Bloggen - Sida 3 av 231 - Malin Lundskog

Åka skidor på Knippla? Då kommer P4 på besök …

Åka skidor på Knippla? Jodå, det funkar fint! På öarnas ö har vi en fotbollsplan som är som andra fotbollsplaner, bara lite mindre (ja, försök själv att få till alla mått när det är berg, berg, berg och hav he he). Men den är platt. Och i år har det kommit snö även här på västkusten. Snö som ligger kvar, är vit och fin och lätt.

åka skidor på Knippla, Malin Lundskog, P4 Göteborg — Peo Wenander från Morgon i P4 Göteborg hälsar på

Efter att jag lade ut en film på min skidrunda runt fotbollsplan i sociala medier hörde P4 Göteborg av sig. Då förstår ni att det inte är jättevanligt med skidåkarsnö. På en ö. I morse kom Peo Wenander från radion ut till Knippla och hängde med mig en stund i spåren. Han sprang och jag åkte, he he … Här kan du höra inslaget, 1:43 in i programmet.

Åka skidor på Knippla är världens passa på-träning!

Alltså … vi har säkert haft snö i två veckor nu? Känns som att det var längesedan och känns också som en extra varm vinterkram ett år då vi inte åker på skidresa. Den här långlivade, med västkustmått mätt, snön har gjort att jag har kunnat göra något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle kunna göra på Knippla: jag har åkt skidor på ön! Runt runt runt på Tranbärsvallen, som vår fotbollsplan heter. Tjugo varv är visst fem kilometer, sa någon. Det är inte så noga hur långt för min del. Det som är noga är att!

Att leva i långkalsonger och faktiskt kunna kränga på sig pjäxor till frukost, lunch och middag och traska iväg fem minuter hemifrån (allt är fem minuter hemifrån på Knippla tror jag) och ta några, eller många, varv. Tänk dig att se havet åt ena hållet och en snöklädd ö åt andra. Det är grejer det, eller hur? Passa på-träning av rang om du frågar mig. Särskilt när man får spåra sina egna skidspår?

Och även om ni däruppe i norr, era mocklisar, tycker att en liten fotbollsplan är blaha så … är det inte det. Inte här. På västkusten. Bättre att åka skidor än inte? Helt enligt min hälsodevis: inget krångel, som jag bland annat skriver om här.

Filmen som lockade radion till ön? Den hittar du här, i mitt Instagramflöde. Se den! Och följ gärna med mig där för fler äventyr!

Oavsett, så hoppas jag att vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog (oh ja, på avstånd och med nytvättade händer)

Myten om 10 000 steg per dag för att vara hälsosam

Myten om 10 000 steg per dag för att vara hälsosam kommer från en japansk reklamkampanj från 60-talet. De 10 000 stegen som har blivit en sanning för hur många steg som är bra för vår hälsa att gå har egentligen inget med hälsa att göra, utan med att det japanska tecknet för 10 000 ser ut som en gående människa.

myten med 10 000 steg, stegräkning, hälsa, japanskt tecken

Myten om 10 000 steg är några steg från sanningen.

Men! Det är självklart hälsosamt för oss att gå. Att röra på oss. Och att ta de där extra stegen, men halleluja ändå för att vi inte måste låsa fast oss vid siffror och myten om 10 000 steg. Eller, vad säger ni? Håller ni med, så kan vi skicka ett gemensamt tack till Harvard University som upptäckte det här.

Jag vet att ni är många som hittar en trygghet i att ha siffror att luta er tillbaka på. Jag är inte den som är den, så … Här kommer siffror som inte härstammar från marknadsföring utan från hälsoforskning. För att öka livslängden verkar 4 400 – 7 500 steg vara magiska. Är du helt ovan vid att röra på dig är varje steg självklart en förbättring. Är ditt syfte med dina steg att öka konditionen eller gå ner i vikt beror ju allt på hur mycket och hur intensivt du rör på dig nu (ja, sedan kommer ju parametrarna mat, glädje och vila in i bilden också … ). Vill du öka tacksamheten och ditt själsliga välbefinnande har miljön du tar stegen i stor betydelse. Och så vidare. Allt beror alltså på!

