glad fri stark

En go frukost och ett gôtt snack

Frukosten kanske inte är dagens viktigaste mål längre (nya tider och nya dieter), men en go frukost med en god vän är guld värd. Jag älskar frukostdejter. Särskilt kryddade med ett gôtt snack. Som min frukost idag, så värd att kliva upp i ottan och ta mig till stan för.

Min kompis Mari och jag har en mysig tradition och det är att vi bjuder varandra på frukost i födelsedagspresent. Ibland äter vi den ute på en klippa (oftast när jag fyller år, eftersom jag fyller på sommaren) och ibland (oftast) ses vi i stan och äter gofrukost. Som idag.

avokadomacka, kafé magasinet, frukost, umgås — go avokadomacka

Jag tror att jag gillar att ses över en frukost för att det är enkelt, tidsbegränsat (älskar barnkalasgrejen med start- och stopptid) och inte stör ens ett späckat schema så mycket. Under en frukost hinner vi avhandla livet, drömmarna, familjen, planerna, sorgerna och lyckorusen. Och sen går var och en med lite mer kärlek och råg i ryggen iväg till sitt för att göra sina stordåd.

kafé magasinet, en go frukost — när vi kom var det tomt, nu sotter det människor på många av borden …

Jag kanske inte utför stordåd direkt, men nu sitter jag kvar på Kafé Magasinet och berättar för er om hur mycket ett gôtt snack (och en go frukost) betyder för mig. Tänker på en av hälsoformlerna i min bok GLAD FRi STARK: umgås. Vi är bra för varandra, allihop. Värda att lägga tid och energi på. Det gör både den ena och den andra gott.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA umgänget med varandra! Ring en vän. Boka frukostdejt.
Kram Malin Lundskog

ps. så fort jag har tryckt publicera fortsätter jag redigera detsomjaghoppasblirmintredjeroman

Vad gör ett hem hemtrevligt och gästvänligt?

Jag hänger kvar i Lund en dag till, även om jag är hemma på ön igen. För sedan i lördags har jag gått och klurat på vad sjutton det är som gör att man känner sig välkommen hos folk. Vad gör ett hem gästvänligt? Och vad är det som gör ett hem hemtrevligt?

I fredags åkte jag till Lund efter en härlig inbjudan från en vän om att komma och bo hos henne inför bokmässan (som jag skrev om igår). Egentligen känner vi inte varandra jätteväl. Vi har inte träffats särskilt många gånger irl (däremot online). Och ändå. Ändå visste jag redan innan att jag skulle trivas. Och jag fick rätt, det kändes redan när jag klev innanför dörren. Jag kände mig till och med så hemma, att jag slängde ytterkläderna på golvet och stövlade rätt in i köket.

Vad gör ett hem till en plats man känner sig hemma på?

På fredagskvällen fick jag fiskgryta, som Anna och hennes man var modiga nog (tyckte de själva) att göra till en öbo. Den var gôrgod. Och vi pratade om livet och böcker och nya jobb och familjer och husdjur och klimakteriet till gott vin och god dessert. Ni vet, en sån där kväll som man inte vill att den ska ta slut, samtidigt som man är tillräckligt bekväm för att säga att man är trött och vill sova.

vad gör ett hem, kaffe, frukost, gästvänligt — morgonkaffet är alltid dagens godaste. Men extra gott, när det serveras av någon man tycker om.

Och på morgonen kände jag mig som ett stort barn. När jag vaknade hörde jag röster från köket, där de vuxna (min kompis Anna och hennes man) fixade frukost. Och jag? Jag sträckte på mig, tvättade av mig och släntrade ner på värsta tonårsmanér i köket och njöt. Av sällskapet och frukosten och livet. Sen drog jag till bokmässan.

vad gör ett hem gästvänligt, äggsufflé, frukost — FATTA äggsufflén!

