Search Results for: knippla

Min bokturné går till Torslanda, Frölunda och Knippla

Min bokturné börjar i Torslanda, på Torslanda bokmässa, fortsätter till Frölunda bibliotek och går sedan tillbaka till julmarknad här på Knippla. Underbart är kort?

Torslanda bokmässa den tjugosjätte november kan ni läsa mer om här. Hoppas att ni kommer, jag både hoppas och tror att det blir en hejdundrande dag,

Bokmingel med lokala författare

Den trettionde november är det bokmingel med författarscen på Frölunda bibliotek, i Frölunda kulturhus. Då kommer jag att prata om att min utgivningsresa. Hur hittade jag förlag, varför ser omslaget ut som det gör och vad fick jag hjälp med av förlaget. Bland annat.

Frölunda är hemmaplan för både karaktärerna i Mariannes mirakel och mig, innan flytten ut till Knippla. Det känns faktiskt galet roligt att få komma dit och prata böcker och författarskap. Jag hoppas att ni är fler som tycker att det låter kul och vill komma!

Mina böcker på Knippla julmarknad

Min minimala författarturné avslutas (för nu) på Knippla julmarknad den tredje december. Det blir mysigt det också med hantverk, bakverk, böcker och tomteparad. Ni är varmt välkomna ut i övärlden, ni som inte redan är här.

knippla, källö-knippla, författare, min bokturné, Malin lundskog, — ute på ön blir det julmarknad med julbak, hantverk och mina böcker.

Ja, that’s it. Min bokturné där jag tar med mig romanen Marianne mirakel och eventuellt några ex av hälsoboken GLAD FRi STARK. Först we take Torslanda, then we take Förlunda och Knippla. Kan det bli bättre? Och ni får vara med på allt om ni vill. Det vill jag!

Vi ses igen,
tills dess heja heja dig och massa varma kramar från mig, Malin Lundskog

Bänkar på Knippla och andra ställen

Bänkar alltså. Vet ni, när vi flyttade till Knippla undrade jag varför i hela världen det fanns så många bänkar här på ön. Överallt stod de, när det finns klipphällar att sitta på. Varför denna vurm för bänkar?

Men så småningom insåg jag att bänkarna inte bara är utslängda på måfå, utan de står på väl valda ställen. Oftast precis exakt där utsikten är som vackrast.

Och sen dog Björn Natthiko Lindeblad och min fascination över bänkar och deras betydelse växte. Ja, ni känner säkert till hans önskan om att vi ska joina BNL-gerillan och sätta upp en bänk för alla på en plats vi tycker om? Så fint. Den enda bänken jag har satt upp är utanför vårt hus, men ni är alla välkomna att sitta där. Utsikten är inte något att skryta med och den stor på norrsidan där det kan blåsa för jävla kallt, men sittbrädan är hemburen med kärlek och en del muskelkraft från en av vikarna på Knipplas västsida.

bänkar på Knippla, bänk, drivved, ejder, betongejder, västkusten, bohuslän — Min bänk byggd av drivved. Betongejdern har Claes och vår ö-kompis Gerhard gjutit och målat.

En go plats att sitta på

Visst kan man sitta på klippor och njuta av både utsikten och livet. Men bänkar ändå. Jag har verkligen ändrat mig. Bänkarna står där och välkomnar till reflektion, återhämtning och väldigt ofta till en vidunderlig utsikt.

bänkar på Knippla, Röddeviga, solnedgång, västkusten, — bänkar med utsikt över solnedgången

bänkar på Knippla, springer spaniel, västkusten, första parkett — bänkar med utsikt över solnedgången

bänkar, Kullaberg, vandring, utsikt — den här bänken stod och väntade på oss när jag vandrade i Kullaberg med två kompisar förra året

Och det är inte bara i vackert väder som det är vackert att titta på utsikten från bänkarna på Knippla (och andra ställen). Kolla här:

bänkar på Knippla, västkusten, springer spaniel, dimma — Jepp, Brorsan igen. Han gillar också bänkar!

bänkar på Knippla, västkusten, utegymmet, springer spaniel — det vilsamma med två hundar och en gubbe på en bänk i dimman …

Ju mer jag skriver om bänkar, desto mer undrar jag om det finns något tillfälle då det inte är najs att ha en bänk till hands? Det är så mycket kärlek och omtanke i var bänkar är utplacerade, tycker ni inte? Det är ju inte bara här utan all över allt. Ja ni vet, där det till exempel står bänkar i backar, som man kan tänka sig att de som har med mod i barm än kraft i benen kan behöva sitta och vila. Jag kanske är extra känslosam idag, men … visst är det fint?

