dagbok

VI släcker bränder som är på låtsas (thank god!!!) och hoppas att övningarna vi gör ger färdighet när (om!) läget blir skarpt. Och i vanlig ordning lär jag mig nya saker varje dag. Som man gör här i livet, ni vet.

Jag är en av Knippla-räddningsvärnets senaste rekryter och. Kan. Typ. Ingenting. Jag gick med i värnet dels för att jag fick frågan och dels för att det känns fint att (förhoppningsvis) kunna vara till nytta för andra. Att vara en del av det stora som verkar för allas vår trygghet. Ja, ärligt talat gick med av ego-skäl också: jag vill lära mig nya saker. Och väcka gamla, som HLR, till liv.

Ordning och reda?

Till Knippla går det ingen bro

I mitt förra liv, när jag bodde en knapp mil från Göteborgs centrum hade jag inte en tanke på att det inte finns brandbil och ambulans överallt. Eller att det på en liten ö som Knippla är frivilliga som får larm från räddningstjänsten och oftast är först på plats. Jag var … lyckligt ovetande? Hur är det för er, har ni tänkt på hur hela den här apparaten fungerar?

Det går ju liksom ingen bro till Knippla, så ambulanser och brandbilar som är stationerade på Öckerö (den stora ön i kommunen) behöver en stund på sig för att komma ut. Ambulanshelikoptern står inte och väntar nästgårds den heller och ambulansbåten är stationerad i södra skärgården. Jag bor i norra, med hela Rivöfjorden (där alla stora fartyg seglar in till och ut från Göteborgs hamn) emellan. Såatteeeee, det där man tar för givet är inte så givet. Vilken grej det är, allt som funkar i samhället ändå!

Hur som helst. I går övade vi på att hämta vatten i havet och att sedan styra brandslangen. Vi tränade med en smal slang, men när vattnet kom med fullt tryck, då var det ta mej tusan läge att spänna musklerna för att kunna styra strålen rätt.

Vi släcker bränder och jag kör fyrhjuling

Jag öppnade brunnar där brandposterna finns och eftersom det inte var skarpt läge fick jag, som knappt har kört en moppe i hela mitt liv, köra fyrhjuling. Med släp! Jag har aldrig kört med släp förut. Det kanske är galet för en femtioplussare, men … så är det. Men igår brände jag runt på ön med fyrhjuling och släp. Och vet ni vad?! Jag backade in i garaget igen, när övningen var slut. Det var nog ändå det svettigaste av allt, även om den där slangen med fullt tryck var rätt bångstyrig.

Jag hoppas innerligt att jag får hålla mig till övningar. Var rädda om varandra och er själva. Drick tillräckligt med vatten, elda inte i kuling och parkera för jösse namn inte så att brandbilen inte kommer fram. Då ryker era bilar (skämtet med att ”ta den med dörren” kanske blir verklighet).

Ju mer jag lär mig, desto mer ödmjuk blir jag för alla de som arbetar med det här. på riktigt. Och precis som i livet i stort: övning ger färdighet. Väl?

PS. Det kan hända att Knipplas frivilliga värn får ta plats i nästa roman (den som är aktuell nu, kan du läsa mer om här). Man vet aldrig …