Hållbar hälsa

Det vackra värmer en kylig morgon

Morgonrundan idag! Så mycket njut i det lugna lufset tillsammans med Brorsan. Vi har fortfarande kallt här, men det vackra värmer en kylig morgon som denna.

springer spaniel, knippla grillplat, soluppgång, is — Och tänk: oavsett väder växer det alltid (hund)godis på grillplatsen på östsidan av Knippla. Och han hittar alltid allt!

Det vackra värmer en kylig morgon, stranden knippla, soluppgång, himmel, lågvetten, tång, himmel — KOLLA himlen! Och tången. Och isen och hela härligheten.

Det vackra värmer en kylig morgon, knippla badplats, soluppgång, springer spaniel, is — vi kollade in badtrappan också, men jag var lite för kall om benen för att hoppa i. Men visst blir man sugen?!

Det vackra värmer en kylig morgon, sjöbodar, knippla, soluppgång, knippla hamn — Ja, vi är inte ute för att springa snabbt, utan för att njuta av vackret. Och ja, det vackra värmer en kylig morgon!

Det där jag skrev som igår, om att ha roligt helt utan anledning. Jag kanske inte är så dålig på det trots allt? För här ute är jag. Bara för att … Och tacksamheten över det stora vackra och energin efteråt är minst lika stor som om jag hade gett mig ut av annan andledning än att ”bara” rasta hunden. Minst! Jädrar vad det gick undan i mitt manus när jag kom in …

Ses snart igen. Tills dess: heja vackret i naturen. Och i er allihop!
Kram Malin Lundskog

Ha roligt helt utan anledning

Ja, vet ni vad? Idag har jag haft roligt helt utan anledning. Skrattat i flera timmar i rad, utan annan anledning än att … Nej, inte av någon anledning alls faktiskt. Bara för att det var roligt. Och om jag tar med mig en lärdom från idag, så är det just det att det är okej att njuta av livet och ha roligt helt utan något särskilt syfte. Det betyder inte att njutet och skratten inte genererar härlig energi och skön avslappning och så vidare. Men att inte ha det i åtanke och ha roligt helt utan anledning när jag gör något, det kommer inte jätteenkelt.

Hitta flytet och gilla kampen

Efter en förmiddag då jag slet (jo, faktiskt!) med mitt manus som jag hoppas blir bok så småningom. Jag kunde bara inte få till berättelsen så att jag blev nöjd. Hur svårt ska det vara egentligen? Jag har ju en plan, kan jag inte bara följa den då? Tydligen inte … Tur att jag gillar slitet då. Det som får mig att uppskatta flytet mer än jag tror att jag hade gjort om allt kom lekande lätt. Jag undrar om inte slitet också får mig att känna mig … duktig? Som att mitt arbete är mer värt om det inte kommer enkelt? Så löjligt egentligen, eller hur?

Men, som sagt. Jag slet. Ändrade. Tänkte om. Skrev om. Kände mig redig. Men hittade inte rytmen, tonen, flytet. Eller så var det just det jag gjorde? Kämpandet är ju en del i hela flow-cykeln, som jag har skrivit om här förut. Och efter ett tag (ganska långt tag, kändes det om där och då) tror jag minsann att jag hittade rätt. Perfekt timing, för sen kom eftermiddagen och den har jag ägnat åt att leka. Först med världens bästa Stella och hennes pappa och därefter på impro-kursen som började idag. H E R R E G U D så kul jag har haft. Stella, och alla barn i hela världen, är experter på att bara vara. Att ha roligt bara för rolighetens skull. Helt utan annat syfte är att ha just roligt. I stunden.

Dags att sluta göra nytta?

Stunden med Stella på lekplatsen med trehjulingar, koppel på dockor (i brist på hund liksom) och kurragömma var perfekt uppvärmning för kursen. Och kursen? Två timmar med en hjärna som var tvungen att släppa kontrollen och så många galet glada skratt. Helt slut är jag. På ett riktigt härligt sätt. Inte en enda gång (jo, kanske någon gång) har jag tänkt på annat än det jag har haft för mig i stunden.

ha roligt helt utan anledning, stella the grandchild, lekplats — det är inte bara roligt utan väldigt fint och fantastisk att se sitt barn leka med sitt barn. Och att vara med i den leken

Men apropå det här med att ha skoj bara för att ha skoj, det är inte så bara. Det ger livet liv och endorfinerna går bananas och vi får lättare att slappna av och och sova gott och sover vi gott orkar vi mer … Ja, ni fattar ju! Och jag tror alldeles säkert att för mig kommer det att gynna kreativiteten i mitt skrivande. Men!

