Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Poddsäsongen inleds med livepodd i Deckarbokhandeln

Kolla här vad roligt: Skriverier med Malin och Cilla är snart tillbaka igen och poddsäsongen inleds med livepodd i Deckarbokhandeln i Stockholm. Jag halkar väl med på ett bananskal eftersom jag driver podden med Cilla, som sedan släppet av Klenvirke är deckarförfattare. Men kul ju! Är ni i Stockholm den 14 januari, ta en sen lunch och kom och prata med oss. Eller lyssna när vi pratar med deckarbokhandlarna.

skriverier med Malin och cilla, Poddsäsongen inleds med livepodd i Deckarbokhandeln, Malin Lundskog, Cilla Ingeborg

När jag ändå är i Stockholm passar jag på att träffa min förläggare för Min sämsta väninna. (Alltså, det där skrev jag som skryt. Tycker nämligen att det är ascoolt att ens ha en förläggare.) Cilla och jag ska också hinna med två releaser. Den ena är Pauline Riccius Tolv andetag till sjön och den andra Jessika Deverts (japp, mina andra poddkollega) Tanter på tåg. Och så ska vi hänga förstås. Prata. Skriva. Prata om skrivande. Vilken inledning på året jag just nu anstränger mig för att inleda lagom, som jag skrev om här.

Deckarbokhandeln hitta ni här. Har ni några frågor ni vill att vi ställer eller svarar på i avsnittet? Skicka gärna dem till oss! Kommer ni till live-inspelningen kan ni ställa frågorna själva förstås.

Vi ses snart, här på bloggen, i Deckarbokhandeln eller någon annanstans. Tills dess: HEJA inledningen av 2026. Och er!
Kram Malin Lundskog

Känslan av hemstickat!

Jag är ju besatt av att sticka och inför jul stickade jag julklappar åt både höger och vänster. Vantar till pappa, som jag själv fick ta pga för små och sedan nya vantar till pappa, tröja till lilla Stella och en tröja till vårt hundbarnbarn Ruben. Jag trodde att jag skulle hinna med mer, men … inte ens jag som själv stickar inser hur långt tid det faktiskt tar. Men när det väl är klart är jag stolt som ett litet barn som har ritat en fin teckning eller en hund som har nosat rätt på sin matte. Känslan av hemstickat är fenomenal!

Men vet ni vad som är minst lika fenomenalt? Jo, att se någon man älskar bära det man har stickat.

känslan av hemstickat på ett litet barnbarn, Marble sweater
Stella the grandchild i sin julklappströja, Marble sweater från Petite knit.
Just nu helrätt oversize, men så som hon växer är den nog snart en helt vanlig tröja …
känslan av hemstickat, moby sweater, sunday balaclava
Här står Stella på nyårsdagen och vill ut och leka i tröjan hon fick när hon fyllde ett i somras. En Moby sweater, också från Petite Knit. Och balaklavan som jag stickade redan vårvintern 2025 när vi skulle åka skidor (Sunday balaclava, också från Petite Knit)

Hundtröja, vantar och framtidsprojekt

Äntligen är vintern här och alla stickade vantar och mössor och tröjor kommer till användning. Just nu passar vi också lille Ruben, vår ene sons cavalier king charles spaniel. Han är inte lika varm av sig som Brorsan, så han fick en (försenad) julkapp han också. En som jag trodde att jag skulle slänga ihop på en kväll … Två dagar senare kunde han ut o fingå i tröjan.

känslan av hemstickat, hundtröja, pink stripes, cavalier king charles spaniel
lille Ruben i sin version av Pink Stripes,
gratsismönster från Drops design
cavalier king charles spaniel, hundtröja, drops design, pink stripes
Utonjut i tröjan jag hade raggsocksgarn hemma till

Och vantarna till pappa? De är stickade efter Anna Bauers mönster ”en helt vanlig vante” som jag har västkust-anpassat till han som har lärt mig (nästan) allt jag kan om havet och segling.

Skulle vilja ha ett par egna, men nu har jag ju evighetsprojektet jag skrev om här och funderar på om jag inte ska sticka en kjol till bröllop vi ska på till våren. Om jag hinner klart tills dess …

Jag bär nämligen också själv med stolthet det jag har stickat. Kanske ska man sticka själv för att verkligen förstå energin, tiden och kärleken som ligger i varenda maska? Även om jag som sagt har en förmåga att underskatta tidsåtgången, så vet jag ju exakt hur mycket kärlek det ligger bakom arbetet. Fint är det! Och vi vet ju alla hur hälsosamt det är med tanthobbies, så jag stickar vidare. Får se vad som blir färdigt först. Om jag inte sätter igång med något nytt projekt mitt i allt annat.

Ses snart igen! Tills dess: heja handarbete och känslan av hemstickat. Och er såklart!
Kram Malin Lundskog

Här hittar ni Petite Knits mönster och vill ni till hundtröjan hittar ni den här: Hundtröja från Drops. Vantmönstret och bårderna med krabba, vågor och ankare är från Anna Bauers böcker om hönsestrik. Dem hittar ni hos Anna här.

