Bloggen - Sida 6 av 275 - Malin Lundskog

Kära läsare och lyssnare av romanen Mariannes mirakel

Kära läsare, ni är guld värda. Hur mycket jag än tycker om att skriva så är det ju när ni har skapat er egen berättelse av min roman Mariannes mirakel som jag förstår att den är mer än mina ord. Den är era ord. Era tankar och era känslor. Och jag älskar när jag får ta del av hur ni tar till er berättelsen. Att ni fokuserar på så olika saker. Vissa av er berättar om hur ni gråter över relationen mellan mamma Marianne och hennes döttrar. Några av er skriver till mig om att känna skam och ni är många som har berättar att ni skrattar högt samtidigt som ni några är så frustrerade att de läser en stor del av boken utan att andas.

Egentligen betyder alltså mina tankar kring vad jag vill med romanen inte någonting. Men jag vill ändå dela med mig av brevet jag skrev till er som fortfarande är potentiella läsare/lyssnare av Mariannes mirakel.

Brevet till mina läsare och lyssnare

Kära läsare/lyssnare

Orden du har framför dig kommer från mitt innersta. Och mitt yttersta. Från en människa. En sån som brys sig om. En medmänniska. En som inte bara hoppas utan vet att du kommer att glädjas och inspireras av berättelsen.

Min berättelse kommer att öka din förståelse för dig själv. Om du vill det. Och för dem du har omkring dig. Om du vill det. Där kommer mitt innersta in, för jag har grävt bland mina innersta tankar och känslor och försökt klä dem i ord. På resan har jag upptäckt att mitt innersta är precis som ditt. Och som mina karaktärers. De är allmänmänskliga och därför skapar min berättelse igenkänning och förståelse för varför vi gör som vi gör. Vi är människor.

Från min yttersta kommer jobbet. Jag har gjort mitt yttersta för stunden. Nivån på mitt yttersta är föränderlig och jag låter mina karaktärer göra sitt yttersta. Göra det de tror är rätt, utifrån sina inre drivkrafter. Det kanske inte alltid lyckas på det sätt de (vi) först tänker. Men i slutändan utvecklas de. Så som vi gör!

Ja, du kan läsa min berättelse så. Du kan också läsa den som ren underhållning. Om du vill det. Oavsett kommer du att få en stunds avkoppling och ökad människokännedom och det är inte dåligt om du frågar mig.

kära läsare, författare, Mariannes mirakel, Malin Lundskog

Men som sagt, egentligen är det oväsentligt vad jag vill åstadkomma med min berättelse. Det är ni som läser och lyssnar på min roman Mariannes mirakel som är huvudpersonerna. Fortsätt gärna berätta vad ni tycker och tänker om boken.

Ni som vill läsa ett signerat ex av boken kan beställa den via mig, annars finns den i bokhandeln och som ljudbok i våra vanliga ljudbokstjänster.

Mer om Mariannes mirakel här och mer om mitt skrivande hittar ni bland annat i podden Skriverier med Malin och Cilla.

Tills vi ses igen: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Om skam som skapar skam, snus och celluliter

Skam som skapar skam pratar vi om i det tionde avsnittet av podden Mitt perfekta liv, Viktoria Davidsson och jag. Det var egentligen något jag kom på efter vårt förra avsnitt, att jag känner inte bara skam, utan skammar också mig själv för att jag skäms. Såhär menar jag:

När jag jobbade som pt på gym kände jag skam över att jag, med mina mått, hade oändligt med celluliter. Det ska väl ändå inte en personlig tränare ha? Samtidigt pratade jag med mina klienter om att hälsan och träningsnivån inte beror på hur gropiga ens lår är. Jag borde väl inte skämmas över min kropp om mitt budskap som pt även innefattade kärleken till och acceptansen av sig själv och sin kropp? Ja, där föddes ett lager skam till hos mig. Är ni med?

Skammen över kroppen är alltså en skam som skapar skam för att jag känner skam över kroppen. Låter det krångligt? Vi reder ut det i podden. Tror jag …

skam som skapar skam, podd, mitt perfekta liv, Malin Lundskog, kroppspositivism

Hur går det med snusandet då?

Vi pratar också om Vickans försök att sluta snusa och om vi säger såhär: hon är inte riktigt där än. Vi är överens om att en pt som inte ser ut som en elitidrottare och en kvinna som vill sluta snusa, men inte lyckas till hundra procent direkt kanske ger andra hopp, som mer mänskliga förebilder. Eller så säger vi det för att trösta oss själva.

