Bloggen - Malin Lundskog

Och därför älskar jag alla väder och ändrade planer

Och därför älskar jag alla väder: för att jag lär mig så oerhört mycket om acceptans av vädret. Jag lär mig massor om att ta chansen när jag har den av vädret och dessutom lär vädret mig hur mycket enklare livet blir med flexibilitet.

Och därför älskar jag alla väder, Malin Lundskog — älskar väder!

Den inställda kitesurfingens fördelar

Som i lördags, när jag för kanske femtioelfte gången i ordningen hade bokat kitesurfarkurs (fick av mina kompisar när jag fyllde femtio, som du kan läsa mer om här). På fredagskvällen pratade jag med instruktören och vi var båda överens om att vindarna viskade mitt kitesurfarnamn. Äntligen! Efter nästan två års väntan.

Tidigt i lördags morse tog jag med mig man och hund ombord på färjan för en biltur till Varberg där äventyret skulle äga rum. Att regnet öste ner gjorde ju inget, jag skulle förmodligen ändå bada många gånger. Min man kanske inte var lika glad för det, men en promenad och många gårdsbutiker senare skulle även han vara nöjd.

Väl framme i Varberg hade vinden blåst bort. Även för en nybörjare var det alldeles för stilla. Och det här är verkligen en av grejerna som jag tycker så mycket om med vädret och av att göra saker där vädret faktiskt påverkar det jag gör: det är inget att göra något åt! Det går inte att göra något åt det.

Och därför älskar jag alla väder, springer spaniel, promenad — *Claes o Brorsan på playan*.
Platt vatten och ingen vind är ju gôtt på sitt sätt. Bara inte när man ska kitesurfa …

Det går bara att göra något åt vad jag vill göra i vädret. Vad jag vill tänka och vad jag vill känna. Och det jag kände i lördags var att det var längesedan vi var på utflykt tillsammans, min man och Brorsan (jo, men hunden ni vet) och jag. Så … vi gjorde det till en annorlunda utflykt än den vi hade planerat. Och herrenadååå så bra det blev. Flexibilitet, I tell ya!

Djur, natur och en lunch extra

Vi handlade mat på gårdsbutiker, kollade in grisar som bökade runt, hamnade på en marknad i Morup där de visade upp traktorer, kor och höns och till sist hittade vi en supermysig restaurang där vi åt lunch. Ja, men bara en sådan sak som lunch. Det hade jag till exempel inte hunnit äta om jag hade kite-surfat. Dessutom fick vi tid tillsammans. Det har vi i och för sig en hel del, men ändå inte. Hemma är det alltid något som tar den enes eller andres uppmärksamhet. Tillsammans borta är bra ibland!

Traktorer på Morups marknad. Vad många olika intresseområden det finns ändå?!

Och vi hittade inspiration till vår nya krog

Vi fick studerat en lantlig myskrog för inspiration till den krog vi själva öppnar i september. Men det är en helt annan historia, he he. Lovar att berätta mer, om både krogen vi åt på och vår egen men nu är det väder som är temat, eller hur?

Omställt snarare än inställt?

Att ställa om. Ni hör ju. Visst låter det mycket härligare än att ställa in? Det är faktiskt en sak som vädret har tränat upp mig i: omställning! Även om jag inte fick genomföra min kitesurfarpremiär i lördags, så betyder det inte att jag har ställt in spektaklet. Snarare ställt om. Till en dag när det blåser. Och en sådan dag gör det mig gott att ta chansen när jag har den. Vädret är rent av en jävel på att få mig att fånga dagen med allt vad det innebär av acceptans, flexibilitet och att ta chansen.

Och därför älskar jag alla väder. Och ändrade planer … Har ett gäng sådana på lager. Som bland annat har med fiske att göra. Och hundvalpar.

Vi ses snart va? Då berättar jag mer om hälsan, livet och/eller skrivandet! Om att ställa om tack vare väder, om restauranger och om hundvalpar.
Tills dess: stora varma kramar
Malin Lundskog (yes, fortfarande på avstånd och med nytvättade händer)

PS. Har glömt att tacka mina fina vänner som gav mig den här presenten. Också! Vill ju berätta för dem vilken fin dag de gav mig. Och ändå har jag presenten kvar … Dubbelpresent?! Gör det nu.

