• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

Hållbar hälsa

Läsa böcker får oss att leva längre och må bra

Häromdagen läste jag på flera nyhetssajter om att vi som läser skönlitteratur lever längre. Och mår bättre. Det är Yale-universitet som har genomfört en ny studie. I den kom de fram till att läsning minskar ensamhet och stress, två faktorer som vi ju vet inte alls är bra för oss. Vi som läser har väl redan gissat oss till det här? Och detta är inte heller första studien som visar att läsa böcker får oss att leva längre och må bra.

Studien visar att vi tränar på sociala relationer, känslor och att se saker och ting ur olika perspektiv när vi läser. Kan inte ni också känna igen er i det? Inte för att vi medvetet tränar på att socialisera när vi läser, men när jag möter situationer i verkligheten upptäcker jag att jag har glädje av det jag har läst.

Social träning och minskad stress

En annan faktor för att leva längre är minskad stress. Och visst är det en av alla härlig grejer med läsning, att man kopplar av? Läsning gör att vi sänker nivån av stresshormoner i kroppen och dessutom ökar vår kognitiva förmåga och minnet blir bättre. Snacka motverkan till hjärnröta (ett av förra årets nyord, som ni kan läsa om här)!

Hörde ni förresten förra veckans avsnitt av Cillas och min podd Skriverier med Malin och Cilla? Där pratade vi om läslust och lustläsning och det är inget tjat från oss tanter om hur bra det är att läsa. Det är bra! I alla fall om man vill må bra och öka sina chanser att leva längre. Ni hittar avsnittet här och om ni blir nyfikna.

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av P3Nyheter (@p3nyheter)

Kanske har jag inte lämnat hälsobranschen trots allt? Och som jag så många gånger insåg när jag var som mest aktiv inom hälsa: det är så ofta det enklaste som är bäst för oss. Ja, som att läsa. Motionera. Sova. Äta bra. Ha roligt och umgås. Som jag ska göra nu. Ikväll är det dags för bokklubb och då har vi inte bara läst, utan ska också prata om det vi har läst. Rena hälsokuren ju!

Malin Lundskog läser Dunkel skog, Läsa böcker får oss att leva längre

Boken vi har läst är Dunkel skog. Det ska bli så spännande att höra vad de andra tycker om den. Har en känsla av att den kan upplevas (och läsas) på olika sätt. Och det där med olika sätt är också en fin komponent i det skönlitterära läsandet. Det finns inga fel eller mer rätt sätt att tolka en text på. Bara olika. Eller lika. Och hur som helst får vi umgås och ha en mysig kväll tillsammans, de andra medlemmarna i bokklubben Maria af Knippla och jag.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA nöjesläsningen!
Kram Malin Lundskog

PS. Ni som bor i mina trakter, ni har väl inte missat Bokklubbstisdagarna? Och vill ni ha ytterliga med att förlänga livet finns alltid mina böcker, som ni hittar här.

22 januari, 2026 av Malin Lundskog Leave a Comment

Även det som blir fel blir rätt

Det är inte bara jag som försöker ta det goda med det onda, eller se ljuset i mörkret. Nej, allt började med att jag skulle ta med mig Claes vantar in från bilen igår (vi hade varit och tränat tillsammans, kors i taket!!!). Där stod jag i mina vantar, som jag stickade för att ge till pappa i julklapp men de blev för små. I handen hade jag Claes vantar. De som jag stickade till mig, fast de blev förstora. Som att det var någon meningen med alla fel, eftersom de var så fina ihop. Ja ni fattar : även det som blir fel blir rätt. Hade det inte blivit fel hade Claes kanske aldrig fått ett par stickade vantar av mig. Och jag hade kanske inte fått ett par fina Bohusvantar, jag heller. Pappa hade definitivt inte fått ett par hönsestrikk-vantar med krabba på.