Förutom skam som skapar skam, snus och celluliter bjuder vi också på vara bästa vårskrik. De spelade vi in i början på veckan och sedan kom vintern till Knippla.

Håll tillgodo hur som helst, hoppas att ni fortsätter att gilla vår podd. ni som inte vet om ni gillar den än, lyssna gärna. Antingen i er vanliga poddapp, eller här nedan.

mitt perfekta liv, tionde avsnittet

Vill ni hitta mer om våra avsnitt har jag listat dem här och vill ni komma i kontakt med oss är mail, kommentar här eller dm på Instagram bra vägar att gå. Här finns jag på instagram.

Vi ses snart igen allihop och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin

nytt poddavsnitt 10: Mitt perfekta liv 10

Hur går det egentligen med Viktorias snusande? Och vad gjorde hon på Knippla, utan att träffa Malin? Vad är det för skam som skapar skam hos Malin och hur går det för kroppspositivismen i samhället?

Det och en en hel del annat i poddens tionde avsnitt där normer utmanas och utvecklingskurvor inte alltid går uppåt.

Varning för vårskrik!

Vad vore livet utan bokstaven L

Vad vore livet utan bokstaven L? Ja, om vi ska börja med livet så hade det ju varit ivet och inte betytt särskilt mycket för mig. Tänk er själva kärlek, Claes, Albin, springer spaniel, fjällen, kallbad och löpning. Och Malin Lundskog utan bokstaven L. Kärek, Caes, Abin, springer spanie och så vidare. Ni fattar ju. Ivet hade varit het meningsöst.

Kanske inte, men nu har det alltså hänt, eller är i alla fall på väg att hända. Bokstaven L på mitt tangentbord håller på att balla ur och vill inte vara med. Jag får trycka ungefär femtioelva ånger på l-tangenten för att det ska bli ett l. Det här kan vara enda gången någonsin som jag är glad över autocorrect som annars är en funktion som mest ställer till det för mig.

våra vanligaste bokstäver

Jag har aldrig tänkt på att bokstaven l är särskilt vanlig, a och e däremot. Och r och s. Kommer ni ihåg när man hängde gubben (vilken benämning på en lek egentligen), då var l en svår bokstav har jag för mig. Men hör och häpna: L är svenskans åttonde vanligaste bokstav. Kanske inte är så konstigt att den börjar bråka med mig?

Med tre pågående manus, bloggen, nyhetsbrev och planering av bokklubb (många l det blev här va?) så behöver jag alla mina bokstäver. Utan l hade jag till exempel inte kunnat ha titeln Mariannes mirakel på min roman. Man undrar ju, vad vore livet utan bokstaven l?

Nej, ni kanske inte undrar, men jag gör och jag undrar också vad jag gör åt det här. Nån som har nåt bra tips?

Hur som helst så ses vi snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kan ni inte hålla er? Häng gärna med mig på Instagram
Kram Main undskog

Vilka spår vill vi lämna efter oss?

Vilka spår vill vi lämna efter oss egentligen, tänker ni på det? Jag önskar att jag tänkte mer på det. Då hade jag kanske inte gnällt på min man i onödan. Ja, till skillnad från i nödan, menar jag he he. Jag hade gosat den där lilla extra stunden med hundarna och jag hade dröjt kvar och pratat med den ensamme gamlingen på bussen. Ja, ni fattar.

Är kuk något vi vill bidra med?

Om jag hade tänkt mer på vilka spår jag vill lämna efter mig hade jag kort och gott varit en bättre människa. Men även om jag inte går runt och aktivt funderar över det, så gör jag i alla fall inget för att medvetet skräpa ner i min omgivning. Som att snacka skit, ljuga eller håna (läs mer om mental nedskräpning här). Eller att skriva kuk på klipporna.

vilka spår vill vi lämna efter oss, kuk, klotter, västkusten, klippor

Alltså, ni ska veta att klippan på bilden ligger ute i bergen här på ön. På ett ställe där jag trodde att nästan ingen annan än jag och hundarna går. Men för någon vecka sedan blev det uppenbart att jag är inte alls ensam med att klättra runt just där. Med mina förutfattade meningar hade jag i alla fall aldrig gissat att de som klottrar just det här ordet, eller som klottrar generellt, skulle ta sig ut bland bergen här. Man kanske ska vara glad för det förresten, att de kom ut i friska luften och fick en liten dos motion?