I vår podd om livet som författare avslöjar vi allt

I vår podd om livet som författare avslöjar vi kanske inte riktigt allt, men … mycket. Och i säsongsavslutningen av Skriverier med Malin och Cilla ställer vi frågor till varandra, Cilla och jag, om sådant som inte bara har med våra skrivliv att göra. Vi tror att även ni som inte tycker att våra författarskap och kommande romandebuter är så himla intressant kan tycka att det här är spännande.

Om inte annat kanske ni vill höra snapsvisorna jag sjunger som förklarar varför vårt elfte avsnitt heter När Cilla går till?

I vår podd om livet som författare, Malin Lundskog, podcast, författare, skriverier med Malin och Cilla — Cilla. Eller silla?!

Här är en sammanfattning av frågorna Cilla ställde till mig I vår podd om livet som författare och svaren jag gav på hennes frågor.

Visste du att jag har velat bli skolfröken, postkassörska, fotbollsproffs och sportjournalist?

Mitt första svar på frågan om vad jag som liten och ung ville bli när jag blev stor är skolfröken. För det ville jag. Och på ett eller annat sätt kanske man kan säga att jag är det? Jag lär ju ut det jag vet om hälsa, om goda vanor och om att må bra.

Jag berättar också om att jag ville bli postkassörska och fastnar i minnen om hur jag lekte när jag var en liten tjej. Hur jag stämplade blanketter och frankerade kuvert. Men kommer på att det kanske var tur att jag inte satsade på det, för då hade jag väl varit arbetslös idag?

När jag blev lite äldre ville jag bli fotbollsproffs, vilket kändes omöjligt på den tiden. Fanns ju inga tjejer som var proffs liksom. Skönt att tiderna förändras, eller hur? Och så berättar jag om min dröm om att bli sportjournalist och hur jag tränade på det genom att följa varenda slalomåk Stenmark åkte och föra statistik.

I vår podd om livet som författare, Malin Lundskog, skidåkning, barndom — var det här jag kom på att jag skulle skriva om Stenmark och skidåkning istället för att åka själv?

Hur som helst: blev inte fotbollsproffs, men har ju träning som profession, så … lite rätt hade jag ändå? Och när det gäller sportjournalistdrömmen så är mitt bloggande om hälsa, mina föreläsningar och min andra podd Min perfekta kropp någon som snuddar vid området.

Tänk vad jag visste som barn, ändå?!

Så här ser min familj ut

Om vi bortser från den snygga ytan min familj har, så är innehållet i den min man Claes sedan 27 år tillbaka och våra två vuxna söner, Albin 25 år och Jacob 23. Sönerna bor inte hemma längre, vilket de är glada för tror jag eftersom vi lämnade Göteborg och flyttade ut till ön Källö-Knippla i södra Bohuslän våren 2020.

I vår podd om livet som författare, familj, bröllopsdag, Malin Lundskog — Claes och jag när vi kommer på att vi visst har 27-årig bröllopsdag …
Det här är familjen jag pratar om i podden. Plus ene sonens sambo. Minus hund (som är med i bilen, men inte syns på bilden)

Ja, och så räknar jag in Brorsan i familjen också, vår 3-årige springer spaniel.

I vår podd om livet som författare, Brorsan, springer spaniel, Malin Lundskog — Brorsan

Om jag är nöjd med min bok?

Jo, hon frågade så. Cilla. Och jag svarade ja. Jag är nöjd med boken och min arbetsinsats. Grät till och med en skvätt själv när jag läste igenom mitt manus efter redigering och då kände jag att WOW! Kan jag beröra mig själv till tårar så kan jag kanske beröra någon läsare också.

Älskar den här frågan och tycker att vi kan ställa oss den mellan varven. Oavsett om vi skriver böcker eller inte, fråga oss om vi är nöjda och inte väga in vad andra kanske tycker och tänker om det vi gör eller de vi är. Är ni med?

Vart vill jag resa?

Jag är så nöjd där jag är att jag inte har någon längtan bort, även om jag gillar att resa. Men mina ganska o-exotiska drömresemål är Irland och Island.

Tänk att vi hade en resa till Irland bokad för ett år sedan, min man och jag. För att kolla fotbolls-EM … Som ni vet kom det en pandemi i vägen för både EM och resor. Tur att det går fler tåg, eller hur?

När kommer nästa bok?

