2020

Uthållighet för kropp, knopp och själ – vad sjutton menar jag med det? För ett tag sedan skrev jag ju ett inlägg om de känslor och attityder jag vill bära med mig och dela med mig av 2020. Ett av orden är uthållighet. Ett annat är hållbarhet. Krånglar jag till det för mig som vill dela upp hållbarhet och uthållighet. Menar jag egentligen samma sak? Jag vet inte. Än. Vilken tur att jag kan skriva av mig och kanske komma fram till något svar här. Vill du hänga med när jag filosoferar över det här? Då kör vi:

Så här skrev jag om uthållighet när jag berättade om mitt 2020:

”Ett starkt hjärta och stort tålamod. Tilliten till myrstegen och att låta saker ta den tid de behöver. Låta människor ta den tid de behöver. Hitta flytet och inte kämpa emot. Springa massor. Umgås. Skriva. Acceptera mina dippar! Tro på mina drömmar!”

Uthållighet för kroppen

När det gäller kroppen vill jag ju att den ska orka med mig och de äventyr jag vill att den ska hänga med mig på. Jag tänker alltså på uthållighet i ordets kanske rätta bemärkelse och inte så mycket på kondition, även om de två ofta hänger ihop (mer om likheter och skillnader mellan kondition och uthållighet hittar du här). Jag vill upptäcka nya områden med löparskor på fötterna, jag vill våga tacka ja (tacka som fan till och med!) till kitesurfing-lektioner, jag vill njuta av att promenera, klättra i berg och transportcykla.

Träning och motion skapar uthållighet och *trumvirvel* gör mig hållbar!

Min mentala uthållighet

I citatet här ovanför skriver jag om acceptans, tro på drömmar och att hitta flytet. Det är det jag menar med mental uthållighet. Tålamod. Inte ge upp. Ha förmågan att fortsätta även när det tar emot. För om jag vill att min kropp ska vara tillräckligt uthållig för att ta med mig på fysiskt utmanande äventyr så behöver jag ha psyket med mig för att ta med mig själv på både det fysiskt och mentalt utmanande äventyren.

Acceptansen är betydelsefull här tycker jag. Hade jag inte accepterat att det är som det är, hade jag förmodligen (vem lurar jag? Been there, done that!) varit galet frustrerad. Att träna acceptans har verkligen gjort mig mentalt uthållig. Jag lägger inte energi på att kämpa emot det som tar längre tid än jag tror och planerar för. Kan det vara så att uthållighet är en förutsättning för hållbarheten? He he … känner mig som en detektiv som är något på spåren nu …

Min uthålliga själ

Jahaja. Nu kommer det kluriga, för i ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad jag menar med själ. Jag menar ungefär det där som är jag. Alltså både mina tankar och mina känslor. Mina erfarenheter, kunskaper och min magkänsla. Mitt mindset, mitt arv och … jag. Mer än mitt psyke. Hela konkarongen liksom!

Klart som sjutton att jag vill ha en uthållig själ då? Jag tror att jag skaffar mig den där uthålliga själen genom att inte kämpa emot mig själv, utan följa med det som är jag. Lära känna mig själv. Och, återigen, acceptera. Hmm … min själsliga uthållighet hänger nog ihop med klarheten, som är en viktig del i mitt 2020. Och visst är en uthållig själ en förutsättning för en hållbar människa och ett hållbart 2020?

Uthålligheten gör mig hållbar

Jäklar alltså, vad allt hänger ihop! Rena snurren. Tack för att du hänger med när jag försöker reda ut begreppen som i grunden handlar om att må bra. Jag fortsätter att springa, träna, träna tanken, reflektera med mig själv och andra och hänga med mig själv eftersom det är vad som gör mig uthållig.

För uthållighet för kropp, knopp och själ verkar verkligen värt att jobba på eftersom uthålligheten är en förutsättning för hållbarheten! Eller, vad tycker du?

I nästa inlägg kommer sista delen i serien mitt hälsosamma 2020. De andra kan du läsa här:
Glädjens betydelse för hälsan 2020
Så här gör jag för att för att få mer frihet och må ännu bättre
Jag vill vara stark både fysisk och mentalt
Hållbarhet och hälsa är sååå tighta

Ses snart igen, tills dess:
HEJA DIG! Och dina val för ett gôtt 2020
Kram M