Nej, jag skriver inte alls det här för att jag tänker göra en stor grej eller förfasa mig över dagens ungdom. Det där med dagens ungdom är förresten bara en vild gissning, återigen utifrån mina snäva och förutfattade meningar som jag egentligen inte vill ha. Men jag har verkligen försökt att tänka mig både medelålders kvinnor, äldre herrar och småbarnsföräldrar klottrande här, men … nah, tror inte det va?

Det är enkelt att göra skillnad

Nej, jag skriver det här för att jag undrar hur sjutton man tänker när man aktivt lämnar spår efter sig som inte är till glädje för någon annan. Har man kul i stunden? Är det spänningen av att göra något förbjudet? Alltså, jag förstår allt det där. Och ändå inte. Tänk om de hade skrivit något fint istället. jag menar, svårare än så är det inte att göra skillnad med positiva vibbar. Kolla bara här:

En annan morgonpromenad på ett annat ställe på ön möttes jag av rosor gjorda i tång. FATTAR NI HUR FINT?! En människa som verkligen begriper grejen med att lämna spår som skapar kärleksfulla, glädjesprittande ringar på vattnet.

Allt vi gör, gör skillnad. Vi lämnar spår efter oss, oavsett vad vi gör eller inte gör. Tänk om vi skulle ta och göra skillnad på ett sätt som gläder andra? Jag är säker på att vi inte skulle bli särskilt sorgsna av det själv. Tvärtom. Det ligger i vår natur att vilja hjälpa och om inte det här med att skapa glädjeringar på våra medmänniskors vatten är att hjälpa så vet inte jag …

Vad säger ni, ska vi?

Vi firar ljudboksrelease i senaste poddavsnittet

Vi firar ljudboksrelease i det fyrtioåttonde avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla. Hurra för Cilla som har kommit ut med både ljudbok och e-bok av sin Ur skogens djup i veckan, eller hur?

vi firar ljudboksrelease, författare, podcast, skriverier med malin och cilla

Numera spelar vi ju in våra avsnitt av podden i en livesändning på Instagram (så kul) och där slog vi på stort. Cilla skålade i c-vitamin, som jag tyckte såg ut som ett urinprov. Jag valde vatten, som Cilla tyckte att jag skulle låtsas var ren sprit. Men allt det där är en stor parentes, eftersom huvudtemat för dagen var Cillas release. Så kul att jag får vara med i firandet!

I den här episoden pratar vi också om att jag var redo att sluta skriva efter ett lektörsutlåtande, som ni kan läsa mer om här. Jag berättar om att jag nu hämtar kraft och mängder med lärdomar från den bedömningen istället. Jo, det är alldeles för kul att skriva för att jag ska sluta med det just nu.

Språkfrågan

Vi har ju några fasta punkter i vår podd och en av dem är Fan det glömde jag. Den använder vi om vi kommer på något när mikrofonerna är avstängda, som skulle passa i förra avsnittet. Därefter har vi Språkfrågan där vi diskuterar både våra egna och er lyssnares frågor om något språkrelaterat. I det här avsnittet frågar Cilla vad vi tycker om upprepningar och vi är överens om att vi inte gillar dem. Men vi är också helt eniga i att vi själva förmodligen skriver samma ord om och om igen. Gissa om jag skrattade när jag satte mig för att redigera efter vår poddinspelning.

Boktipsen

Vi lämnar boktips från något vi nyss har läst eller lyssnat på (gäller kanske snarare mig, som lyssnar massor på ljudböcker) och jag tipsar om Alex Schulmans Malma station. Boken är en ganska lågmäld, långsam (på ett bra sätt) och samtidigt brännande berättelse om hur utlämnade barn är åt oss vuxna och våra idéer. Och vet ni, en gång i tiden tyckte jag att Alex Schulman var en fjant men jag tar tillbaka det. Han skriver mästerligt och jag pratar om poetiskt språk i podden. Visst är det skönt att man kan ändra sig? Om det är Alex eller jag som har ändrat sig, det spelar kanske ingen roll …

Cilla tipsar om den omstörtade spänningsromanen Arvet efter oss av Erik Lewin som tar upp klimatet och hur långt aktivister kan vara beredda att gå för att få ut sitt budskap.

Vill ni lyssna direkt på när vi firar ljudboksrelease, kan ni göra det här:

Sweet Caroline, en härlig låt att fira med.

Hoppas att ni lyssnar och tycker om det vi gör. Våra avsnitt finns i alla vanliga podd-appar och dessutom uppdaterar jag bloggen med dem. Läs gärna om våra tidigare avsnitt här.