även det som blir fel blir rätt, ullvantar, hemmastickat, bohusvantar

Värdet av en andra chans

även det som blir fel blir rätt, hemmastickade ullvantar, bohusvantar
ullvantar, tumvantar, bohusvantar

Visst är de fina? Oavsett färgställning (och felet med mina tummar, som jag inte hittade förrän nu, men det behöver vi inte orda om, ha ha ha). Mönstret till Bohusvantarna är designat av Anna Karin Waller-Samuelsson från Hunnebostrand och mina vantar har jag stickat i tretrådigt ullgarn från Järbo. Garnet till Claes vantar har jag ingen aning om, det var några år sedan jag gjorde dem. Så, här kan vi gå hand i hand med våra vantar. Vi som aldrig skulle bli sådana där som klär oss likadant …

Visst finns det mycket som vi tror att vi gör fel, har otur med eller fattar bra beslut om som i slutändan visar sig vara bästa grejen. Synd att det där första intrycket har fått sådan inverkan på oss att vi tror att vi eller någon annan inte är värd en andra chans. Men det är vi. Det är de. Och det är mina stickade vantar …

Ses snart igen och tills dess: heja andra chansen!
Kram Malin Lundskog

21 januari, 2026 av Malin Lundskog Leave a Comment

Jag sover så gott ute i hängmattan

Nu har vi gjort det igen, Agneta och jag. Hängt ute en hel natt. Den här natten blev vår tjugonde månad i rad, som vi ger oss ut på mikroäventyr på vår lilla ö. I går kväll sågs vi ganska sent, men hann ändå att njuta av (kallt!) rödvin, ost och samtal som aldrig vill ta slut. Inte förrän vi tar slut i alla fall. Och H E R R E G U D ! Jag sover så gott ute i hängmattan.

Jag sover så gott ute i hängmattan, hennessy hammock, vintersovsäck mammut
kolla mysbelysningen jag har lagt mig till med också!

När vi väl längtade ihjäl oss till våra varmvattenflaskor och sovsäckar, på grund av både trötthet och ruggighet, kröp vi in i varsin hängmatta. Det finns ingenstans jag somnar så gott. Ingenstans jag sover så gott. Och ingenstans jag sover så länge som i hängmattan. Alltså! Klockan nio o morse vaknade jag. Nio! Jag sover aldrig så länge. Förutom i hängmattan då.

hennessy hammock, hängmatta
upphängningen, där jag hänger remmen runt stammen för att inte skada stammen. tror det heter trädrem?
rosa elefant, tall, knippla
coola M, den rosa elefanten är en av våra maskotar

Semlefrukost med utomhuset som extra god krydda

I grannhängmattan låg Agneta och tränade på italienska i väntan på frukosten som var min tur att fixa. Jag var inte direkt någon alert frukostvärdinna. Sovsäcken jag köpte för ungefär ett år sedan är så varm och go! Och hängmattan är så mysig att ligga kvar i, men … Till sist tog jag mig ur den, tände köket och drog igång med kaffe, havregrynsgröt, värmde mjölk (så gott med varm mjölk på gröten) och plockade fram denna månadens frukost surprise: mandelsmör, yoghurt och kardemumma. Jo minsann: jag bjöd på semlegröt! Inte den mest delikata sorten kanske eftersom jag rostade mandlarna till smöret lite väl hårt igår och turkisk yoghurt är inte riktigt detsamma som len vaniljyoghurt (eller grädde?!). Som tur är är utomhus den bästa kryddan som finns, så vi njöt av gröt och sen flyttade vi hem igen.

primuskök, hängmatta, knippla, en utenatt månaden
jag sover så gott ute i hängmattan, frukost, malin lundkog, knippla
semlegröt, frukost, utomhus, knippla
en utenatt i månaden, malin lundskog, semlegröt till frukost, knippla
Och tröjan här, den stickade jag någon gång slutet 80- eller början 90-talet. Så kul att återupptäcka gamla kläder. Särskilt hemmagjorda!

Varm och go hela natten

Jag längtar redan efter nästa utenatt och är så himla nöjd med värmen jag har lyckats åstadkomma i hängmattan. Den är gången var det kanske någon plusgrad under natten och jag hade på mig ett ullunderställ, en stickad ulltröja och mössa. Min vintersovsäck är guld värd och under den har jag fårskinnsfäll , en overquilt (hade nog inte behövts, men ju fluffigare desto bättre). Under själva hängmattan har jag ju sedan i höstas en underquilt. Ja, jag kan överdriva lagren lite, men har frusit något gång och det vill jag verkligen inte.

