naturen

En helt ny dag

Tänk att det kan vara sådan skillnad från den ena dagen till den andra? Igår fick jag inte mycket ur händerna, utan velade mest runt, kollade nyhetsuppdateringar och förlitade mig på stabiliteten ute i naturen (som jag skrev om här). Idag har jag skrivit och utvecklat mitt manus med energi och glatt humör. Så roligt jag har haft när min huvudkaraktär kommer till Knippla för att förbereda sin sommar. (Säg det inte till henne, men det blir inte alls som hon har tänkt sig den … ). En helt ny dag, innebär tydligen en helt ny jag.

Men, pauserna gör ju jobbet och både hundarna och jag behöver komma ut och röra på oss mellan varven. Och vilken dag att göra det på sen!

en helt ny dag, soluppgång — min skrivardag började här, samtidigt som ljuset kikade fram borta i öster

soluppgång, en helt ny dag, knippla, — när jag hade skrivit en stund tog vi morgonrundan runt ön.
Claes går rätt in i solen

knippla hamn, småbåtar, bleke, soluppgång — ja, vilken morgon!

en helt ny dag, malin lundskog, springer spaniels, löprunda, knippla — Och mitt på dagen tog vi en löprunda, hundarna och jag.
Kan hända att jag är bra mycket flåsigare än dem, men … skit i det. Uppiggande var det hur som helst.

Även om jag är en helt ny jag idag, betyder inte det att jag (eller förhoppningsvis någon av oss) glömmer eller slutar vara omtänksamma medmänniskor. Men med kraften av en helt ny dag, kan vi göra mer gott för varandra. Det är fint, eller hur?

Malin Lundskog, leende, Knippla, löpning — En helt ny jag? Kanske inte, men en helt annan känsla än igår.

Ses snart igen. Tills dess: heja alla möjligheter med en ny dag. Och ett nytt jag? Eller kanske snarare samma jag, bara några reflektioner klokare?
Kram Malin Lundskog

Naturen och närheten extra viktigt för mig idag

Det börjar sjunka in. Det fasansfulla jag inte tror att jag riktigt förstod igår när det hände. Elva personer skjutna. På en skola! I Sverige. Örebro. Jag glömmer av det korta stunder, men så upptäcker jag att jag har så himla svårt att koncentrera mig på mitt manus. Då är det där igen. Och jag vet inte ens varför jag gråter. Jag är inte personligen drabbad. Ingen i min närhet är drabbad. Men. Vi är drabbade. Vi. Tillsammans. Och för mig är naturen och närheten extra viktigt en sådan här dag. Där finns stabiliteten, lugnet och det goda.

Malin Lundskog, knippla, springer spaniel — vi satte oss i lä en stund

Malin Lundskog, springer spaniels, knippla, naturen och närheten — mina medmänskliga hundar

sjöbodar på Knippla, februari, spegling i vattnet,

naturen och närheten, solnedgång, västkusten, knippla, vinter — gick ut igen, när solen var på väg ner

Ja, många och långa stunder här ute idag. Med många tankar. Och lite jobb. För mig gör det inget, jag har ju ynnesten av en ny dag att se fram emot imorgon. En dag då jag kan skriva ikapp det jag inte skrev idag. En dag att vara tacksam över och en dag då möjligheterna finns kvar. Möjligheterna att leva livet. Njuta av det. Och på något sätt göra världen bättre?

Heja oss allihop! Visst vet vi att de allra allra flesta är bra människor?!
Kram Malin Lundskog

Solnedgång vid raukarna är en stund att spara på

Ni vet de där storslagna stunderna som blir fjuttiga när man vill beskriva dem för någon? När man står mitt i stunden och försöker sätta ord på vad det är man upplever, men ljuden som kommer från en är mest ååååhh, aaaah och woooooow. Det är sådana stunder jag sparar på. Som igår kväll. En solnedgång vid raukarna.

solnedgång vid langhammarsraukområde, sol, fårö — vi kom när det fortfarande var ljust

langhammarsgubben, raukar, fårö, solnedgång

solnedgång, fårö, britta sjöström, utsikt

Jag står mitt i de stunderna och tänker att nu skulle Claes, eller barnen, eller mamma och pappa, eller nån av mina vänner varit här. De hade älskat det. Sådana stunder sparar jag på. Inombords. Och som jag gör vad jag kan för att få uppleva dem, för jag vet att man ångrar aldrig en sådan stund.

