Bloggen - Sida 2 av 231 - Malin Lundskog

Intervju om mig och mitt författarskap

För några dagar sedan ringde Öckerö-Torslandatidningen upp och frågade och de fick ställa frågor om mig, mitt författarskap och om podden Skriverier med Malin och Cilla. Ha! Behövde de ens fråga? Jag gillar ju att prata med människor och dessutom handlar författarskap och att skriva böcker inte bara om att skriva eller om reflektion, som jag har skrivit om här, utan om att också berätta för världen att man är författare. Att man skriver böcker. Hur ska världen annars veta liksom?

Ja, jag sa alltså ja!!! Och efter ett långt och härligt samtal med journalisten Henrik Edberg om både kvinnoroller, inkontinens och vikten av att prata med varandra fortsatte jag att skriva på uppföljaren till min roman Mariannes mirakel. Henrik satte sig på sin kammare och skrev ihop den här artikeln baserad på en intervju om mig och mitt författarskap. Visst blev den fin?

Skepp ohoj! Eller något sådant säger jargong på fotot här, när jag håller på att lägga till i Knippla hamn.

Intervju om mig och mitt författarskap, Malin Lundskog, Knippla — artikeln om mig i Torslanda-Öckerötidningen

Vill ni hellre läsa en intervju om mig och mitt författarskap i tidningsformat hittar ni Torslanda-Öckerötidningen här. Jag hoppas självklart att ni vill följa med mig i både podden och till hösten i min romandebut Mariannes mirakel. Det blir både kul och fyllt av allvar. Så som livet är ni vet.

Vi ses snart igen!
Varma kramar (ja, på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

På Knippla dansar vi tillsammans, på coronaavstånd

På Knippla dansar vi tillsammans, fast på avstånd förstås. Det är ju ändå fortfarande coronapandemi …

Jag bjöd upp. De svarade ja!

en lördag i februari 2021 på Knippla

Jag ställde frågan om gemensam dans i vår Knippla-facebookgrupp. Till alla på ön. De sa ja! Allihop. Typ … Och jag började få panik. Shit! Corona! Det går ju inte att samla ihop människor hur man vill. Det är ju på grund av covid 19 som vi har fått höra sedan vi flyttade ut till ön i april förra året att vi har missat så många roliga sammankomster, fester och andra spektakel. D kan ju inte jag komma här och tro att det inte gäller mig. Hur tänkte jag egentligen?!

Aja, som vanligt ordnar sig allt med hjälp av några djupa andetag och en dos planering. Mina fellow öbor fick boka tid, max åtta personer samtidigt. Jag lade ut en tutorial för de som ville ha det och under en veckas tid mötte jag folk under mina turer runt ön som informerade om hur dansträningen gick och hur glada de var. Redan där växte gemenskapen!

Jerusalema Challenge på Knippla

I lördags var det dags! Min man och jag filmade, Brorsan kollade uttråkat på och jag dansade mellan varven. (Om du kollar på filmen så ser du en gulmössad kvinna som inte kan hålla benen i styr …) Mest av allt hade vi kul. Mest av allt svämmade mitt hjärta över av att se glädjen i ögonen på de som dansade. Och mest av allt kände jag återigen hur mycket vi betyder för varandra. Vi människor.

Förresten: mest av allt insåg jag hur gôtt det är att vara utomhus. Att bo på Knippla. Och att våga komma med idéer! Ja, vet ni: mest av allt behöver vi vara tillsammans och ta tillvara de stunder och tillfällen vi kan det. Det mår vi bra av!

Vår första dans

För några veckor sedan dansade jag tillsammans med mina tre kollegor i Knippla båtcharter (som jag snart ska berätta mer om!). I strålande sol, snö och massa minusgrader drog vi på oss flytoveraller och svängde våra lurviga på piren på vår ö. Herregud så kul det var! Så som det är med musik, gemenskap och rörelsglädje ni vet. När vi bara vara fyra och tänkte att det här kan bli en kul film som vi kan använda i vår marknadsföring. Som kan inspirera andra. Ja, som sagt: blev så inspirerad att jag bjöd upp hela Knippla till dans.

Här kan du se hur premiärdansen såg ut:

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av MALIN LUNDSKOG 🄶🄻🄰🄳 🄵🅁🄸 🅂🅃🄰🅁🄺 (@malinlundskog)

Jerusalem challenge, Knippla, Malin Lundskog, Knippla båtcharter — Premiärdansen!

