Malin Lundskog

räddningstjänsten

Det brinner på Knippla

”Det brinner här nere”, sa Oscar, en av delägarna, när han ringde mig från vår restaurang igår. Jag hojade ner till Den Glade Knoden utan någon större oro. Har ju inte fått något officiellt larm (kommer ni ihåg att jag är stolt medlem av Knipplas räddningsvärn?), så hur allvarligt kunde det vara?

När jag kom ner (efter ungefär en minut, eftersom allt här på ön är så nära) rök det hysteriskt ur restaurangens skorsten. Bara det fick pulsen att stiga. Sedan såg jag bortom Knoden. Mot lägenheterna de renoverar. Som ingen har flyttat in i än. Tack. Och. Lov.

Mellan vår krog och lägenheterna ligger Sveriges minsta och bästa Coop. Det brann. Där också. I butiken som är navet här. Inte bara för mathandlingen, utan för det sociala livet.

det brinner, brand, Knippla
När det brann hann jag ju inte fota, men så här ser det ut nu där det var lägenheter på gång igår.

Jävlar vad det brann!

Det brinner

Och någongång i den här vevan kom larmet på min telefon. ”Stor brand på osv.” Jag behövde inte läsa mer. Jag visste redan. Slängde mig in på vår brandstation tillsammans med mina kollegor och sedan vet jag inte hur det gick till, men hux flux stod jag där i full brandmundering och skickade bort människor som stod i vägen, körde fram vagnar med slangar som drar upp vatten till vattenslangarna och gjorde mitt bästa tillsammans med mina värnet-kollegor och andra öbor.

Vattenslangarna! Stora. Astunga. Med tryck från helvetet. Jag ångrade inte ett enda träningspass när jag stod där tillsammans med de andra och sprutade vatten. Och mera vatten. Och ännu mera vatten. Men branden fortsatte.

Jag har på riktigt aldrig någonsin varit så slut. Inte ens efter mitt värsta träningspass evvvvvvver. Även om fina öbor kom med vatten har jag haft kramp i vaderna i natt …

Efter något som kändes som en evighet, men var ungefär femton-tjugo minuter kom räddningstjänsten från Öckerö. De som kan. På riktigt. Och sen kom de från Lindome, Mölndal, Lerum och Stor-Göteborg. Med stegbilar. Och branden fortsatte. Och jag kan ha fel på brandstationsorter, men jag har för mig att det var så. Kanske att Torslanda ska till också? Ber om ursäkt till er som kan detaljerna. Till er andra: det var många gäng involverade i släckningsarbetet. Tillsammans är så jädra bra!

det brinner, brand, knippla, Den Glade Knoden
Nej, vi möblerar inte om på Den Glade Knoden. Det gjorde räddningstjänsten åt oss …

TV, tidningar och radio

Här kan ni höra vad jag säger i P4 Göteborg om natten. Och branden.

Och här pratar jag i GPTV om branden och den fina feelingen på Knippla, när det känns för jävligt.

Här pratar Anna, min fina vän och Knoden-kollega om förödelsen.

Tillsammans är vi starka

Ni vet det där med att vi orkar mer än vi tror? Jädrar vad starka vi var. Särskilt tillsammans. Men när jag såg lågorna slå upp inne på min restaurang, då brast det för mig. Tårarna kom på insidan masken. Och jag gav upp. Det får man när man är värnare. Och även om jag just i den stunden kände mig riktigt svag och som en svikare, så tror jag att det var bästa beslutet. För både mig och de andra. Inte hade jag gjort någon nytta utan kraft i arm och mod i barm?

Så jag gick hem. Ensam. I natten. Ute i trädgården slängde jag av mig utrustningen. Ledsen och ändå så in i hoppsan tacksam över det vi åstadkom. Tillsammans.

igår en blomsterspaljé, idag upphängningsanordning för rökkontaminerade kläder …

Att det brinner på Knippla är inget hinder för att känna hopp. Idag är det dagen efter och vi gråter tillsammans här på ön. Ger varandra värme, omtanke och sprider ett riktigt gôtt jävlaranamma omkring oss. Vi bryter ihop. Och kommer igen. Tillsammans!