Det är en av sakerna jag hoppas att mina läsare säger efter att ha läst min debutroman Mariannes mirakel som kommer hösten 2021. Jag hoppas också att de säger, eller i alla fall kommer till insikt om, hur viktigt det är att vi pratar med varandra. Dessutom har jag en dröm om att mina läsare tycker om mitt språk.

Springsteen och Hellström

Vad är det som gör att jag gillar Bruce Springsteen och Håkan Hellström, undrar Cilla. För hon undrar inte vilken musik jag gillar, det är ganska tydligt … Mina svar har med glädje och kärlek att göra. Om klokskap. Om att vara livet. Och om Göteborg och konsertupplevelser. Just det, de ä ju coola också. Eller vad säger ni?

Vad brukar folk säga om mig som person?

Det jag får höra är i alla fall energirik, kreativ och glad. Jag är beredd att hålla med ”folk”, det är sådan jag känner mig. Berätta gärna om ni tycker något annat.

Vardagstips för hälsa

Cilla ber mig att skicka med två-tre hälsotips, eftersom jag jobbar med hälsa när jag inte skriver. Så, here we go:

Rörelseglädje! Rör på kroppen av och med glädje, utan press och prestation.
Våga vila! Våga ta det lugnt och vila även om du inte är trött. När du är trött kan det vara för sent …
Ha kul med kul människor! Ja, njut av livet med sådana som ger livet njut – så himla viktigt för att vi ska må bra.

Hur många bokidéer har jag?

Tre. En som jag skriver på och två andra som ligger och skvalpar i byrålådan. Eller var man nu har

Vad krävs för att bli världens bästa författare?

Ha ha ha! Alltså, mitt skratt när jag får den här frågan kommer rakt från hjärtat. Lyssna, får ni höra … Men eftersom Cilla och jag ska (?) bli världens bästa så tror jag att vi behöver ha ett fenomenalt bra språk och en berättelse som attraherar många.

Dessutom tror jag att man måste vara en go människa för att bli bäst. För visst är det svår att gilla det någon gör om man inte gillar den någon är?!

Vill ni veta mer om mig och mitt skrivande? Lyssna på podden Skriverier med Malin och Cilla, den hittar du där du hittar poddar. Och på vår poddsida förstås. Jag hoppas självklart att ni följer med över till mitt Instagramkonto @skrivarmalin också, där uppdaterar jag mest. Cilla hittar ni här.

Hur som, vi ses snart igen och tills dess: heja heja dig!
Massa kramar (på avstånd fortfarande, även om jag är fullvaccinerad, och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Sju tips för ökad självkärlek och acceptans

Sju tips för ökad självkärlek och acceptans av att vi är som vi är och att det är precis som det ska vara, hur låter det? Om det låter bra: fortsätt läs! Att vi accepterar oss själva som vi är och älskar oss själva både djupt och innerligt är hälsosamt så att det står härliga till.

Jo, för självkärlek innebär att vi respekterar oss själva, vår hälsa och våra behov. Utan stress, press och jämförelse. När vi älskar oss själva gör vi det som är bäst för oss, både nu och senare. Precis så som vi gör med våra barn … sätter gränser och säger nej när vi vet att de kortsiktiga behoven kan vara destruktiva.

genuin kärlek?

En av de allra viktigaste delarna av att acceptera och älska oss själva kanske är att det innebär att vi dels är mer genuina i vår relation med andra och kan ge mer kärlek till dem vi har omkring oss eftersom kärlek är en typisk grej som inte tar slut när vi slösar med den. Tvärtom!

Sju tips för ökad självkärlek och acceptans:

Rörelseglädje i självkärlekens namn

⁠Om det är att dansa, simma, gymma, springa, paddla, promenera eller … japp, you name it! Lyssna på kroppen och gör det den inspirerar dig till och behöver. Fem minuter eller flera timmar? Lyssna på kroppen … Behandla den med respekt.⁠
⁠
Glädjen sprider sig från kroppen till både kroppen och själen och DÄR. BAM! Hela du får glädje. Och utan glädje … inte mycket kärlek, eller hur?⁠
⁠
Istället för att fokusera på skador och hinder (oj oj oj, de har vi allihop mellan varven) så bejaka det som funkar. Det som går. Och lägg märke till vad som händer i dig.⁠

sju tips för ökad självkärlek och acceptans, badjävel, malin Lundskog — egotrippen värdefull för alla