Rör på dig som kroppen vill

Du som inte är en van motionär mår bättre av att motionera. Punkt. Ingångströskeln blir lägre utan tvång, eller hur? Att göra lite är bättre än inget. Att gör mycket måste inte vara bäst. För det är det väl ändå lagom som är. Bäst?

Och då är vi tillbaka till det där som jag tror är nyckeln till framgång när det gäller att må bra: att vi lär känna oss själva. Att vi litar på oss själva. För vi vet! Jag är övertygad om att vi vet vad som är bäst för oss. När vi gillar oss själva och accepterar dem vi är och där vi är just nu då har vi kommit långt. Då vet vi ju vad som är rimligt för oss. Och då lyssnar vi till vår perfekta kropp och det den säger till oss. Undra hur många steg din kropp tycker att du ska ta?

I podden Min perfekta kropp pratar vi mycket om vad det betyder för vår hälsa att sakta in och lyssna på sig själv. Podden hittar du självklart där du brukar lyssna på poddar, men om du vill är den bara ett klick bort: Podden Min perfekta kropp. Vill du dessutom ha fem tips på hur du kan komma i bättre kontakt med dig själv? Läs mitt blogginlägg Fem träningstips för dig som vill tycka om dig

Tiotusen steg om dagen kan jag tacka Brorsan för. Även om vi inte räknar stegen …

Mer rörelseglädje?

Vi fortsätter att röra på oss, eller hur? Vill du ha mer tips och tricks för att hitta enkelheten i rörelsen har jag ett gäng filmer på Instagram där jag tipsar om rörelseglädje. Du hittar rörelseglädjen här, häng gärna med över till Insta och följ mig där!

Vi ses snart igen hoppas jag!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Massor med kramar från mig (jepp, på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Tips från mina onlineföreläsningar om hållbar hälsa

Onlineföreläsningar om hållbar hälsa hade jag ingen aning om att jag skulle ägna mig åt för ett år sedan. I alla fall inte i den här utsträckningen … Men, sedan i våras är det ju online vi ses väldigt ofta. På gott. Och på ont.

Jag tycker att det är himla bra att fler upptäcker att situationen vi är i nu inte är hållbar om vi inte gör något aktivt åt vår hälsa. Och med aktivt menar jag både fysiskt, mentalt och själsligt aktivt. Vad tycker ni, bra eller dåligt?

onlineföreläsningar om hållbar hälsa, Malin Lundskog, utonjut, knippla — lyssnar in och skapar tjänster, som föreläsningar, som ni behöver och som jag tror på.
för att vi alla ska må bra!

Vi mår bra av samma saker nu som då som sedan

Vi mår bra av samma saker just nu som vi alltid har gjort och kommer att fortsätta att göra. Men jag tror att det är extra viktig att tänka på det nu, när vi mer eller mindre har tappat det naturliga med att gå de där extra stegen på väg till eller från arbetet, lunchträningen med våra kollegor, de uppbyggande informella samtalen med arbetskamrater eller insikten om när arbetsdagen börjar och slutar.

Tips från mina föreläsningar om hållbar hälsa:

Vi behöver svettas och flåsa för både kroppen, knoppen och själen. Gå till jobbet, även om det just nu kanske innebär ett varv runt huset innan du drar igång dagen. Ta en lunchpromenad, kanske samtidigt som du har en kollega eller vän i telefonen? Gå/spring/cykla hem från jobbet. Som sagt, det där varvet runt huset som blir gjort betyder mer för vår hälsa än träningspass som inte blir av.

Och maten. Matlådor funkar fint även på hemmaplan och den lättillgängliga fruktkorgen för extra energi under arbetsdagen, den kan vi trolla fram själv. Eller hur?

