I natt har vi sovit ute igen, Agneta och jag. I våra hängmattor, på vårt vanliga ställe på vår ö. Det kanske inte låter särskilt äventyrligt? Men, kommer ni ihåg när man tältade i trädgården som barn? Eller kanske ute på gården? Tryggheten och värmen fanns på bara några meters avstånd, men äventyret var ändå närvarande? Det är den känslan det handlar om, när vi ger oss på en ny äventyrsnatt i hängmattan. Äventyr med låga trösklar är också äventyr, eller hur?

Det är fortfarande ganska kyligt, så vi struntade i kvällmys med eld och bubbel. Istället sågs vi vid läggdags i går kväll och kröp direkt upp i hängmattan. Där låg vi ock pratade, tills vi ungefär samtidigt sa ”nu håller jag på att somna.” Och så somnade vi. Vaggade av en lätt, lätt vind. Vaknade en herrans massa timmar senare av att kanadagässen hade efterfest på fotbollsplanen alldeles intill vår basecamp. Sen låg vi kvar i de varma sovsäckarna och pratade om nattens äventyr. Hur vi hade sovit. Vilka ljud vi hade hört. Om vi hade lagom med kläder och annan värme. Och hur gott vi hade sovit. För det är ju det vi gör därute i hängmattan: sover. Gott! (I natt har jag inte ens varit uppe och kissat! Bara en sådan sak …)

Ja, det här var vår tjugoandra månad i rad med en utenatt. Snart två år? Herregud, vad fort tiden går när man har roligt! Alla våra utenätter kan ni läsa om här.

Årets första båttur som extra tilltugg

Som om det inte räckte med att sova ute. När Claes och jag var ute på hundrunda efter frukosten fick vi feeling och tog oss ut för att lufta båten för första gången i år. Kallt? Ja. Men härligheten i ett nytt mikroäventyr på hemmaplan slår det mesta.

Nu ska jag iväg och dansa hiphop – ett äventyr i sig …
Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA det stora med äventyr i det lilla.
Kram Malin Lundskog