Gör något för din egen skull

Något som verkligen väcker lust och glädje. Och när du gör det – reflektera över hur du känner dig.⁠
⁠
Boka in några minuter varje dag. Bara för dig.⁠ När blir det? Vad blir det?
⁠
För mig skulle det kunna vara att ta en stund för ett bad. Ensam. Ute. Och känna in vattnet mot huden, kroppens rörelser i vattnet, skillnaden vått/torrt och … hur härligt det är.⁠
⁠
Litet eller stort? Allt räknas! Idag är en perfekt dag att börja på.
⁠
Bara för att du sätter dina behov högre, får inte andra mindre av dig. Tvärtom! Genom att prioritera dig, ger du inte bara dig själv en kärleksfull stund och ökar din respekt för dig själv. Du får genom det också mer energi över till andra. Win-win, eller hur?

sju tips för ökad självkärlek och acceptans, andas, lugn, Malin Lundskog — i varje andetag …

Andas. För kärlekens skull

Ha, easy peasy – vi andas ju hela tiden! Men. Att andas medvetet. Inte alltid lika enkelt, eller hur?

Börja med att lägga handen på hjärtat och redan där har du tagit det första kärleksfulla steget genom att måbrahormoner börjar utsöndras.⁠
Blunda. När du blundar är det enklare att känna och känna in vad det är du verkligen känner. Vad som händer. Hur du reagerar.⁠
Följ andetagen i fem minuter. I stillhet. Lägg märke till vad som händer. Andas du genom näsan? Hur känns andningen. Vart tar den vägen? Vad händer när du andas in? Ut? Är luften varm eller kall? Vad händer i kroppen? Känn.⁠

Enkelt att andas. Eller?

Att andas. Så enkelt och så livsviktigt.⁠⁠ En stund för dig med dig fylld av här och nu, för att relaxa, få energi, njuta och känna, frigöra alla måbrahormoner, lära känna dig och ditt värde. Det börjar verka kärlek bannemig, eller vad säger du?

⁠Testa, upprepa och förläng tiden med dig och dina andetag hur mycket du vill. Slår hela ditt system bakut – leta upp en andningsmeditation på nätet. Finns massor!⁠

⁠Andas medvetet, utan att döma andetagen eller dig själv. Det är spännande att bara notera och lägga bort värderingar på djupt, ytligt, mage, bröst och så vidare. Testa, så får du se.

sju tips för ökad självkärlek och acceptans, Malin Lundskog, hejarklack — hejarklacken!

Heja på dig själv

Skriv ner (eller är det upp?) tre saker som du tycker om med dig själv. Allt räknas! Och det finns guldkorn, även om man kanske inte hittar dem direkt …⁠
⁠
När du har skrivit, se dig själv i spegeln (eller selfiekameran) och läs upp för dig själv det du har skrivit. ⁠
⁠
Apropå bilden ovan skulle jag kunna skriva att jag tycker om att jag kan göra grimaser (behöver ju inte gilla själva grimasen för det 😉), att jag är snäll mot mig själv som springer i solen (har inget med om jag sprang snabbt eller kände mig snabb att göra …) och att jag gillar mina fräknar.⁠
⁠
Eftersom det är en träningssak, det här med att tycka om sig själv och att hitta egenskaper hos sig själv som man är glad, stolt och tacksam över, är det mer än jätte-okej att upprepa den här skriva-proceduren imorgon. Och i övermorgon och dagen efter det och dagen … Jamen, du fattar.
⁠

Vi har skitdagar allihop

Och vet du: det här med att gilla sig själv är inte enkelt. Särskilt inte vissa dagar … Då kanske en käck hälsoexperts tips om att gilla sig själv är riktigt provocerande? Kom ihåg att vara snäll mot dig själv och acceptera acceptans som ett viktigt steg på vägen. Ibland ett väldigt stort steg! Hittar du inget du älskar, nöj dig med något du accepterar. And repeat. En vacker dag hittar du a whole lotta lôve. Lovar!⁠
⁠
Vad skriver du på din lista idag? Berätta gärna i en kommentar här eller behåll det för dig själv. Det här gör du för dig.