Bara för att …

Jag tänker gå kursen utan någon som helst annan anledning än att ha kul. Inte vara nyttig. Hälsosam. Eller strategisk på något sätt. Det är inte jätteenkelt vill jag säga. Testa själva! Ja, att träna för att det är kul, inte för att orka eller bli stark eller smal. Att vila utan att tänka på att ni vilar för att orka med livet eller morgondagen utan bara för att det är gôtt! Eller lägga pengar på en kurs, bara för att ha roligt. Inte för att lära nytt, öka kreativiteten eller bli bra på något. Bara för att … Ja, det kanske är dags för mer bara för att? Dags att sluta göra nytta och ha roligt helt utan baktanke. Ja, goddammit!

Ses snart igen. Tills dess: HEJA de (tillsynes) meningslösa skratten och att ha roligt helt utan anledning.
Kram Malin Lundskog

fullmåne, knippla, — Naturen gjorde som den brukar och visste precis vad jag behövde. Kolla bara fullmånen i väntan på färjan hem ikväll!

Vad är det med den här kylan?

Jag älskar väder! Kan inte på rak arm komma på ett enda väder av de olika vi brukar ha här som jag inte gillar. Vind, sol, bleke, regn av alla de slag, varmt, åska, storm, kallt, hagel, grått och you name it. Alla väder har sin charm. Men ärligt talat, vad är det med den här kylan vi har nu? Den går liksom in i märgen. Jag slutar inte frysa, ens när jag tar min dagliga löprunda runt ön. Någon som känner igen?

vad är det med den här kylan, malin lundskog, himmel, hav, västkusten — svinkallt! Så glad över det där som kallas mammakorv och att den har sin varma goa luva

Ja, här är vi alltså nu. Och pratar väder. Sådär som vi ju gör här i Sverige för att ha något att prata om. Men det är inte därför jag pratar väder idag. Det är för att jag fryser. För det är något med kylan nu som jag inte förstår.

Vi har inte jättemånga minusgrader, men i flera veckar har de ostliga och nordostliga vindarna letat sig in i både huset och mig. Raggsockar, alla stickade tröjor jag har och torgvantar vid datorn. Ändå fryser jag! Nej, inte ens jag är glad över vädret just nu. Förutom att det ger mig någon slags fighting spirit. Jamen, tar jag mig igenom den här kylan med glatt humör, vilket jag gör även om det kanske inte låter så här, jäklar vad lätt det kommer att bli när vinden vänder eller avtar. Ja, peppar mig själv med det.

vad är det med den här kylan, soluppgång, knippla badplats, lågvatten, tång — kolla lågvattnet! Väldigt många steg ner innan man har doppat sig … (ja, eftersom man fortsätter bada några gånger/vecka trots kylan, he he)

Kallt och coolt och kanelbullar på det

Jo, som sagt. Kallt. Och coolt! Kolla bara här vad vinden har åstadkommit tillsammans med kylan då den har blåst upp havsvatten på en pontonbrygga.

isbildning knippla hamn, pontonbrygga — ja, ni ser ju: det är inte snö utan havsvatten som har blåst upp och fryst till is

utsikt, solnedgång, röddeviga, västkusten, knippla — från löprundan och solnedgången. Vackert som 17. Och isande kallt!

Och efter dagens kalla, coola hundrundor har jag nu bakat kanelbullar. Så mysigt och kanske blir det några kvar tills picknicktemperaturerna är tillbaka. Kanske. Är ju vuxen och får äta bulle till middag om jag vill. Och. Det kanske jag vill en lördag som denna då Claes jobbar på restaurangen och jag är ensam hemma …

kanelbullar, bakduk — kanske till och med livets första kanelbullar med pärlosocker på. Hittade receptet här

Nu blir det bullar och brasa. Vi ses snart igen allihop. Tills dess: stay warm! Eller cold. Eller bara cool. Vad ni än vill och behöver!
Kram Malin Lundskog

Roligare en onsdag än en lördag?

