldigt ensam. Som jobbar upp så mycket förväntan bara för att träffa en vän.

Bara? Skrev jag verkligen bara? Det är inte så bara att träffa en vän, eller hur?

Då ville jag vara cool

Hur som helst, någon dag innan dejten skulle äga rum hörde min vän av sig i ett sms och förklarade att vi behövde skjuta upp vår träff. Och det var då jag blev skitsur. Vad fan? Det här är ju en viktig dag. Eller om det var en stund en eftermiddag? Minns inte längre, så viktigt var det, he he.

Jag svarade med ett avmätt och jättecoolt (nej, det kanske inte var så coolt, men det var avsikten) ”okej”. Och sen gick jag ut och var sur på klipporna tills jag kom på att jag inte alls var sur. Jag kände mig bara ensam. Ensam och övergiven. Och min första reaktion var sur, arg och grinig eftersom det är en känsla som ger mer kraft än känslan av ensamhet.

Det är lättare att vara arg, särskilt om man kan skylla på någon annan, än att erkänna att jag känner mig ensam. Kan det vara så att jag tolkar ensamhet som ett tecken på svaghet? Som att jag inte har någon flock. Att jag älskar att vara själv (bra ändå, eftersom jag ska bli författare när jag blir stor) betyder inte att jag vill vara ensam.

Jag blev skitsur, reflekterade klippor på Källö-knippla, gul färja

Känslor som luras

När den insikten damp ner där någonstans på en saltstänkt klippa blev allt genast mycket lättare. Ni vet klyschan om att ilskan rinner av en? Det ligger massa sanning i den. Alltså, när ilskan rann av mig och jag accepterade känslan av ensamhet, blev allt lättare och jag älskade min vän igen. Jo, jag funderade faktiskt på om vi inte skulle lägga ner vår vänskap. Men det gick över när jag inte var skitsur längre, utan bara ensam … Och när jag reflekterade en stund till, så insåg jag att jag är inte alls ensam. Jag kände mig bara övergiven en stund och det är inte alls samma sak som att jag faktiskt var det.

gul färja, saltstänk, hav, knippla — en bra plats att tänka färdigt sina tankar på

Känslor va? Tänk vad de kan lura oss. Och tänk vad fenomenalt det är att ge sig själv tid för reflektion, så att vi kan komma på andra tankar. Eller kanske snarare, bli mer klara över våra tankar. Och känslor.

Mer om hur vi lurar oss själv kan ni bland annat läsa om här: Allt eller inget och självklart i boken Skapa ditt drömliv.

Ja, eller så kollar ni in här, när jag pratar om nyfikenhet och frustration.

Malins moodwalk

Ses snart igen! TIlls dess: HEJA HEJA alla och alla våra känslor!
Kram Malin Lundskog

PS. vi har träffats igen, min vän och jag. Vi är vänner. Allt är förlåtet 🙂

Mina tankar om hållbarhet i intervju

Mina tankar om hållbarhet i intervju av Tess Waltenburg, hittar du på hennes blogg. Klicka här: Porträtt – Malin Lundskog

Som du kanske har märkt kan jag inte separera hälsa och hållbarhet. Det går inte. De hänger ihop. Som Piff och Puff och Helan och Halvan. Tycker jag alltså. Därför är jag så glad över att Tess kontaktade mig och ville prata hållbarhet.

Häng med över till hennes blogg och läs. Ja, om du vill veta vad jag tänker om det här med hälsa och hållbarhet alltså 🙂 Så här inleder Tess porträttet av mig:

Varje gång jag ser ett inlägg från Malin tänker jag: JA! Det hon skriver om är så självklart. Men det är samtidigt saker jag tror att många av oss behöver påminna oss om: Att välja glädje och frihet, att leva här och nu. Missa inte att följa henne för pepp, inspiration och kloka tankar.

Fler tankar om hållbarhet

Hållbarhet och hälsa är sååå tighta
Göra skillnad är en hållbar hälsostrategi med länkar till en hel serie om hållbar hälsa

Frågor på det? Ställ dem gärna. Och kommentera med alla relevant tankar du har, det är roligare så.

Ses snart igen, tills dess:
HEJA HEJA DIG!
Kram M

På Nidingen blir livet vackrare och tankarna klarare

På Nidingen blir livet vackrare. Tankarna blir klarare och känslorna stör inte, vilken riktning de än tar. Där ute, på den lilla ön, kan man inte göra någonting. Och ändå allting!!!

I början av den här sommaren skrev jag ett blogginlägg om min önskan att ta det lite lugnare. Det kan du läsa om här: Kan vi inte bara ta det lugnt? Jag har verkligen jobbat som fan med det. Det betyder inte att jag har legat stilla på en klippa och solat. Det betyder att jag har gett mig själv tid. Tid för att tänka färdigt mina tankar, tid för reflektion över mina tankar och känslor och vad jag egentligen vill med livet. Dessutom hände det här i somras:

Jag fick en present!

