Malin Lundskog

Vill ni veta mer om hälsa, liv eller skrivande?

Vill ni veta mer om hälsa, liv eller skrivande? Eller om alla eller två eller tre av de områdena? Jag hoppas innerligt att ni som brukar följa mig här på bloggen vill fortsätta att göra det. Och att ni väljer bort innehåll som inte intresserar er, men hänger kvar för att få mer av sådant som ni tycker är intressant.

Ni har sett att jag har delat upp bloggen i tre olika områden va? Jag skriver mer om de delarna strax, men först vill jag berätta att ni från och med ganska exakt just nu (mars 2021) kan välja att få inspiration rätt hem i mailkorgen utifrån de tre områdena hälsa, skrivande och livet.

Yes! Från ganska exakt just nu delar jag upp mitt HEJA-rop (nyhetsbrevet alltså) i tre och kommer ut med ett brev inom respektive område en gång i månaden. Bra va?!

Vill ni ha HEJA-rop? Om alla områden eller bara det ena? Eller två av dem? Välj genom att klicka på knappen nedan:

Jag väljer rätt!

Tack för det, å både era och mina vägnar!

Ni som väljer ett eller flera HEJA-rop får veta det jag har att berätta lite innan alla andra, ni får tips och tricks och inspiration. Och information. Dessutom får ni förhandstjing på kurser och andra kul event. Kommer snart, snart, snart en nyhet, just sayin`…

Och här på bloggen

vill ni veta mer om hälsa, livet eller skrivande? Malin Lundskog

Ni som vill läsa om mitt liv på Knippla, hur det är att bo på en ö, att vara femtio plus, att ha vuxna barn, att gråta lätt, att fiska hummer och annat som betyder massor för mig, men inte platsar inom hälsa eller skrivande (mina yrkesområden), ni klickar på mina inlägg här: Livet

Vill ni följa mitt författarskap och mina tankar, erfarenheter och min kunskap (visste ni att jag är medie- och kommunikationsvetare förresten?) om skrivande, ni väljer att hänga med här: Skrivandet.

Och hälsan, grunden till att jag började blogga och min professionella bransch under de senaste fe … tio … nä, herregud vad åren går fort. Under de senaste tjugo åren! Den skriver jag om under rubriken hälsan.

Och i sociala medier

Jodå, jag har delat upp mig (ah, ni fattar …) på både Instagram och Facebook också. När det gäller hälsan och livet är mitt hetaste tips att hänga med mig på @malinlundskog på Instagram och/eller Malin Lundskog på Facebook.

Ni som vill ha mer skrivande och författarskap, följ gärna på @skrivarmalin på insta och här om skrivandet på Facebook.

Välj och vraka, så att ni får det precis som ni vill! Är ni nöjda och glada är jag nöjd och glad.

Vi ses snart, här på bloggen, på Instagram, Facebook och (hoppas jag!) i ett HEJA-rop i er mailkorg.

Kom ni ihåg att signa upp er? (Eller göra val, ni som redan får hejarop) Annars kommer knappen här igen: 

Mitt HEJA-rop!

Tack för nu,
vi ses snart igen och ni vet ju vad jag gör tills dess: Jag hejar på er.

HEJA HEJA!
Kram Malin

0

Därför mediterar jag varje dag

Därför mediterar jag varje dag: för att lära känna mig själv, för att utvecklas, skapa klarhet, hitta lugn och trygghet, för att börja dagen hälsosamt, för stresstålighet, för energi för … jadajadajada. Det kanske räcker att skriva att jag mår så jäkla gôtt av det? Och vill ge mig själv chansen att skapa en ny hälsosam vana.

Det finns drösvis med vetenskapliga bevis för hur hälsosamt och välgörande det är med meditation. Precis som det finns forskning som visar att det är bra för oss att träna. Sova. Äta bra. Skratta. Vi mår gôtt av det. Och det underlättar resten av livet.

därför mediterar jag varje dag, hälsa, klara färdiga gå, Malin Lundskog
klara, färdiga … gör!

Men, hur mycket forskning och hur mycket vi än vet så gör det ingen skillnad för oss så länge vi inte gör något … Det är därför jag mediterar varje dag.

En utsvävning om att hälsan är grunden till allt

Även om inte mitt inlägg skulle handla om det så vill jag ändå skriva det, nu när jag ändå tänker på det: hälsosamma vanor, de är grunden för att vi ska funka i alla delar av livet. Mår vi inte bra, gör vi inte bra. Och gör vi inte det vi mår bra av, mår vi inte bra och (sa jag just det?) mår vi inte bra gör vi inte bra. Eller?