Jo men visst är det roligare en onsdag? Att gå ut och äta, ta ett glas vin och göra sådant som kanske är mer lördag, än vardag? Jag vet inte om det är för att det är busigare (ha ha ha, detta är alltså bus på tantmanér) eller bara mer otippat? Ikväll har jag hur som helst träffat Anki, en av de där bästa människorna i livet. Vi skulle ta en fika på stan. Fiket hade stängt och dessutom var vi båda hungrigare än vi trodde så vi gick till Sorrelina istället, en jättemysig italiensk restaurang.

Kanske är det förresten också roligare men onsdag än en lördag för att det inte är knôkat med folk och bordet måste ämnas om max 1:30, för nästa sällskap. Att förgylla en vardagskväll! När man kan sitta kvar och prata i just den mängden av oändlighet som man vill. Och där man kan prata i normal samtalston. Om livet och hela härligheten. En sån kväll hade vi ikväll. Och eftersom Claes skulle hämta upp mig efteråt kunde jag kalasa på ett väldigt gott rödvin. Till den väldigt goda maten.

roligare en onsdag, sorrelina, pasta — Färska pastaknyten fyllda med päron, taleggio och parmesan. Hur gott?

dessert, sorrelina tryffel, roligare en onsdag — alltså! beställde en liten tryffel, fick ett konstverk

Roligare när förväntningarna inte finns

Nej nej nej, man måste inte dricka vin för att förgylla vardagen. Eller helgen. Men jag tror att jag njuter mer av det där glaset en onsdag än en lördag. För att det är just otippat. Och så är det lite (tant-)busigt? Dessutom finns det inga förväntningar på att kvällen ska bli något alldeles extra. Och sen. Det gillar jag. Vardagsfesten slutar innan jag hinner bli skittrött. Ja, kanske därför det är roligare en onsdag än en lördag? Eller så är det jag som är roligare …

Och som vanligt efter att jag har varit borta från ön är jag överlycklig över att komma hem. Särskilt när himlen ovanför färjan till Knippla ser ut såhär:

stjärnhimmel, västkusten — snacka förgylla en vardagskväll!

Ses snart! Tills dess: heja vardagen och dess förmåga att överraska oss!
Kram Malin Lundskog

Vad träningen ger författarskapet och vice versa

Visst har jag sett likheterna mellan att skriva och att springa förut. Det är ett nötande, det är att göra samma sak om och om igen. Det är steg efter steg, bokstav efter bokstav, kilometer efter kilometer och mening efter mening. Men inte förrän alldeles nyss har det slagit mig hur mycket och vad träningen ger författarskapet. Och att skrivande faktiskt ger tillbaka till träningen.

vad träningen ger författarskapet, malin lundskog, gym — kan jag skriva romaner, ska jag väl klara att lyfta tungt?

Jag har inte tänkt på hur jag utnyttjar mitt mindset från det ena området till det andra, jag har liksom bara sett likheterna som jag nämnde ovan. Men! När jag har tränat genom åren har jag haft lätt att säga till mig att själv att köra en minut till. Eller att öka farten ett snäpp (vad det nu är). Ta i liiiiite till. Omedvetet har jag fört över det tänket till skrivandet. Och!

Häromdagen, när jag var på gymmet och bland annat körde tunga marklyft, kom jag på mig själv med att använda författarskapet som motivation inför mig själv. ”Kom igen nu. Kan du pressa fram ett kapitel till, fast du är trött, kan du köra tre reps till.” Jo, när jag kroknar pratar jag en hel del med mig själv, he he … (Tror inte att jag pratar högt om jag är bland folk.)

löparsko in action, Malin Lundskog, vad träningen ger författarskapet — En minut till fixar du!

