Gott nytt år allihop! Ja, det där som är både fantastiskt och konstigt har alltså hänt: ett nytt år har börjat. 2026. Och jag som har persat i återhämtning och vila i drygt en vecka nu är eventuellt lite för sugen på att rivstarta igång året. Ta jättekliv i allt eller inget- och jävlaranamma-anda. Men, man har ju varit med förr, eller hur? Man (=jag) vet att både riv- och kickstarter är rena rama lurendrejerierna. Därför skrev jag idag i min femårsdagbok att jag lovar mig lagom.
Jag vågar börja i lagom takt, utan att slacka eller strunta i det lilla extra. Vet inte om det riktigt går ihop, men det kändes så. Inget jävlar anamma. Inte heller någon släpphänthet liksom. Utan … lagom?
I år är andra året med min femårsdagbok och det var när jag idag skulle skriva ner mina tankar inför januari som min önskan om att inte kötta på kom till mig. Jag använder dagboken för mitt skrivande och det ska bli så himla kul att kunna se tillbaka på förra årets skrivliv genom den här dagboken. Utan att ha läst, vet jag att jag jobbade hårdare och mer noggrant än jag någonsin tidigare har gjort i och för mitt författarskap 2025. Hoppas att jag i år kan dra lärdom av det jag gjorde förra året. H`Jobbet jag lade ner då gav mig ju till exempel ett förlagskontrakt (alltså ni vet väl att min tredje roman med titeln Min sämsta väninna kommer ut i maj?)
Bäst på lagom är ändå lilla Stella
För övrigt finns det ingen (eller inget) som får mig att leva i så lagom takt som lilla Stella. Och henne har jag haft ynnesten att hänga med hela dagen. Snacka lagom perfekt inledning på det alldeles nya året.
Nu kör vi i den takt som är lagom allihop. Heja oss och 2026.
Ses snart igen, nyårskramar
Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.