Pauserna och vilan är också en enkel grej att missa om man inte är uppmärksam. Jag behöver ofta påminna mig om att pausa under arbetsdagen, genom till exempel pomodoro-metoden. Och väck med telefonen innan läggdags, lika självklart nu som alltid? Dessutom har jag ju Brorsan …

hundliv, springerspaniel, umgås, hållbar hälsa, Malin Lundskog — Brorsan, killen som ger mig naturliga pauser och visserligen inte är människa, men ändå. Att umgås med husdjur gör också gott. Gôrgôtt!

Människor! Vi behöver människor. Vi behöver umgås. De fysiska mötena betyder mest för oss och vårt mående, men när det inte funkar är onlinemöten med video på näst i tur på måbra-listan. Därefter kommer samtal och sist textmeddelanden. Någon mer än jag som längtar efter att kramas, kunna ge någon en klapp på axeln och knô igen?

Uppmärksamma det fina i livet och fira dina framgångar. Allt det fina. Alla framgångar! Och ha roligt längs vägen. Oj oj oj vilken skillnad för vår hälsa, vår stresstålighet, vår förmåga till återhämtning, vår sunda hunger och vår energi glädje gör.

Som sagt: det är inte något nytt det här. men det är inte heller något gammalt, utan något väldigt aktuellt. Vi lever nu. Och det är nu vi har glädje av att må gott på ett sätt som dessutom gör att vi kommer att må gott. Sedan.

Det är alldeles för lätt att fastna framför datorn och jobba i sängen

I början av coronapandemin var allt kaos, men efter några månader började allt fler inse vad fan vi håller med. Ursäkta språket, men det var ungefär så det lät i de samtal jag har haft med företag som vill boka föreläsningar för att inpirera medarbetare att ta hand om sig även när de jobbar hemifrån. För … det är enkelt att börja dagen framför datorn. Det är jätteenkelt att sitta kvar framför datorn. Kanske inte ens sitta förresten, utan ligga? Soffor och sängar har också blivit arbetsplatser.

Och när vi sitter där framför datorn är det enkelt att tro att vi har så mycket att göra att vi inte hinner laga mat, så vi petar i oss några mackor. Inget fel på mackor, älskar dem! Men ni fattar … Det är alldeles för enkelt att bli sittande (eller liggande) helt still hela dagen. När ramar och rutiner försvinner och vi hamnar någonstans i tomma intet behöver vi leda oss själva. För mår vi inte bra, då går det inte bra …

Om du inte har vanan inne …

Chansen är kanske stor att du som läser min blogg är intresserad av hälsa och inte alls förstår vad jag menar, men alla de som inte har vanan inne av att röra på sig eller se till att de får tillräckligt med vila. De är jättemånga. Jätte! Och för dem (er) är det gôtt att det finns arbetsgivare som vill dem väl. Som vill att alla ska må bra. Precis som jag .

Att sedan verkställa det vi vet, det hänger mycket på oss själva, men utan insikt om vad som gör skillnad är det mycket enklare att sitta (eller ligga) kvar framför datorn än att stå upp, gå till jobbet (även om jobbet är hemma), vila i tid och se till att umgås på de sätt som är möjliga just nu.

Föreläsningen om hållbar hälsa som lovade en ljusnande framtid

Hur som helst: Häromdagen höll jag just en sådan föreläsning. Om hållbar hälsa. Om vad sjutton det är som betyder något för att vi ska hålla och må gôtt, både nu och sen. Snacka om att den ljusnande framtid är vår! Unga chalmerister som var på och med och nyfikna och intresserade och måna om att hålla. Hela livet! Jag är fortfarande uppfylld av deras frågor och reflektioner. Och över att vi skrattade åt att jag föreläste i träningstights och de satt i pyjamas o joggisar och lyssnade …

Vi är i det här tillsammans, vi behöver varandra och är online enda möjligheten att ses så får vi ju göra det då. Och då funkar träningstights och joggisar fint. Eller hur? För det är umgänget som är en viktigt i ett hållbart och hälsosamt liv. Inte klädvalet.

onlineföreläsningar om hälsa, Malin Lundskog, tacksamhet — tacksamheten över livet och alla härliga människor jag möter är stor!