Jag hejar på er allihop hela vägen! Tänk när ni tar plats i den hejarklacken – sååå mycket kärlek❣️⁠
⁠

sju tips för ökad självkärlek och acceptans, varje steg räknas, Malin Lundskog, förlåtelse — varje steg räknas

Förlåt dig

Förlåtelse. ⁠Wow för den ingrediensen i ett (själv)kärleksrecept, ett superduperviktigt steg på vägen.
⁠
Vi har säkert allihopa (jag vet att jag har 🙃) gjort saker som vi ångrar. Sagt sådant vi ångrat och varit sådana som vi ångrar att vi har varit. Men, HEY!!! Gjort är gjort.⁠
⁠
I en kärleksfull relation visar vi styrka genom att förlåta och eftersom det är den kärleksfulla relationen till oss själva vi håller på med här, så handlar det om att förlåta sig själv. Sådär på riktigt. Från hjärtat.

Friheten av att förlåta

Förlåt dig för det där du ångrar, oavsett om du gjorde det mot dig själv eller någon annan. Du gjorde det du tyckte, tänkte och trodde var bäst just då. Du var så bäst du kunde i just den sekunden. Låt inte det hålla dig tillbaka utan säg förlåt. Skriv förlåt. Känn förlåt.⁠
⁠
Och hokus pokus (skoja, det är ingen quick fix det här!) är stegen du en gång ångrade viktiga lärdomar för ditt jag nu.⁠
⁠
Friheten som kommer ur att förlåta är så. jävla. stor. Ohemult stor! Och i den friheten frodas kärleken.⁠
⁠
Try it You’ll like it och berätta gärna hur det går.

sju tips för ökad självkärlek och acceptans, Malin Lundskog, hälsa — på alerten?

På alerten

Testa ett sätt att vara och/eller bli medveten om vad du själv tycker, tänker och känner. Var medveten om vem du är, du fantastiska människa! Och agera utifrån det.
⁠
Vi är många som är så galet kärleksfulla gentemot dem omkring oss att vi glömmer av oss själva. Inte schysst! Varken mot andra eller oss … ⁠
⁠
Skriv av dig om det passar dig, meditera om det är din grej, andas, promenera långsamt ute i naturen … Välj det sätt som passar dig, testa olika om du inte är van (och annars? Omväxling förnöjer …)⁠. Här kan du läsa om hur skrivande hjälper mig att skapa klarhet och hur jag utvecklar skrivrutinen här och mina enkla rutiner för meditation här.
⁠
Kort och gott: testa ett sätt som gör dig alert på dig själv.⁠

Umgås

Umgås med dem ni tycker om. Ja, jag vet. Vi har fortfarande covid19 runt knuten och era bästa människor kanske bor långt bort så att umgås fysiskt just idag funkar inte. Men ring! Facetajma! Messa! ⁠
⁠
Prioritera er själv så mycket att ni prioriterar dem ni tycker om. Ni behöver dem. Och de behöver er. Tillsammans är vi trots allt bäst!⁠

Hur mycket vi än älskar oss själva, behöver vi andra människor. Att älska. Och att bli älskade av. Om älska är ett för stort ord: att acceptera och accepteras av. ⁠

in med det goda …

Det här är en omskrivning av att sluta hänga med dem du inte vill hänga med. Ju mer du umgås med dem du tycker om, desto mindre tid blir det över till de andra. Och, viktigast av allt: desto mer kommer du att upptäcka hur himla härligt det är att hänga med härliga människor och utan att du märker det krymper platsen i dig och i din kalender för dem som inte ger något till just dig.⁠
⁠
Så, vad säger du? Vem väljer du? Agera på det! Och kom ihåg att berätta hur det går.

Vill du läsa mer om att umgås finns det fler inlägg här på bloggen och dessutom är att umgås en av fem hälsoformler jag skriver om i min bok GLAD FRi STARK

Självkärlekschallenge

De sju tipsen för ökad självkärlek och acceptans körde jag som en utmaning på Instagram. Du hittar mitt Instagramkonto här och söker du på #sjävlkärlekschallenge hittar du alla härliga tips de som deltog bidrog med.

Mer kärlek åt både dig, mig och hela härliga folket! Jag tror inte att vi kan sluta prata om vikten av acceptans och om att det tamejtusan är klurigt som sjutton att landa i respekten för sig själv, även om alla snajsiga citat vi ser får det att verka enkelt. Men .. vi är kloka allihop. Vi fattar att det är en ständigt pågående process, eller hur?

