Bloggen - Sida 4 av 376 - Malin Lundskog

En paj podd som spjärnar emot

Jomenvisst har vi släppt ett nytt avsnitt av podden Ordet är mitt. Avsnitt 36 kallar vi för En paj podd som spjärnar emot (men inte i Pajala?). Orden vi pratar om är paj och spjärna. Visst är det spännande? Jag menar paj. Hur kul kan det vara att prata om det lilla ordet? Och att spjärna då? Visst är det ett ganska udda ord? Ja, hur som helst pratar vi om de orden i avsnittet. Hoppas att ni har (minst) lika kul som vi!

Ses snart igen!
Tills dess: heja ord och friheten vi har att använda dem.
Kram Malin Lundskog

Tomtejakten på Knippla

Äntligen har jag varit med på tomtejakten på Knippla. Den börjar alltid efter vår årliga julmarknad, lagom till mörkrets inbrott. Idag var det dags igen. Alla barn och deras vuxna samlades vid brandstationen där de som ville fick varsin fackla och sedan bar det av i jakten på jultomten. Vi gick runt här i mörkret och ropade på tomten och efter många om och men och kringelikrokar hittade vi honom. Så mysigt. Och tänk att mitt livs första tomtejakt också var Stella the grandchilds första.

facklor, knippla, brandstation — Sandra (min runstreak-kompis ni vet) och Oliver fixar facklor

tomtejakten på Knippla — mitt tomtejaktsällskap: Abbe, Vendela och lilla Stella

tomten, knippla, barnbarn — och precis som det brukar vara när man är ett litet barn, så är tomten ganska läskig

Men innan tomtejakten var det julmarknad

julmarknad, knippla, nordkajen — bara snön som fattas

båtar, stålbåtar, knippla gästhamn, julmarknad

Innan middagsdags, spel och provsmakning av julgodiset vi också hann att baka under dagen tog jag en sväng runt hamnen med Brorsan och Ruben, vår yngste son Jacobs hund. Fint det också!

Nästa julmarknad kommer jag att delta igen, med boken som kommer ut till våren: Min sämsta väninna. Dagen före andre advent är det dags!

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA barnbarn som ger ett nytt skimmer över julen.
Kram Malin Lundskog

Så skönt å va öisare!

Malin tycker som sången hon inleder avsnittet med: Så skönt å va öisare!

Efter en sportig inledning leder den röda passionerade tråden in i Cillas och Malins författarskap. Störst av allt, näst efter passionen, är Cillas FÄRDIGA råmanus av Eksjömorden, hennes livs första deckare. Det är stort. Kanske till och med större än den närmsta omgivningen begriper? De frågar sig också om författarlivet någonsin blir vardag. Och om Malin kommer att skratta eller gråta efter mötet med sin förläggare …

Ses snart igen! Tills dess: heja ÖIS!
Kram Malin Lundskog

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Man ångrar aldrig ett bastubad

(Nästan) varje fredag och väldigt många onsdagar går jag till bastun här på Knippla. Då är det öppet för damer och oavsett om det är knôkat eller jag är ensam gör bastun så gott. Nämen, ni vet: man ångrar aldrig ett bastubad. Verkligen aldrig. Oavsett om det är knôkat eller jag är ensam, som ikväll.

man ångra aldrig ett bastubad, knippla, utsikt, — kolla in så fint vår bastu ligger! (alla lampor till vänster i bild är Hyppeln som är upplyst)

man ångrar aldrig ett bastubad, knippla, bastu — … alla var där (en fredag för några veckor sedan)

Det är så mycket med bastun som är alldeles … underbart! Som att all stress bara rinner av mig tillsammans med svettdropparna, att alla blir lika där på lavarna. Och efter att ha lyssnat på podden Vårt underbara liv där min författarkollega och -vän Lisa Bjerre intervjuar bastuexpert (titeln!) Hans Hägglund fattar jag ännu mer varför jag gillar att basta. Känslan av att det gör gott är alldeles rätt.

Vill ni läsa mer om mitt bastande? Här skriver jag om bastumys igår och bouleförlust idag och här om Min nya fredagsvana. Vad vi pratar om ibland kan ni läsa här. och när ni har läst klart tycker jag att ni ska komma hit och basta. Som sagt: man ångrar aldrig ett bastubad!

Ses snart igen, tills dess: HEJA värmen. (Och kylan i det kalla badet.)
Kram Malin Lundskog

Tidsperspektiv, berättarperspektiv och textsamtal

Tänk att man kan bli så trött av att lära nytt som jag är nu?! Och det efter en heldag stillasittande i skolbänken. Vi började förmiddagen med föreläsning om tids- och berättarperspektiv, något jag trodde att jag hade stenkoll på. Men tydligen inte. Efter en förvirrande förmiddag var det dags för en eftermiddag med samtal om våra egna texter. Tidsperspektiv, berättarperspektiv och textsamtal helt enkelt. H e l a dagen!

Bara en sådan sak som att separera tempus från tidsperspektiv fick det att klia i huvudet på mig. Jo, det är så jag känner det när det liksom inte landar där uppe. Det kliar inuti huvudet. Någon som känner igen sig? Ja, och sedan kom berättarperspektivet på det. Är det internt, externt, subjektivt eller objektivt? You tell me var min första tanke, men jag skärpte till mig som den ändå ganska rediga skolelev jag är. Efter en snabb gruppdiskussion där alla till en början var lika förvirrade (skönt ändå!) löste vi det. Tror jag? Och nu i efterhand undrar jag hur jag inte kunde begripa.

Och vet ni, mitt i den nästan förlamande tröttheten är jag ändå så pepp på att skriva. Energin in i skrivandet som kom efter textsamtalen kring våra texter alltså. Responsen jag fick på min ganska galna idé. Den. Ba. Wow! Så skrivsugen. Bara inte just nu. Idag. För nu ska jag kolla på dagens avsnitt av kalendern (= SVT:s julkalender Tidstjuven) och sen ska jag ta min vuxna rätt och gå och lägga mig tidigare än lilla Stella the grandchild.

Tidsperspektiv, berättarperspektiv och textsamtal, Malin Lundskog på föreläsning, kreativt skrivande — Låt inte skenet bedra, jag sitter inte bara här och stickar i godan ro framför min skrythylla. Oh no. Jag lär mig nytt!

Tack. Godnatt. Och vi ses snart igen ju. Tills dess: heja!
Kram Malin Lundskog

Utan spänst och explosivitet, men wow för njutet!

När man springer så långsamt som jag gör nuförtiden hinner man tänka massor. Ibland är till och med tänket det bästa med rundan. Men oftast är det en kombo. Av att använda kroppen, av luften, utsikten och tacksamheten över livet. Idag tänkte jag på hur jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet och ändå njuter. Som fan!

löparglädje, utan spänst och explosivitet, malin lundskog, knippla, runstreak — runstreak dag 162

Livets gång ni vet. Och att acceptera den gången. Jag kan inte säga att jag är lika förstående för mig själv alla dagar veckan. Ibland undrar jag varför jag bara inte kan skärpa till mig. Ta i lite till. Eller varför inte lite extra vila hjälper. Därför njuter jag extra mycket av dagar som idag. När jag skrattar med mig själv när jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet. Och njuter av så mycket annat. Bara en sådan sak som att jag packade badväskan med varma kläder och uppvärmningsgick till badplatsen där den fick stå och vänta på mig. Snacka om extra njutbart dopp efter löprundan.

Hej och välkommen december!

Vi ses snart igen allihop! Tills dess: heja njutet!
Kram Malin Lundskog

Men innan tomtejakten var det julmarknad

Footer

Malin Lundskog