Eller som den här bänken som jag gick förbi i Slottskogen för ett tag sedan. Way to go Göteborgs Stad!

pratbänken, slottskogen, Göteborg — Hur fint?

bänkar , Slottskogen, Göteborg, pratbänk — en bänk som matchar hösten, men säkert är lika fin i alla väder …

Bänkar är utmärkta träningsredskap

Varje vecka tränar vi tillsammans utomhus här på Knippla. Då är bänkar superbra att använda för att kliva upp på och ner från, köra dips mot och göra armhävningar på för den som inte orkar göra dem på marken. Och massa annat förstås, bara att fråga om ni vill ha tips på bänkträning.

bänkar på Knippla, västkusten, hwidering, videringen, dips, träning, utsikt — dips med utsikt!

BNL-gerillan

Ja, så var det ju det här med Björn Natthiko Lindeblad och BNL-gerillan. För ett tag sedan var jag ute och gick en del av skärgårdsleden på Hönö (min dagsvandring längs hela Skärgårdsleden kan ni läsa mer om här) och då hittade jag den här bänken:

bänkar på knippla, hönö, bnl-gerillan, västkusten, utsikt — Till minne av Björn Natthiko Lindeblad med världens mest vidunderliga utsikt: havet!

När jag gick närmare såg jag vad som stod på skylten och när jag kom hem läste jag i lokalbladet Torslanda-Öckerötidningen om den här bänken som är byggd av material från ett båtvrak och som auktionerades ut till förmån för ALS hjärnfonden. Jag sa ju att det fint i bänkarnas värld! Vill ni läsa mer om den här bänken för ni det här

Och den goa platsen att pussas på

bänkarna på knippla, västkusten, springer spaniels, puss — hundhångel på en av bänkarna på Knippla.
(he he, ni ser att jag försöker vara med va? )

Ja, jag tycker mycket om bänkar av många olika anledningar och på många olika ställen. Hur är det med er, har ni någon favoritbänk i världen? Eller saknar ni rent av en bänk någonstans? Berätta!

Jag hittade en härlig bänk när jag gick en långrunda på Hisingen med en kompis. Jag skrev om promenaden (eller var det en vandring?) här, och där finns en bild på bänken. Kolla in.

Vi ses snart igen, hörni!
Tills dess: KRAMAR i massor från Malin Lundskog

Det brinner på Knippla

”Det brinner här nere”, sa Oscar, en av delägarna, när han ringde mig från vår restaurang igår. Jag hojade ner till Den Glade Knoden utan någon större oro. Har ju inte fått något officiellt larm (kommer ni ihåg att jag är stolt medlem av Knipplas räddningsvärn?), så hur allvarligt kunde det vara?

När jag kom ner (efter ungefär en minut, eftersom allt här på ön är så nära) rök det hysteriskt ur restaurangens skorsten. Bara det fick pulsen att stiga. Sedan såg jag bortom Knoden. Mot lägenheterna de renoverar. Som ingen har flyttat in i än. Tack. Och. Lov.

Mellan vår krog och lägenheterna ligger Sveriges minsta och bästa Coop. Det brann. Där också. I butiken som är navet här. Inte bara för mathandlingen, utan för det sociala livet.

När det brann hann jag ju inte fota, men så här ser det ut nu där det var lägenheter på gång igår.

Jävlar vad det brann!

Det brinner

Och någongång i den här vevan kom larmet på min telefon. ”Stor brand på osv.” Jag behövde inte läsa mer. Jag visste redan. Slängde mig in på vår brandstation tillsammans med mina kollegor och sedan vet jag inte hur det gick till, men hux flux stod jag där i full brandmundering och skickade bort människor som stod i vägen, körde fram vagnar med slangar som drar upp vatten till vattenslangarna och gjorde mitt bästa tillsammans med mina värnet-kollegor och andra öbor.

