Bloggen - Sida 12 av 384 - Malin Lundskog

Så skönt å va öisare!

Malin tycker som sången hon inleder avsnittet med: Så skönt å va öisare!

Efter en sportig inledning leder den röda passionerade tråden in i Cillas och Malins författarskap. Störst av allt, näst efter passionen, är Cillas FÄRDIGA råmanus av Eksjömorden, hennes livs första deckare. Det är stort. Kanske till och med större än den närmsta omgivningen begriper? De frågar sig också om författarlivet någonsin blir vardag. Och om Malin kommer att skratta eller gråta efter mötet med sin förläggare …

Ses snart igen! Tills dess: heja ÖIS!
Kram Malin Lundskog

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Man ångrar aldrig ett bastubad

(Nästan) varje fredag och väldigt många onsdagar går jag till bastun här på Knippla. Då är det öppet för damer och oavsett om det är knôkat eller jag är ensam gör bastun så gott. Nämen, ni vet: man ångrar aldrig ett bastubad. Verkligen aldrig. Oavsett om det är knôkat eller jag är ensam, som ikväll.

man ångra aldrig ett bastubad, knippla, utsikt, — kolla in så fint vår bastu ligger! (alla lampor till vänster i bild är Hyppeln som är upplyst)

man ångrar aldrig ett bastubad, knippla, bastu — … alla var där (en fredag för några veckor sedan)

Det är så mycket med bastun som är alldeles … underbart! Som att all stress bara rinner av mig tillsammans med svettdropparna, att alla blir lika där på lavarna. Och efter att ha lyssnat på podden Vårt underbara liv där min författarkollega och -vän Lisa Bjerre intervjuar bastuexpert (titeln!) Hans Hägglund fattar jag ännu mer varför jag gillar att basta. Känslan av att det gör gott är alldeles rätt.

Vill ni läsa mer om mitt bastande? Här skriver jag om bastumys igår och bouleförlust idag och här om Min nya fredagsvana. Vad vi pratar om ibland kan ni läsa här. och när ni har läst klart tycker jag att ni ska komma hit och basta. Som sagt: man ångrar aldrig ett bastubad!

Ses snart igen, tills dess: HEJA värmen. (Och kylan i det kalla badet.)
Kram Malin Lundskog

Tidsperspektiv, berättarperspektiv och textsamtal

Tänk att man kan bli så trött av att lära nytt som jag är nu?! Och det efter en heldag stillasittande i skolbänken. Vi började förmiddagen med föreläsning om tids- och berättarperspektiv, något jag trodde att jag hade stenkoll på. Men tydligen inte. Efter en förvirrande förmiddag var det dags för en eftermiddag med samtal om våra egna texter. Tidsperspektiv, berättarperspektiv och textsamtal helt enkelt. H e l a dagen!

Bara en sådan sak som att separera tempus från tidsperspektiv fick det att klia i huvudet på mig. Jo, det är så jag känner det när det liksom inte landar där uppe. Det kliar inuti huvudet. Någon som känner igen sig? Ja, och sedan kom berättarperspektivet på det. Är det internt, externt, subjektivt eller objektivt? You tell me var min första tanke, men jag skärpte till mig som den ändå ganska rediga skolelev jag är. Efter en snabb gruppdiskussion där alla till en början var lika förvirrade (skönt ändå!) löste vi det. Tror jag? Och nu i efterhand undrar jag hur jag inte kunde begripa.

Och vet ni, mitt i den nästan förlamande tröttheten är jag ändå så pepp på att skriva. Energin in i skrivandet som kom efter textsamtalen kring våra texter alltså. Responsen jag fick på min ganska galna idé. Den. Ba. Wow! Så skrivsugen. Bara inte just nu. Idag. För nu ska jag kolla på dagens avsnitt av kalendern (= SVT:s julkalender Tidstjuven) och sen ska jag ta min vuxna rätt och gå och lägga mig tidigare än lilla Stella the grandchild.

