solnedgång

Solen går ner på Knippla också

Jahaja, då är jag hemma igen. Veckan på Fårö har varit både kort och lång. Ni vet, när det känns som att man knappt har lämnat hemmet innan man är hemma igen, samtidigt som det har gått eoner av tid om man tänker på allt som har hänt. Är ni med? För en sekund sen stod jag bland raukarna på Fårö och tittade på solnedgången. Men vet ni? Solen går ner på Knippla också.

Jo, jag vet det. För jag såg den dala ner bakom Hyppeln (ön strax väster om min ö). Och innan den gick ner hade jag en sån där mysdag med hundarna. Claes är på krogen. Ja, alltså han jobbar. Serverar mat och tydligen en himla massa dricka till alla glada RIngö-festivalbesökare på Two Fat Pigs (jag veeet. Namnet. Duuuh …).

Ja, så Claes har jag knappt sett sen jag kom hem sent sent i natt. Och han åkte tidigt tidigt i morse. Men! Jag har fått hänga med Brorsan och Jackson i alla fall. Och vi har haft en sån där dag. Ni vet en sån där som bara flyter på. I sakta mak.

knippla, springer spaniels, malin lundskog — älskar våra morgonrundor ute i bergen

knippla gästhamn, västkusten — Siste augusti och sommaren håller sig kvar

knippla, trädgård — kollat läget i trädgården

Skördat krondill som ska frysas in. Det närmar ju sig hummerpremiär …

Sakta mak. Ett tempo som passade mig perfekt idag. Rätt trött. Och mer än ganska tom i huvudet efter veckan och alla timmarna i bil igår. Ja och sen gick solen ner och känslan av hemma bäst växte i hela mig. Precis som tankarna på det ofattbara att detta är augustis sista dag.

solen går ner på knipla, springer spaniels — Jag kollar solnedgången och hundarna har nog fått span på en snygg tik

solen går ner på knippla, ankis badplats, västkusten, himmel, hav

solen går ner på knippla också, orange himmel, hav

Solnedgång vid raukarna är en stund att spara på

Ni vet de där storslagna stunderna som blir fjuttiga när man vill beskriva dem för någon? När man står mitt i stunden och försöker sätta ord på vad det är man upplever, men ljuden som kommer från en är mest ååååhh, aaaah och woooooow. Det är sådana stunder jag sparar på. Som igår kväll. En solnedgång vid raukarna.

solnedgång vid langhammarsraukområde, sol, fårö — vi kom när det fortfarande var ljust

langhammarsgubben, raukar, fårö, solnedgång

solnedgång, fårö, britta sjöström, utsikt

Jag står mitt i de stunderna och tänker att nu skulle Claes, eller barnen, eller mamma och pappa, eller nån av mina vänner varit här. De hade älskat det. Sådana stunder sparar jag på. Inombords. Och som jag gör vad jag kan för att få uppleva dem, för jag vet att man ångrar aldrig en sådan stund.

Egentligen är kanske anledningen till att man vill att ens nära och kära ska få uppleva stunder som en solnedgång vid raukarna att de blir till gammalt bôs när man ska beskriva dem. Ord gör dem fjuttiga, för verkligheten överträffar dikten på alla sätt sådana stunder.

Bilder fjuttifierar också stunder som de här, ändå lägger jag in några av bilderna från igår kväll. När vi såg solnedgången ute vi Langhammars raukområde här på Fårö. Det var både storslaget och vackert och alldeles … alldeles enastående underbart.

solnedgång vid raukarna, fårö, langhammar

Och oavsett vilka stunder ni har haft idag, så hoppas jag att någon av dem var en stund att spara på. Heja de stunderna!
Kram Malin Lundskog

Mer från författarveckan här på Fårö hittar ni bland annat här:
radioprat och morgondopp
Vi sätter färg på varandra. Och Fårö?

Det är inte bara vackert, det är fan poesi

Det är inte bara vackert här ute på ön. Det är förundran i kubik, närhet till mig själv, medvetenhet om människorna runt omkring, naturen överallt och en himla massa väder. Alltså, det är fan som poesi det här livet på ön.

det är inte bara vackert, knippla, sjöbodar, oktoberkväll, stiltje — en eftermiddagspromenad i veckan

det är inte bara vackert, knippla gästhamn, segelbåt, västkusten — samma eftermiddag. när till och med molnen hinner spegla sig.