Jag lovar mig lagom

Gott nytt år allihop! Ja, det där som är både fantastiskt och konstigt har alltså hänt: ett nytt år har börjat. 2026. Och jag som har persat i återhämtning och vila i drygt en vecka nu är eventuellt lite för sugen på att rivstarta igång året. Ta jättekliv i allt eller inget- och jävlaranamma-anda. Men, man har ju varit med förr, eller hur? Man (=jag) vet att både riv- och kickstarter är rena rama lurendrejerierna. Därför skrev jag idag i min femårsdagbok att jag lovar mig lagom.

Jag vågar börja i lagom takt, utan att slacka eller strunta i det lilla extra. Vet inte om det riktigt går ihop, men det kändes så. Inget jävlar anamma. Inte heller någon släpphänthet liksom. Utan … lagom?

femårsdagbok, jag lovar mig lagom
femårsdagboken

I år är andra året med min femårsdagbok och det var när jag idag skulle skriva ner mina tankar inför januari som min önskan om att inte kötta på kom till mig. Jag använder dagboken för mitt skrivande och det ska bli så himla kul att kunna se tillbaka på förra årets skrivliv genom den här dagboken. Utan att ha läst, vet jag att jag jobbade hårdare och mer noggrant än jag någonsin tidigare har gjort i och för mitt författarskap 2025. Hoppas att jag i år kan dra lärdom av det jag gjorde förra året. H`Jobbet jag lade ner då gav mig ju till exempel ett förlagskontrakt (alltså ni vet väl att min tredje roman med titeln Min sämsta väninna kommer ut i maj?)

Bäst på lagom är ändå lilla Stella

För övrigt finns det ingen (eller inget) som får mig att leva i så lagom takt som lilla Stella. Och henne har jag haft ynnesten att hänga med hela dagen. Snacka lagom perfekt inledning på det alldeles nya året.

knippla, Stella the grandchild, barnbarn, nyårsdag,
På upptäcktsfärd runt ön, med Stella the grandchild. Världens bästa lagom-liv!

Nu kör vi i den takt som är lagom allihop. Heja oss och 2026.
Ses snart igen, nyårskramar
Malin Lundskog

134: Show must go on …

Säsongsavslutningen 2025 är här och de två författarna pratar om höstens stora händelser: nytt förlagsavtal för Malin och ny bokutgivning för Cilla. De befinner sig just nu i redigeringsfas båda två och medan den ena ber sin förläggare om uppskov, blir den andra kanske klar i förtid. Julen hägrar, boktipsen haglar och innan vi vet ordet av är podden tillbaka. I live-format!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

133: Sankta Lucia

Cilla känner vibbarna av ett författarskap och är stissig inför släppet av Klenvirke som ljudbok. Malin skryter om sitt möte förläggaren och outar eventuellt lite för mycket av sina manusplaner … De två författarna tar både små och stora kliv med sina manus och pratar om hur det går för kreativiteten och nyfikenheten när detaljerade synopsis kommer in i bilden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Livets första förläggarmöte

Idag har jag haft livets första förläggarmöte. Och vilket möte sen! Jag har nog vuxit flera centimeter av stolthet. Trodde ärligt talat inte att jag skulle fixa det, på grund av halsontet och den brutala hängigheten jag vaknade med idag. Men där satt jag vid datorn, redo med anteckningsblocket jag inte har tittat i sedan i somras. De senaste anteckningarna i den handlade om de sista redigeringarna jag gjorde innan jag skickade iväg manuset till förlag. Känns som en evighet sedan (läs mer om när jag skickade manuset här). Och nu var jag redo att skriva ner allt som skulle ändras, läggas till, tas bort från texten.

livets första förläggarmöte, Malin Lundskog, anteckningsblock

Men vet ni vad jag skrev?

Jo, sånt som grät på slutet, rätt in i berättelsen, så fin, lär känna karaktärerna direkt, anslaget, miljön! Och så vidare. Alltså lovorden från förläggare Teresa Rule gjorde mig mållös. Och skitglad. Ja, förutom stoltheten då. Där satt jag och väntade på ett ”men” helt i onödan. Det enda men som kom var att förtydliga en relation med ungefär ett stycke och lägga in en dialog i en betydelsefull scen. Hur fantastiskt är inte det? Nu längtar jag ännu mer till maj nästa år! Som jag hoppas att ni alla ska tycka om romanen Min sämsta väninna lika mycket som min förläggare. Hade jag varit frisk hade jag satt igång för länge sedan med omskrivningen (eller kanske snarare tillskrivningen?), men nu vilar jag mig i form. Och njuter av att längta tillbaka till berättelsen.

Hur kan detta vara livets första förläggarmöte när jag inte är debutant?

Det kanske låter konstigt att jag hade livets första förläggarmöte idag, när jag redan har gett ut två romaner och flera noveller och några fackböcker. Men, det är skillnad på förlag och förlag om man säger så. De andra förlagen jag har haft, har inte arbetat på samma sätt. Då har jag arbetat med redaktör under en eller max två redigeringar. Alltså mer på text- och språknivå. Att ha en förläggare är verkligen att ha någon att hålla i handen som hjälper både boken och mig som författare att växa. Så lyxigt!

Vi ses snart igen, tills dess HEJA Min sämsta väninna!
Kram Malin Lundskog

PS. Ni har väl inte missat att jag har fått förlagsavtal med Gyldendal Astra? Det kan ni läsa mer om här: Min tredje roman kommer ut våren 2026

PPS. Hur fan gör jag med min runstreak? Dag 169 idag juh …

En hemsida från Everday