romanförfattare

Ibland gör autocorrect inte livet lättare för en författare. Ha ha ha! Den här skärmdumpen är från en av alla tusentals (kanske något färre, men ni fattar känslan) gånger jag redigerade och korrläste manuset som blir roman våren 2024. Ursäkta fetstilen, men jag är så in i hoppsan glad över det att jag vill skrika ut det ungefär varje dag.

Jo, jag har en vän och företagarkollega som heter Dorotea. Hon kallas för Dorro och rätt som det var hade jag henne i mellangärdet.

Som jag skrattade när jag hittade henne där. Det karaktären Caroline (minns ni henne från debutromanen Mariannes mirakel?) hade i mellangärdet var ju oro. Inte Dorro. Herregud, hon känner ju inte ens Dorro. Kul i alla fall, och jag undrar om det inte är skönare med en så härlig själ som Dorro än oro i mellangärdet. Vad tror ni?

Apropå den där romanen som kommer ut våren 2024. Den är en uppföljare av min debutroman Mariannes mirakel, som jag just nu bjuder på två kapitel av. Har ni inte läst är nu en bättre tid än aldrig. För jag hoppas så innerligt att ni vill vara med och läsa uppföljaren och då tror jag att ni vill ha läst ettan.

Ja, autocorrect kan ställa till det. Och att vara blind för sin egen text, när man liksom vet vad det ska stå. Lätt att missa sånt här då och jag tror inte att det finns en enda bok som inte har någon form av korrfel när den är genomläst av både redaktörer, korrläsare och författare. Vi gör så gott vi kan allihop, vad mer kan vi göra? Och hur som helst är vissa fel roligare än andra …

Ses snart igen, tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog

Jag vet redan en som tycker om min kommande roman. Till och med så mycket att hon är rörd till tårar. Vilken grej ändå, att mina ord kan ha den inverkan på någon. Ja, även om denna någon är jag själv …

I förmiddags redigerade jag färdigt mitt manus för den här gången och jag har varit stentuff. Jag har strukit meningar jag älskar och tagit bort beskrivningar av Bohuslän, som kanske inte hör hemma i en roman, utan snarare en turistbroschyr. Utan att tveka har jag redigerat bort över sju tusen ord (herregud så många onödiga ord jag har strösslat manuset med). Och jag har gråtit. Så rörd och tagen av berättelsen är jag. Och då är det jag som har hittat på den.

Som författare, och människa över huvud taget, kan vi aldrig veta hur det vi skriver, säger eller gör tas emot av dem som läser och lyssnar. När ni läser min roman är berättelsen er att tolka som ni vill och det är både skrämmande och ascoolt. Tänk att en berättelse kan få flera olika betydelser? Visst är det häftigt?

Självklart hoppas jag så in i hoppsan mycket att ni ska bli lika tagna som jag, men det får jag inte veta förrän våren 2024 då boken släpps. Just nu är jag glad att jag har berört en läsare, även om den läsaren är jag.

Karaktärerna i min kommande roman kan ni träffa redan nu

Några av karaktärerna i den kommande romanen får ni träffa redan i min debutroman Mariannes mirakel. Har ni inte läst den än beställer ni signerade ex hos mig, utan autograf hittar ni dem i nätbokhandeln, på några bibliotek (annars kan ni alltid beställa dit den) och i en och annan bokhandel.

Just nu väntar jag på redaktörens utlåtande och tills jag får det tror jag att jag ska ta mig an redigering av nästa manus. Jo, för jag har ett råmanus till som är klart. Kanske ska jag njuta av att jag redan vet en som tycker om min kommande roman först.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Här kan ni läsa om att jag har signerat förlagsavtal och vill ni höra mig prata om skrivande gör ni det i podden Skriverier med Malin och Cilla, som ni hittar här.