Bloggen - Malin Lundskog

Hoppas att Min sämsta väninna säljer sig dyrt

Franses på Hönö håller auktion till förmån för Sjöräddningen den åttonde augusti (läs mer här). Jag hoppas att Min sämsta väninna säljer sig dyrt, för Sjöräddningssällskapet är värda allt. Och eventuellt lite till. Vilket jobb de gör! Det är en sådan trygghet för alla oss som är på sjön att de finns i ur och skur, vid mastbrott, motorhaveri och allvarlig sjukdom. Och fruktansvärda händelser som den i Hakefjorden förra veckan, som väl ingen har kunnat undgå att läsa eller höra om?

hoppas min sämsta väninna säljer sig dyrt, Rörö, sjöräddningen, auktion, franses — Rörö, med sjöräddningsstation på avstånd. Hönö och Franses har ni sett förr, det var ju där jag hade Bokklubbstisdag

På Rörö, en av de tre Nordöarna i Öckerö kommun, där Knippla är en och Hyppeln en, finns en sjöräddningsstation. Om jag har förstått allt rätt, så är den unik i sitt slag, eftersom sjöräddarna bor där under den period de tjänstgör (om man kallar ideellt arbete för tjänstgöring?). Den är också unik med att ha flest utryckningar varje år, vilket beror på läget och inte på att båtfolk här har sämre sjövett (även om jag undrar ibland …). Västkustens egen E6:a går förbi oss, så ni fattar att det är mycket båt i omlopp.

Att skänka en bok är inte särskilt stort i sammanhanget, det blir inte stort förrän folk budar på den. Och budar över varandra. Trissar upp priset tills det når något som i andra sammanhang hade kallats hutlöst, men som i en välgörenhetsauktion för Sjöräddningen inte kan bli annat än fullt rimligt. Om det inte blir för lågt vill säga …

Hoppas att min sämsta väninna säljer sig dyrt! Det är Sjöräddningen väl värd. Väninnan också …

Ses snart, tills dess: heja Sjöräddningen! Skaffa medlemsskap på direkten om ni inte redan har gjort det.
Kram Malin Lundskog

PS. Ni som inte budar på auktionen, men ändå vill ha ett ex av romanen Min sämsta väninna – mejla! Vill ni betala hutlöst mycket går det bra, annars räcker 225:- fint.

Vilken fin recension!

Men wow! Så inleds recensionen jag fick av Brijreads (instanamn) nu ikväll. Och så inleder jag mitt skryt om den fina recension. Men wow, vilken fin recension! Så här skriver hon om romanen Min sämsta väninna och jag är så till mig att jag inte till och med släpper blicken från Norge-Englandmatchen:

Men wow! Vilken fantastisk roman! Jag älskar relationsromaner där vänskap står i fokus , och här får vi följa kvinnor i 50+åldern, vilket känns intressant och trovärdigt.

Hon fortsätter recensionen med att det skrivs många böcker om kvinnor i den åldern och att hon inte hade några förväntningar. Men kolla här: Jag fastnade direkt för skrivstilen.! Va? Hur coolt är inte det? Och så fortsätter det. Ja, ända tills jag läser de här orden och tror att den stora sågningen är på gång:

Från början upplevde jag boken som en riktigt bra feelgoodroman om vänskap, om hur två människor går skilda vägar och utvecklas på varsitt håll. Jag tänkte att det här skulle landa på 4 av 5 stjärnor. Men när förutsättningarna förändras och Sabina och Erika tvingas mötas igen lyfter berättelsen till en helt annan nivå. Då blir den så mycket mer, och så mycket bättre. Där och då blev boken en femma!

Hela recensionen kan ni läsa här, på instagram. Och för jössenamn; säg till om ni vill ha ett signerat ex. Annars finns hon ju i varenda bokhandel som ingår i Ugglan och Akademibokhandeln. Och p nätet förstås. Och som ljud. Väninnan is all over the place verkar det som, he he.

Ses snart igen: tills dess . HEJA den sämsta väninna. Och er såklart. Och Norge …
Kram Malin Lundskog

Tidningen Allas tipsar om Min sämsta väninna!

För en vecka sedan fick jag en bild skickad till mig av Jennie. Hon hade bläddrat i sin svärmors Allas, som utlovade romantips i nästa nummer. En av de romanerna det skulle tipsas om var Min sämsta väninna. Ända sedan dess har jag varit helpirrig. Vad skulle de skriva? Skulle de ändra sig och köra en supersen omtryckning av numret, för att istället få in någon annan roman? Jag menar … Att tidningen Allas tipsar om Min sämsta väninna är ju nästan galet drömmigt. Men, kolla här hur fint det blev:

Nio romaner för lata dagar

Efter morgondoppet gick jag till Ica (som jag för övrigt har glömt att berätta om?) här på Knippla och köpte mig ett ex av Allas. Som annat i mitt skrivliv, så är detta ett ministeg (om det ens är ett steg) för mänskligheten, men för mig? Ett jättekliv! Min sämsta väninna, en roman jag har skrivit, som ett av nio boktips i en tidning som går rätt in i min allra bästa målgrupp – kvinnor i sina bästa år som tycker om att läsa om (och reflektera över) vänskap, relationer och att stå upp för sig själv.