Vattenslangarna! Stora. Astunga. Med tryck från helvetet. Jag ångrade inte ett enda träningspass när jag stod där tillsammans med de andra och sprutade vatten. Och mera vatten. Och ännu mera vatten. Men branden fortsatte.

Jag har på riktigt aldrig någonsin varit så slut. Inte ens efter mitt värsta träningspass evvvvvvver. Även om fina öbor kom med vatten har jag haft kramp i vaderna i natt …

Efter något som kändes som en evighet, men var ungefär femton-tjugo minuter kom räddningstjänsten från Öckerö. De som kan. På riktigt. Och sen kom de från Lindome, Mölndal, Lerum och Stor-Göteborg. Med stegbilar. Och branden fortsatte. Och jag kan ha fel på brandstationsorter, men jag har för mig att det var så. Kanske att Torslanda ska till också? Ber om ursäkt till er som kan detaljerna. Till er andra: det var många gäng involverade i släckningsarbetet. Tillsammans är så jädra bra!

Nej, vi möblerar inte om på Den Glade Knoden. Det gjorde räddningstjänsten åt oss …

TV, tidningar och radio

Här kan ni höra vad jag säger i P4 Göteborg om natten. Och branden.

Och här pratar jag i GPTV om branden och den fina feelingen på Knippla, när det känns för jävligt.

Här pratar Anna, min fina vän och Knoden-kollega om förödelsen.

Tillsammans är vi starka

Ni vet det där med att vi orkar mer än vi tror? Jädrar vad starka vi var. Särskilt tillsammans. Men när jag såg lågorna slå upp inne på min restaurang, då brast det för mig. Tårarna kom på insidan masken. Och jag gav upp. Det får man när man är värnare. Och även om jag just i den stunden kände mig riktigt svag och som en svikare, så tror jag att det var bästa beslutet. För både mig och de andra. Inte hade jag gjort någon nytta utan kraft i arm och mod i barm?

Så jag gick hem. Ensam. I natten. Ute i trädgården slängde jag av mig utrustningen. Ledsen och ändå så in i hoppsan tacksam över det vi åstadkom. Tillsammans.

igår en blomsterspaljé, idag upphängningsanordning för rökkontaminerade kläder …

Att det brinner på Knippla är inget hinder för att känna hopp. Idag är det dagen efter och vi gråter tillsammans här på ön. Ger varandra värme, omtanke och sprider ett riktigt gôtt jävlaranamma omkring oss. Vi bryter ihop. Och kommer igen. Tillsammans!

På Knippla kommer goda grannar med tång

På Knippla kommer goda grannar med tång. Bland annat alltså … Men det är just tången och generositeten från goda grannar jag vill berätta om idag.

Som ni kanske vet badar jag året runt i både ur och skur, storm och stiltje och sol och moln. För några veckor sedan stod min badkompis och jag på badbryggan och åååhhhade och aaaaahade över vilket liv vi lever. Om hur vackert vi har det, och hur enkelheten i livet på ön gör oss gott. Och just som vi stod där och tänkte att det eventuellt inte kan bli bättre kommer en kajak glidande över det blickstilla havet.

Det kunde alltså blir bättre!

Ja, det kunde blir bättre. Det kanske det alltid kan? Hur som helst: i kajaken satt Kerstin. Alltså, Kerstin är min målbild! Vill också vara somt Kerstin när jag blir äldre: ut och paddla kajak, lära mig att fridyka, odla ätbara grejer i hela trädgården och forsätta att vara nyfiken på livet och säga till mina yngre fellow öbor att det enda vi har framför oss är framtiden!

Inte nog med att det var galet vackert med kajaken, havet, glittret och tystnaden. Kerstin hade varit ute och plockat tång. Sockertång. Till min man, den store matlagaren i vår familj. De hade pratat om tång under dansen (kommer ni ihåg när jag bjöd upp Knippla till en Jerusalema challenge?) och några dagar senare paddlade Kerstin iväg och plockade. Hur underbart är inte det? Snacka goda grannar!