Tidsperspektiv, berättarperspektiv och textsamtal, Malin Lundskog på föreläsning, kreativt skrivande — Låt inte skenet bedra, jag sitter inte bara här och stickar i godan ro framför min skrythylla. Oh no. Jag lär mig nytt!

Tack. Godnatt. Och vi ses snart igen ju. Tills dess: heja!
Kram Malin Lundskog

Utan spänst och explosivitet, men wow för njutet!

När man springer så långsamt som jag gör nuförtiden hinner man tänka massor. Ibland är till och med tänket det bästa med rundan. Men oftast är det en kombo. Av att använda kroppen, av luften, utsikten och tacksamheten över livet. Idag tänkte jag på hur jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet och ändå njuter. Som fan!

löparglädje, utan spänst och explosivitet, malin lundskog, knippla, runstreak — runstreak dag 162

Livets gång ni vet. Och att acceptera den gången. Jag kan inte säga att jag är lika förstående för mig själv alla dagar veckan. Ibland undrar jag varför jag bara inte kan skärpa till mig. Ta i lite till. Eller varför inte lite extra vila hjälper. Därför njuter jag extra mycket av dagar som idag. När jag skrattar med mig själv när jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet. Och njuter av så mycket annat. Bara en sådan sak som att jag packade badväskan med varma kläder och uppvärmningsgick till badplatsen där den fick stå och vänta på mig. Snacka om extra njutbart dopp efter löprundan.

Hej och välkommen december!

Vi ses snart igen allihop! Tills dess: heja njutet!
Kram Malin Lundskog

Pappa är en daddel och mamma en korv

Ja, ni har rätt! Ännu ett avsnitt av Jessika Deverts och min podd Ordet är mitt är här. Den här gången med den obegripliga titeln Pappa är en daddel och mamma en korv. För inget är som ni tror … Så här skriver vi i våra show notes: Jackan är korven som idisslas tillsammans med Paul McCartney och allt i hitlåten får sin förklaring. Malin har blivit spontant omvänd och är en perfekt helfigur medan Jessika grottar ner sig i joller. Men sedan, kära publik, blir det kriminella utsvävningar, anabola steroider och underklädeshemligheter som avslöjas. Vi lovar att avsnittet inte på något sätt är pappigt, men vi funderar allvarligt på att starta ett gäng med långa benholkar. Var lugna: era mammakorvar i vinterkylan är här!

Alltså, jag undrar om inte detta är vårt bästa avsnitt hittills? Vad tycker ni? Om ni tycker om, hjälp oss gärna att hitta fler som vill lyssna genom att sätta (bra?) betyg på oss i era poddappar.

Se snart igen, tills dess: heja mamelucker och en viss sorts pappighet (lyssnar ni, så hajar ni allt, kanske till och med titeln Pappa är daddel och mamma en korv)
Kram Malin Lundskog

ordet är mitt 35, podcast, malin lundskog, jessika devert, pappa är en daddel och mamma en korv

131: Ser du månen där du är ikväll?

Ser du månen där du är ikväll är Cillas adventssång till folket. I alla fall till våra poddlyssnare.

Malin är på resande fot hela dagen, mot slutmålet att genomföra sin sista bokklubbstisdag för året. Hon sitter i bilen för att ingen ska tjuvlyssna på de intima samtalen de här två författarna har en gång i veckan. Cilla har deadline framför sig och knattrar ner bokstäver så det står härliga till, hon besöker bibliotek och deltar på julmarknader och ska baka pepparkakor. Samtidigt som hon ska lämna sitt manus till sin förläggare ska Malin få sitt manus från sin förläggare. I detta avsnitt pratar de också om hur de gör när de skriver. När känns det stabilt i skrivprocessen? Kan ett namn på en karaktär göra stor skillnad? Lyssna så får ni veta!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är fredag – ser du månen där du är ikväll? Oavsett: go fredag!
Kram Malin Lundskog

Footer

Malin Lundskog