Jag hoppas att ni vet att jag mer än gärna pratar hållbar hälsa hos er också? Vill ni läsa om hälsa i all sin enkelhet och hållbarhet är min bok GLAD FRi STARK ett hett tips. Dessutom är det hållbar hälsa jag ägnar mig på Instagram. Följ mig där, det är ju faktiskt också ett sätt att umgås: Malin Lundskog på Instagram

Vi ses snart igen!
Tills dess. HEJA DIG!
Stor kram Malin Lundskog

Därför är det hälsosamt att vara barnslig

Därför är det hälsosamt att vara barnslig, eller kanske snarare barnlik: den där oförställda förmågan till nyfikenhet och icke dömande inställningen till det som är nytt, vackert, glädjefyllt som barn har gör underverk med oss. Det är i det glada barnasinnet vi hittar vår förmåga till förundran och det är väl ingen av oss som har missat hur hälsosamt det är med förundran? Med WOW, glädje och med … något som skulle kunna liknas vid en känslomässig orgasm? Jamen ni vet, både kraftfullt, kortvarigt och alldeles … alldeles underbart. Något man vill uppleva igen.

Att uppfyllas av förundran, hänförelse eller riktigt stark lycka är inget som rent fysiskt varar mer än kanske någon sekund. Eller till och med millisekund. Men det gör gott! Minns du mina inlägg om existentiell hälsa? (om inte hittar du dem här: Existentiell hälsa). Där ingår förundran, som en lika viktig del i hur vi mår som fysisk träning, vila och bra mat.

här ute med honom är vägen till WOW ganska kort

Naturen gör oss förundrade

Jag har länge varit övertygad om att naturen är vår största faktor till att känna förundran. Tycker att flytten ut till Knippla och närheten till havet och klipporna har gjort massor med mig, fått mig att ha värsta genvägen till wow-känslan och till att må sådär riktig gôtt.

Häromdagen satt jag hemma i köket och tittade ut på en rosa himmel och ett blått hav, med en tunn hinna av is närmast strandkanten och jag blev så uppfylld att tårarna kom. Jag frågade min man hur fan man ska klara av att härbärgera så mycket vackert, men varken han eller jag hade något svar på det. Det är inte lätt att vara människa liksom? Och svaren på allt behöver vi inte ha, det är nog ett av tricken till att hitta sina stunder av förundran. Att strunta i vilka svar som är rätt. Om det nu finns några rätta svar? Lika bra att fortsätta vara nyfiken …

därför är det hälsosamt att vara barnslig, malin Lundskog, hälsa, förundran — a, men ni fattar …

Men, tillbaka till min övertygelse om att naturen är bäst på att få oss att känna det där wow:et. Den är tydligen bara näst bäst. Vet ni vad som är bäst? Jo, människor! Vi blir tagna av människor som vi ser upp till, som vi har som förebilder, som är sådär ascoola och gör sådär ascoola grejer, säger, skriver, sjunger, spelar ascoola saker. Som jag blir av Bruce Springsteen till exempel.

Människor är ändå bäst!

Eller … Springsteen är bäst? Det där med människor hörde jag om i Kropp & själ. Några dagar efter att jag satt med de härliga tårarna i ögonen och en sprängfylld lyckokänsla i bröstet hittade jag nämligen avsnittet om förundran och hänförelse i podden, som för övrigt är en av mina favoritpoddar. Lyssna!

Det är hälsosamt att vara barnslig

Alltså … det räcker att lyssna på inledningen där en liten flicka vill plocka blommor mitt i vintern. Vilken vuxen människa som helst hade stängt igen möjligheten till lycka här, eftersom det är vinter och inte finns några blommor att plocka då. Men det vi inte vet är att det visst finns blommor. Flickan hittade dem. De var bara väldigt gamla … Hur underbart är inte det?