Så konstigt ändå. Hemma kan jag tycka att det är jättejobbigt när det är för varmt när jag sover, men i hängmattan? Där är det aldrig för varmt! Oavsett hur varmt det är så sover jag. Det måste vara all den friska luften och den kalla nästippen som gör det. Tror jag, har egentligen ingen aning. Vi provar oss fram från gång till gång och alltid lär vi oss något nytt om vår utrustning.

Och varmvattenflaskor i sovsäcken

Just det. I sovsäcken lägger jag också några flaskor med kokhett vatten. Flaskorna lägger jag i raggsockar, för att inte bränna mig på dem. Ni fattar ju hur mysigt det är att krypa ner en kylig kväll i en uppvärmd sovsäck! Jo, hatar hade jag på mig när vi gick och la os också. Men de åkte av när jag var uppe och kissade på natten och återfanns inte förrän nästa morgon. Den sena morgonen. Ja, eftersom jag sover så gott i hängmattan. Men, ja: detta jobbiga med att bli kissnödig på natten! Vaknade vid fyratiden och försökte inte ens somna om. Gick upp, gjorde det jag skulle och somnade innan jag la huvudet på … sovsäcken. Vantarna saknade jag inte i värmen.

VI fortsätter med vårt utehäng en gång i månaden och snart är det sommar igen.

Ses snart! Tills dess: heja utomhuset! Och det underskattade mikroäventyret! Och er förstås!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa om våra tidigare utenätter hittar ni dem här.

18 januari, 2026 av Malin Lundskog 1 Comment

Sportlov på Knippla

Vackret, vädret och viljan att vara utomhus fortsätter. Idag har jag firat sportlov på Knippla i min ensamhet. Och vilken dag jag har haft. Med promenad, hundlek, skidåkning (jo, sant!) och löprunda. Och vet ni vad, det blir extra njutit när jag gör allt det här roligt just för att det är roligt! Utan ett enda mått av prestation och dessutom utan dåligt samvete över att jag borde göra något vettigt. Vad jag nu menar med vettigt? För ärligt talat: vad kan vara mer vettigt än att ha skoj? Inte är det att städa, planera veckan eller tvätta i alla fall …

sportlov på knippla, röddeviga, soluppgång, snö, bleke
pulsade runt på Slingan i morse, och hamnade i detta. Alltså!
röddeviga, bleke, sol, snö, västkusten, utsikten
så vackert, så vackert, så vackert
Malin Lundskog, Knippla, glädje, snö, sol
utsikt, vippfyr, knippla, västkusten
sol, snö

Världens (i alla fall Göteborgsregionens) vackraste fotbollsplan gör sig som skidåkningsstadion också, eller hur? Och i år är det inte jag som har spårat. Tack till den som har!

knippla, fotbollsplan, skidspår
Malin Lundskog, skidåkning, Knippla, snö, sol, västkusten

Och så lufsade vi runt en liten stund, för att Brorsan behövde ut och jag har ju den där runstreaken …

springer spaniel, snö, sol, västkusten
Brorsan i snön
knippla gästhamn, snö, tunn is
Gästhamnen på Knippla

Nu är mitt sportlov på Knippla slut för idag. Jag ska sätta mig och förbereda nya ord för säsongsstarten av podden Ordet är mitt, gôtt trött i kroppen och med rosor på kinden. Hur vettigt som helst, eller hur?

Ses snart igen, tills dess: HEJA det vettiga med att ha skoj!
Kram Malin Lundskog

11 januari, 2026 av Malin Lundskog Leave a Comment

När snön kommer ger jag mig ut på golfbanan

Snön faller, men än så länge faller inte vi med den. Kommer ni ihåg när jag spårade ur och pajade ledband, menisk och korsband? Det gör jag och är inte den tuffaste längdskidåkaren. Det har jag kanske aldrig varit, men ni fattar. Skönt att tant-skapet jag på något sätt befinner mig i har gjort att jag inte bryr så värst mycket om prestation och appearance. Njuter av att stappla runt med längdskidorna och när snön kommer ger jag mig ut på golfbanan. De flesta golfbanor är ju platta och lättåkta. Passar mig perfekt!

