Bloggen - Sida 8 av 389 - Malin Lundskog

Jag skiter …

Jag skiter i hela den vuxna världen … Det gör jag ju obviously inte, men det är vad jag sjunger (skränar?) i inledningen av dagens episod av Skriverier med malin och Cilla. Lyssna här, eller i din favvo-app:

Möt två författare som längtar efter att komma ut och möta läsare. Och de är på väg, på både bokmässor och marknader. Snart med varsin ny bok i bagaget, som de firar tillsammans med bokrelease i Stockholm. Malin berättar om hur hennes protagonist höll på att få helt fel huvudbonad på sig och de diskuterar hur svårt det är att upptäcka alla fel i ett manus. Hon avslöjar också hur det har gått med hennes gedigna arbete med synopsis … Ett annat ämne som kommer upp är författarporträtt, som är aktuellt (och efterlängtat) för dem båda. Häng med de två författare bakom kulisserna i podden för er som gillar berättelser – och livet bakom dem.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ses snart igen! Tills dess: heja!
Kram Malin Lundskog

Akademibokhandeln köper in Min sämsta väninna

Som om det inte räcker med att min roman har blivit centralt inköpt av Ugglan?! Akademibokhandeln köper in Min sämsta väninna, de också! Och jag är så glad över det här att jag har svårt att sitta still. Vad det innebär för mig som författare, eller snarare för romanen – men vi är hänger ju ihop liksom, beskrev jag i det här inlägget. Hurra?

Ja, som sagt: jag är verkligen så himla glad för detta. Ett minimalt steg för mänskligheten, men för mig är det ett megakliv.

Allt mellan hybris och förtvivlan

När den första vågen av hybris lade sig, efter att jag fick veta infann sig nästa känsla. Den sa att nu vill det till att det jag har skrivit lever upp till förväntningarna. OMG! Tänk om det jag har skrivit är skit? Ingen kommer att gilla? Min största succé var den innan utgivning? Gah! Fast å andra sidan kan det ju vara om nästa känsla sa mig: Om innehållet hade varit skit hade Gyldendal Astra inte tagit an boken. De hade inte jobbat så hårt med att göra ett omslag som det knappt går att inte älska (eller, vad säger ni?). De hade inte lagt krut på redigering, korrektur, sättning, författarfotografering, release och allt annat de gör för mig och min roman.

Ni fattar: bergochdalbanan som ingår i författarskapet åker jag inte med enbart under själva skrivprocessen. Oh no, den dyker upp och välkomnar mig ombord även nu. När det liksom bara är resten kvar … (OBS! Ordet bara tillagt med någon slags ironi).

Akademibokhandeln köper in Min sämsta väninna, Malin Lundskog, författarfoto, knippla, färja, klippa, dimma — Här sitter jag och väntar på Min sämsta väninna, någonstans mellan hybris och förtvivlan. Och fotot? Ett exempel på de fina författarfoton Anders Ersman tog på mig förra veckan.

Kom o köp min bok?

Sjunde maj och framåt får jag veta om mitt arbete med romanen Min sämsta väninna håller. Då hoppas jag att ni allihop ger er ut till närmsta Akademibokhandel eller Ugglan-butik och köper ert alldeles egna ex av boken. Eller varför inte ge bort den? Fatta kul att ge bort Min sämsta väninna till sina bästa vänner. Eller?

Lyssnar ni, så vet ni väl att ni redan nu kan spara ner boken i er digitala bokhylla? Gör gärna det.

ps. för signerade ex kontaktar ni mig, eller kommer till något av de event jag ska ut på. De lägger jag upp under Aktuellt här på hemsidan. Ett event som jag inte har hunnit lägga upp än handlar om just Akademibokhandeln. 30/5 är jag på Frölunda torgs Akademibokhandel och signerar.

Förlåt för eventuellt säljigt avslut på det här inlägget. Ville egentligen bara berätta om det som just nu gör mig helpirrig i magen: Akademibokhandeln köper in Min sämsta väninna. HURRA?!

Ses snart igen, tills dess: join the joyride!
Kram Malin Lundskog

En ovanligt vanlig dag

En måndag i mars. Inget särskilt med den egentligen. Jag njuter av ljuset, orkar äntligen gå upp tidigt på morgonen utan för mycket mankemang, spelar in podd med Cilla och försöker på ordning på mig själv efter helgen. En ovanligt vanligt dag helt enkelt?

Och varför jag kallar den för ovanligt vanlig är för att dagar sällan är helt vanliga. Alltid är det något som gör dagen speciell. Men idag var allt väldigt vanligt. Eller? Nej, kanske inte ändå. Ju mer jag tänker på den här dagen, desto mer inser jag att den inte är så värst vanlig. Eller så är det just det som är vanligt: att man vid en första svepande tanke över dagen inte tycker att det är något särskilt med den, men vid en närmare granskning (som vi skulle kunna kalla reflektion?) så är det något alldeles speciellt med den.

en ovanligt vanlig dag, hav, dimma, knippla — Strandskatan fastnade faktiskt här, till höger i bild, en aning ovanför den röda bojen.

Inget är vanligt när jag tänker efter …

Som idag. När strandskatorna tutade förbi oss flera gånger om under morgonrundan. Jag älskar strandskateljudet. Kanske för att det låter som våren? Och att Brorsan spontanbadade under eftermiddagrundan. Också ett vårtecken, eftersom han inte är vinterbadare. Jag fascineras av att han liksom vet att han kan gå ner i vattnet för att svalka sig.

en ovanligt vanlig dag, knippla, springer spaniel, bada — Den kloka och nybadade hunden!

en ovanligt vanlig dag, knippla, utsikt, eftermiddag

Idag gick vi också eftermiddagsrundan tillsammans Claes och jag. Det var längesedan nu, herregud vad vi jobbar olika tider och har mycket för oss på varsitt håll just nu. Har haft under en lång period. Promenaden var också årets första ute i bergen, på västsidan av ön (glöm att jag skrev det, jag vill helst ha den delen av ön för mig själv, ha ha). Det kanske inte var en ovanligt vanlig dag idag trots allt? Utan en unik måndag i mars. Värdefull! Viktig! Och vilsam i sin smygande ovanlighet.