Och tacksamheten, som sprutar ur ögonen …

Glädjen i dansen och det härliga umgänget räckte långt. Jättelångt! Och just som jag satt och klippte ihop filmen och var sådär gôrnöjd och -glad kom Kristina och knackade på. Där stod hon och hennes dansande kompis Claudine med bubbel i en korg som jag snart ska lägga strandfynd i. Och kanske trycka ner några pärlhyacinter mitt i allt?

Hur som helst. Där stod Kristina och Claudine med en present till mig. Som tack för dagen. Alltså! Ibland är livet extra vackert. Och när det är det, då rinner mina tårar. Eller rinner förresten? Snarare sprutar ur ögonen. Tack ska ni ha, hela danslaget Unsink.

Sa jag tacksam?
Danskompaniet Unsink

Förresten, kommer ni till Knippla ska ni absolut ta er till Kristinas Shop och Galleri. En typiskt mysig liten butik lagom fylld med fina presenter till både en själv och andra. Som ni förstår är Kristina själv en typiskt härlig människa!

På Knippla dansar vi tillsammans

På Knippla dansar vi tillsammans och oavsett om ni antar Jerusalemautmaningen eller inte: rörelseglädje, utomhus och tillsammans. Vilken hälsoinsats det är! Och precis som så många andra hälsoinsatser: vad enkelt det är! Keep it simple, kör och gör! Och umgås. Kom ihåg det. Det vet du att du kan läsa mer om i min bok GLAD FRi STARK va?

I vanlig ordning hoppas jag att vi ses snart och att du svarar i kommentarerna om du tycker och tänker något om det jag tycker och tänker i mitt inlägg.

HEJA DIG!
Stor kram Malin Lundskog

Två debutanter och en podd syns hos Boktugg

Två debutanter och en podd är tydligen inget unikt. Enligt Boktugg startas det minst en podcast i veckan inom bokbranschen. Men ändå: HURRA! För inte alla nya skrivarpoddar startas av två medelålders glesbygdsbor som träffades tack vare ett par löpardojor (Cilla behövde löparskor, efterlyste bra skoaffär i Göteborg i Facebook grupp för springande tjejer, jag svarade och på den vägen är det … )

Dessutom blir inte alla debutanter som startar podd omskrivna i Boktuggs nyhetsbrev. Och även om jag inte låter ett dugg ödmjuk, så är jag det. Och glad. Gôrglad! För kolla här: vi finns med både i nyhetsbrevet och på sajten Boktugg.se under rubriken Malin och Cilla tänker skildra sin författarresa till utgivning i ny podd. Det är stort. Tack som f-n!

Mer om podden hittar du här: Skriverier med Malin och Cilla. För övrigt är jag inte säker på att vår poddresa slutar vid utgivningen …

Har du lyssnat på oss? Berätta gärna vad du tycker!

Ses snart igen,
tills dess: HEJA DIG!
Stor kram
Malin Lundskog

Två debutanter och en podd, Boktugg, Malin Lundskog, Cilla Andersson

Tillsammans med andra är jag bäst

Tillsammans är jag bäst på att få saker gjorda. På att få nya idéer och kanske framförallt förvalta gamla idéer (har ju lite för lätt att hitta på nytt hela tiden …). Det handlar inte bara om att jag inte tar ansvar för mig själv och behöver någon annan som förväntar sig resultat, vilket i sig är rätt kasst för en enmansföretagare egentligen. Men också rätt mänskligt. Det är såhär vi funkar!

Det är såhär många av mina kunder funkar och har funkat genom åren: de behöver någon att ansvara inför. Men! Det handlar inte bara om det. Det handlar om att vi behöver vara tillsammans. Få energi av andra människors närvaro. Ge energi. Vara en del av ett sammanhang. En i gänget, liksom … Det spelar ingen roll om det handlar om träning eller det som jag just nu gör; bloggande. Det är större än att ha någon att ansvara inför (á la Viktväktarna ni vet). Det är gemenskapen. Gruppen. Energin av att vara tillsammans, där ett plus ett är mer än två. Det handlar om det mänskliga?

Energin från andra människor

tillsammans med andra är jag bäst, blogg, Malin Lundskog, hälsa — Tillsammans är man definitivt mindre ensam …
(Även om bilder från onlinemöten inte blir lika härliga som de från irl-möten)
Foto: Anne

När jag sitter och skriver det här inlägget har jag tre blogg-kollegor intill mig. Vi pratar inte just nu, men jag hör att de är där. Jag hör någons knattrande på tangenterna (Kickis?), jag hör en penna som raspar mot papper (tror att det är Annika) och jag hör en stol som skrapar mot golvet (Anne, kanske?). Jag sitter vid min dator på Knippla, de andra är utspridda i landet och ändå är vi här. Tillsammans. Mind you, vi är ju i en corona-pandemi! Vi umgås i ett Facebookrum där några av oss i bloggkollektivet Mogna bloggare hänger idag. Och bloggar. Vi bjuder varandra på energi genom att bara vara … (Tror att jag ska ta med mig idén till min skrivkompis Cilla, så får vi se vad hon säger om att höra mina tangenter knattra. I´ll be back om den!)

