Imorgon är det meningen att jag ska åka till Fårö för en veckas skrivretreat med Fåröakademien. Det är inte så att jag inte ser fram emot veckan. Inte alls faktiskt. Nej, det är snarare så att jag tycker att det är så himla tråkigt att packa att jag har dragit mig hela dagen för det. Men ni vet ju vad man brukar säga: inget ont som inte har något gott med sig.

Min löjliga packprokrastinering har fört med sig att jag har gjort massa annat, som inte heller är särskilt kul. Bara mindre tråkigt. Jag har till exempel städat, tvättat, vattnat blommor, planterat om torra krukväxter, kammat hundarna, klippt bort tovor på dem och dessutom tvättat deras öron. Vikt tvätt har jag också gjort. Och sorterat bland allt mitt garn. Och lagt upp väääldigt många maskor till en kommande babykofta. Förresten, så är kanske de sysslorna inte tråkiga alls när jag tänker efter. Det är till och med mysiga att pyssla med.


Hur som helst, efter en nästan onödigt lång stund ute i bergen på ön med hundarna, där vi njöt av både utsikt och lek tog jag mig till slut in på kattvinden och hämtade fram ryggsäcken. Sen packade jag. Och ja, det gick ganska fort. Dels för att jag såg att det ska vara sol och över 20 grader hela veckan och dels för att jag kom på att jag skulle ta mig in till stan och träffa världens sötaste lilla Stella på vägen till Sylvia som jag ska sova hos.
Packat o klart

Nu sitter jag på färjan, på väg mot fastlandet och världens bästa Stella. Och hennes föräldrar.Efter det myset åker jag hem till författarvänenne och -kollegan Sylvia för att sova över. Med tanke på att vi ska åka så tidigt att det hade blivit nästan olidligt från ön, så var detta med översovning en jättebra lösning.
Och jag undrar en sak:
1) Varför tycker jag att det är så himla jobbigt (=tråkigt) att packa, när jag vet att det är fort och lätt gjort? Så onödigt avog inställning, när det egentligen inte spelar så stor roll vad jag packar ner, så länge jag har badkläder, telefon och dator. Skärp mig!
Vi ses snart och tills dess: heja alla som gör även det tråkiga …
Kram Malin Lundskog