Och hur underbart är det inte att vi kan träna oss på att känna förundran också. Genom att stanna upp. Reflektera. Meditera. Promenera. Vara i naturen. Och genom att plocka fram barnasinnet. Ja, jag sa ju det: det är hälsosamt att vara barnslig!

Vad säger ni, lätt eller svårt att hitta wow-stunderna? Jag hoppas att ni hittar dem!

Förresten, kan man bli beroende av att känna förundran tro ni? I så fall: Hej, jag heter Malin och jag är förundrad … Och därför är det hälsosamt att vara barnslig?

Vi ses snart här igen,
tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Skriverier med Malin och Cilla, en ny podd!

Skriverier med Malin och Cilla är en helt naturlig utveckling av de goa snack Cilla och jag har varje vecka i när vi ses för att skriva tillsammans. Tydligen har vi peppat varandra till skrivande nästan varje vecka i nästan ett och ett halvt år. Och ändå har vi aldrig setts?! Herrenadå vad de digitala lösningarna ger oss möjligheter …

skriverier med Malin och Cilla, podcaster, podd, författare — gula regnjackor, lika naturligt som att starta en podd?

Smålands djupa skogar och Bohusläns kala klippor

Cilla loggar in från skogarna i Småland och jag från klipporna på min ö, Knippla ni vet, och när vi har sagt hej hej och bestämt tid för återkoppling kör vi skriv-race. Eller redigeringsspurt som jag håller på med just nu.

Jag har fått förlag till min relationsroman (mer om det snart!!!) och skriver på en uppföljare och oj oj oj vad det är värdefullt att ha någon att prata med. Som inte alls tycker att det är konstigt att man sitter och viftar med ena handen framför ansiktet för att sedan kunna gestalta någon som fläktar bort en klimakteriet-vallning. Och som är genuint nyfiken på anledningen till att ens karaktär har gjort sig av med ett fett arv utan att någon i omgivningen vet om det. Och. Så. Vidare.

En skrivarkompis är lika värdefull som en träningskompis, för er som har testat det. Någon att svara för liksom … Och någon som peppar, hjälper, tröstar och inspirerar.

Misstaget som ledde till podd-premiär

Vi har pratat om att eventuellt starta en podd, det har vi. För … vi vet att det finns fler därute som behöver få pepp, inspiration, tröst och hjälp i skrivandet. Det kanske till och med är intressant för er som inte skriver, men läser mycket, att höra vad som rör sig i huvudet (och hjärtat) hos oss som skriver? Det är i alla fall så vi resonerar just nu. Eller gjorde då, när Cilla råkade trycka på inspelningsknappen och vårt lösa snack om att starta en podd för skrivande och läsande människor blev en skarp plan.

Skriverier med Malin och Cilla

Action liksom, det är så det händer! Så … nu är podden här. Och i det första avsnittet, som egentligen är en olyckshändelse, resonerar vi oss fram till varför vi startar vår podd, vem som ska lyssna och hur ofta vi ska släppa poddavsnitt. Vill ni lyssna?

Skriverier med Malin och Cilla

Så här beskriver vi den på vår poddsida:

Malin Lundskog och Cecilia Andersson ser till att Bohusläns klippor får umgås med skogen i Småland i en podd om skrivande! Malin, den lyckosten, har redan kontrakt med ett förlag och Cilla jobbar iller-likt på att hitta vägen fram till färdig bok. SAMTIDIGT som de båda skriver på bokmanus nummer två. Engagemanget och glädjen gå nästan ta på! Resan genom skrivandets värld skapar ständigt frågor att besvara. Hur känns och beskriver man ett inkontinensskydd? Hur gestaltar man misstroende? Följ två debuterande romanförfattare genom skrivandets utmaningar och bokideér, lärdomar, research, skrivsejourer och om att fråga folk de mest konstiga saker.