Just nu är det supertydligt för mig hur mycket jag faktiskt saknar att vara nära andra. Vilken tur det är att vi kan ses online, eller hur? Men jädrar min lilla låda, vad vi har mycket att ge och få av varandra när vi väl kan ses fysiskt igen. Då blir vi ännu bättre tillsammans!!!

Tillsammans är bäst

Det är lika tydligt varje gång jag gör något tillsammans med andra: Jag får kraft av gemenskap. Av att vara och gör med andra. Ja, tillsammans med andra är jag bäst helt enkelt!

Och vet ni vad? Det är precis det här mina fenomenala medlemmar i mitt medlemsprogram GLAD FRi STARK säger är en av de stora vinsterna med medlemskapet: gemenskapen! De vet att de är tillsammans med andra, de har träningskompisar som de kan använda (det låter som utnyttja ju? Men ni förstår vad jag menar va?) varandra även under träningspass genom att slå på sin telefon och springa, gå eller yoga tillsammans. Hur bra är inte det? Hur bra är inte vi. Tillsammans!

Oavsett om det handlar om träning eller skrivande (eller vad som helst?): Det är mänskligt att vara bäst tillsammans och dessutom är det ju sanslöst hälsosamt att umgås med andra. Det kan ni läsa om i min lilla orange bok GLAD FRi STARK.

Utan varandra, vad vore vi då? Jag vet att jag inte hade varit bäst i alla fall …

blogg, hälsa, Malin Lundskog, gemenskap, umgås — så här glad blev jag av dagens gemenskap

Ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Stor kram (på avstånd och med nytvättade händer såklart)
Malin Lundskog

PS. Eftersom jag både vet och känner hur mycket gemenskapen betyder för oss, kommer jag att skriva en hel bloggserie om det hälsosamma och livgivande med att umgås. Har du några tankar på vinklingar på ämnet – säg till!

Umgås – det förbättrar hälsan för alla inblandade
På Knippla dansar vi tillsammans på coronaavstånd

Ju mer jag skriver, desto mer reflekterar jag

Ju mer jag skriver, desto mer reflekterar jag. Över livet, mig själv, människor, beteenden, behov, känslor och egentligen över allt. Mitt skönlitterära skrivande är alltså inte bara kreativitet och hitta på och framåtskridande. Det är knökfullt av tillbakablickar, insikter och nyfikenhet på både mig själv och alla andra. Varför gör vi som vi gör? Vad ligger bakom ilska eller glädje? Hur beter vi oss, vad säger vi och hur säger vi något när vi är arga eller glada. Lugna eller oroliga.

Speglingen kom som en glad överraskning

Jag är en sucker för kreativitet. Älskar att hitta på och skapa liv både i och för mina karaktärer. Ja, för att inte tala om att drömma om mitt eget liv. Visionera och manifestera om framtiden. Jag har faktiskt inte tänkt på det förrän nu, när jag skriver det här inlägget: all kreativitet som bubblar på insidan är inget annat än reflektioner?

Vet inte om det makes sense (ge mig gärna svenska ord på det uttrycket!), men ju mer jag släpper fram tankar och vågar följa mina infall och nycker i fantasin, desto mer reflekterar jag över hur allt hänger ihop. Vad jag har med hela alltet att göra. Ju mer jag skriver, desto mer reflekterar jag och den speglingen kom som en glad överraskning för mig. Skrivandet av en skönlitterär roman har gjort mig ännu mer intresserad av oss människor. Våra beteenden. Normer och våra nedärvda mönster från långt långt tillbaka.

Skriva roman = personlig utveckling?

Jag har skrivit varje morgon i några år nu (läs mer om min morgonrutin här). Skrivit om mig och mitt liv. Skrivit mina drömmar, mina tankar och mina känslor.

Min morgonrutin att skriva har varit en medveten väg på min personliga utvecklingsresa (den som aldrig tar slut?), men vet ni vad: jag hade ingen aning om att mitt romanskrivande också skulle bli ett utvecklande äventyr inom mig själv. Snacka bonuseffekt?!

