Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Med mjuka knän och ett rungande JA!

Igår gjorde jag något som jag inte ens själv hade kunnat gissa att jag skulle göra för bara några veckor sedan. Alltså jag visste inte ens att jag ville göra det. Jag menar: HIPHOP??? Det är väl inget för mig? Jag dansar ju inte. Annat än fuldans och sådan där dans som ungdomarna nu för tiden skrattar åt när de härmar den. Sådan dans som vi dansade på vår tid. Men att jag skulle ta en hiphop-klass är v ä l d i g t otippat. Och utmanande. Men eftersom man tydligen klarar allt, så länge man har mjuka knän och säger ja, så … gjorde jag det.

Twisted feet, hiphop, med mjuka knän
VIKTIGT meddelande på Twisted Feet där vi dansade hiphop. Med mjuka knän!

Inte lika otippat är att jag skulle testa improvisationsteater. Improvisera är litegrann min melodi när det gäller det mesta. Inte för att improvisationsteater inte är läskigt och obekvämt, men det kan inte bli fel. Fördelen med att inte kunna planera eller hinna tänka är just att det inte går att göra fel. Allt är rätt, så länge man säger: J A ! ! ! Ja till allt! Till livet. Lite som att skriva råmanus, utan efterföljande redigering …

som sagt: impro, på nästa viktiga infoskylt på 2Lång där improkursen är.

Hiphop och impro hela våren

Hiphop igår, impro idag. Båda prova på-klasserna inleddes med att en lärare informerade om vikten av att ha mjuka knän och våga säga ja, utan att tänka. Kör bara kör liksom. Underbart! Spännande. Läskigt. Roligt. Svettigt. Och utmanande. Precis som jag vill ha det. Ja, så nu har jag visst anmält mig till både en hiphop-kurs och en improkurs i vår. Hurra! Hjälp! Och samtidigt så värdefullt att göra sådant som tvingar bort hjärnans motstånd i form av tankar att ”så där kan man väl inte göra?” eller ”jag borde göra något strategiskt smartare.”.

Tror inte ni också att det ger livet liv att dels testa nytt, dels säga ja till magkänsla och glädje? Särskilt med mjuka knän …

Ses snart igen, tills dess: HAVE FUN och våga gå ut där och göra det. Så länge ni har mjuka knän, blir allt precis som det ska!
Kram Malin Lundskog

Nytt från podden Ordet är mitt

Idag är det söndag och då kommer nytt från podden Ordet är mitt. Den här gången pratar Jessika och jag om skärgård, som är vår författarkollega Stanna Roxfelts favoritord. Och vem gillar inte skärgård? Obviously jag som ju bor på en ö på västkusten. Men tycker inte ni också att ordet är ötkustskt? Vi frågar oss också om det behövs ett ord för den delen av en ö som befinner sig under vatten och manar till lugn. Det svenska språket kommer icke att försvinna. Bara förändras …

nytt från podden Ordet är mitt, skärgård, svenskans utveckling, jessika devert, malin lundskog

Här kan ni lyssna direkt på avsnittet:

Så här skrev vi i våra shownotes om poddavsnittut: Författarna åker till Skövde (åtminstone digitalt) och utforskar skärgården som ibland är färgad. Malin berättar mer om den berömda järnaffären som hennes pappa haft och förlorar sig i om vi har ö eller u. Vi ljuger som tusan och Jessika försöker anpassa sig rent latinskt till hur språket har blivit som det är idag. Och det är tur att vi svenskar är så effektiva för annars hade vi stukat våra tungor i våra försök att prata som de gjorde förr. Allt enligt Leopold.

Hoppas att ni har lika roligt när ni lyssnar som vi har när vi spelar in våra avsnitt.
Vi ses snart igen och till dess: Ordet är mitt! Och ert. Heja oss allihop!
Kram Malin Lundskog

Happy birthday …

Cilla påminner Malin om att podden fyller hela fem år och de funderar på om det är länge sedan eller nyss. En sak är säker och det är att de inte ens hade romandebuterat när podden debuterade. I avsnittet får ni också höra hur olika två vägar mot samma mål, att bli världens bästa författare, kan vara. Och hur blev det med julen? Skrev de? Var de lediga? Redigerade de? Kom de på något nytt? Och vad skriver de på nu? Häng med – det blir kul!

Happy brithday ... Skriverier med Malin och Cilla

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Läsa böcker får oss att leva längre och må bra

Häromdagen läste jag på flera nyhetssajter om att vi som läser skönlitteratur lever längre. Och mår bättre. Det är Yale-universitet som har genomfört en ny studie. I den kom de fram till att läsning minskar ensamhet och stress, två faktorer som vi ju vet inte alls är bra för oss. Vi som läser har väl redan gissat oss till det här? Och detta är inte heller första studien som visar att läsa böcker får oss att leva längre och må bra.

Studien visar att vi tränar på sociala relationer, känslor och att se saker och ting ur olika perspektiv när vi läser. Kan inte ni också känna igen er i det? Inte för att vi medvetet tränar på att socialisera när vi läser, men när jag möter situationer i verkligheten upptäcker jag att jag har glädje av det jag har läst.