Cecilia Andersson, hittar du här fast där heter hon Cilla Ingeborg? Lika lite ordning där som på vårt premiäravsnitt, he he …

Podden finns nästan överallt där poddar finns och på Spotify. Hittar du den inte i din app kan du alltid klicka här:

Skriverier med Malin och Cilla

Ett stort PS.

PS. ni vet väl att jag finns på ett nytt Instagramkonto för mitt skrivande? Oj, oj, oj vad kul om ni vill hänga med mig där: Skrivar-Malin på Instagram. Här på bloggen hittar ni allt om mitt skrivande här: skrivar-bloggen.

Ses snart igen. Och hörs?!
KRAM O HEJ!
Malin Lundskog

Vänner, lutfisk och ledig lördag. Vilken höjdare!

Vänner ändå … Fy fasen vad de är bra för en. Vad de gör gott, även när de inte gör något. När de bara är. Och när man själv kan bara vara. Och ärligt talat: att umgås med vänner utomhus är något av det bästa jag vet och att fler ses i vårt gemensamma utomhus är väl ändå en positiv effekt av corona-pandemin? Då slår man ju massa måbra-flugor i samma smäll, som frisk luft, gemenskap, härliga samtal och som vi gjorde idag: god mat.

Lutfisk, en gammal och kär tradition

I tjugo års tid har vi, Claes (min man) och jag, ätit lutfisk tillsammans med våra kompisar Anna och Stefan. Det är Anna och jag som har dragit i just det där med lutfisken. De första åren tvingade vi barnen att smaka (”man måste smaka, annars kan man inte säga att det är äckligt” och allt sådant som väl ingår i de flesta barns uppväxt?), men när de två papporna slutade låtsas att de gillade lutfisk slapp barnen ifrån fisken också. Jag älskar den! Det gör Anna med, så vi kör på med en gammal och kär tradition. Och idag var det dags igen. Efter lördagsdoppet (den traditionen kanske bara är tio år, men ändå … ) dukade vi upp på en av Knipplas alla platser med bänkar och bord.

Vänner, lutfisk och ledig lördag, utsikt, champagne — lutfisk och champagne funkade fint!

Vänner, lutfisk och ledig lördag, vitsås, utomhus, hälsa — tillbehören är minst lika viktiga som fisken.
Vi kör med ärtor, vitsås, senap och potatis. Hur gör ni?

lutfisk, tradition, picknick — som sagt: tillbehör ftw!

Vänner och att umgås!

Vi människor behöver ju varandra och vi mår bra av att umgås. Hur gôtt man än har det i sin ensamhet och hur lätt det än är att bli bekväm och liksom inte orka ta tag i umgänget så behöver vi varandra. Och nu, under coronapandemin, är det inte lika självklart att ses som man alltid har gjort eller göra samma saker som man alltid har gjort. Men vi vet ju allihop att fortsätter vi göra det vi alltid har gjort så händer det inte mycket med oss, eller hur?

Känner du för att läsa mer om det hälsosamma med att umgås hittar du fler inlägg här på bloggen och dessutom kan du läsa om det i min bok GLAD FRi STARK. Lika lite som man ångrar ett träningspass, ångrar man en stund med härliga människor, eller hur?

Vänner, lutfisk och ledig lördag, kaffe, biscotti — Kaffe i nya favoritmuggen från Lantto design
och lakrits- och Salmiakkola-biscotti från Desserter utan gränser (som finns på rekoringar vi brukar handla ifrån)

Att vara utomhus i gôtt sällskap är nog ungefär det allra allra bästa jag kan tänka mig en ledig lördag. Det enda som får in mig är romanen jag redigerar (den kommer du att kunna läsa mer om här: Mitt författarskap )och min stickning …

Vänner, lutfisk och ledig lördag, glädje, utsikt, västkusten, Knippla — Om jag har kul? You bet!

Ut o njut och inte spara umänget tills man får tid utan faktiskt ta sig tid till det – värsta bästa hälsotipset från mig till er!

Ses snart igen, tills dess:
HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog
(på avstånd såklart! Och med nytvättade händer.)