Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

morgondopp

Förste september

Tända ljus, soluppgång, shorts, morgondopp och förste september. Det är så mycket jag tycker om med september. Som att tända ljus igen. Färgerna där ute. Att det fortfarande är enkelt att vara utomhus (idag ska det bli över 20 grader här) och lugnet. Som lugnet på ön när det istället för hundratals båtar i gästhamnen, ligger en eller två och köerna nerför badstegarna är obefintliga.

förste september, soluppgång, knippla
snygg entré av september

Och visst är det lättare att hålla ordning på livet med mer ordning och reda när september kommer? Ja, efter en sommar då i alla fall jag släpper greppet om typ allt. Inte för att jag någonsin har skarp struktur, men ni fattar – eller hur? I morse gick jag upp någon gång innan tuppen och satte igång med mina morgonsidor. Bara det. En sån lyx!

Därefter gick Brorsan och jag vår morgonrunda (han haltar när vi springer, så jag har fått ställa om när det gäller morgonspring) och han tog sig ett morgondopp på stranden. Om han rullade sig i sanden efteråt? Gissa!

springer spaniel, knippla, bada

Och sist men inte minst innan jag satte mig vid datorn för terminens första skoldag (kreativt skrivande år 2 på både Linnéuniversitet och Umeå universitet), några timmar med manus och inspelning av Skriverier med Malin och Cilla.

utsikt från morgonsdoppet

Vid badet mötte vi Claes, som gärna sover längre på morgonen, och när vi gick hem efter morgondoppet kom vi på att det är trettiofyra år sedan på dagen som vi förlovade oss. 34! Värt att fira det också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA september!
Kram Malin Lundskog

Hemma!

Som jag skrev igår: det är fint att ha ett hemma att längta till och vara i. Nu är jag det. Hemma! Precis på gränsen mellan igår och idag öppnade jag dörren till mitt hem igen. Och för att vara en ny människa (läs mer om det här) är jag mig väldigt lik. Vaknade ganska tidigt, tog en kaffe och gick sedan ut med Brorsan med saltvattenstvål och badhandduk i högsta hugg. Intet nytt under solen här liksom …

klippor, sommarben, saltvattenstvål, malin lundskog
samma gamla morgonrutiner 🙂
badtrappa, knippla, morgondopp, hemma!
morgondoppet vid det som just nu är min favoritbadtrappa
(mest tack vare enkelt smyga ner och bada naken utan insyn …)

Annars har dagen mest varit en sådan där försöka komma igång efter sommaren-dag. Inte för att sommaren är slut, men en aning av höst i luften är det ändå. Underbart! Och något som också är underbart är att jag har rensat mejlkorgen. Är så ohemult kass på det att jag själv får dåndimpen mellan varven när jag letar efter mejl jag vet att jag har fått och har flera tusen inkomna att leta bland. Jo, det är sant. Flera tusen! Likadant i utkorgen. Men nu är det ordning och reda. För en stund i alla fall … Känner mig faktiskt inte helt hemma med all ordning 😉

Vet ni vad som mer är underbart förresten? Jo, att jag firar dag 50 på min runstreak. Hurra? Att komma in i löparrutinerna igen är också en slags hemkomst för mig. Hur mycket ny människa jag än är, så är löpningen (även om den mer liknar lufs) ju … jag?!

utsikt, hemma! , knippla, utsikt, ljung
utsikt från min femtionde dag i rad i de lufsiga löparspåren
löparglädje, malin lundskog, runstreak
50!!!

Borta bra osv. Jag är glad och tacksam för både det ena och det andra.
Vi ses snart igen hoppas jag, tills dess: heja hemma, både geografiskt och i känslan.
Kram Malin Lundskog

Radioprat och morgondopp

Redan före frukost hann jag med både radioprat och morgondopp. Allt började nästan precis som hemma, med ett morgondopp. Det var bara kaffet som saknades. Vattnet var sådär underbart vått och lagom vågigt och jag var återigen alldeles ensam på hela långa stranden. Hej nakendopp!

radioprat och morgondopp, fårö, fåröakademien,
en bra start ni vet …
morgondopp, fårö, annmarie tornmalm
när jag var på väg hem, mötte jag Ami, som var på väg att ta sitt morgondopp

Efter det sköna uppvaknandet gick jag tillbaka till vårt bed and breakfast och mötte några av mina författarkollegor och en reporter på P4 Gotland. Under en kort direktsänd intervju pratade vi skrivande och vikten av att ha varandra (det skrev jag ju här om igår också).