Tack för att du läser. Dela gärna med dig av dina tankar och kom ihåg:

Jag hejar på dig!
Ses snart igen,
hälsar Malin lundskog

Gemenskap, kreativitet och konstfoto-utställning

Gemenskap, kreativitet och konstfoto på Knippla har varit en stor del av min vår. En stor och sanslöst rolig och galet utmanande del av min vår. Och kanske har vi sparat det roligaste till sist? Det är nämligen dags för utställning och en superrolig (tycker vi själva i alla fall) invigning av vernissagen.

Allt började med att Remi, en norrman som bor på Knippla sedan några år, tröttnade på den sociala distanseringen och satte upp lappar på anslagstavlorna här på ön där han frågade om det var någon som skulle tycka att det var kul med en fotokurs.

Jag gillar ju både fotografering och människor, så jag mailade in mitt ”ja tack” direkt. Precis som några andra ö-bor. Tänk första gången vi samlades, en dansk undersköterska, en norrländsk miljöinspektör, en rörläggarentreprenör från Knippla, en tandtekniker från Karlshamn, en projektledare från Borås, en kommunhandläggare från Hisingen, en hälsoentreprenör från Askim och en Knipplafödd högstadieelev och satt där som gapande fågelungar när Remi entusiastiskt började prata om konstfoto …

Konstfoto – vad är det?

He he he, jag är fortfarande inte helt säker på att jag vet vad det är, men jag är helt säker på att det här har varit så jäkla roligt. Jag har gått fotokurser förut, där jag har lärt mig (eller i alla fall getts förutsättningar att lära mig) det tekniska med en systemkamera. Som bländare, slutare, iso-tal osv. Men den här kursen. Wow!

Några av bilderna jag har tagit under våren:

Pippi o Herr Nilsson lever rullan?
Stark nu Malin. Stark!
Claes (min man) och jag (regn-)rockar

Vi har utmanats att fota ägg, att tänka perspektiv, att skapa illusioner, att porträttera utan att ta porträtt, att visa upp ö-livet som ingen har sett det förut. Och så vidare. Mer min grej, där det inte finns några exakta ramar för det man gör utan kreativiteten ges mängder med utrymme. Mer min grej, men ändå … svettigt!

Herregud vad vi har skrattat när vi har mött varandra på ön, vi som har gått kursen. Alla lätt stressade över uppgiften till nästa vecka, alla med en story om hur hon eller han har krälat runt i buskar, klättrat upp i stolpar eller legat under bänkar för att få till det som magistern har frågat efter.

Och nu ska vi ha vernissage!

Nu blir det alltså vernissage av vårens härligheter på fotokursen. Vi har värsta fina slingan här på Knippla och längs den ska vi hänga upp våra alster. Där kommer de att hänga hela midsommarhelgen och vill någon köpa ett foto får man självklart det. Alla pengar vi samlar in går till nyss nämnda värsta fina slinga som är ett resultat av ideella krafter och privat sponsring. Visst är det härligt att vi kan åstadkomma så bra grejer tillsammans?!

Röddeviga, knippla, västkusten, slingan, Malin Lundskog, västkusten — Det är inte bara fint att gå längs slingan. Grillplatserna är också snofsigt dekorerade.

Invigningen smäller högst?

Utställningen blir kul, men jag undrar om inte invigningen av den blir ännu roligare? Har du vägarna förbi Knippla så är mitt hetaste sommartips att hålla dig i hamnområdet kl 18 den 24 juni. Då jäklar!!!

Tänk om inte Remi hade tröttnat på den sociala covid 19-distansieringen? Då hade inte det här härliga med gemenskap, kreativitet och konstfoto hänt. Inget ont, som inte har något gott med sig?

Det här med att livet på ön går sin gilla gång, det är bara hittepå … Snart ska jag berätta om mitt nästa stora äventyr här ute på öarna ö, Källö-knippla. Stay tuned! Och innan dess: kom hit och gå på konstfoto-utställning.

Ses snart!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer!)
Malin Lundskog

ps. jag har skrivit om ö-livet här på Knippla förut. Några av de inläggen hittar du här: Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

M-magasin skriver om Mariannes mirakel. Och mig …

M-magasin skriver om Mariannes mirakel. Och mig. Alltså, det är verkligen något väldigt speciellt att få se en bild av sig själv i en tidning. För att inte tala om att läsa en text om sig själv. Med uttalanden gjorda av en själv. Speciellt och spännande!