Det var på väg hem i min kalla cabriolet (jo, jag fick ju en cab som lånebil nu när min bil är på verkstad på grund av påkörd. Synd att det inte är sommar, he he) som jag funderade på vad sjutton är det som gör att man känner sig hemma hos någon? Jag ställde frågan i Instagram stories eftersom jag tänkte att vi kanske tycker olika om det här. Och samtidigt som svaren kom in, klarnade det allt mer för mig.

Det här gör ett hem gästvänligt

Svaren jag fick handlade om allt från färska blommor och levande ljus, via att man känner sig bekväm och att hemmet inte är ett uppvisningshem till spännande inredning och lite skit kvar i hörnen. Jag håller med om all of the above. Dessutom tror jag att det som får mig att känna mig välkommen och avslappnad är att de som bor i huset är avslappnade och bjuder in mig i sin vardag. Att jag som gäst blir en del av värdarnas liv. De kanske glömmer av att jag inte vet var toan eller vattenglasen finns. För att de tar mig för en självklar del i deras hem, oavsett om de sätter mig i arbete eller säger åt mig att sitta ner och njuta.

Ja, det var vad jag kom fram till under mina timmar hem från bokmässan i Lund. Då reflekterade jag över vad det var som gjorde att jag älskade att vara hemma hos Anna och hennes familj. Oh jag kom fram till att det var det där självklara. Att jag för några timmar fick vara en helt naturlig del i deras liv. Ja, det är gästvänlighet och hemtrevlighet de lux. Människorna. Människorna och det de är, inte så mycket det de gör, hur hemmet ser ut, hur städat det är eller hur välplanerat besöket är. Det är människorna som är hemtrevligheten och gästvänligheten i ett hem.

Att jag fick god mat på köpet, det är en bonus jag är så tacksam för.

Krånglar vi till det i onödan?

Men, vad säger ni? Finns det något som gör att ni känner er som hemma hos andra. Eller kanske motsatsen, känner att ni inte trivs hos någon? Jag tror nämligen att det här är ett typiskt område där vi krånglar till det. Vi tror att vi måste städa som fan och tindra med ögonen när vi serverar det perfekt tempererade vinet för att gästerna ska känna sig välkomna när det kanske inte är svårare än att vara som relaxad och precis som vanligt. Eller vad tror ni?

Keep it simple och umgås, det mår vi gôtt av. Om inte annat umgås vi här på bloggen snart igen, tills dess: HEJA hemtrevligheten?
Kram Malin Lundskog

Hummer på tallriken och champagne i glasen

I dag firar vi att jag äntligen, äntligen, äntligen har redigerat färdigt manuset. Puh! Satte dead line till siste september och vad händer? Jo, exakt siste september är jag klar. Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt att jag inte kan lura mig själv att bli klar i god tid. Men hur som helst, så är det ett alldeles ypperligt tillfälle att fira och vad passar väl bättre än hummer på tallriken och champagne i glasen?

hummer på tallriken och champagne, två glas, skål, — skål då!

hummer på tallriken, löjrom, kantarell — så gott, så jag äter långsamt så att det inte tar slut …

Hummern är egenfångad, från i torsdags, soppan gjorde Claes på skal från andra egenfångade humrar och så lite löjrom och kantareller (plockade av en granne, men inte här på ön av obvious reasons) till det. Ja, och champagne då. Klart jag blir klar med redigeringen när jag får fira på det här viset.

Jag gillar att fira

Nu kan man ju köra samma meny även om man inte firar något, men jag tycker ändå att det är kul att uppmärksamma både något man har åstadkommit, men också maten i sig. Jag vill alltid äta god mat, men jag gillar att göra skillnad mellan vardag och fest. Hur gör ni? Vi är inte helt överens där Claes och jag. Det var vi inte om uttalet av blinier, som hummern, löjrommen och kantarellerna ligger på. Jag trodde i min enfald att jag hade rätt på grund av jobbar ju med språk ju. Men, jag hade fel. Betoningen ska ligga på ni, inte på bli. Tänk va, man lär sig hela tiden.