I måndags var vi på Hamra, i Kungsbacka och idag har vi åkt på Forsgårdens golfbana. OBS för skryt, men jag är så himla stolt över att jag tog mig an den där knärehaben som jag gjorde. För detta med att vara ute och kasa runt i snö – vilken jädra grej det är! Särskilt när man har en av sina bästisar med sig ut i spåren. Vi förstod efter några varv i måndags att vi eventuellt hade visat alla vilken grej vi tycker att det är. ”Vet inte om ni har tränat benen eller munnen mest”, skrattade en av våra medskidlöpare. Ha ha ha. Härligt på alla sätt och sånt jag vill fylla livet med. Skratt, natur och underbara människor.

När snön kommer ger jag mig ut på golfbanan, hamra, vallda, skidspår
Ni ser ju hur platt och skönt här är. Och spåren duger så himla fint för mig.
När snön kommer ger jag mig ut på golfbanan, hamra, vallda, skidåkning
När snön kommer ger jag mig ut på golfbanan, Malin Lundskog, Hamra, vallda golfklubb, skidåkning
När snön kommer ger jag mig ut på golfbanan, Malin Lundskog, Annika Lundskog

Mer snö, fler golfbanor

Idag åkte vi runt på Forsgårdens golfbana. Ofattbart att vi får uppleva så här mycket vinter. Som när vi var små, då vintrarna kom med snögaranti. Jag ska inte snöa in (he he) på det där med vintrar och snöbrist nu, njuter så mycket jag orkar av det vi har nu men visst ÄR det skrämmande med temperaturökningarna?

Hur som: Det här gottade vi oss med idag. JÄTTE-kallt, JÄTTE-soligt och JÄTTE-mycket folk ute. Som på vilken fjällsemester som helst. Min säsong på golfbanan är när det ligger snö på den.

Forsgården, golfbana, skidspår, snö, sol
Malin Lundskog, Annika Lundskog, skidåkning, Forsgården
Här är vi igen och jag ville ha med det här fotot för att jag älskar att vi har varandra och tycker att vi är fina.

Vad säger ni allihop: njuter ni av snö-livet? Vad gör ni i snön? Njut eller ej, detta är säsongen då jag ger mig ut på golfbanan. vi ses snart igen! Tills dess heja livsnjuteriet, oavsett hur det ser ut.
Kram Malin Lundskog

10 januari, 2026 av Malin Lundskog Leave a Comment

Firar runstreak 200, skriver på nytt manus, badar och älskar snön!

Vilken dag! Jag firar runstreak 200 och har alltså sprungit min tvåhundrade dag i rad. Dessutom har jag skickat in inledningen på ett nytt manus till lärare och kursare på Linnéuniversitetet elva dagar innan deadline (jag veeet!) och så snön på det. Jag älskar snön!

I natt kom det ännu mer och tydligen har vi mer snö nu än dagen ingen som var med då glömmer: 17 november 1995. Kommer ni ihåg den? Själv satt jag så nygravid att jag nog inte visste om det i vår lägenhet i Kallebäck och drack varm choklad. Jag pluggade då också, har för mig att det var på Humanisten, så svenska eller engelska. Ja, och så gick jag ut i snön och lekte med den hund vi hade då. Airdale terriern Zigge. Så mycket som är annorlunda och ändå är rätt mycket sig likt med andra ord.

knippla, utsikt, skylt, snö
i vanliga fall berättar skylten om utsiktsnjut …
snö, springer spaniel, knippla
vi spårade upp slingan i morse, Brorsan och jag
snötyngd tallgren, knippla, slingan,
höga knän i djup snö och böja knän för att komma under det här
röddeviga, snö, knippla
grillplats, röddeviga, snö
inte alls längesedan vi satt här och åt grillad korv
badplatsen knippla, snö

Det är något speciellt med speciella väder, eller hur? Att gå morgonrundan i orörd (tung!) snö runt slingan i ett väder jag vet att jag kanske aldrig någonsin får vara med om igen. Det gör något med mig.