Egentligen är kanske anledningen till att man vill att ens nära och kära ska få uppleva stunder som en solnedgång vid raukarna att de blir till gammalt bôs när man ska beskriva dem. Ord gör dem fjuttiga, för verkligheten överträffar dikten på alla sätt sådana stunder.

Bilder fjuttifierar också stunder som de här, ändå lägger jag in några av bilderna från igår kväll. När vi såg solnedgången ute vi Langhammars raukområde här på Fårö. Det var både storslaget och vackert och alldeles … alldeles enastående underbart.

solnedgång vid raukarna, fårö, langhammar

Och oavsett vilka stunder ni har haft idag, så hoppas jag att någon av dem var en stund att spara på. Heja de stunderna!
Kram Malin Lundskog

Mer från författarveckan här på Fårö hittar ni bland annat här:
radioprat och morgondopp
Vi sätter färg på varandra. Och Fårö?

Kuststigen till fots och sjöss

Vilken dag vi har haft på Strandpromenaden, som är en del av Kuststigen (läs mer om Kuststigen här). Vi startade vid Skalbankarna och gick till Lindesnäs, där vi tog båten tillbaka nästan hela vägen. Jag gick bara vilse en gång, solen turades om att ta plats på himlen med vackra grå moln, frukostresterna smakade hur gott som helst och på vissa sträckor undrade vi om skulle haft lie med oss. Och vi fick både skog (myggor!), stad (viken sommarstadspotential!!) och hav (!!!) när vi tog oss an den här delen av kuststigen till fots och sjöss.

kuststigen, strandpromenaden, skalbankarna — skalbankarna som heter så för att de är badade av *trumvirvel* SKAL!
Men kanske inte som man tror, utan från djur.
Lär mer här, det är ju spännande ändå.

Den svåra vägen …

kuststigen till fots, stentrappa, uddevalla, strandpromenaden

trappsteg med mossa, strandpromenaden, uddevalla

Om möjligheten fanns valde vi den svåra vägen under dagens vandring ( se skylten ovan). Vad som var svårt? Vi vet inte riktigt om det är att det var smalt och halt längs Bäveån som rann längs rutten eller att vi skulle haft någon slags machete eller lie med oss för att komma fram på vissa ställen.

strandpromenaden till fots och sjöss, bävern, uddevalla, kuststigen, igenvuxet — som värsta bushmännen …

och ibland såg man inte stigen för allt som växer

Vi gick genom stan och kom till hamnen i Uddevalla, där skärgårdsbåten la loss för en tur, medan vår tur fortsatte till fots.

skärgårdsbåt, uddevalla — Skärgårdsbåt på väg ut från uddevalla

Utsikt över Uddevallbron

Jag har alltid gillat Uddevallabron (gillar broar över huvud taget som ni kan läsa om här). En stund efter det att skärgårdsbåten hade lagt ut kom vi fram till en utsiktsplats och där var den ju. Bron. Så till picknicken gjord på morgonens frukostrester satt vi och glodde på både bron och båtar.

uddevallabron, kuststigen, strandpromenaden, utsikt — utsikt till frukosttäggen

Efter picknicken fortsatte vi vandringen, hela tiden med bron i sikte.

kuststigen till fots och sjöss, vandring, strandpromenaden uddevall — så fint de har gjort det längs med berget, på väg söderut från Uddevalla

Malin Lundskog, vandring, kuststigen, uddevalla

Gustafsberg, Sveriges första kurort

Strax söder om Uddevalla och norr om vårt slutmål Lindesnäs ligger Gustavsberg som tydligen är Sveriges första kurort dit de väl bemedlade tog sig för rekreation. Väldigt mysigt och gott om stora (alltså JÄTTE-stora) ekar. Och god glass på det.

Efter Gustavsberg var det en kort bit kvar till Lindesnäs där vi avslutade vår vandring. Utan att ha koll på hur vi skulle ta oss tillbaka. Men vi har båda två inställningen att det ordnar sig, vi är ju inte ute i ödemarken. Och det ordnade sig. Men först gick jag vilse och njöt av mer utsikt och ett vattenfall.

skyltar, strandpromenaden, uddevalla — Redan när man ser skyltarna fattar man att det faktiskt är möjligt att gå vilse. Eller hur?

Gå inte vilse, sa Claes innan jag tog en egen avstickare på en ny svår (?) väg. Visst gick jag vilse. Kom tillbaka till Gustafsberg genom skogen, men först fick jag se ett vattenfall, därefter nådde en ny utsiktsplats och sedan letade jag ner skorna …

Ja, och sedan löste sig allt precis som vi hade planerat. Skärgårdsbåten kom och plockade upp oss och så åkte vi tillbaka in till Uddevalla igen.

skärgårdsbåt, lindesnäs, uddevalla — strax innan vi hoppade ombord

uddevalla hamn, varv, kranar — det är något visst med en kranar i en hamn ändå …

Nu har vi tagit oss till bilen igen och ska môla pizza medan vi tar oss vidare mot Solna och Brucekonserten på torsdag. Får se var vi hamnar ikväll …

Ses snart igen och tills dess: heja tilliten till att allt löser sig! Och broar. Och natur.
Kram Malin Lundskog

De viktiga mellanrummen

Stunderna när jag inte tänker på då eller sen. Inte ens på nu faktiskt. Stunderna som ger energi. Och lugn. Som får mig att glömma att tänka. Som tömmer och fyller på. Stunderna som gör allt det där utan att jag planerar det. De bara händer. De stunderna är de viktiga mellanrummen.

Förresten vet jag inte ens om de kan för mellanrum, eftersom de betyder massor. Men ni fattar vad jag menar? De viktiga mellanrummen. Herregud vad härligt att de finns och räddar upp mig.

malin lundskog, knippla, de viktiga mellanrummen, promenad — mellanrummet

de viktiga mellanrummen, promenad, knippla — platsernas plats för mellanrumsliv

knippla, malin lundskog, springerspaniels, promenad

Jackson, som (också) mår bäst ute i bergen

malin lundskog, knippla, promenad, springer spaniels — mitt i det viktiga mellanrummet

Jag mediterar, skriver morgonsidor och driver den i många hänseenden självterapeutiska podden Mitt perfekta liv. Men jag tror ta mig sjutton inte att det finns något av allt det där som slår de här mellanrummen. De oplanerade stunderna som jag ibland får för mig är betydelselösa. Kanske till och med onödiga och tidsslösande. De stunderna får mig att fatta att jag inte är riktigt klok som tänker så om dem. Onödiga? Tidsslösande? Ha! De är precis raka motsatsen och det är därför jag ska ha fullt med mellanrum i livet. Knôkfullt!

Vi ses snart igen och tills dess sjunger jag mellanrummens lov.
kram Malin Lundskog

Jag älskar oväder och väder

Funderar förresten på varför det heter o-väder? O som i inte väder? Eller bara en negativ variant av väder? Och vem bestämmer vad som är negativt väder? Jag älskar oväder. Och väder. Och även om en klarblå himmel och strålande sol är underbart, så är himlen (som skulle kunna vara en förvarning om något slags väder) från hundrundan i eftermiddags inte alls ounderbart. Eller vad säger ni?

kummel, knippla, moln, bleke, segelbåt, västkusten — färgerna på himlen och ljuset

badtrappa, knippla, mörka moln, himmel, hav, jag älskar oväder — inte ett dugg ovackert, eller hur?

utsikt från knippla, västkusten, himmel, hav — utsikt som funkar i alla väder

jag älskar oväder, sjöbodar, knippla, mörka moln, västkusten, småbåtshamn — kolla, säger jag bara!

sjöbodar, knippla, speglingar på vattnet. mörk himmel, jag älskar oväder — himmel o pannkaka …

knippla gästhamn, himmel, moln, jag älskar oväder — mer himmel och hav och båtar …

När vi ändå har väder på tapeten, är det inte något väldigt avslappnat över osoligt sommarväder? Och förresten är det ingen idé att göra något annat än att älska vädret som är, för det går inte att göra något åt det. Ja, sånt gick jag och funderade över på rundan runt ön i eftermiddags.

Ses snart allihop! Tills dess: HEJA vädret och vår acceptans av det.
Kram Malin Lundskog

Så här skrev jag om vädret när jag skulle ut och kitesurfa: därför älskar jag alla väder. Läs om ni vill 🙂

naturen

Den svåra vägen …

Utsikt över Uddevallbron

Gustafsberg, Sveriges första kurort

Footer

Malin Lundskog