Men åter till firandet. Visst gör det skillnad att man firar framgångar? Ser dem och faktiskt uppmärksammar att man utvecklas på ena eller andra sättet.

Imorgon ska jag läsa igenom manuset. Får se om jag känner mig lika färdig då, som jag gör nu …

Ses snart igen, tills dess: HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog

Förresten, visste ni att firandet är en viktig del i att befästa nya vanor? Det måste inte handla om hummer på tallriken och skumpa i glasen, det där firandet. Det kan lika gärna (?) vara uppmärksammande genom en high five eller en dans. Och det kan ni läsa mer om i min lilla orange GLAD FRi STARK Och när jag tänker på det, kan firandet lika mycket handla om att sätta färg på livet. Eller?

Glädjefyllt på vårens sista föreläsning

Glädje är något av en passion för mig. Både i livet i stort, på jobbet och ja, bara helt vanlig jävla glädje. Alltså egentligen är jag förtjust i känslor generellt och att känna känslor, men just glädjen ligger mig varmt om hjärtat.

Fatta drömmen att få ägna en halvdag åt den då? Som jag har gjort idag, tillsammans med skyddsombud i Vision. Glädje i livet och i arbetslivet. Vi har undersökt och reflekterat över vad som ger glädje och att vi faktiskt har ansvar för att hitta, känna och dela med oss av glädjen. Och vi har skrattat. Kan hända att de skrattade extra mycket när jag snubblade på scenen, men herrenaddå. Det bjuder jag på.

glädje, Malin Lundskog föreläsning om glädje i grön klänning och vita sneakers — snubbel eller ej …

glädje, steg, grön klänning — snubbel eller ej …

Glädje i (arbets-)livet

Tror inte ni också att glädjen är så lätt att vifta undan som något oviktig? Något vi kan ta sen, när vi har jobbat klart och har tid över. När glädje i själva verket är grunden till så mycket av livets liv. Värt att prioritera, eller hur?

Med glädjen i (arbets-)livet avslutar jag min föreläsningssäsong. Och jag är så tacksam över att bli inbjuden som en av talarna till Visions konferens. Mer glädje åt folket goddammit!

jag hade (minst!) lika kul som åhörarna på dagens föreläsning om glädje

Jag tänker ofta på hur viktig glädjen är, när jag ser min orange bok GLAD FRi STARK. När jag intervjuade kvinnor inför den visade det sig att bristen på glädje var de allra flestas största frustration. Ja, det tro sjutton det. Vi mår ju bra av glädje. Här kan ni läsa mer om glädje och vill ni beställa ett signerat ex av boken är det bara att maila.

Ses snart igen och tills dess: HEJA HEJA ER!
Kram Malin Lundskog

föreläsning om glädje, doodle, fokus — när någon som lyssnar gör en så här fin doodle är det bara att tacka för uppmärksamheten.
att klottra, dolda, sticka eller göra något med händerna ökar förmågan att fokusera massor för de flesta av oss.

Vi var på Bohusgården i Uddevalla och wow vilken fin plats för konferens
med hållbarhetstänk på så många plan.
Tack för det.
(Även om jag är tveksam till om vi säger ”re” till ”det” här på västkusten, så blir man ju glad av den här skylten, eller hur?)

Vänner va?! Vilken rikedom att ha dem.

Jag är så glad och tacksam över mina vänner. Ja, över mina andra kompisar också förstås. Och min man, våra barn och mina föräldrar och alla andra människor jag har omkring mig. Men vännerna. Det är nåt speciellt med dem. Några av mina allra bästa hälsade på mig här på ön igår. Vilken dag. Vilka samtal. Vilken gåva till livet!

vänner va, Malin Lundskog, Knippla, soffa i Knippla gästhamn — vi glassade på de nya sofforna ute på piren i hamnen

Knippla gästhamn, soffa, vänner, Malin Lundskog — vi glassade på de nya sofforna ute på piren i hamnen