Ses snart igen och tills dess: heja ovanligheten i det vanliga!
Kram Malin Lundskog

Min roman visas upp för svenska bokhandlare!

För en stund sedan fick jag en bild av Cilla. Med våra böcker på ett uppslag i tidningen Svensk bokhandel. Tidningen ges ut av Svenska Förläggareföreningen och Svenska Bokhandlareföreningen och det nya numret av tidningen är en katalog över sommarens utgivningar. Och där är den: Min sämsta väninna. Ser ni, uppe i vänstra hörnet på Gyldendal Astras annons. Jag skulle säga vänsterkryss, det första våra ögon ser när de bläddrar upp en sida i tidningen. Vad säger ni? Hur som helst innebär det här att min roman visas upp för svenska bokhandlare. Hoppas för alla. Och hoppas att alla tycker som jag: att omslaget sticker ut på ett alldeles underbart sätt.

Cillas två böcker som ligger på Gyldendal Astra är också med, fattas bara annat! Hennes Klenvirke kommer ut i pocket i maj och Eksjömorden kommer ut i juni. I juni åker vi till Stockholm och har gemensam release, som jag berättade om här.

(bilden har Cilla i sin tur fått av Malin Wall, som driver bokhandel i Västervik)

Vi ses snart igen, tills dess: heja Min sämsta väninna?
Kram Malin Lundskog

Vi sjöng starkare och vi sjöng högre

Igår var jag på fest. Och vilken fest sen! Vi var sådär 12-13 000 pers som dansade hemma hos Håkan. Valter var också där. Som vi dansade och sjöng tillsammans. Vi sjöng starkare och vi sjöng högre än på länge när Håkan Hellström bjöd på kärlek och glädje i Scandinavium. Och längst framme vid kravallstaketet stod tre tanter och älskade skiten ur livet. Håkan! Valter! Göteborg!

Vi sjöng starkare, Hpkan Helsström, konsert, Scandinavium — Nordhemsgatan leder rakt in i himlen. Eller ett vägarbete?

Håkan Hellström, scandinavium, konsert, vi sjöng starkare

Scandinavium skrattar och ler …(foto: Nina Jansson)

Mitt rödblåa hjärta bankar för grönsvarta gårdar

Jag gillar konserter över huvud taget, det vet jag att jag har tjatat om. Gemenskapen, musiken, allsången. Men det är något alldeles extra med en Håkan-konsert. En spelning med Håkan Hellström är några timmar av ren och skär kärlek. Värme. Ungdom. Lycka. Enkelhet. Och Göteborg! Hur mycket Bruce-fan och ÖIS:are jag än är – det pirrar i hela mig när jag sjunger med om de grönsvarta gårdarna och att vara kär i Azalea.

Valter Nilsson, Håkan Hellström, Scandinavium — Håkan och Valter

Och mitt i härligheten dök Valter Nilsson upp i sina shorts och brötade på med sin Jerry och tillsammans med Håkan Tillsammans i mörker. En göteborgsstjärna till som kan berätta historier. Har ni tänkt på hur stort det är att vi får ta del av sånt här? Och att vi får göra det tillsammans?

Och en vissångare. Från Stockholm.

Men först ut på scen var William Sundman Sääf som jag har följt på Instagram ett tag. Där åker han runt och sjunger Bellman och andra visor på tunnelbanan i Stockholm. Jag gillar visor! Och jag gillar modet och kreativiteten i att göra som William. Vem hade inte velat möta honom på en spårvagn någonstans? Eller vara en sån som sjunger på en spårvagn (eller tunnelbana)? Igår sjöng han två egna låtar, Håkans Nu kan du få mig så lätt och sedan en frejdig Fattig bonddräng och alla som, liksom jag, en gång var kära i drängen Alfred, fattar juh!

Vi sjöng starkare tillsammans.

Vi sjöng starkare, sjöng högre, Håkan Hellström, konsert — Så länge solen inte går upp fyrkantig!

För att vara någon som inte gillar att planera annat än mina manus, så är konserter, särskilt de med Bruce och Håkan, kanske det enda som jag med glädje och förväntan planerar i god tid. Och när Håkan sjunger om att sjunga starkare. Och högre. Så länge vi lever. Ja, då gjorde vi just det. Vi sjöng starkare och vi sjöng högre. Tillsammans. Och sedan levde vi i fred på jorden och var snälla mot varandra in till tidens ände …

Ses snart igen! Tills dess: länge leve musiken. Och Göteborg!
Kram Malin Lundskog

Min bror och jag …

Min bror och jag i Cillas alldeles egna version och en diskussion om att skriva om samma sorts relation i olika böcker. Att ens komma ihåg vad man skriver i sina olika romaner och att acceptera författarskapets berg och dalbana. Det och mycket mer i dagens nysläppta episod av podden Skriverier med Malin och Cilla.

Efter en vacklande inledning tar sig de två författarna an kritik mot deras kritik mot sympatitörst. Och startar eventuellt en författarpepparpodd av bara farten. Hur är det förresten med variationen i deras manus egentligen? Kan man skriva om två bröder i en bok och sedan skriva en ny bok. Om två bröder … Eventuellt målar de in sig i hörn, men skriver gör de. Redigerar. Och kliver på i sina respektive författarskap. Häng med på resan – den är (oftast?) rolig.