Bokreleasen – vad hände?

Ja , vad hände egentligen på bokreleasen? Jag är faktiskt inte helt säker, he he. Inte i huvudet i alla fall. I kroppen är jag så himla lycklig. Uppfylld av värme, kärlek och glädjepirr. Och när det gäller en bokrelease så räcker känslorna hela vägen, eller hur?

Jag vet att min förläggare Terese Rule kom till Göteborg. Hon hjälpte mig att dra fram stolar och blåsa de få ballonger jag hade köpt. (Hatkärleken jag har till ballonger! Tycker att det är kalasfeeling med dem, men är så himla obefogat rädd att de ska smälla.) Och så ledde hon ett författarsamtal, som jag fick höra efteråt att det var roligt och klokt. Det hände på bokreleasen.

Tre timmar av glädje

Hur som helst: tre timmar av glädje och människor jag tycker så himla mycket om. Det är inte fy skam det. De flesta som hade tackat ja till releasen lyckades ta sig till Lagerhuset, där Göteborgs litteraturhus ligger trots att Göteborg är mer uppgrävt än ogrävt och de orange vägvisningarna skymmer all annan sikt. Och jag är så glad och tacksam över de som kom. Eftersom romanen handlar om en vänskapsrelation som inte är helt igenom kärleksfull (eller???), har jag kanske blivit extra nojig över detta med vänskap. Satan i gatan vad underbart det är med vänner. Familj. Läsare. Författarkollegor som har blivit vänner.

Och förutom att Claes fixade gott tilltugg med ost, chark och after eight (läs boken så förstår ni varför) och en himla massa bubbel, så var han där med mig. Det är fint det. Och han körde mig hem. Det är också fint.

Och eftersom det är så skoj att släppa böcker tänker jag göra det igen. Ska jag tro förläggar-Terese rätt, så blir det ny bok om ett år. HURRA!

Men först och främst: hurra för Min sämsta väninna. Och för alla de fantastiska väninnor, vänner och familjemedlemmar som kom på releasen. HURRA!
Ses snart!
Kram Malin Lundskog