Medveten om synergin mellan skrivande och träning

Tänk att vi kan göra skillnad för oss själva genom medvetet använda våra egna erfarenheter. Hur coolt? När vi tar oss själva som goda, starka, uthålliga, lyckade och kompetenta exempel. Tidigare har träningen varit det område där jag har mest erfarenhet och kunskap och också det område jag har använt för att öka motivationen hos både mig själv och andra. Men nu när jag har skrivit ett flertal romanmanus och kommer ut med min tredje roman till våren och dessutom har pluggat kreativt skrivande i snart två år så har nya erfarenheter. Ny kompetens. Jag tagit mig förbi många mentala hinder och ökat tilliten till mig själv.

Malin Lundskog skriver — skriv färdigt kapitlet, nu då!

Malin Lundskog, författare, stickad tröja — skriv färdigt kapitlet, nu då!

Ja, allt vi gör i livet spiller ju över på resten av livet, på både gott och ont. Inget vi ägnar oss åt är ogjort (förutom möjligtvis timmar av planlöst skrollande …) och vi lär av oss av allt. Blev så glad över insikten att min träning har lika stor glädje och nytta av mitt författarskap som författarskapet av min träning. Lika vet jag förstås inte, men ni fattar.

Tänk vilka krafter vi kan frammana genom att använda oss själva som goda exempel? Och att synergieffekter mellan våra olika sysselsättningar kan växa sig allt starkare, ju mer erfarenhet vi skaffar oss. Vi är starkare än vi tror och när vi låter våra erfarenheter visa oss vägen framåt finns det nog ingen hejd på vad vi kan åstadkomma. Eller vad tro ni?

Nu har jag använt mig själv och två av de viktigaste delarna i mitt liv som exempel. Ni har era viktigaste delar och vi kan självklart hjälpa varandra. Men visst väger det tungt att inse vilken kraft vi själv har inom oss. I både kropp och knopp. Och själ!

Ses snart, tills dess: heja erfarenhet och oss!
Kram Malin Lundskog

Med mjuka knän och ett rungande JA!

Igår gjorde jag något som jag inte ens själv hade kunnat gissa att jag skulle göra för bara några veckor sedan. Alltså jag visste inte ens att jag ville göra det. Jag menar: HIPHOP??? Det är väl inget för mig? Jag dansar ju inte. Annat än fuldans och sådan där dans som ungdomarna nu för tiden skrattar åt när de härmar den. Sådan dans som vi dansade på vår tid. Men att jag skulle ta en hiphop-klass är v ä l d i g t otippat. Och utmanande. Men eftersom man tydligen klarar allt, så länge man har mjuka knän och säger ja, så … gjorde jag det.

Twisted feet, hiphop, med mjuka knän — VIKTIGT meddelande på Twisted Feet där vi dansade hiphop. Med mjuka knän!

Inte lika otippat är att jag skulle testa improvisationsteater. Improvisera är litegrann min melodi när det gäller det mesta. Inte för att improvisationsteater inte är läskigt och obekvämt, men det kan inte bli fel. Fördelen med att inte kunna planera eller hinna tänka är just att det inte går att göra fel. Allt är rätt, så länge man säger: J A ! ! ! Ja till allt! Till livet. Lite som att skriva råmanus, utan efterföljande redigering …

som sagt: impro, på nästa viktiga infoskylt på 2Lång där improkursen är.

Hiphop och impro hela våren

Hiphop igår, impro idag. Båda prova på-klasserna inleddes med att en lärare informerade om vikten av att ha mjuka knän och våga säga ja, utan att tänka. Kör bara kör liksom. Underbart! Spännande. Läskigt. Roligt. Svettigt. Och utmanande. Precis som jag vill ha det. Ja, så nu har jag visst anmält mig till både en hiphop-kurs och en improkurs i vår. Hurra! Hjälp! Och samtidigt så värdefullt att göra sådant som tvingar bort hjärnans motstånd i form av tankar att ”så där kan man väl inte göra?” eller ”jag borde göra något strategiskt smartare.”.

Tror inte ni också att det ger livet liv att dels testa nytt, dels säga ja till magkänsla och glädje? Särskilt med mjuka knän …

Ses snart igen, tills dess: HAVE FUN och våga gå ut där och göra det. Så länge ni har mjuka knän, blir allt precis som det ska!
Kram Malin Lundskog