Vi äter tång

När vi hade hämtat hem sockertången hängde vi upp den på tork på balkongen och även om den var sktisnygg där den hängde, så testade vi (eg min man) att göra fiskrullader i tång till middag. Skulle man kunna kalla crossover-mat va, där Japan och svenska Västkusten gifter sig …

På Knippla kommer goda grannar med tång, sockertång, västkusten — tång på tork

Första giftermålet var inte helt lyckat, vi hade för tjockt lager med tång runt fisken, det blev ganska segt. Men när vi tog ett tunt lager tång blev det mumsigt som sjutton. För att inte tala om effekten av torkad smulad tång (sparat på burk) på halstrad fisk.

Vi är något på spåren här, med vår tång. Och snart ska jag dyka ner och plocka upp sockertången Kerstin hittade nära land, men sparade till mig att plocka själv. Undra ord det smakar ännu godare då?

Hur som helst så kommer vi att äta mer tång. Även om jag inte får tag på så mycket när jag dyker ner, så är våren bästa skördetid och vi har skaffat andelar i en tångodling (ni kan kalla oss tångbönder om ni vill …). Dessutom är jag säker på att allt fler kommer att äta allt mer tång eftersom det är ett klimatsmart och proteinrikt livsmedel.

och samlar tången inte gott, kan man ju alltid klä sig i den …
foto: Viktoria Davidsson

Men visst är det också värt sina ahhhhh och åååååh, att goda grannar kommer med tång på Knippla?

Har ni testat svensk tång? Berätta gärna!

Vi ses snart,
tills dess: HEJA HEJA! och häng gärna med på äventyr på Instagram där jag badar, käkar tång och lever livet.

Hälsar Malin med varma kramar, nytvättade händer och anpassat avstånd

På Knippla dansar vi tillsammans, på coronaavstånd

På Knippla dansar vi tillsammans, fast på avstånd förstås. Det är ju ändå fortfarande coronapandemi …

Jag bjöd upp. De svarade ja!

en lördag i februari 2021 på Knippla

Jag ställde frågan om gemensam dans i vår Knippla-facebookgrupp. Till alla på ön. De sa ja! Allihop. Typ … Och jag började få panik. Shit! Corona! Det går ju inte att samla ihop människor hur man vill. Det är ju på grund av covid 19 som vi har fått höra sedan vi flyttade ut till ön i april förra året att vi har missat så många roliga sammankomster, fester och andra spektakel. D kan ju inte jag komma här och tro att det inte gäller mig. Hur tänkte jag egentligen?!

Aja, som vanligt ordnar sig allt med hjälp av några djupa andetag och en dos planering. Mina fellow öbor fick boka tid, max åtta personer samtidigt. Jag lade ut en tutorial för de som ville ha det och under en veckas tid mötte jag folk under mina turer runt ön som informerade om hur dansträningen gick och hur glada de var. Redan där växte gemenskapen!

Jerusalema Challenge på Knippla

I lördags var det dags! Min man och jag filmade, Brorsan kollade uttråkat på och jag dansade mellan varven. (Om du kollar på filmen så ser du en gulmössad kvinna som inte kan hålla benen i styr …) Mest av allt hade vi kul. Mest av allt svämmade mitt hjärta över av att se glädjen i ögonen på de som dansade. Och mest av allt kände jag återigen hur mycket vi betyder för varandra. Vi människor.

Förresten: mest av allt insåg jag hur gôtt det är att vara utomhus. Att bo på Knippla. Och att våga komma med idéer! Ja, vet ni: mest av allt behöver vi vara tillsammans och ta tillvara de stunder och tillfällen vi kan det. Det mår vi bra av!

Vår första dans

För några veckor sedan dansade jag tillsammans med mina tre kollegor i Knippla båtcharter (som jag snart ska berätta mer om!). I strålande sol, snö och massa minusgrader drog vi på oss flytoveraller och svängde våra lurviga på piren på vår ö. Herregud så kul det var! Så som det är med musik, gemenskap och rörelsglädje ni vet. När vi bara vara fyra och tänkte att det här kan bli en kul film som vi kan använda i vår marknadsföring. Som kan inspirera andra. Ja, som sagt: blev så inspirerad att jag bjöd upp hela Knippla till dans.

Här kan du se hur premiärdansen såg ut:

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av MALIN LUNDSKOG 🄶🄻🄰🄳 🄵🅁🄸 🅂🅃🄰🅁🄺 (@malinlundskog)

Jerusalem challenge, Knippla, Malin Lundskog, Knippla båtcharter — Premiärdansen!

