Vänner ändå … Fy fasen vad de är bra för en. Vad de gör gott, även när de inte gör något. När de bara är. Och när man själv kan bara vara. Och ärligt talat: att umgås med vänner utomhus är något av det bästa jag vet och att fler ses i vårt gemensamma utomhus är väl ändå en positiv effekt av corona-pandemin? Då slår man ju massa måbra-flugor i samma smäll, som frisk luft, gemenskap, härliga samtal och som vi gjorde idag: god mat.
Lutfisk, en gammal och kär tradition
I tjugo års tid har vi, Claes (min man) och jag, ätit lutfisk tillsammans med våra kompisar Anna och Stefan. Det är Anna och jag som har dragit i just det där med lutfisken. De första åren tvingade vi barnen att smaka (”man måste smaka, annars kan man inte säga att det är äckligt” och allt sådant som väl ingår i de flesta barns uppväxt?), men när de två papporna slutade låtsas att de gillade lutfisk slapp barnen ifrån fisken också. Jag älskar den! Det gör Anna med, så vi kör på med en gammal och kär tradition. Och idag var det dags igen. Efter lördagsdoppet (den traditionen kanske bara är tio år, men ändå … ) dukade vi upp på en av Knipplas alla platser med bänkar och bord.
Vi kör med ärtor, vitsås, senap och potatis. Hur gör ni?
Vänner och att umgås!
Vi människor behöver ju varandra och vi mår bra av att umgås. Hur gôtt man än har det i sin ensamhet och hur lätt det än är att bli bekväm och liksom inte orka ta tag i umgänget så behöver vi varandra. Och nu, under coronapandemin, är det inte lika självklart att ses som man alltid har gjort eller göra samma saker som man alltid har gjort. Men vi vet ju allihop att fortsätter vi göra det vi alltid har gjort så händer det inte mycket med oss, eller hur?
Känner du för att läsa mer om det hälsosamma med att umgås hittar du fler inlägg här på bloggen och dessutom kan du läsa om det i min bok GLAD FRi STARK. Lika lite som man ångrar ett träningspass, ångrar man en stund med härliga människor, eller hur?
och lakrits- och Salmiakkola-biscotti från Desserter utan gränser (som finns på rekoringar vi brukar handla ifrån)
Att vara utomhus i gôtt sällskap är nog ungefär det allra allra bästa jag kan tänka mig en ledig lördag. Det enda som får in mig är romanen jag redigerar (den kommer du att kunna läsa mer om här: Mitt författarskap )och min stickning …
Ut o njut och inte spara umänget tills man får tid utan faktiskt ta sig tid till det – värsta bästa hälsotipset från mig till er!
Ses snart igen, tills dess:
HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog
(på avstånd såklart! Och med nytvättade händer.)