Inte för att jag läser poesi, men jag vill och tänker varje gång jag dyker på en dikt som bränner till i mig att jag borde läsa mer poesi. Fler dikter. Men sen kommer jag på att det där med borde är ju inte min grej. Vill jag tillräckligt mycket, kommer jag att prioritera och göra. Häck väck med det dåliga samvetet som ordet (eller kanske snarar känslan av) borde ger mig.

solnedgång, västkusten, oktober, knippla, orange — snart badar solen, eller vad den nu gör när mörkret kommer …

vattendroppar, Knippla, solnedgång, västkusten — samma vatten, men en hund står bredvid och skakar av sig badvattnet

Det är inte bara vackert, det är mycket större än så

det är inte bara vackert, soluppgång, västkusten, knippla — Den här himlen såg jag från sängen i morse. Så jag gjorde som den sa och gick upp.

soluppgång, det är inte bara vackert, knippla, strandfynd — Tog en barfotasväng i trädgården för att kolla mina strandfynd.
Och för att hålla hundarna sällskap på morgonkissen …

morgonpromenad, soluppgång, knippla, gräs — Morgonpromenaden runt ön i sus och dus.

Jag har tänkt på ölivet som en härlig feelgoodroman eller -film, men vet ni? Det är mycket mer än så. Det är kraftfullt, stormigt, stilla, rivigt, kärleksfullt, tomt. Och fullt. Det är alltså inte bara vackert, det är mycket större än så. Även när solen inte skiner.

Vi ses snart igen och tills dess önskar jag dig ett liv du tycker väldigt mycket om. HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Ett hösttecken jag älskar (och ett annat)

Jag gillar verkligen att gå och lägga mig på kvällen. Gärna tidigt (vad det nu är). Och jag tycker väldigt mycket om solnedgångar. Ni vet, med färgerna som sprakar i alla möjliga färger och luften som ändrar karaktär. Den gör något med mig, solen, när den liksom glider ner i havet och även om jag vet att det inte är så det funkar så undrar jag vad den gör på natten. Tror liksom att den vilar upp sig för att komma igen imorgon. Och hur som helst så är sommar, min vurm för solnedgångar och tidig solnedgång en rätt kass kombo, det säger ju sig självt. Därför är solnedgången ett hösttecken jag älskar. När solen går ner så tidigt att jag fortfarande är pigg och vaken och kan se den försvinna borta i horisonten.

solnedgången är ett hösttecken jag älskar, västkusten, knippla — vid halvåtta-tiden i dag (kväll)

ett hösttecken jag älskar, solnedgång, Bohuslän, knippla — ser ni fiskarna som inte har gett sig än?

Klart att det finns fler tecken på höst som jag gillar. Som klarare luft, mareld och trattkantareller. Men en allt tidigare solnedgång är ett hösttecken jag älskar eftersom det ger mig möjlighet till fler njutiga utsikter.

Ett annat hösttecken

Ja, sen var det ett annat tecken på att det är höst och det är att jag inser att det är dags att börja bada vid en badtrappa och inte var som helst på vilken klippa som helst. När hösten är i antågande är det alltid halare på berget. Det är som att fukten inte går ur och jag halkar och skär mig lättare på havstulpaner och japanska ostron (de är verkligen värst)när jag kliver ner i vattnet. Som i morse, då skar jag mig. Det var väl havstulpanens sätt att påminna mig om att jo du, nu börjar hösten sitt intåg här på ön.

Jag är inte lika förtjust i det här hösttecknet, eftersom det inte är lika lätt att slänga sig i naken vid en badtrappa här på ön på grund av var de finns. Men bättre bada med badkläder än inte bada alls, eller vad säger ni?