Så, färdig med utsvävningarna. Sorry, men har ju bara mediterat femtiotvå dagar i sträck nu, kanske därför jag inte kan hålla fokus så länge? He he he. För just det där med fokus är en av de stora hälsoeffekterna av meditation. Precis som allt det där jag skrev högst upp i inlägget.

Tacksam över omvägar

Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle bli hooked på meditation. Herregud. Jag som tyckte att sova var slöseri med tid. Men det där är historia nu och ledde mig raka vägen in i den (tyvärr!) så berömda väggen.

Nu är nu och alla resor och omvägar jag har tagit genom livet har lett mig hit. Först till nyfikenheten: kan meditation ge mig något som jag inte redan har? Jag menar, jag skriver ju varje morgon sedan flera år tillbaka (läs mer om mina skrivrutiner här och hur skrivrutinen utvecklas här). Reflekterar. Diskuterar. Filosoferar.

Sedan till insikten om att jag mår skitbra av att meditera. För jag märker skillnad. Jag känner mig själv ännu bättre, vilket faktiskt är allt mindre skrämmande ju mer jag känner mig. Jag litar på mig själv och jag tycker bättre om mig själv. Efter femtiotvå dagars meditation har jag ännu lättare att leva som jag lär, att ärligt prata om självkärlek i både sociala medier (häng med över till Instagram här), här på bloggen och i podden Min perfekta kropp och jag vet ännu bättre vem jag är och vad jag vill och brinner för.

Fri från jämförelse genom meditation

Min dagliga (framförallt morgonliga) stund med andetag och samma ord i öronen (ja, samma meditation varje dag) har fått mig att längta efter mer. Har väckt nyfikenheten på vart det här kan leda. Eftersom nyfikenhet är en av de känslor jag vill känna mer är jag inte sen att följa med när känslan väcks.

Jag ska snart byta meditation, men ville undersöka om samma meditation under en längre period kan leda till något bra. Och det kan det! Under de första dagarna var det ingen större skillnad i hur jag kände och tänkte, men pö om pö (älskar vi inte det uttrycket?) hände det saker med både mina tankar och mina känslor.

Nya insikter dök upp. Jag släppte alltmer tankarna på andra och hur jag ser mig själv i relation till andra (hur de ser på mig?) och istället har jag nu hamnat i ett utforskande av hur jag själv ser på mig. Hur jag själv känner för mig. Och det är någonstans där som lusten att fortsätta meditera väcktes. På riktigt! När friheten av att inte jämföra sig infann sig på ett helt annat sätt än tidigare. När jag slutade att döma. Det här är både spännande och välgörande, fatta vilken superkombo!

Därför mediterar jag varje dag

Nu är min meditera varje dag-vana bara femtiotvå dagar gammal (12 mars 2021), men sättet jag har skapat vanan på tror jag har en stor del i min uthållighet: små steg varje dag, där konsten att sätta skamliga mål är en tillgång. En meditationsstreak utan krav på prestation och resultat, en inställning av better done than perfect. Och tillfredsställelsen av att fylla på min brutna kedja … Precis som det jag beskrev i blogginlägget om runstreak, som du kan läsa här.

Det här får medlemmarna i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK, och eftersom jag lever som jag lär gör jag samma sak som de gör. Jag har gjort en mall med 66 rutor, eftersom just 66 dagar är det genomsnittliga antalet dagar det tar att skaffa en ny vana. Om vi upprepar vanan varje dag alltså …

därför mediterar jag varje dag, min obrutna kedja
ett litet streck för mänskligheten, ett stort streck mot en ny vana för Malin …

Den obrutna kedjan

Alla sätt att skaffa goda vanor är bra, tänker jag. Den obrutna kedjan kan vara ett jättebra sätt och i mitt fall med meditationen har det verkligen hjälpt. Det är den obrutna kedjan som gör att jag mediterar även om klockan blir mycket, jag egentligen inte orkar och har ungefär hur många ursäkter som helst. Jag vill ju kryssa i en ruta liksom.

Och jag vill inte börja om! För om jag missar en dag börjar jag om från dag ett. Det spelar ju ingen roll eftersom det inte handlar om att nå ett slutmål inom en viss tid, utan är en hälsosam process som har hälsoeffekter oavsett om jag är på dag sju eller fyrtionio.

Alla dagar kanske inte innebär den mest högkvalitativa meditationen (vem som nu bedömer kvalitén på en meditation?), men det bygger en vana. HURRA för den! Och mig?

Definitivt heja er! Oavsett vad ni har för utmaningar, om ni mediterar eller inte. Men eftersom det här inlägget tillägnas meditation, vore det himla kul att höra om du mediterar och vad det i så fall ger dig. Förresten: om du inte mediterar, vad har du för tankar om meditation?

Ses snart igen!
Tills dess; stor kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

ps. som ni vet är jag ett stort fan av hälsa utan krångel. Återkommer snart med mina enkla rutiner kring min meditation. Keep it simple!

0

Behöver vi en runstreak för att bli löpare?

Behöver vi en runstreak för att bli löpare? Eller börja springa? Ja, kanske. Och nej. Kanske inte …

inlägget innehåller annonslänk till Bokus

behöver vi en runstreak för att bli löpare, springa med hund, Malin Lundskog
kör apporteringsträning med min bästa springkompis när vi är ute i bergen och lufsar

Vanor får vi av att upprepa ett beteende. Och av att upprepa det ofta under en längre (eller kortare) period. Inga konstigheter, eller hur? Jag pratar och skriver ofta (kanske har blivit en vana?) om att ta myrsteg. Ja, jag kallar till och med min metod för myrstegrevolutionen.

Myrstegsrevolutionen i runstreak-anda

Det myrstegsrevolutionen går ut på är ungefär i Magnus och Brasses och Evas anda: Fem myrsteg är fler än fyra elefantkliv. Elefantkliv är ofta lockande som sjutton när vi har bestämt oss för att skaffa en ny vana och träna in ett nytt beteende eller sätt att tänka och agera. Men ärligt talat: hur ofta orkar vi ta elefantkliv? Och hur lätt är det inte att ett elefantkliv inte blir taget på grund av att vi har ont om tid, energi eller mod att ta det stora steget. Då är myrstegen magiska. Minimala steg som du aldrig (okej, kanske inte aldrig. Men sällan?) kan säga att du inte orkar, hinner eller vågar ta. Hur smart är inte det?

Streaka stärker

I den aspekten tycker jag att en runstreak för er som vill få in löpning som en vana gör susen. Ni förstår ju att det här funkar på vilken vana som helst. Streaka stärker beteendet! Dels genom att vi upprepar beteendet och breddar vägen i hjärnan för just det här beteendet. Något vi inte är vana vid brukar jag jämföra med en snårig obanad stig ute i bushen och ju mer vi trampar upp den stigen, desto bredare blir den. Desto lättare blir det att gå på den. Är ni med?

Dessutom stärker en streak i myrstegsrevolutionens anda vårt beteende genom att vi lyckas! Vi blir stärkta av att klara av det vi har bestämt oss för att klara av. En streak gör att kan fira och high fiva oss själva varje dag och det stärker. Det gör oss motiverade att fortsätta. Och fortsätta …

En runstreak är mer än att springa

Det som också talar för en runstreak, eller vilken beteendestreak som helst, är att det inte är effekten av varje liten enskild löprunda (eller vad vi nu streakar inom … ) som är grejen.

En runstreak är mer än att springa. Det är en helhet. Något större. Där det inte gör något om vi springer långsamt eller kort, där vi släpper prestation och njuter av att kroppen rör sig, där löpningen blir avkoppling och återhämtning. Ja, jag tror att helhet är mitt bästa ord att beskriva det hela med. Eller livsstil? Utan tvång. En livsstil som gör gott för både kroppen, knoppen och själen!

Behöver vi runstreak för att bli löpare?

Självklart behöver vi inte en runstreak för att bli löpare! Det går utmärkt att springa ändå. Har vi dessutom svårt att hålla igen och tycker att löpning handlar om att kötta på och komma hem efter en runda slutkörda, då är runstreak inget för oss.

För runstreak handlar inte om slitsam träning. Ingen av oss fixar tuffa pass varje dag. Särskilt inte vi som inte är i 20-30års-åldern längre. Vi behöver återhämtning mellan varven.

Runstreak handlar egentligen om konsten att tagga ner. Våga skynda långsamt. Och att se helheten och inte de små detaljerna. Så som jag tycker att vi ska hantera hälsan

Vad tro ni, är någon form av streak något för er? Berätta!

Myrsteg och skamliga mål

Som jag skrev så är min myrstegsrevolution ungefär som en streak. Myrsteg som vi själva bestämmer hur stora de är. Och där vi kan ta hjälp av dagliga mål som är så lågt satta att de är skamliga. Alltså, de är ju inte skamliga. Men … jävligt lågt satta. Så att det bara inte går att misslyckas.

Det kan vara så lågt som att en dag när allt skiter sig, när tiden försvinner, barnen bråkar, chefen är dum, bussen inte kommer, källaren svämmar över … då räcker det att byta om till löparkläder för att ha lyckats. Och lyckas vill vi! Det går att lära sig av det också. Av att behöva ta till ett skammål.

Mer om myrstegsrevolutionen hittar du här:

Och vill du läsa om runstreak finns det till och med en bok om det: Runstreak – att springa varje dag, av Daniel Karlsson

Regler som inte är till för att följas?

När det gäller just runstreak finns det sammanslutningar på både internationell och nationell nivå. Och regler för vad som räknas. Som att sträckan man springer ska vara minst 1,6 kilometer (eller en mile). Det kanske är den enda regeln förresten?

Hur som helst är det en form att förhålla sig till. Det är lika fritt att följa den som att som att sätta sina egna regler. Du kan ju välja att vara ute en viss tid istället, om det passar bättre. Har du aldrig någonsin tagit ett löpsteg är kanske det mer relevant?

Behöver vi en runstreak, springerspaniel, Malin Lundskog, löpning, Knippla
vi kör inte runstreak, Brorsan och jag. Mer … utonjut-streak!

Hälsa utan krångel

I vanlig ordning förespråkar jag hälsa utan krångel. En hälsosam livsstil där vi vågar följ våra egna regler och göra oss själva nöjda med det vi gör eller inte gör. Behöver vi ramar och regler för att komma igång, så är det ju himla bra att det finns andra som inspirerar oss till det. Men vi har större möjligheter om vi håller det enkelt.

Förresten, jag har en egen streak på gång som jag mår fantastiskt bra av. Meditation. Är inne på min fyrtionionde dag idag (10 mars 2021) och det tänker jag berätta mer om i kommande inlägg.

Så, vi ses snart igen va?
Tills dess: HEJA HEJA DIG! Och häng gärna med mig över till Instagram, där jag både springer och mediterar och badar och … lever?

Stora varma kramar (på avstånd, med nytvättade händer!)
Malin Lundskog

0

Intervju om mig och mitt författarskap

För några dagar sedan ringde Öckerö-Torslandatidningen upp och frågade och de fick ställa frågor om mig, mitt författarskap och om podden Skriverier med Malin och Cilla. Ha! Behövde de ens fråga? Jag gillar ju att prata med människor och dessutom handlar författarskap och att skriva böcker inte bara om att skriva eller om reflektion, som jag har skrivit om här, utan om att också berätta för världen att man är författare. Att man skriver böcker. Hur ska världen annars veta liksom?

Ja, jag sa alltså ja!!! Och efter ett långt och härligt samtal med journalisten Henrik Edberg om både kvinnoroller, inkontinens och vikten av att prata med varandra fortsatte jag att skriva på uppföljaren till min roman Mariannes mirakel. Henrik satte sig på sin kammare och skrev ihop den här artikeln baserad på en intervju om mig och mitt författarskap. Visst blev den fin?

Skepp ohoj! Eller något sådant säger jargong på fotot här, när jag håller på att lägga till i Knippla hamn.
Intervju om mig och mitt författarskap, Malin Lundskog, Knippla
artikeln om mig i Torslanda-Öckerötidningen

Vill ni hellre läsa en intervju om mig och mitt författarskap i tidningsformat hittar ni Torslanda-Öckerötidningen här. Jag hoppas självklart att ni vill följa med mig i både podden och till hösten i min romandebut Mariannes mirakel. Det blir både kul och fyllt av allvar. Så som livet är ni vet.

Vi ses snart igen!
Varma kramar (ja, på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

0

På Knippla dansar vi tillsammans, på coronaavstånd

På Knippla dansar vi tillsammans, fast på avstånd förstås. Det är ju ändå fortfarande coronapandemi …

Jag bjöd upp. De svarade ja!

en lördag i februari 2021 på Knippla

Jag ställde frågan om gemensam dans i vår Knippla-facebookgrupp. Till alla på ön. De sa ja! Allihop. Typ … Och jag började få panik. Shit! Corona! Det går ju inte att samla ihop människor hur man vill. Det är ju på grund av covid 19 som vi har fått höra sedan vi flyttade ut till ön i april förra året att vi har missat så många roliga sammankomster, fester och andra spektakel. D kan ju inte jag komma här och tro att det inte gäller mig. Hur tänkte jag egentligen?!

Aja, som vanligt ordnar sig allt med hjälp av några djupa andetag och en dos planering. Mina fellow öbor fick boka tid, max åtta personer samtidigt. Jag lade ut en tutorial för de som ville ha det och under en veckas tid mötte jag folk under mina turer runt ön som informerade om hur dansträningen gick och hur glada de var. Redan där växte gemenskapen!

Jerusalema Challenge på Knippla

I lördags var det dags! Min man och jag filmade, Brorsan kollade uttråkat på och jag dansade mellan varven. (Om du kollar på filmen så ser du en gulmössad kvinna som inte kan hålla benen i styr …) Mest av allt hade vi kul. Mest av allt svämmade mitt hjärta över av att se glädjen i ögonen på de som dansade. Och mest av allt kände jag återigen hur mycket vi betyder för varandra. Vi människor.

Förresten: mest av allt insåg jag hur gôtt det är att vara utomhus. Att bo på Knippla. Och att våga komma med idéer! Ja, vet ni: mest av allt behöver vi vara tillsammans och ta tillvara de stunder och tillfällen vi kan det. Det mår vi bra av!

Vår första dans

För några veckor sedan dansade jag tillsammans med mina tre kollegor i Knippla båtcharter (som jag snart ska berätta mer om!). I strålande sol, snö och massa minusgrader drog vi på oss flytoveraller och svängde våra lurviga på piren på vår ö. Herregud så kul det var! Så som det är med musik, gemenskap och rörelsglädje ni vet. När vi bara vara fyra och tänkte att det här kan bli en kul film som vi kan använda i vår marknadsföring. Som kan inspirera andra. Ja, som sagt: blev så inspirerad att jag bjöd upp hela Knippla till dans.

Här kan du se hur premiärdansen såg ut:

Jerusalem challenge, Knippla, Malin Lundskog, Knippla båtcharter
Premiärdansen!

Och tacksamheten, som sprutar ur ögonen …

Glädjen i dansen och det härliga umgänget räckte långt. Jättelångt! Och just som jag satt och klippte ihop filmen och var sådär gôrnöjd och -glad kom Kristina och knackade på. Där stod hon och hennes dansande kompis Claudine med bubbel i en korg som jag snart ska lägga strandfynd i. Och kanske trycka ner några pärlhyacinter mitt i allt?

Hur som helst. Där stod Kristina och Claudine med en present till mig. Som tack för dagen. Alltså! Ibland är livet extra vackert. Och när det är det, då rinner mina tårar. Eller rinner förresten? Snarare sprutar ur ögonen. Tack ska ni ha, hela danslaget Unsink.

  • På Knippla dansar vi tillsammans
    Sa jag tacksam?
  • På Knippla dansar vi tillsammans, Malin Lundskog
    Danskompaniet Unsink

Förresten, kommer ni till Knippla ska ni absolut ta er till Kristinas Shop och Galleri. En typiskt mysig liten butik lagom fylld med fina presenter till både en själv och andra. Som ni förstår är Kristina själv en typiskt härlig människa!

På Knippla dansar vi tillsammans

På Knippla dansar vi tillsammans och oavsett om ni antar Jerusalemautmaningen eller inte: rörelseglädje, utomhus och tillsammans. Vilken hälsoinsats det är! Och precis som så många andra hälsoinsatser: vad enkelt det är! Keep it simple, kör och gör! Och umgås. Kom ihåg det. Det vet du att du kan läsa mer om i min bok GLAD FRi STARK va?

I vanlig ordning hoppas jag att vi ses snart och att du svarar i kommentarerna om du tycker och tänker något om det jag tycker och tänker i mitt inlägg.

HEJA DIG!
Stor kram Malin Lundskog

0

Två debutanter och en podd syns hos Boktugg

Två debutanter och en podd är tydligen inget unikt. Enligt Boktugg startas det minst en podcast i veckan inom bokbranschen. Men ändå: HURRA! För inte alla nya skrivarpoddar startas av två medelålders glesbygdsbor som träffades tack vare ett par löpardojor (Cilla behövde löparskor, efterlyste bra skoaffär i Göteborg i Facebook grupp för springande tjejer, jag svarade och på den vägen är det … )

Dessutom blir inte alla debutanter som startar podd omskrivna i Boktuggs nyhetsbrev. Och även om jag inte låter ett dugg ödmjuk, så är jag det. Och glad. Gôrglad! För kolla här: vi finns med både i nyhetsbrevet och på sajten Boktugg.se under rubriken Malin och Cilla tänker skildra sin författarresa till utgivning i ny podd. Det är stort. Tack som f-n!

Mer om podden hittar du här: Skriverier med Malin och Cilla. För övrigt är jag inte säker på att vår poddresa slutar vid utgivningen …

Har du lyssnat på oss? Berätta gärna vad du tycker!

Ses snart igen,
tills dess: HEJA DIG!
Stor kram
Malin Lundskog

Två debutanter och en podd, Boktugg, Malin Lundskog, Cilla Andersson
1+

En hemsida från Everday