Radioprat i P4 Gotland

2:16 in i programmet som ligger länkat ovan kan ni höra oss.

radioprat och morgondopp, fåröakademien, fårö, Barbara kjellström, sylvia liden nordlund, malin lundskog, britta sjöström, p4 gotland
morgongänget: Barbar Kjellström, Sylvia Liden Nordlund, jag, Britta Sjöström, P4 Gotland
radiporat och morgondopp
Ronnie Lundin och P4 Gotlands reporter

Tänk att Barbara Kjellström, som också blev intervjuad, har skrivit böcker som har sålts i över 100 000 ex. Hur imponerande är inte det? Hennes serie om Stallarholmen är jättehärlig och ett hett tips för dig som gillar feelgood. Mer om Barbara hittar ni här. Och Britta Sjöström då? Med sin underbara Den jävla yogaretreaten, som nu är översatt till mängder med språk. Jag är så himla stolt som fick äran att leda hennes författarsamtal när hon släppte boken, som ni kan läsa mer om här. Britta är också ordförande i Fåröakademien.

Och Sylvia Lidén Nordlund som är igång med sin andra feelgoodserie? Wow. Jag har inte läst hennes böcker än, har ni? Ni hittar mer om Sylvia här. Och Ronnie Lundin , som bor på Fårö, har skrivit ett otal historiska romaner om Fårö. Dem hittar ni mer om här. Jag har läst hans Gården vid Fårö strand och tyckte mycket om den. Tänk att jag får hänga med de här, är inte det coolt?

Det händer grejer i skrivlivet och det härliga med en sån här vecka (eller med hela livet, när jag tänker efter, är att vi inte har någon aning om hur morgondagen ser ut. Det får vi se då.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA livet och allt det för med sig

Kram malin Lundskog

Ritualer, rutiner och gamla vanor

Ritualer, rutiner och gamla vanor gick jag och filosoferade över här på ön i morse. Det började med att jag planerade och filmade för ett instagraminlägg när jag började undra vad jag höll på med. Vilket syfte skulle filmen ha? Ja, sedan kom tankarna. Sådär som de ofta gör när man är utomhus, rör sig och har tid att tänka.

Ritualer, rutiner, bada, Bohuslän, utsikt, västkusten, Malin Lundskog
ritualer, lika storslagna som naturen?

Jag började tänka på vad skillnaden mellan rutiner och ritualer är och om vanor är samma sak som rutiner. Och hur ofta jag struntar i ritualen och går direkt på grejen jag ska göra. Utan att passera gå. Jag tror inte att jag är ensam om att glömma av det fina med en ritual. Hur värdefull handlingen blir när vi gör en ritual kring den.

Mina morgondopp kan vara både ritual och rutin

Såhär: Jag har en rutin av att bada utomhus nästan, nästan varje morgon. Rutinen är så införlivad i min och hundarnas morgonpromenad att man nog skulle kunna kalla det vana, men … Nah. Badet är en rutin. Jag behöver ju medvetet fatta ett beslut om jag ska bada eller inte. Det händer inte bara sådär, så som vanor gör. Okej, skillnaden kanske är hårfin, men den är där.

Ritualer, rutiner, Bohuslän, Knippla
Där inne har du min ö. Knippla.

Badet genomför jag för att jag njuter av det. För att jag mår gott av det. För att det gör livet gott. Men de gånger jag tänker på badet som en ritual, då blir det tamejtusan ännu goare! Ännu mer njutbart. Och jag älskar livet just där och då ännu mer. Jag älskar mig själv mer, eftersom jag blir medveten om att jag faktiskt bjuder mig själv på en stund. Utomhus. I naturen. Som bara är för mig. Jamen, alltså. Det blir högtidligt. Stort!

Det stora med ritualer

Skillnaden som gör ritualen stor och rutinen bara rutinartad är min inställning till det jag gör. När jag även låter resan bli mödan värd. Då jag är medveten om att jag tar av mig kläderna, lägger fram tvålen, hur klippan känns under mina fötter, mina andetag när jag kliver ned i vattnet eller den salta smaken på mina läppar efter att jag har doppat huvudet. Då är det en ritual. Jag ser vikten av varje steg. Eller ser och ser. Kanske snarare känner?

Egentligen kan jag alltså göra på exakt samma sätt när jag badar, men ena gången är det en ritual och andra en rutin. Är ni med? En ritual är laddad med mening, en rutin är inte lika meningsfull även om jag alltså gör precis samma sak. I samma ordning. På samma sätt.

Malin Lundskog, bada, havet, Knippla
En gammal vana är inget att rynka på näsan åt …

Sen kan det hända att jag badar av gammal vana, men det som är en vana har en gång varit en rutin, som genom belöning har blivit en vana. Och även om jag har för vana att bada, så betyder det inte att jag inte kan göra badet stort och innerligt och alldeles väldigt meningsfullt.

Fira vanorna med en ritual?

  • även vägen till badet kan ju ingå i en ritual
  • resan är mödan värd, som vi vet

Vet ni, är det inte så att en ritual är ett sätt att fira även det som är en vana? Göra fest av vardagen liksom. Så att man inser det stora i de vanor man har tränat in. Och fira – det vet vi ju allihop att det är superdunder för vår hälsa. Vår glädje, Frihet. Och styrka!

Vanor och firande kan förresten ni läsa mer om, till och med massa mer, här på bloggen. Bland annat här: Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast. Och i min bok GLAD FRi STARK.

En hemsida från Everday