Utöver en beskrivning av handlingen i romanen skriver tidningen så här: ”Berättelsen rymmer värme, humor och stråk av sorg, men framför allt hopp.”

Tidningen Allas tipsar om Min sämsta väninna, boktips

Jag säger wow! Vad säger ni?

Ses snart igen, tills dess: löp o köp! Allas och Min sämsta väninna.
Kram Malin Lundskog

Fixar fredagsmys i mejlkorgen utan att veta vad jag gör

Häromdagen startade jag ett konto på substack. Ja, kanske långt långt efter många av er andra. Och långt långt före många andra av er. Och vad ska jag med en ny form av konto i något som liknar sociala medier till? Först och främst när jag fixar fredagsmys i mejlkorgen faktiskt. Mitt gamla nyhetsbrevsställe blev så galet dyrt och eftersom jag sällan har nyheter som ger något i i form av pengar, så … flyttade jag.

Jag flyttade till substack och ni hittar mig här: Malin Lundskog på Substack. För övrigt: att kalla heja-ropet som jag skickar ut varje fredag för nyhetsbrev är en överdrift. Det är sällan det handlar om nyheter. Mer om nostalgiska minnen, saker att skratta och glädjas åt tillsammans med kompisar och om en pepp till livsglädje. Och skrivglädje!

fixar fredagsmys, hejaropet, malin lundskog

I morse skickade jag ut livets första hejarop från mitt konto på substack. Det hittar ni här. Och hela veckan har jag jobbat med att få till allt. Sidhuvud, sidfot, språkinställningar, bildval, färgval … Att ge sig in i nya grejer är ett säkert sätt att skjuta upp skrivandet, I tell you. Därför kanske jag premiärade med mitt substack-heja innan jag har riktig koll på allt. För jag vill skriva. Har så mycket att berätta om ett visst hus på Knippla … Och från den här starten kan det ju bara bli bättre.

Vill ni läsa? Här hittar ni HEJA-ropet om att jag lever som jag skriver: har skoj och hoppas på kraften i redigeringen.

Ses snart! Tills dess: HEJA dig!
Kram Malin Lundskog

Fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad

I våras ringde en journalist för att prata skogsbad med mig. Först ville jag hänvisa journalisten vidare eftersom jag inte direkt skogsbadar längre (har ju gjort som ni kan läsa om här och här. Men så började vi att prata. Om naturen. Hur mycket naturen fortfarande betyder för mig. Och att jag aktivt söker upp mina stunder i den för att varva ner, få energi, känna mig hållen, hitta kraft och landa. Ha tid att tänka klart mina tankar. Av det samtalet blev det en fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad. Vill ni läsa kan ni göra det här, under rubriken Malin använder naturen som rehab

Naturen gör gott oavsett natur

Naturen gör så himla gott och inte kan jag hjälpa att det inte finns någon skog på Knippla? Här finns gott om tallar, men att kalla dem skog är nog överdrivet. De flesta av dem är dessutom vindpinade, låga och krokiga. De få rakryggade furorna, de hänger vi våra hängmattor i Agneta och jag, när det är dags för en utenatt i månaden (som ni kan läsa mer om här).

fin artikel i må bra, skogsbad fast vid havet, klippor, hav, himmel, utsikt västerut från knippla — skogsbad, havsbad … bad som bad?

Havet, vinden och klipporna – där badar jag min sorts skogsbad nu för tiden. Och även om jag inte kramar gamla träd å gör ö-naturen väldigt gott den också. Man tager vad man haver, som hon sa den där Kajsa Warg. Vilken natur tager ni?

solnedgång, orange himmel, utsikt västerut från knippla — här satt jag i helgen, på en fortfarande solvarm klippa och skogsbadade utan ett enda träd i sikte

Ut o njut där ni är, vi ses snart igen. Tills dess: HEJA naturen. Och er!
Kram Malin Lundskog

157: Vi fortsätter spela Rock ’n’ Roll …

Författarna Malin och Cilla har sommaravslutning i podden. För poddenalltså, skrivandet fortskrider under hela sommaren, Cillas på lust och Malins i form av en skrivstreak. Som examenceremoni ställer de frågor om varandras författarskap, skrivande, skrivprocess och om val av musik. Lyssna! Det är skoj. Precis som det brukar, i podden för dig som gillar berättelser och livet bakom dem.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nio romaner för lata dagar

Naturen gör gott oavsett natur

Footer

Malin Lundskog