Min relationsroman kommer ut hösten 2021

Vet ni vad jag tror? Jo, att det är medvetenheten om att skrivandet dels är en enda stor reflektionsresa och att jag genom att skriva (och reflektera!) lär mig så ofantligt mycket om både mig själv och andra. Är det därför det är så ofantligt stort att mitt arbete blir en bok? En relationsroman som kommer ut hösten 2021 (!!!). Vad tror ni?

Vill ni läsa mer om romanen om Marianne och hennes döttrar, stay tuned här på bloggen eller i podden Skriverier med Malin och Cilla! Och häng gärna med mig över till @skrivarmalin på Instagram eller min författarsida på Facebook. Eller båda?

Ses snart igen, hoppas jag!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (ja, på avstånd och med nytvättade händer) Malin Lundskog

Min perfekta kropp och varför jag ljuger

Min perfekta kropp och varför jag ljuger om den är ett intressant fenomen. Och då är det inte min kropp som är det mest intressanta, utan det faktum att jag ljuger om den. Ljuger om den för att minsann visa att jag inser att den inte är stöpt enligt någon perfekt mall. Jag ljuger om den för att inte förhäva mig eller tro att jag är något. Så som många av oss har blivit uppfostrade att göra. Och tro.

Min perfekta kropp och varför jag ljuger

Dessutom ljuger jag om min perfekta kropp av gammal vana! Just det kom jag på mig själv med att göra för någon vecka sedan när vi kallbadade, en kompis och jag. Hennes man skulle ta kort på oss (sol, snö, is och kanske den vackraste dagen på hela vintern. Klart vi ville föreviga!) och jag säger samtidigt som jag känner att jag inte alls är så orolig som jag får det att låta: ”fota inte på celluliterna bara!”

Jag säger det av gammal vana. Och för att jag … borde? Gissa vad jag spiller över för känslor till mig själv då? Exakt! Nedvärderande och kom inte här och tro att du är så himla bra-känslor. Det jag säger och det jag tänker påverkar mig. Jag vet ju det där. Och ändå … ändå faller jag i fällan. Gång på gång på gång!

Det räcker nu!

Därför är jag så glad, tacksam och stolt över podden Min perfekta kropp! Den har Viktoria och jag startat för att undersöka de normer som gör att vi kvinnor inte tror att vi är perfekta som vi är. Normer som gör att vi inte vågar visa kanske ens för oss själva att vi är alldeles förträffliga som vi är. Normer som gör att vi letar fel, förstorar det vi inte är helt tillfreds med och jämför oss med andra.

I podden Min perfekta kropp ger vi oss ut på äventyr mot mer självkärlek, acceptans och tolerans. Av oss själva och våra kroppar. Kroppar i största allmänhet och kvinnors kroppar i synnerhet, för oj oj oj vad många påhitt det finns om att vi ska se ut si och posera så. Fy fan, rent ut sagt! Det räcker nu!

min perfekta kropp, podd, podcast, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson — Dagens avsnitt är det om att det inte är hela världen

Idag har vi släppt en nytt avsnitt, där vi bland annat pratar om episoden med fotandet under vårt vinterbad. Jag gråter till och med en skvätt över min fina badkompis som fick se en av bilderna på sig själv och tyckte att hon var så fin att hon vill förstora bilden. Om hennes kropp är perfekt? You bet! Om den passar in i mallen ”en perfekt kropp”? Näpp! Hon är alltså som resten av oss. Och det är ju inte hela världen! Hela världen är känslorna vi har inom oss. För oss. Orden vi tänker och säger om oss själva. Till oss själva. Och andra.

Prata om perfekta kroppar

En sak är säker: det hjälper att prata om kroppen. För jag vet efter ungefär femton år som personlig tränare och kursledare inom hälsa att jag inte är ensam om att snacka ner min kropp. Eller att ljuga inför den. Om den. Av både gammal vana och av en kultur som inte anser att vi ska tro att vi är perfekta som vi är. Men det är vi GODDAMMIT!

Podden Min perfekta kropp hittar du där poddar finns och vill du lyssna nu kan du göra det här: Podden min perfekta kropp. Jag har skrivit fler blogginlägg om podden, om kvinnokroppen och om att tycka om sig själv. Några av dem hittar du här:

Lyssna gärna på våra samtal och lägg dig gärna i dem! Har du förslag på vad vi kan prata om är du mer än välkommen att skriva i kommentarerna här, eller maila mig. Det här är ett tillsammans-jobb!

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Massa varma kramar,
Malin Lundskog