Social träning och minskad stress

En annan faktor för att leva längre är minskad stress. Och visst är det en av alla härlig grejer med läsning, att man kopplar av? Läsning gör att vi sänker nivån av stresshormoner i kroppen och dessutom ökar vår kognitiva förmåga och minnet blir bättre. Snacka motverkan till hjärnröta (ett av förra årets nyord, som ni kan läsa om här)!

Hörde ni förresten förra veckans avsnitt av Cillas och min podd Skriverier med Malin och Cilla? Där pratade vi om läslust och lustläsning och det är inget tjat från oss tanter om hur bra det är att läsa. Det är bra! I alla fall om man vill må bra och öka sina chanser att leva längre. Ni hittar avsnittet här och om ni blir nyfikna.

Kanske har jag inte lämnat hälsobranschen trots allt? Och som jag så många gånger insåg när jag var som mest aktiv inom hälsa: det är så ofta det enklaste som är bäst för oss. Ja, som att läsa. Motionera. Sova. Äta bra. Ha roligt och umgås. Som jag ska göra nu. Ikväll är det dags för bokklubb och då har vi inte bara läst, utan ska också prata om det vi har läst. Rena hälsokuren ju!

Malin Lundskog läser Dunkel skog, Läsa böcker får oss att leva längre

Boken vi har läst är Dunkel skog. Det ska bli så spännande att höra vad de andra tycker om den. Har en känsla av att den kan upplevas (och läsas) på olika sätt. Och det där med olika sätt är också en fin komponent i det skönlitterära läsandet. Det finns inga fel eller mer rätt sätt att tolka en text på. Bara olika. Eller lika. Och hur som helst får vi umgås och ha en mysig kväll tillsammans, de andra medlemmarna i bokklubben Maria af Knippla och jag.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA nöjesläsningen!
Kram Malin Lundskog

PS. Ni som bor i mina trakter, ni har väl inte missat Bokklubbstisdagarna? Och vill ni ha ytterliga med att förlänga livet finns alltid mina böcker, som ni hittar här.

Även det som blir fel blir rätt

Det är inte bara jag som försöker ta det goda med det onda, eller se ljuset i mörkret. Nej, allt började med att jag skulle ta med mig Claes vantar in från bilen igår (vi hade varit och tränat tillsammans, kors i taket!!!). Där stod jag i mina vantar, som jag stickade för att ge till pappa i julklapp men de blev för små. I handen hade jag Claes vantar. De som jag stickade till mig, fast de blev förstora. Som att det var någon meningen med alla fel, eftersom de var så fina ihop. Ja ni fattar : även det som blir fel blir rätt. Hade det inte blivit fel hade Claes kanske aldrig fått ett par stickade vantar av mig. Och jag hade kanske inte fått ett par fina Bohusvantar, jag heller. Pappa hade definitivt inte fått ett par hönsestrikk-vantar med krabba på.

även det som blir fel blir rätt, ullvantar, hemmastickat, bohusvantar

Värdet av en andra chans

även det som blir fel blir rätt, hemmastickade ullvantar, bohusvantar
ullvantar, tumvantar, bohusvantar

Visst är de fina? Oavsett färgställning (och felet med mina tummar, som jag inte hittade förrän nu, men det behöver vi inte orda om, ha ha ha). Mönstret till Bohusvantarna är designat av Anna Karin Waller-Samuelsson från Hunnebostrand och mina vantar har jag stickat i tretrådigt ullgarn från Järbo. Garnet till Claes vantar har jag ingen aning om, det var några år sedan jag gjorde dem. Så, här kan vi gå hand i hand med våra vantar. Vi som aldrig skulle bli sådana där som klär oss likadant …

Visst finns det mycket som vi tror att vi gör fel, har otur med eller fattar bra beslut om som i slutändan visar sig vara bästa grejen. Synd att det där första intrycket har fått sådan inverkan på oss att vi tror att vi eller någon annan inte är värd en andra chans. Men det är vi. Det är de. Och det är mina stickade vantar …

Ses snart igen och tills dess: heja andra chansen!
Kram Malin Lundskog

Podden fyller fem år idag!

Helt ofattbart på ett sätt. På ett annat sätt inte. Lite som att det är konstigt att barnen är stora, de som alldeles nyss var små rultiga pojkar. Samtidigt som det är en evighet sedan de tultade runt … Ja, ni fattar. Livet i det stora hela och livet med podcast liksom. Skriverier med Malin och Cilla, den podden fyller fem år idag. Vad hände?

Vi minns ju inte allt som hände, men Cilla minns i alla fall att vi har födelsedag. Det pratar vi mer om i poddavsnittet som släpps på fredag. Följ podden i er favoritapp, för att inte missa denna mycket spännande tilldragelse. Och annat spännande, som våra författarskap, skrivrutiner med mera. Själv funderar på att lyssna igenom alla våra avsnitt, för att få veta. Det är ju ungefär som femårsdagboken. Och gamla fotoalbum. Så kul!

podden fyller fem år, skriverier med Malin och Cilla, malin lundkog, cilla ingeborg
bildcollage made by Cilla (alltså inte jag som är ego och bara väljer bilder på mig själv)

Hip hipp, hurra, hurra, hurra, HURRAAA!
Kram Malin Lundskog

Alla våra poddavsnitt hittar ni om ni går in här och är ni sugna på mer Malin och Cilla har vi också en Facebookgrupp dit ni är varmt välkomna!

En hemsida från Everday