Runstreak och salt bad

Dag 200 sprang jag mitt kanske allra allra långsammaste någonsin. Sa samma sak igår, men idag var det ännu halare framåt eftermiddagen såatteee … Tur att inte farten har någon betydelse. Jag tog mig runt med något slags löpsteg i nästan tre kilometer och firade mitt jubileum med ett salt (jättesalt!) dopp. Salt, kallt och gôtt! Brorsan hängde med på allt, utom att att bada. Vet inte vem av oss som är klokast, he he.

Detta med att springa varje dag har lärt mig att sakta ner. Ja, kanske främst det. Att våga ta det lugnt. Inte för att jag någonsin har varit en sprinter, men i alla fall. Jag tror till och med att runstreak är bättre för mig än att löpträna som vanligt (vad det nu är). För när jag springer mer sällan, vill jag få ut mer av varje pass. Mer som i ökad intensitet, fart eller distans.

Nu kan jag ta mig ut och softa, för jag vet att någon av passen under veckan kommer jag att få feeling för längre, snabbare eller tuffare. Eller så får jag inte det och då har jag inte tvingat mig till något. Som en följd av att jag har lärt mig att ta det lugnt har jag också stadigt byggt upp hållfastheten i kroppen. Jag tar det lugnt. Jag håller! För det kanske är det viktigaste: att kroppen håller, så att jag inte blir tvingad till skadeuppehåll …

jag firar runstreak, kallbad, knippla
badtrappan för dagen
jag firar runstreak 200, knippla badplats, kallbad, Malin Lundskog, springer spaniel
Min badvakt och jag
jag firar runstreak 200, knippla, malin lundskog, badplatsen, snö
fäääääärdi!

Och mitt nya manus

Under vårterminen ska vi enbart ägna oss åt vårt eget skrivande. Det skönlitterära. Inga diktanalyser, inga essäer att skrivna utan enbart min egen text. Mitt eget manus. Och jag har längtat massor efter att ta tag i karaktärerna och iden som har funnits med mig länge och som dessutom har utvecklats massor i mina tankar från den ena dagen till den andra. Och nu har jag alltså inlett vårterminen på kursen Kreativt skrivande 2 på Linnéuniversitetet med att skicka in tio sidor av inledningen på den berättelsen.

Herregud så kul jag har haft när jag har skrivit. Och herregud vad jag hoppas att mina lärare och kursare ska gilla, så att jag blir ännu mer pepp på att fortsätta. Vill inte jinxa, men jag tror tamejtusan att jag har något härligt på gång här. Eller inte. Ska ju knyta ihop det hela också. Ska göra mitt bästa av att njuta av resan tillsammans med mina nya låtsaskompisar. Än så länge är de väldigt roliga att hänga med. Och kunde jag med Min sämsta väninna, ska jag väl kunna igen? Med de här karaktärerna. Håll gärna era tummar!

nytt manus, malin lundskog, kreativt skrivande
my kind of köksarbete 🙂

Ja, alltså: den här dagen! Jag är alldeles pirrig över härligheterna med löpningen, manuset och snön. Och det kalla, salta badet. Stänger igen datorn stolt och tacksam över livets liv.

Vi ses snart igen allihop! Tills dess: stoltsera allt vad ni kan- det är ni värda. Lovar!
Kram Malin Lundskog

8 januari, 2026 av Malin Lundskog Leave a Comment

  • « Go to Previous Page
  • Page 1
  • Page 2
  • Page 3
  • Page 4
  • Page 5
  • Interim pages omitted …
  • Page 101
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • Ett nytt boulelag har sett dagens ljus
  • Iko Iko …
  • Bokhandelsdagar med Ugglan Bokhandel
  • Kärleksvisa till min son …
  • Envishet och galenskap och en ballong!
  • Jag boktipsar om Var är de vuxna?
  • Min sämsta väninna har varit på sitt livs första bokklubb
  • Pensionärerna på Knippla mötte Min sämsta väninna
  • Första recensionen och ett återbud att älska
  • Mamma är lik sin mamma …

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday