För 20 år sen fick jag en chans att skriva ett brev till mig själv, som jag då skulle få mottaga just 20 år senare… vilket är idag. Idag damp brevet som legat på Postmuseet i Stockholm ner i min brevlåda. Att skriva ett brev när man är 15 år som man får chansen att läsa 20 år visare och senare är otroligt kul. Min värld som 15 åring syntes komplicerad och allvarlig, men i efterhand så enkel. Jag var orolig för mitt yrkesval, trots att jag bara gick i grundskolan. Jag var orolig för kärlek, trots att jag aldrig varit riktigt riktigt kär. Jag var full av oro för småsaker och hade det otroligt bra.
Vad detta också gav mig idag, var just känslan av att det är nyttigt att ibland reflektera. Att tänka över sitt nuläge och revidera uppfattningen av sina problem utifrån ett tidsperspektiv. Sätta dagens dilemman i relation till 10 min/10 dagar/10 månader/10 år. Vad gör detta om just 10 min? Eller om 10 dagar? Är det något viktigt om 10 mån? Kommer jag ihåg det om 10 år?
Sätt saker i perspektiv!
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.