Vi släcker bränder och hoppas att övning ger färdighet

VI släcker bränder som är på låtsas (thank god!!!) och hoppas att övningarna vi gör ger färdighet när (om!) läget blir skarpt. Och i vanlig ordning lär jag mig nya saker varje dag. Som man gör här i livet, ni vet.

vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla
vatten har vi gott om här i närheten i alla fall

Jag är en av Knippla-räddningsvärnets senaste rekryter och. Kan. Typ. Ingenting. Jag gick med i värnet dels för att jag fick frågan och dels för att det känns fint att (förhoppningsvis) kunna vara till nytta för andra. Att vara en del av det stora som verkar för allas vår trygghet. Ja, ärligt talat gick med av ego-skäl också: jag vill lära mig nya saker. Och väcka gamla, som HLR, till liv.

Ordning och reda?

knippla brandstation, vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla
kläderna redo
vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla, stövlar, redo
Kläderna är så redo de kan bli. Bara att hoppa i stövlarna!

Till Knippla går det ingen bro

I mitt förra liv, när jag bodde en knapp mil från Göteborgs centrum hade jag inte en tanke på att det inte finns brandbil och ambulans överallt. Eller att det på en liten ö som Knippla är frivilliga som får larm från räddningstjänsten och oftast är först på plats. Jag var … lyckligt ovetande? Hur är det för er, har ni tänkt på hur hela den här apparaten fungerar?

Det går ju liksom ingen bro till Knippla, så ambulanser och brandbilar som är stationerade på Öckerö (den stora ön i kommunen) behöver en stund på sig för att komma ut. Ambulanshelikoptern står inte och väntar nästgårds den heller och ambulansbåten är stationerad i södra skärgården. Jag bor i norra, med hela Rivöfjorden (där alla stora fartyg seglar in till och ut från Göteborgs hamn) emellan. Såatteeeee, det där man tar för givet är inte så givet. Vilken grej det är, allt som funkar i samhället ändå!

vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla, vattenslang

Hur som helst. I går övade vi på att hämta vatten i havet och att sedan styra brandslangen. Vi tränade med en smal slang, men när vattnet kom med fullt tryck, då var det ta mej tusan läge att spänna musklerna för att kunna styra strålen rätt.

Vi släcker bränder och jag kör fyrhjuling

hej hå, hej hå … kände mig som en av de sju dvärgarna på väg till gruvan. Men var på väg till brandpost med verktyg som öppnar både brunnen och vrider igång vattnet.

Jag öppnade brunnar där brandposterna finns och eftersom det inte var skarpt läge fick jag, som knappt har kört en moppe i hela mitt liv, köra fyrhjuling. Med släp! Jag har aldrig kört med släp förut. Det kanske är galet för en femtioplussare, men … så är det. Men igår brände jag runt på ön med fyrhjuling och släp. Och vet ni vad?! Jag backade in i garaget igen, när övningen var slut. Det var nog ändå det svettigaste av allt, även om den där slangen med fullt tryck var rätt bångstyrig.

vi släcker bränder, övning ger färdighet, värnet, räddningtjäsnten, öckerö, knippla, malin Lundskog, fyrhjuling
ute och kör en sväng med fyrhjulingen

Jag hoppas innerligt att jag får hålla mig till övningar. Var rädda om varandra och er själva. Drick tillräckligt med vatten, elda inte i kuling och parkera för jösse namn inte så att brandbilen inte kommer fram. Då ryker era bilar (skämtet med att ”ta den med dörren” kanske blir verklighet).

Ju mer jag lär mig, desto mer ödmjuk blir jag för alla de som arbetar med det här. på riktigt. Och precis som i livet i stort: övning ger färdighet. Väl?

PS. Det kan hända att Knipplas frivilliga värn får ta plats i nästa roman (den som är aktuell nu, kan du läsa mer om här). Man vet aldrig …

Jag stoltserar på Den Glade Knoden, min krog som ligger vägg i vägg med ”sprudhuset” (brandstation alltså …)

En hemsida från Everday