Jag har ju fyllt 50 den här sommaren också och när mina föräldrar frågade vad jag önskade mig sa jag: ingenting. Ingenting annat än att de firar med mig. Och ville de ge mig något så … hav, tid och … ett äventyr!

De ville ge mig något! Och när de kom med presenten; en ribbåtsfärd ut till Nidingen och en övernattning där hade de ingen aning vad de gav mig. Inte jag heller! Då. Men det jag fick i present från mamma och pappa på min 50-årsdag var ett vackrare liv och klarare tankar. För det är sådant som händer på en ö där inget händer. På Nidingen blir livet vackrare! Tankarna blir klarare. Och insikterna om vad jag egentligen vill åstadkomma i livet blir tydligare!

På Nidingen blir livet vackrare

Vi åkte ut till ön, som ligger ungefär 30 minuter med rib rakt västerut från Kungsbacka. Himlen var kolsvart, vågorna vilda och livet lekte. Vi hoppade i land, min man och jag och installerade oss i den gamla Bagarstugan och sen brakade det loss. Vädret alltså. Och livet! Vackra blixtar och varmt regn.

Efter att ha klättrat upp i en av de två gamla fyrarna (som inte används längre) såg vi varenda väder från Kattegatt till Indiska oceanen. Aja, okej inte riktigt, men du fattar känslan? Den liknar säkert den Ida hade när Emil hissade upp henne i flaggstången och hon såg ända till Mariannelund. Eller när vi hissade upp vår son i masten på båten en sommar och han såg ända till månen …

På Nidingen blir livet vackrare och tankarna klarare, fyr, hav, himmel — fyrliv …

På Nidingen blir livet vackrare och tankarna klarare, himmel, väder, hav — Alla väder på samma gång

Regnet avtog, blixtarna drog bort tillsammans med åskan och kvar fanns vi. Havet. Och tystnaden. Och tid att ta det lugnt. Magiskt!

När tiden går fort och långsamt samtidigt

Vi var på Nidingen under ett dygn och hann uppleva så mycket utan att egentligen göra någonting. Visst är det både mäktigt och märkligt?! Vi sänkte farten och tiden svischade förbi. Och jag är så stolt över att jag inte hade någon back up-plan för saker vi skulle kunna göra om vi blev uttråkade (läs jag! Min man är inte typen som blir uttråkad …), jag stängde ner telefonen, jag la undan boken och bara flöt med. Gick långsamt några varv rund den en kilometer långa ön. Andades. Badade. Och njöt av havet. Att vara så nära! Så närvarande. Och så mitt i härligheten. klarheten

På Nidingen blir livet vackrare och tankarna klarare, bagarstugan, — Den lilla bagarstugan!

Det här gör jag med klarheten

På Nidingen blir livet vackrare och tankarna klarare, fyr, ö, himmel

På Nidingen blir verkligen livet vackrare, tankarna klarare och jag själv tydligare. Såna här pauser från skapande, företagsbyggande och presterande är viktiga! Jag älskar att vara kreativ och förverkliga mina idéer, skapa nya tjänster, ha kontakt med kunder, kollegor och kompisar. Men vet du: för att jag ska fortsätta älska det är Nidingspauser livsviktiga.

Jag kommer att fortsätta ge mig själv tid, det betyder galet mycket för min hälsa, glädje, frihet och styrka. Och den vaga känslan av att jag nog vill bo på en ö … den växer sig starkare och starkare! Men hur är det för dig med pauser? Ger du dig själv tid till återhämtning och för att lyssna inåt? Jag vet att du också vet hur viktigt det är för hälsan och jag vet också hur svårt det är att verkställa. Men, vet du: du är så värd det du mår bra av!

Utan att ha pratat jobb där ute på ön kom jag hem med nya drömmar, planer och beslut. Jag berättar snart mer om både det jag vill ha mindre av och det jag vill ha mer av. Du kanske också vill höra mer om själva Nidingen som du kanske har hört nämnas på sjörapporten? Och som dessutom är naturreservat och plats för fågelmärkning. Häng kvar här på bloggen, så missar du inget!

På Nidingen blir livet vackrare, morgondopp, Malin Lundskog — morgondoppet det bästa är …

Länkar som kan vara kul för dig

Mer om Nidingen, den lilla ön med det rika livet
Resa till och bo på Nidingen

och min 50-årsfest!

Jag kommer tillbaka snart igen, med ny tankar om pauser, om höst, om action och om hälsosamma härligheter! Stay tuned!

HEJA HEJA SÅ LÄNGE!

Och tack mamma och pappa för ännu mer liv till mitt liv.
Kram M