Jag säger att vi ses snart igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Väldigt vackert, vader som läker och vaccin

Väldigt vackert är en bra sammanfattning på veckan. I alla fall som jag kommer ihåg den. Kolla bara in himlen! Alla fotona är från igår eftermiddag. Först gick jag en eftermiddagspromenad runt ön efter en regnskur och bara en stund senare kom månen och lyste upp under kvällsdoppet. Det där kvällsdoppet var kanske ett eftermiddagsdopp egentligen, men det blir ju mörkt ganska tidigt så det kändes som ett kvällsdopp.

väldigt vackert, knippla, bohuslän, röddeviga, Malin Lundskog, vatten — solnedgången på västsidan av Knippla

väldigt vackert, regnbåge, knippla, västkusten, badplats, Malin Lundskog — på andra sidan ön hittade jag regnbågen

väldigt vackert, regnbåge, himmel, knippla, västkusten, Malin Lundskog — hittade faktiskt en skatt också …
Min man kom med humrar i båt ungefär där regnbågen gick ned i vattnet!

väldigt vackert, månsken, mångata, kallbad, kalla bad, västkusten, bohuslän, knippla — Och i det här vackra tog jag ett kvällsdopp med en kompis.
Både månsken och kompisar är ju något väldigt vackert.

Tänk att jag får vara här. Med månar och solnedgångar och regnbågar. Vackert som livet självt och just igår tänkte jag mycket på det. Kanske för att det var allhelgona, kanske för att jag mötte alla de här himlarna på min lilla ö inom loppet av en timme.

Tog det väldigt vackert med den läkta gubbvaden

Kommer ni ihåg att jag ojade mig över min onda vad för ett tag sedan? Efter veckor av rehab på olika sätt så känns den riktigt riktig bra igen. Jag har till och med lufsat runt i löparspåren två gånger den här veckan och … det är något så satans vackert att få lov att känna kroppen. Känna den jobba, blir varm, svettig och flåsig av att jag rör mig. Herregud vad jag tycker om min kropp extra mycket då!

väldigt vackert, löpare, Malin Lundskog — tog det väldigt vackert när vi sprang runt i bergen igår, hundarna och jag …

Förresten, när jag skriver löparspår så är det inte just spår jag menar. Jag springer (förlåt, lufsar är nog ett mer korrekt uttryck i sammanhanget) gärna ute i bergen. Det tycker både jag och mina fyrbenta löparkompisar är mycket roligare.

Och så fick vi en dos vaccin till

Första vaccindosen grät jag när jag fick. För att det var så vackert allting. Så hoppfullt och fint att vi närmade oss möjligheten att ses igen allihop. Nu har jag nästan glömt av det där med pandemi (också vackert, att man kan glömma) och är glad att vi kom ihåg att vi kunde få vår fjärde dos nu, min man och jag. Check på den och även om känslorna kring vaccinet inte är så stormiga och leder till tacksamma tårar längre, så är det ändå himla fint att vi har möjligheten tycker jag.

I och för sig tror jag att jag är immun mot covid, för vad jag vet har jag inte haft det …

vaccin, covid, Malin Lundskog — fredagsmyset på vårdcentralen!

Gott & blandat från veckan som gick. Kom inte och snacka ner november alltså! Häromdagen skrev jag om att jag deltar i NaNoWriMo i år, så en stor del av veckan har jag ägnat åt att skriva. Ni kan läsa mer om hur jag deltar i national novel writing month efter mina egna regler här.

Hoppas att ni också har haft en vacker start på november och att månaden fortsätter på samma sätt. Berätta gärna vad ni gör i höstmörkret (älskar mörka kvällar, har jag sagt det? Tända ljus, mysa inne och slippa trängas med folk ute … )

Ses snart igen, här på bloggen och/eller på Torslanda bokmässa tjugosjätte november och/eller Frölunda bibliotek trettionde november!

Just det ja: vill ni läsa fler gott & blandat, som jag återkommer till här på bloggen varje söndag, så hittar ni länkar till dem här: Veckans gott & blandat

Kram så länge!
Malin Lundskog

solnedgång

Det är inte bara vackert, det är mycket större än så

Ett annat hösttecken

Tog det väldigt vackert med den läkta gubbvaden

Och så fick vi en dos vaccin till

Footer

Malin Lundskog