Och tacksamheten, som sprutar ur ögonen …

Glädjen i dansen och det härliga umgänget räckte långt. Jättelångt! Och just som jag satt och klippte ihop filmen och var sådär gôrnöjd och -glad kom Kristina och knackade på. Där stod hon och hennes dansande kompis Claudine med bubbel i en korg som jag snart ska lägga strandfynd i. Och kanske trycka ner några pärlhyacinter mitt i allt?

Hur som helst. Där stod Kristina och Claudine med en present till mig. Som tack för dagen. Alltså! Ibland är livet extra vackert. Och när det är det, då rinner mina tårar. Eller rinner förresten? Snarare sprutar ur ögonen. Tack ska ni ha, hela danslaget Unsink.

Sa jag tacksam?
Danskompaniet Unsink

Förresten, kommer ni till Knippla ska ni absolut ta er till Kristinas Shop och Galleri. En typiskt mysig liten butik lagom fylld med fina presenter till både en själv och andra. Som ni förstår är Kristina själv en typiskt härlig människa!

På Knippla dansar vi tillsammans

På Knippla dansar vi tillsammans och oavsett om ni antar Jerusalemautmaningen eller inte: rörelseglädje, utomhus och tillsammans. Vilken hälsoinsats det är! Och precis som så många andra hälsoinsatser: vad enkelt det är! Keep it simple, kör och gör! Och umgås. Kom ihåg det. Det vet du att du kan läsa mer om i min bok GLAD FRi STARK va?

I vanlig ordning hoppas jag att vi ses snart och att du svarar i kommentarerna om du tycker och tänker något om det jag tycker och tänker i mitt inlägg.

HEJA DIG!
Stor kram Malin Lundskog

Åka skidor på Knippla? Då kommer P4 på besök …

Åka skidor på Knippla? Jodå, det funkar fint! På öarnas ö har vi en fotbollsplan som är som andra fotbollsplaner, bara lite mindre (ja, försök själv att få till alla mått när det är berg, berg, berg och hav he he). Men den är platt. Och i år har det kommit snö även här på västkusten. Snö som ligger kvar, är vit och fin och lätt.

åka skidor på Knippla, Malin Lundskog, P4 Göteborg — Peo Wenander från Morgon i P4 Göteborg hälsar på

Efter att jag lade ut en film på min skidrunda runt fotbollsplan i sociala medier hörde P4 Göteborg av sig. Då förstår ni att det inte är jättevanligt med skidåkarsnö. På en ö. I morse kom Peo Wenander från radion ut till Knippla och hängde med mig en stund i spåren. Han sprang och jag åkte, he he … Här kan du höra inslaget, 1:43 in i programmet.

Åka skidor på Knippla är världens passa på-träning!

Alltså … vi har säkert haft snö i två veckor nu? Känns som att det var längesedan och känns också som en extra varm vinterkram ett år då vi inte åker på skidresa. Den här långlivade, med västkustmått mätt, snön har gjort att jag har kunnat göra något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle kunna göra på Knippla: jag har åkt skidor på ön! Runt runt runt på Tranbärsvallen, som vår fotbollsplan heter. Tjugo varv är visst fem kilometer, sa någon. Det är inte så noga hur långt för min del. Det som är noga är att!

Att leva i långkalsonger och faktiskt kunna kränga på sig pjäxor till frukost, lunch och middag och traska iväg fem minuter hemifrån (allt är fem minuter hemifrån på Knippla tror jag) och ta några, eller många, varv. Tänk dig att se havet åt ena hållet och en snöklädd ö åt andra. Det är grejer det, eller hur? Passa på-träning av rang om du frågar mig. Särskilt när man får spåra sina egna skidspår?

Och även om ni däruppe i norr, era mocklisar, tycker att en liten fotbollsplan är blaha så … är det inte det. Inte här. På västkusten. Bättre att åka skidor än inte? Helt enligt min hälsodevis: inget krångel, som jag bland annat skriver om här.

Filmen som lockade radion till ön? Den hittar du här, i mitt Instagramflöde. Se den! Och följ gärna med mig där för fler äventyr!

Oavsett, så hoppas jag att vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog (oh ja, på avstånd och med nytvättade händer)