Picknick med utsikt

Även om vi har skaffat oss dunderutsikt hemma efter renoveringen, så är det inte mycket som slår promenad och picknick, eller vad säger ni? Så efter hustitt tog vi med oss pick och pack ut på slingan och landade på en läig bänk med utsikt.

picknick på Knippla med utsikt, vänner va, Malin Lundskog — picknick med utsikt

matig sallad, picknick på knippla med vänner, utsikt, västkusten — Jag hade gjort matig sallad *på Havreris (så himla gott), färsk vitkål, romansallad, tomater (åh, de svenska nu!),*
*chili, picklad lök och svensk grillost*.
Som tur var kom Claes hem och fixade go dressing på balsamicovinäger, olivolja, crema di balsamico, basilikasalt
(som jag har gjort på egenodlad basilika).

Självklart ville Brorsan och Jackson vara med i händelsernas centrum, he he.

springer spaniels på picknick i räddeviga, Knippla, västkusten, vänner va

Brorsan, springer spaniel, utsikt, västkusten, Knippla

Det här var en sån där dag då vänskapsbanden vi har vävt blev ännu starkare och tryggare. Magi ändå, att vi som har känt varandra i allt mellan fyrtio och femtio år (F A T T A R ni?!) fortfarande är nyfikna på varandra. Att vi inte förutsätter att vi är desamma nu, som vi var då.

Jag skulle vilja säga att vi igår var ett perfekt skolexempel på hur man fördjupar och förstärker relationer, nämligen genom samtal och att öppet våga visa sin sårbarhet. En heldag med sånt. Snacka hälsoretreat!

Malin Lundskog kör lastmoppe, vänner va, Knippla, västkusten, Bohuslän — om jag gillar min lastmoppe? You bet! Särskilt när jag får lasta den med vänner.

Snipp snapp snut, så tog besöket slut

Efter en heldag med hur mycket gôtt snack som helst, mängder med glada skratt och säkert en tår eller två, åkte de tillbaka till fastlandet. Men livet på ön fortsatte, på en helt ny nivå. En rikare.

Ni vet, när man inser hur värdefullt det är att vi genom åren har hittat tillbaka igen efter de där gångerna vi har varit trötta på varandra, kanske inte pratat på ett långt tag eller helt enkelt inte varit i fas med varandra. Kan det vara så att om vi accepterar att relationer böljar fram och tillbaka, närmare ibland och med ökat avstånd mellan varven, så är det lättare att fördjupa och lära sig mer om varandra? Och sig själv. Goddammit. Och sig själv.

färjan från knippla till burö, vänner va, västkusten,

Vilka vänner va?

Ja, kolla vad jag fick: boken Vänskap av Mark Levengood. Va?

”Utan mina vänner hade mitt liv varit så fattigt, ja mer än så – jag tror att ett människoliv är så gott som omöjligt utan vänskapsband.”
Mark Levengood, Vänskap

Mark levengoods bok Vänskap, vänner va, Malin Lundskog

Jag har reflekterat massor över det här med vänskap den senaste tiden, det har ni kunnat lyssna på i podden Mitt perfekta liv där vi ägnade avsnitt fjorton åt vänner och andra kompisar och där vi i poddens tredje avsnitt diskuterar den perfekta vänskapen. Dessutom har jag en hel formel i min bok GLAD FRi STARK som heter att umgås och ur viktigt det är för hälsan. Jag håller med Mark om att livet blir fattigt utan vänner. Och inte alls lika hälsosamt.

Det är inte bara som Mark och jag tycker så, det finns forskning som visar på det. Sociologen Mats Hilte skriver till exempel i sin bok Den moderna vänskapen om fyra tecken som kännetecknar sann vänskap och det är att den bygger på frivillighet, någon form av likhet, ömsesidighet och tillit. Det kan jag skriva mer om, men idag ville mest berätta om hur viktig vänskap är för mig.

