romanförfattare

Har ni tänkt på hur mycket vi betyder för varandra, vi människor? För mig betyder det massor att ha människor omkring mig som jag känner mig trygg med och vågar vara öppen tillsammans med. Då menar jag inte bara i privata sammanhang utan också professionella. Eftersom jag är mitt i någon slags branschbytarperiod, från hälsa till författare, har jag kanske tänkt extra mycket på det under en period. Jamen, ni vet. Det är som när man är ny på en arbetsplats eller började ny skola som barn. Man behöver bygga upp ett nytt nätverk.

Därför satt inbjudan om en bokälskarhelg från Cilla, min författarkollega från podden Skriverier med Malin och Cilla, och Malin, som driver bokhandeln Hultgrens i Västervik som en smäck. Malin och Cilla är också bokälskarna bakom podden Bokälskarna. Jag länkar till allt längs ner i inlägget.

Varma kontakter

Ja, vilken helg vi fick. En helt perfekt en, med alldeles … alldeles underbara kvinnor från författarvärlden, bokbloggarsfären, bokhandlarskrået och förlagsbranschen. Några av dem har jag sagt hej till innan, någon har jag aldrig träffat och ändå var det fullt härligt och ärligt ös med med djupa, sårbara och jävligt roliga och utvecklande samtal från start. Så som det blir när sex kvinnor av samma skrot och korn träffas för första gången, ni vet. Vi tände ljus i varandras ögon och jag lämnade Västervik med nya varma kontakter i bok- och författarvärlden.

Jag kom längst ifrån, så jag anlände först. ja, det är väl som det brukar vara med det? Eftersom mitt lokalsinne är askasst och jag var trött på att sitta i bil, lämnade Cilla mig ensam i sitt hus och åkte och hämtade resten av gänget medan jag fick i uppdrag att fixa fredagssnackset.

Böcker böcker böcker (och lite mat)

På lördagen vaknade vi till morgonyoga. javisst, hoppsan hejsan så halkade jag tillbaka i instruktörsrollen. Eller vaddå tillbaka, jag har inte lämnat den och jag tror inte att jag kommer att göra det inom en snar framtid. Tar tillbaka det jag skrev ovan om att jag byter bransch, jag lägger snarare till en.

Hur som helst: Vilken start på dagen det är ändå, att ta de där djupa andetagen och landa i sig själv.

Efter yoga och frukost åkte vi in till Västervik. Mamma säger att jag har varit där som barn, men jag har inga minnen från det. Men jag kommer tillbaka (om inte annat för att träffa Cilla och Malin även om de inte vet om det än). Jättemysigt.

Gatan ovanför tog vi och kom fram till Hultgrens bokhandel. Alltså wow. En sådan där bokhandel man vill stanna kvar i forever. Ni vet, med superfina anteckningsböcker, almanackor, kort, tidningar (så många roliga tidningar) och självklart böcker.

Efter några timmar i bokhandeln besökt vi Pink Bistro. They had me at hello, eller i alla fall vid den här skylten i entrén:

Vidgade vyer och varma kontakter

Mätta och goa åkte vi tillbaka till Cilla och hängde i soffan tillsammans med Ulrica Widegren som var sjuk och inte kunde vara på plats. Tillsammans med henna bokcirklade vi om novellen Brokeback Mountain. Ja, exakt! Den som inte bara jag trodde var enbart och en film och inte en film baserad på en novell … Och vilken novell! Brutal, rå, med miljöbeskrivningar så snyggt gjorda att man befinner sig i Brokeback Mountain. Läs den!

Och visst är det så att vi vidgar våra vyer tillsammans med andra? Oavsett fysisk utsikt så kommer vi till insikt om oss själva och livet i samtal där vi vågar ställa de dumma frågorna (exakt, de som inte finns egentligen), berätta vad vi är rädda för och där generositeten är genuin. Precis en sån helg blev det där på andra sidan landet. Så tacksam för den helgen och för att härliga kvinnor i författarbranschen.

Tack Bokälskarna för att ni bjöd in. Tack alla ni andra för att ni bidrog med er själva.

Cilla hittar ni här och Malin Wall håller till här. Agneta Norrgård finns bland annat här och Linda Ståhl hänger här, Pauline Riccius träffar ni på här. Ulrica Widegren, som hängde med oss online, är världens kulturlady och henne hittar ni här.

Borta bra

En helg jag hoppas att jag inte glömmer av och även om jag älskar hemma så är borta också bra. Men det är ju himla fint att komma hem också. Wow för hela den här härligheten som vi kallar livet, men vidgade vyer och varma kontakter, med nya vänner och gamla kompisar, med goda utsikter och inspirerande insikter.

Vi ses snart igen, här är också en go plats att vara på tycker jag. Tills nästa gång: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog