Bloggen - Sida 3 av 211 - Malin Lundskog

Vintertid eller sommartid, vad mår vi bäst av?

Vintertid eller sommartid – vad mår vi egentligen bäst av? För några dagar sedan ställde vi om klockan till det som vi kallar både vinter- och normaltid. Normaltid heter det ju för att det var den tid vi levde efter innan vi började ställa om våra klockor två gånger om året. Visste du förresten att den där normaltiden kom till i slutet av 1800-talet, när vi behövde komma överens om tågtidtabeller. Innan dess hade flera olika tidszoner bara i Sverige. Fatta röran?!

Vad tycker vi om vinter- respektive sommartid?

Inställningen till om vi ska ha sommar- eller vintertid tvistas det en hel del om. Skönt med sovmorgon, tycker många och tänker på just den dagen då tidsomställningen sker. Härligt med ljusare morgnar över huvud taget tänker andra. Så finns det de som tycker att hela skiten med vintertid är löjlig: vem behöver ljus på morgonen när man ändå jobbar eller pluggar? Några bryr sig inte alls, medan andra vill behålla omställningen två gånger om året. Enligt en undersökning som DN/Ipsos har gjort vill 37 procent av oss svenskar ha evig sommartid, medan 29 röstar för vintertid året om. Men vad mår vi egentligen bäst av?

Vintertid eller sommartid, vad mår vi bäst av?

Stannar vi upp och känner efter och tänker till vet vi ofta vad vi mår bra av. Men visst är det skönt att det vi känner finns underbyggt i forskningen. I fallet vinter- eller sommartid säger forskningen vintertid, när övergången till en tid som gäller året runt kommer. Inte alls som vi tror enligt undersökningen alltså …

Ljuset vi får på morgonen och förmiddagen påverkar vår sömn och betyder mer för vår hälsa än ljusa kvällar. Får vi naturligt ljus in i ögonen tidigt på dagen kickar vi igång dagen med energi och vi blir naturligt trötta på kvällen. Naturligt trött är ju super för sömnen! Missar vi morgonljuset förkortar vi nattsömnen eftersom vi blir piggare på kvällen och sömnbrist är ju ingen höjdare för vår hälsa. Vi blir sura, griniga, kanske till och med deprimerade. Vi får svårt att fokusera och blir mer labila. Stressen ökar och dessutom blir vi tröttare nästa dag, rör oss mindre, stelnar till, blir sötsugna på grund av trötthet, vill sova längre, blir piggare på kvällen. Och. Så. Vidare.

vintertid eller sommartid, vad mår vi bästa av, morgonljus, havet, Göteborg, Malin Lundskog, hälsa — morgonljuset som ger energi!

vintertid eller sommartid, vad mår vi bästa av, kvällsljus, havet, Göteborg, Malin Lundskog, hälsa — samma eftermiddag, samma plats. Visst är det coolt hur färger och ljus ändras?

Vintertid på sommaren har inte samma betydelse för vår hälsa eftersom då är det fler timmar under dygnet ändå och vi behöver inte tänka så mycket på att samla dagsljus.

Jag tror att en viktig ingrediens under vintern generellt sett är att vi accepterar mörkret. Tillåter oss att gå ner på lite lägre energinivå, inte tvingar oss att träna på samma nivå som när ljuset ger oss mer energi. Även om jag är helt övertygad om att vi behöver fortsätta röra på oss. Kan vi göra det en sväng i dagsljus är mycket vunnet för både kropp, knopp och själ!

En enig forskarkår?

Vet ni, jag har letat runt bland sömnforskning, stressforskning och annan forskning om vad vi egentligen mår bäst av och det jag skriver ovan är faktiskt så enhetligt som det ser ut. Roligare än så blir det inte, men som med det mesta annat som har med livet och hälsan att göra: allt är relativt … Vad tycker du om det här med sommar- vs vintertid?

Jag är just nu jättenöjd med vintertid, men tror att jag brukar gilla övergången till sommartid när den väl kommer också. Vad du än tycker: få morgon- och/eller förmiddagsljus i ögonen – det gör nytta på många sätt. Så: utonjut!

Ses snart igen såklart,
tills dess: HEJA DIG!
Kram M

—

Intervallträning för dig som springer med hund

Intervallträning för dig som springer med hund är ett passupplägg jag uppfann i ösregnet i helgen. Du vet där med att nöden inte har någon lag? Det var precis så det var: nödläge! Regnigt och blåsigt, jag hade ont om tid och brist på energi. Och Brorsan var med, min springer spaniel du vet. Alltså: så fort jag höjer farten ska han blanda sig i leken. Fälla mig, trassla in sig mellan mina ben och vara i vägen i största allmänhet. Jag behövde hitta en lösning på det här och det var då idén med hundtricket kom!

Hundtricket – kul utmaning för både hund och löpare

Det enda jag visste när jag sprang ut var att jag ville köra intervaller, både för att det var längesen och för att jag hade så ont om tid. Bestämde mig först för att springa fort på långsidan av en grusplan (gammal fotbollsplan) och jogga kortsidan, sen upprepa 15 gånger. När Brorsan hade varit i vägen några gånger gjorde jag såhär:

Kasta ut godis till din hund och säg ”sök” eller ”leta” eller vad du nu har för kommando till din hund. Om du har något … Det funkar förmodligen ändå, he he.

Medan hunden letar godis: ruscha iväg! När du har kommit antingen så långt du vill, eller när hunden är ikapp dig ta en återhämtningsjogg. Och gör om. Igen och igen och igen. Jag utmanade mig genom att sträva efter att komma en hel långsida innan Brorsan hann ikapp mig. Gick. Sådär …

Intervallträning för dig som springer med hund, springer spaniel, Malin Lundskog — Brorsan, den springande springer spanieln förgyller vilken löprunda som helst!

Vad säger du, ett hundtrick värt att testa? Jag tyckte i alla fall att det blev mycket roligare och jag är helt säker på att Brorsan håller med mig. Det blev ju mer beröm och mindre nej! av det här upplägget.

Fler intervaller?

Jag har tipsat om intervaller förut, mer eller mindre strukturerade (snarare mer än ett hundtrick). Här hittar du några av dem:

Därför sprang jag intervaller i morse
Mitt val idag 70/20-intervaller
Sätt färg med intervaller

springer spaniel, skog, natur, Malin Lundskog — Jodå, relaxat upp- och nedvarvning ingick också. Så som det ska vara, du vet.

Hoppas att du gillar, tipsa gärna dina hundkompisar och oavsett: UToNJUT!

HEJA DIG,
ses snart igen!
//Malin

Skapa glädjefyllt och kreativt kaos

Skapa glädjefyllt och kreativt kaos som gör att du inte bara är redo för nästa oordnade period i livet, utan till och med är sugen på den! Drömmigt värre? Faktiskt inte. Du kan skapa förutsättningar att känna dig trygg i ovissheten och det är himla bra för att må bra. Ovissheten är väl i princip det enda vi kan förvissa oss om att den kommer mellan varven.

Som jag skrev i mitt förra inlägg: Jag skapar mitt eget kaos så fort det blir lugnt har jag ändrat inställning till kaos. Idag bjuder jag på en hel hög med tips på goda vanor som jag har testat, både i akuta kaosperioder och för att bygga upp mig inför sådana.

Tips för att skapa glädje och kreativitet ur kaos

Fokusera på det jag kan påverka och strunta i resten.
Vara här och nu och lägga ner ältandet.
Woop woop för alla gånger jag har tagit mig igenom tuffa tider!
Umgås med nära och kära. Inte följa lusten att dra täcket över huvudet.
Tacka för allt gôtt jag har i mig och i livet.
Vara snäll mot mig själv. Prata snällt med mig själv.
Vara observant på vad jag släpper in i livet (människor, göranden osv).
Inte döma andra. Förutsätta att alla förtjänar positiva vibbar.
Lita på att det blir bra till slut. Är det inte bra, så är det inte slut …
Röra på mig! Utomhus. Utan prestation.
Stilla mig. I någon form av meditation eller annan mindfull övning.
Läsa/lyssna/titta på sådant som inspirerar och motiverar mig.
Hålla i mina vanliga måbra-rutiner som ger klarhet i vem jag är.
Be om hjälp. Våga visa mina svagheter och brister.

Att mina sätt att skapa glädjefyllt och kreativt kaos har stöd i forskningen gör kanske inget? Det här är vanor som hjälper oss att bli tillfreds och inte bara gör oss lugna utan också kreativa och accepterande. Som hjälper oss att levla upp livet helt enkelt!

Testa gärna!

Try it, eller delar av det, you´ll like it! Ja, det hoppas jag såklart. Det är ju därför jag skriver här på bloggen – för att du ska få inspiration och kanske en kick i rumpan att skaffa de där vanorna som du mår gott av. Och att det inte behöver vara så jäkla krångligt att leva hälsosamt. Berätta gärna om du har glädje av det och/eller om du vill läsa om annat!

Vill du ha stöttning och andra härliga människor att dela både frustrationer och framgångar med? Få träningskompisar, pepp och verktyg för att utvecklas både fysiskt och mentalt? Häng med i medlemsprogrammet Tjejgänget som du kan läsa mer om här.

Ses här snart igen. Tills dess:
HEJA HEJA DIG!
Kram M

Jag skapar mitt eget kaos så fort det blir lugnt

Jag skapar mitt eget kaos! Så fort det kommer en lugnare period går jag igång. Jag startar nya projekt, anmäler mig till nya kurser inom nya områden. Och jag utvecklas. För några år sedan var jag rädd för det här, tänkte att jag förstörde för mig själv och att det inte är såhär kaosartat man ”bör” eller ”ska” leva. Men vet du vad: jag tror att det är precis så här jag ska leva, för det är skillnad på kaos och kaos!

Jag skapar mitt eget kaos, hav, vågor, Malin Lundskog — skapar kaos i lugnet, som stormen river öppet hav efter stiltje …

Under mina mest intensiva perioder längtar jag intensivt efter lugn. Ja, du känner kanske igen känslan av intensitet i livet? När allt ska hända samtidigt, alla vill ha tag på dig och det är för mycket till och med av livets goda. Då tänker jag att det vore så skönt att vara en sådan som inte drar igång nya äventyr hela tiden. Som är nöjd med allt som är och inte behöver mer. Men … när lugnet väl är här så skapar jag kaos igen. Och det är faktiskt ett kaos som levlar upp livet.

Skillnaden på kaos handlar om inställning

Kaoset jag ser till att försätta mig i är ett sätt att öppna upp för nästa steg. Jag utmanar mina gränser. Lär nytt. Tränar min kreativitet och utvecklas. Skapar nya rutiner som leder till struktur eftersom det i kaoset är det jag strävar efter. Och. Så. Vidare. Under kaotiska perioder har jag också insett hur infernaliskt bra det är att ha tillit till att efter kaos kommer någon form av lugn. Numera har jag också tillit till att ur det lugnet skapar jag nytt kaos och levlar upp livet ett snäpp till. Det är ett gôtt kaos helt enkelt. Och den dagen jag insåg att jag val ha kaos föll den berömda tunga stenen från att hjärta.

Kaoset som jag inte trivs med, är det som kommer från kontrollbehov, rädsla och sådant jag inte kan styra över. Det uppstår när jag halkar tillbaka till den inställningen jag hade innan jag började jobba med min egen utveckling (tack utmattningsdepression för det!). Som att jag behöver ha kontroll på … allt? Och vill vinna istället för att förhandla. Eller försöker styra över sådant som jag inte kan styra över. Jag är sällan här nuförtiden. Men det kan hända och då är det dags igen: jobba på mina rutiner för att skapa klarhet inom mig och hitta tillbaka till tilliten. Det ordnar sig, även om det inte är ordning …

natur, stora Amundön, höst, slingrande väg, Malin Lundskog, Jag skapar mitt eget kaos — tilliten till att det lugnet kommer där framme någonstans …

Kaos och lugn

Vet du, jag tror att en förutsättning för att gilla kaos är att hitta lugnet. Lugnet som skapar trygghet. Och tillit. Kaos behöver alltså inte innebära ohälsosam stress även om det innebär stress. Men har vi lugnet omkring oss och rutinerna som gör att vi varvar ner och reflekterar istället för att fly från ett kaos till ett annat, som vi gör om vi dövar jobbigt på jobbigt med shopping eller alkohol till exempel. Vi behöver våga stanna i kaoset, lita på att det är som det ska och tro på upplevlingen. Inte kämpa emot och känna oss hotade.

Vad tänker du om kaos? Numera tänker jag glädje och kreativitet och i nästa blogginlägg kommer jag att skriva om vad jag gör för att inte bara vara redo utan också sugen på nästa kaos-runda. Vill du läsa det?

(Läs gärna om några av de rutiner jag har för att tåla kaoset så länge)

Ses snart igen – heja heja dig sålänge!
Kram M

PS. Du vet väl att medlemsprogrammet GLAD FRI STARK finns? Där blir vi experter på att hantera alla möjliga och omöjliga situationer och göra oss hälsosamt hållbara. Häng med!

Min utmaning för mer transportmotion gav mersmak.

Min utmaning för mer transportmotion drog jag igång i februari för två år sedan. En riktig skitmånad att börja transportmotionera på var det många som tyckte. Visst, jag är beredd att hålla med, bor ju ändå i Göteborg … Men: en utmaning är ju ingen utmaning om det går för lätt, eller hur?

Det kanske inte gick jättelätt, men utmaningen gällde bara 30 dagar och en månad kan en stå ut med en hel del. Det här talar egentligen emot mycket av det jag brukar prata och skriva mig varm om: satsa inte järnet en kort period för då är risken stor att du tröttnar och skiter i hela alltet efter den korta perioden. Jag har rätt: det kan vara så! Men det behöver inte vara så.

Det kan nämligen också vara så att det du har utmanat dig själv med känns så himla rätt och ger en sådan skön känsla att du vill fortsätta. Och fortsätta! Och innan du vet ordet av är du en sådan som transportspringer eller -går eller -cyklar nästan vart du än ska. Nästan när du än ska dit. För att det är inte alls så krångligt som det verkade från början. Ja, om just transportmotion är din utmaning alltså, men du är med på vad jag menar va?

Min utmaning för mer transportmotion gav nya möjligheter

Så här skrev jag när jag påbörjade min utmaning: 30 dagar börjar nu! I korta drag utmanade jag mig för hälsans, miljöns och även ekonomins skull. Just den här utmaningen blev startskottet för att jag skulle tänka till inför varje gång jag skulle iväg någonstans. Bilen har på något sätt blivit norm i samhället och i mitt liv. Ibland tror jag inte ens att jag tänkte på att jag inte behövde ta bilen. Det var … bara så självklart. Och så bekvämt!

Ja, jag tror att den största effekten till att börja med var just den att den fick mig att tänka till. Utmaningen gav mig utrymme att se att jag faktiskt hade möjligheten att välja. Jag rörde mig mycket ändå, så hälsoeffekten upptäckte jag inte direkt även om jag blev medveten om en oanad sådan också efter ett tag. Ekonomin? Jomenvisst, självklart gav det mer pengar över men det var ju inte heller någon direkt effekt på bara en månad.

De nya möjligheterna gav mersmak

Min utmaning för mer transportmotion gav mersmak form av att jag ville cykla, springa och gå mer som transport. Det var ju perfekta stunder för mig att hinna tänka klart mina tankar. Att hinna reflektera och också planera. Snacka om att resan helt plötsligt blev mödan värd och inte bara ett sätt att så snabbt och effektivt som möjligt ta sig från A till B. Hälsoeffekt, eller hur? Och den effekten gav mersmak. Herregud vad härligt det var att upptäcka omgivningarna långsammare. Närmare. Mer! Mer!

Och ju mer jag var ute och sprang förbi bilköer, desto mer övertygad blev jag att jag inte behöver sitta där och bidra till mer miljöförstöring än jag redan gör. Jag måste inte ha en bil. så … i förra veckan sålde jag den. Och jag förstår att du kanske rycker på axlarna och undrar vad som är så stort med det, men … jag älskade faktiskt min bil. Den var ascool (en mini cooper) och jag kände mig ascool i den. Tills jag inte gjorde det längre alltså! Och det är ju en enorm frihet att ha en bil. Men det är också en enorm frihet att inte ha en bil!

Min utmaning för mer transportmotion, transportlöpning, Malin Lundskog — Ja, även att springa funkar i regn … Och thank god för raggarduschar!

Allt funkar inte för alla

Jag förstår förresten också om du tycker att det är omöjligt för dig att göra dig av med din, men jag bor nära buss, 10 km från stan, nära havet, nära skogen … Jag har allt inom räckhåll. Just nu. Och just nu är ett liv utan bil perfekt för mig. Men det var ju inte det som var grejen med det här inlägget, utan det var det där med att det inte alltid blir som vi tror när vi påbörjar något. Ibland blir det så himla mycket bättre!

Har du upplevt något som du har förändrat som sedan har fått oanade effekter, på gott och/eller ont? Berätta gärna! Jag har en känsla av att det ofta är så och att det kan få oss att våga påbörja förändringar utan att ha full koll på slutresultatet för det kan faktiskt bli mycket, mycket bättre än vi någonsin hade kunnat tro.

HEJA OSS!
Ses snart igen såklart
och om du vill ha pepp och stöttning på din väg till nya vanor – kolla in medlemsprogrammet GLAD FRi STARK

Kram Malin

Skamliga mål för att nå goda vanor

Skamliga mål kan göra susen på vägen mot goda vanor, hur underligt det än låter. Vi är många som kan allt om att sätta smarta mål. Dessutom vet vi att vi behöver upprepa något många gånger för att det ska bli en vana. Vad är det då som gör att vi ger upp på vägen?

Ja, det kan självklart bero på många olika saker och en av dem kan vara att vi inte har någon skam i kroppen…

När vi sätter mål och gör en plan för att nå det målet glömmer vi av att det kommer dagar när vi inte kan, orkar eller vill göra det som ingår i vår plan för att ta oss mot vårt mål. Tappar vi en dags repetition av en önskad vana är det lätt att glömma (?) att fortsätta …

Sätt ett skammål

Ja, sätt skamliga mål! De hjälper dig nämligen att känna att du är bra och tar dig framåt. De gör också att du får känna kraften av att den dagliga lilla förändringen, vilket ger mer i slutändan än det mer sällan återkommande jätteklivet! Ett skamligt mål är en perfekt livlina de dagar då du inte alls kan, vill eller orkar göra dina planerade stordåd. Sätt ett mål som är så lätt att nå att det kanske till och med är pinsamt. Det är inte meningslöst att ta små myrsteg i rätt riktning, det är ett sätt att skapa rutin. Som sagt: vi vet ju allihop att vi skapar rutiner genom upprepning – det har inget med storlek på upprepningen att göra.

Skäms inte för ditt skamliga mål. Var stolt över det! Och kolla in filmen där jag pratar mer om det:

klipp från ett HEJA-rop (mitt nyhetsbrev) från en tid då min frisyr såg annorlunda ut, men mitt budskap var ungefär detsamma som nu

Är utomhus en stund varje dag en vana du vill skaffa dig är det ett hett tips att ge dig själv möjligheter att ta dig ut varje dag. Det kommer dagar då det regnar till exempel … Kan bara grejen med att ta på sig regnkläder vara lagom att skämmas över?

PS. Vill du ha pepp till att ta de små stegen, häng med i min öppna Facebookgrupp GladFriStark.

PPS. Vill du läsa mer om vad som hindrar oss från att skaffa nya vanor? Läs min serie om självsabotörer här på bloggen.

Så tänker jag, vad tycker du om det?

Heja heja!

Malin