Författarturnén våren 2023 är igång

Författarturnén med min roman mariannes mirakel och den lilla orange hälsoboken GLAD FRi STARK (som har fått sig en otippad och välförtjänt uppsving!) är i full gång. I lördags var det ju Norrköping och bok & poddfestivalen som gällde och här kommer fortsättningen på äventyret som författare:

Smålands litteraturfestival, smålit

Lördagen den fjärde februari tar jag mina böcker och åker till Jönköping för att ställa ut på Smålit. Ser verkligen fram emot festivalen (alltså bara ordet festival gör en ju glad) och att få hänga en hel dag med författare, läsare och lyssnare. Här hittar ni bokmässans instagramkonto med alla uppdateringar och jag är där kl 11-16. Tipsa gärna gärna era småländska kompisar!

4/2 kl 11-16 är dagen och tiden att tipsa om.

författarturnén, Hovås kallbadhus, Malin Lundskog, författare, mariannes mirakel — så här ser det ut när man cyklar/går/springer förbi Hovås kallbadhus.

Kulturlördag på Hovås kallbadhus

Lördagen den tjugofemte februari blir det hemmaplan för Marianne, Helén, Caroline och de andra karaktärerna i Mariannes mirakel. Då blir det författarsamtal med mig och vernissage med konstnären Ylva Olsson på Hovås kallbadhus.

På Hovås kallbadhus har mina karaktärer varit flera gånger. Mamma Marianne bor i närheten och i romanen springer, går och cyklar de förbi här flera, flera gånger. Kom allihop! Det är verkligen ett ställe värt ett besök med fin utsikt, god mat och den här dagen extra härligt sällskap, he he.

25/2 kl 14-16 och ett hett tips är att boka lunch innan. Här hittar ni all information om kulturlördagen och Hovås kallbadhus.

Bohusläns bokmässa

I mars åker jag till Stenungsund och deltar på Bohusläns bokmässa. Bohuslän va, numera hemmaplan för mig och för de manus jag stökar runt med just nu. I bagaget har jag självklart Mariannes mirakel (nu börjar det sina på lagret, hoppas de finns kvar eller jag hinner med att fixa nya …) och den lilla orange GLAD FRi STARK med sina fem formler för måbra-framgång. Och mig själv förstås.

Här kan ni läsa mer om Bohusläns bokmässa

11/3 kl 10-15 på kulturhuset Fregatten går det här äventyret av stapeln.

Akademibokhandeln Frölunda torg

Ja, sen drar jag mot hemtrakterna för Marianne och de andra i Mariannes mirakel. Akademibokhandeln på Frölunda torg som i mitten av mars flyttar in i spillrans nya lokaler. Uppdaterar här när jag vet mer om dag och tid. Det enda jag vet just nu är att det ska bli sååå kul!

Skrivretreat i Varberg

Artonde till tjugonde maj arrangerar jag skrivretreatet Skriv Ohoj i Varberg. Ett litet men gôrnaggande gott event där ni ansöker om att delta så att det blir bästa, bästa gruppen som deltat. Retreaten är ett glatt samarbete med Bok Ohoj. För er som är i Varberg den helgen och inte skriver, är BokOhoj-eventet en finfin grej.

18-20 maj, Skriv Ohoj som ni läser mer om här.

Ses vi?

Ja, det här är vad jag vet just nu och jag hoppas så innerligt att vi får tillfälle att ses på någon av de här eventet. För vet ni vad: även om jag älskar att sitta hemma i min ensamhet och hitta på historier om karaktärer som inte finns, så är grejen att träffa läsare och andra bokintresserade så himla himla rolig. jag är galet glad över att mötet med er ingår i författarskapet.

författarturnén, Mariannes mirakel, Malin Lundskog, roman, feel good, inkontinens

Vill ni läsa mer om vad de som har läst romanen tycker, hittar ni några av recensionerna här

Tills nästa gång: HEJA HEJA ER!
Stor kram från Malin Lundskog