Förra veckan var en sådan speciell och spännande vecka, inte bara för att jag (hurra!) fick bokat min första covid-vaccination utan också för att M-magasin skrev om mig och min kommande debutroman Mariannes mirakel.

M-magasin skriver om Mariannes mirakel, Malin Lundskog, författare — Texten om mig, om Mariannes mirakel, om inkontinens som en röd tråd och om podden Skriverier med Malin och Cilla

Det här med att skriva bok är mer än att bara skriva bok. Oj vad jag lär mig mycket av den här resan. ja, sådär som vi gör av alla resor … Mer om lärdomar och hur man blir synlig och/eller hörd som författare hör ni varannan vecka i Podden Skriverier med Malin och Cilla.

Ännu mer om mitt författarskap finns här på bloggen och jag hoppas verkligen att jag kommer att få möjlighet att prata med fler journalister i fler tidningar. Har du sett det som Torslanda-Öckerötidningen skrev? Eller Boktugg?

Hur som helst så är det så himla kul att M-magasin skriver om Mariannes mirakel. Och mig. Hur fröet till den röda tråden inkontinens kom till och varför jag tycker att det är så viktigt att prata och/eller skriva om återkommer jag till. För … visst är det viktigt att vi pratar om sådant man inte pratar om?

Berätta gärna vad ni tycker och tänker om det! Vi ses snart igen och tills dess:
HEJA HEJA ER ALLIHOP!
Varma kramar (fortfarande på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog, skönlitterär författardebutant to be

Man behöver inte gå över ån efter vatten. Eller ny båt …

Man behöver inte gå över ån efter vatten. Eller ny båt … Med rätt glasögon upptäckte vi att båten vi ville ha låg mitt framför fötterna på oss. Ändå hade vi inte sett den innan min man sa: ”Hade det inte varit kul med en liten segelbåt?” Men där låg hon, på piren vi har gått hundpromenad på varje dag i över ett år nu. Och där har hon legat i flera år …

Så fort min man hade uttalat orden högt, var det någon som sa: ”har ni sett jiggen ute på piren?” Det hade vi som sagt var inte förrän Claes, min man, ställde sig (oss) frågan om det inte vore kul med en segelbåt. Hur kan man missa en orange båt på en grå pir liksom?

Vi luskade reda på vems den var, vilket inte är jättesvårt på en liten ö. I ett nafs var båten vår. De tidigare ägarna var glada att bli av med den, vi var glada att få lov att köpa den utan att behöva leta runt på Blocket och andra ställen. Kan hända hade det inte blivit någon då? Vi har båtar så det räcker, men segling alltså … Det är vad jag är uppvuxen med och det är vad vi ägnade varje sommar åt, tills jag brakade in i väggen och inte orkade vara skeppare längre.

Fatta hur glad jag blev när Claes ville ta upp segling igen. Och så lagom stort med en gkss-jigg! Fatta en grej till förresten: hade en gkss-eka i trä i högstadiet och gymnasiet. Som ung på nytt 🙂 Fast i plast …

Snart dags för sjösättning

I helgen har vi slipat, målat botten, vaxat och polishat och snart ska skönheten sjösättas.

skrapar med glatt humör
blått är flott!
Alla är inte lika entusiastiska …
voila! Botten är målad (och ja, vattenlinjen gjorde jag på fri hand …)

Vad ska skönheten heta?

Strax dags att hissa segel alltså! Nu återstår bara en fråga: vad ska skönheten heta?

Har du tips på det får du gärna höra av dig, jag har fått flera härliga idéer från mina vip-människor – de som prenumererar på mitt inspirationmail HEJA! Det kan du också göra om du klickar här: Malins inspirationsmail 16 maj 2021 kommer jag att kora en vinnare! Finfint pris till vinnande förslag har jag lovat …

Man behöver inte gå över ån efter vatten.

Som sagt, man behöver inte gå över ån efter vatten. Vi behövde inte ens lämna ön … Förresten, kom just på att vi köpte båt förra sommaren också. Av en Knipple-bo. Man behöver inte lämna ön för att skaffa båt helt enkelt.

Hur som helst: medan jag sjösätter och hissar segel – på med rätt glasögon kompisar! För med dem är det närmare än vi tror till det vi vill ha.

Ses snart igen!
Varma kramar (fortfarande på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog