Bloggen - Sida 2 av 204 - Malin Lundskog

Rutiner som ingår i mitt drömliv

Rutiner som ingår i mitt drömliv som senior skibum i Sierra Nevada är dels de rutiner jag verkligen inte vill vara utan och dels nya rutiner vi inte klarar oss utan. För rutiner behövs, annars blir det ingen ordning i kaoset! Och tro mig: jag älskar kaos …

Så här ser en dag ut i drömlivet:

Jag vaknar ungefär samtidigt som Brorsan. Och med ungefär menar jag ungefär på sekunden! Helt galet vad synkade vi är. Och vilka sjusovare vi har blivit. Första veckan på resan var det just klockan sju som var det magiska klockslaget, sen kom sommartiden. Med sommartiden blev vi åtta-sovare istället … Men jag hinner i alla fall känna in vad jag vill ha eller behöver ha för intention för dagen (följ mig på Instagram, där delar jag min intention varje morgon!) innan vi drar ut.

morgonpromenad är en självklar rutin i mitt drömliv — morgonpromenad med Brorsan i Sierra Nevada

En bra start på en bra dag

Rutiner som ingår i mitt drömliv inleder dagen. Medan min man snusar vidare tar vi en morgonpromenad, Brorsan och jag. Träffar bergsgetter, en irländsk grottman (han påstår att han bor i en grotta här uppe i bergen i alla fall), en och annan räv och några skidlärare på väg mot dagens uppdrag. Skidlärarna alltså. Rävarna vet jag inte. Efter ungefär en timme är vi inne igen och då blir det äntligen kaffe och skrivrutin för mig, frukost för Brorsan. Och godmorgon-kramar från min man.

Det här med att dricka kaffe, skriva och ta morgonpromenad är vanor jag har med mig hemifrån – men där kör jag kaffe och skriv först medan Brorsan gör sin morgontoalett i trädgården … Sen går vi ut tillsammans. Och ibland springer jag och min man tar promenaden, men … rutinen att komma ut och röra på mig vill jag inte vara utan!

En finfin fortsättning

Efter frukost drar jag ut i backen. Alltså detta med skidbackar utanför dörren! Wow! Det här är drömlivet. På riktigt! Jag åker själv i en-två timmar, medan min man jobbar en stund (eller vad han nu har för sig, vet inte så noga) och tar ut Brorsan på en kisspaus innan han möter upp mig i en solig backe. Solig för det mesta i alla fall … Vi åker tillsammans några timmar och sedan är det jag som tar över hundvakten och jobbandet medan min man skidar vidare.

Det här är nya rutiner som ingår i mitt drömliv och som vi inte klarar oss utan. Eller klarar och klarar … men skönt att ha hittat ett mönster som passar oss alla tre.

rutiner i mitt drömliv är några timmars ensamskidåkning. Och några timmars tillsammansskidåkning ... — Några timmar ensam med mina tankar och min arbetande kropp är ren och skär njutning …

Hundliv, afterski och jobb

När jag är hemma i lägenheten igen är det dags för Brorsan att få lyfta på benet och äta middag. Jag käkar mellanmål, kollar mail och lite annat jobbjox och sen går vi en långpromenad för att möta upp min man för en afterski som ibland blir till dagens middag, ibland en öl och oliver (herrenddå så goa oliver!!!) och sedan jobbar jag kvällsskift. Eller inte …

rutiner i mitt drömliv innebär afterski — Brorsan på afterski

Vissa dagar har vi haft det så gôtt ute i solen på vår afterski att det inte blir så mycket mer än så. Ibland jobbar jag några timmar innan jag tar promenaden till afterskin. Och ibland jobbar jag kväll. Där fribejsar jag med rutinerna lite, men jag vet alltid vad jag behöver göra så viss ordning i det åtråvärda kaoset har jag. Vissa dagar blir det ingen afterski utan bara jobb för mig och då får Brorsan nöja sig med långpromenad med husse när han är hemma igen. Men jag är en sån utonjut-junkie att jag gärna promenerar. Ofta och länge!

rutiner i mitt drömliv innehåller kvällsjobb — Jobbar med utsikt! Här coachar jag mina sköna deltagare i Tjejgänget. Om jag har kul? You bet!

Nya rutiner här igen. Hemma vill jag helst inte jobba kväll (förutom när jag har mina webbkursmöten, som är på kvällstid), men under skidäventyret är det skidprio och då blir det så här. Funkar superbra! Dessutom inget annat som pockar på uppmärksamhet på kvällarna här, som vänner, tillsammansträning med andra eller TV – så jag tycker att vi har hittat en ultimat lösning.

Varför ska ett drömliv ha rutiner?

Det kanske låter skittråkigt med rutiner som ingår i mitt drömliv? Vi är ju på ute på äventyr liksom … Men hallå: du snackar med hon som har en passion i att hjälpa människor att skaffa goda vanor! För att vanor och rutiner gör livet enklare. Och enkelhet är sannerligen något jag strävar efter. Enkelhet innebär frihet för mig. Och frihet är något av det viktigaste i mitt liv. Alltså: mitt drömliv behöver rutiner!

Vårt drömliv innehåller dessutom både business and pleasure och jag vet att jag behöver ramar annars blir inget gjort. Inte ens njutningsbara grejer! Utan rutiner stannar jag. Och även om stanna upp är okej, så behöver jag ha struktur.

Det är inte bara jag som behöver, de flesta av oss behöver vanor som får oss att må bra. Vanor som gör allt enklare. Och vanor som vi kan tänja gränserna på. Rutiner förbättrar flödet i livet och är ju sånt som sker utan att vi egentligen tänker på det. Gott flow och enkelt är ju grejen om du frågar mig och de rutiner som ingår i mitt drömliv och som har funkat finemang såhär långt är:

morgonpromenad
skrivrutin och kaffe
skidåkning
mellanmål och jobb
promenad
afterski (ev inkl middag)
jobb (ev inkl middag)
och en god natts sömn …

Mer om goda vanor och rutiner

Ja, med tanke på det jag gör när jag jobbar (och det gör jag ju!) har jag skrivit mer om finessen med goda vanor. Ganska mycket mer. Vill du läsa kan du börja här:
En vanlig ursäkt jag gärna slipper
eller här:
30-dagarsmetoden för god vanor

Har du vanor och rutiner som du absolut inte vill vara utan, drömliv eller ej? Berätta gärna!

Ses snart igen,
tills dess:
HEJA HEJA DIG!
//M

Vinterbad ger en skitglad känsla!

Vinterbad ger en skitglad känsla i hela kroppen! Jo, jag sa tydligen så när tidningen Byggnadsarbetaren intervjuade mig om vinterbad. Och det stämmer ju; en blir glad och pirrig i hela kroppen. Och knoppen förstås!

Mina fem hetaste tips om kalla bad

Jag pratar gärna vinterbad. Badar dem ännu hellre, men tycker att det är kul att de kalla baden börjar sprida sig bland många. För vinterbad ger en skitglad känsla i hela kroppen! Verkligen! Här är en sammanfattning från mitt samtal med Byggnadsarbetaren med tips för dig som är ovan vid vinterbad:

välj en badplats där du känner dig säker på att komma upp! (i kommer du alltid, men upp är himla viktigt när det är kallt)
värm upp innan! (lättare att acceptera kylan om du inte fryser innan du går i)
bada naken! (kalla badkläder blir gaaalet kalla)
håll huvudet högt! (undvik att doppa huvudet, i alla fall första gången)
bada tillsammans! (det är dels ett kul sätt att umgås på och dels en säkerhetsfråga)

Vill du läsa artikeln hittar du den här: Byggnadsarbetaren nr 2 2019

Vinterbad ger en skitglad känsla och är hett …

Jag har pratat vinterbad i radion och dessutom bloggat om det förut. Via länkarna nedan hittar du vad jag menar med att vinterbad ger en skitglad känsla i kroppen. Och är hett …
Jag pratar vinterbad i radion
Bästa tipsen för att lyckas med vinterbadet
Hett med vinterbad

Vad tycker du – vinterbad: hiss eller diss?

Allt du tycker är okej, men ett hett tips för dig som fryser är att bada kallt! Och läser du det här inlägget när det inte är rätt årstid för vinterbad: börja ladda nu. Träna på att bada, så har du vanan inne till nästa vinter.

Hur som helst: heja dig!
Ses snart igen,
//M

Bruce Springsteen och jag – goals!

Bruce Springsteen och jag – goals! I alla fall jag och Bruce he he. Verkligen goals! Och ja: det är sant! Kärlekssagan som började 1985 nådde sin kulmen, sitt crescendo och alla sköna känslor på en och samma gång den 6 april 2018. Det betyder inte att jag inte vill ha mer, för det var mycket som inte blev sagt när vi sågs. (Sanningen: jag sa inte ett endaste ord, Bruce sa wow åt min tatuering och nåt mer som jag inte hörde. Jag var helt paralyserad)

Men: det betyder att drömmar inte åldras och att jag är galet glad över att jag inte lyssnade på dem som ifrågasatte mig … Det var många som sa aldrig! Det går inte! Hur ska du lyckas med det?! Men jag … jag sa aldrig aldrig. Jag sa att drömmar inte åldras och att jag ska träffa honom innan jag fyller 50 (nådde målet med ett och ett halvt år till godo för dig som undrar, he he). Lika bra att ni vet inför nästa drömavslöjande och/eller livsmål från mitt håll: jag lyssnar inte på dig som inte tror på mig! <— hett tips till dig som också vill nå dina drömmål!

Tatuering, rött hår och stöttande omgivning

Ärligt talat är det många som också har peppat mig och sagt att om någon kan så är det jag. Till er som har sagt så: Tack! Och till dig som läser vill jag säga: kan jag, kan alla! Många har trott på mig. Och till och med förtydligat för mig att jag hela tiden jobbar mot målet. Själv har jag inte märkt att jag gör det, bara njutit längs vägen. Det har varit så självklart att slita för konsertbiljetterna, att tatuera born to run på armen, att se till att bättra på den naturliga rödhårigheten och att inte ge upp bara för att första chansen till date med Bruce inte gick som jag ville.

Det här är verkligen ett bevis på att det fina med att skaffa sig en riktigt stark målbild ger resultat. Har du en målbild som är så integrerad i ditt undermedvetna, så tar du steg i målriktingen hela tiden, utan att du märker det.

Bruce Springsteen och jag, Broadway, Kerr theatre, sceningång, Malin Lundskog — *scenin- och utgången som öppnades ungefär en driljon gånger innan Bruce äntligen, äntligen kom ut …*

Bruce Springsteen och jag – en ensidig kärlekshistoria

Det är kanske självklart men något Bruce Springsteen och jag finns inte, även om Bruce Springsteen och jag – goals! är en sanndröm. Det som finns är jag och Bruce …

Jag var på min första konsert med honom 1985. Just färdig med grundskolan rymde jag hemifrån med min bästis mitt i natten för att kunna köa utanför Ullevi. Regnvåta, hungriga och trötta var vi bland de första som sprang in på Ullevis gräsplan och väntade hela dagen. Spelade kort. Kollade så att pannbanden satt på plats. Sjöng allsång. Och … svimmade! Ja, det var jag som stod för den delen, men: mitt i The River möttes vi igen, min bästis och jag. Bruce hade fullt upp med sitt E street band och tänkte förmodligen inte på mig. Äh, det gör han inte nu heller. Men den upplevelsen där på Ullevi har verkligen haft inverkan på mitt liv. Så som bra musik och folkfest gärna har.

Drömmar och mål och drömmål …

En besatt Bruce-dyrkare på en hälsoblogg, hur det hänger ihop? Jo, det har med mål och målbilder att göra. Om sådant som får en att må bra. Om kärlek. Om förebilder. Och om modet att stå på sig. Sedan 1985 har jag varit säker på att jag på ett eller annat sätt skulle få träffa denna store man. Jag har integrerat den visionen i mitt undermedvetna med mer eller mindre strukturerad mental träning. Och jag har tagit mig till Broadway där Bruce just körde sin show (Se den! Lyssna på den!).

Ja tog mig tillbaka en extra kväll. Stod längst fram utanför den guldiga scenin- och utgången, viftade med mitt röda hår och min borntorun-tatuering. Och … fick både handtag, famntag, klapp och kindpuss. Av Bruce Springsteen. Sa ju det: Bruce Springsteen och jag – goals! Jag gråter och ryser och skrattar och blir helt pirrig när jag tänker på det. Så värt all väntan, även om jag inte minns så mycket av själva daten …

Bruce Springsteen och jag, Springsteen på Broadway, Malin Lundskog, blogg, väska — *souvenir …*

Tro på dig själv! Och på dina drömmar …

Det spelar ingen roll vad du har för mål i livet. tro på dem! Låt inte någon annan avgöra om de passar sig bättre för en femtonåring än en femtioåring – om det får dig att må bra. Och må bra – det är hälsosamt! Glädje, kärlek och musik är hälsosamt! Mental träning och mindset kan göra underverk för dig och din hälsa! Lyssna på dem som peppar. Och lita på dig själv!!

Bruce Springsteen och jag – goals! för mig. Vad är goals för dig? Har du något drömmål? Vore så fantastiskt kul att få veta. Dela mer än gärna med dig – våga uttala drömmarna högt, det finns ju en chans att någon som kan hjälpa dig på vägen hör vad du säger.

HEJA HEJA DIG!

Ses snart igen hoppas jag
//Malin

ps. mer om att sätta mål hittar du i boken GLAD FRi STARK – läs gärna den.

pps. som en tribute till min drömuppfyllelse firas numera internationella Bruce&Malin-dagen den 6 april varje dag. Vill du vara med? Ge mig din bästa Brucelåt, så kör vi en dans till den. Så ska Bruce Springsteen och jag – goals! firas tycker jag.

Varför åka till Sierra Nevada?

Varför åka till Sierra Nevada? Det finns säkert lika många anledningar till det som det finns individer, men här presenterar jag mina och min mans anledningar. Och hur fel några av dem visade sig vara. Ha ha, skulle faktiskt kunna sätta titeln ”varför du inte ska åka till Sierra Nevada” på den här artikeln också.

Vi vill åka skidor!

Skidåkningen är en av de grundläggande anledningarna till att vi är ute och åker över huvud taget. Vi har lämnat hus, katt och den göteborgska vardagen för att ge oss ut på vårt första, men förmodligen inte sista, äventyr med semesterfeeling fast vi arbetar. Och är det något vi gillar är det vinter. Frisk luft. Och vyer. Sånt som man får när man åker skidor. Så skidåkning var prio ett när vi började planera. Skidåkning utför, längdåkning, back up-plan och padel. Och god mat. Och hundvänligt. Och rimliga priser (vad det nu är?!). Rimliga anledningar till varför åka till Sierra Nevada – du ska få se:

Jag vill åka längdskidor …

Jo, min önskan var att åka längd också. Älskar längdåkning! I Sierra Nevada finns ett jätteområde för längdåkning med många kilometer spår i naturreservatet. Såg alldeles … alldeles underbart ut när jag googlade på det!

Nära till värmen

Vi ville åka skidor, men eftersom ingen av oss har tålamod att läsa på om detaljer som väder, snödjup, aktiviteter runt omkring, restauranger, träningsmöjligheter (okej, finns det natur finns det alltid träningsmöjligheter) tyckte vi att det kändes skönt med en back up-variant i form av sol och värme nära till hands. Du kan alltså köra från de snöklädda bergen till till exempel Marbella på drygt två timmar. Det kallar jag hängslen och livrem det!

Vi vill spela padel …

Vi spelar mycket padel och i Spanien är padel ungefär hur stort som helst. Klart att det måste finnas padelbanor överallt? Även om det inte var det första som dök upp när vi googlade på Sierra Nevada, så packade vi med oss rack, skor och bollar.

Vi vill äta gott, kunna ha med oss vår hund och känna att pengarna räcker.

Visst är Italiensk mat god! Och fransk! Norsk och österrikisk mat känns inte alls lika lockande. Inte Schweizisk heller. Och svensk kan vi. Så på den punkten försvann de länderna från vår plan. Hundvänligt? Ja, allt utanför Sverige verkar faktiskt riktigt hundvänligt. Och det skriver jag utan att egentligen veta. I Spanien har vi hört både det ena och det andra om hundvänlighet faktiskt, så vi gick på det ena. Och tänkte på pengarna. Och på att allt är relativt …

Ungefär så gick våra tankar, när vi ganska så hux flux bestämde oss för att Spanien och Sierra Nevada it is!

Därför älskar vi att vi kom fram till Sierra Nevada

varför åka till Sierra Nevada, utsikt, skidåkning — Ser du mig? Fatta att jag har det här helt för mig själv …

Vi åker skidor

Ja, oj vad vi åker skidor. Från att liftarna öppnar tills de stänger. Vi åker i skift eftersom vi har Brorsan (vår hund) med oss. Jag är den morgonpigga i det här sällskapet, så jag drar ut på morgonen och åker till tre-tiden. Min man kommer ut vid halv elva och åker tills liftarna stänger. Några timmar för sig själv och många timmar tillsammans gör att både vi och Brorsan får vad vi vill ha. Jag älskar ensamhet lika mycket som sällskap, så det här känns som en fenomenal lösning. Och de tomma backarna. Wow för att ha så mycket snö alldeles för sig själv. Spanjorerna hänger på en plats i backen, vi som vill åka röda och svarta backar är … i princip helt ensamma! Så på den punkten fick vi rätt! Mer om själva skidåkningen kommer jag att skriva i en eget inlägg.

Jag åker inte längdskidor …

Det är inte jättemycket snö här (läs om mina tårar över det här) så några skidspår har jag inte sett. Inget jag gråter över! Tips till dig som vill åka hit för längdåkningens skull, bäst längdåkning finns i Puerto de la Ragua. Har jag hört! En bra bit från oss och inte ens en mikromillimeter snö just nu där heller. Här hittar du mer info om längdåkningen.Jag kollade inte ens innan vi drog iväg, så min längsutrustning är helt oanvänd. Så: på den här punkten hade vi fel!

Vi har nära till värmen, men …

Vi har nära till värmen, men det utnyttjar vi inte. Under de veckor vi har varit i Sierra Nevada har vi tagit semester från äventyret och åkt ner till Granada och ca 20 graders värme för att handla mat och kolla in Alhambra (kommer eget inlägg om det också), varit i en jättemysig bergsby en gång och åkt till Malaga för att hämta upp barn som kommer för att hälsa på. Det här är en prioriteringsfråga. Vi är göteborgare ju! Svältfödda på vinter, så vi håller oss kvar i snön så mycket vi kan. Så på den här punkten hade vi rätt även om vi inte utnyttjar det.

Vi spelar inte padel!

Den packade padelväskan är … fortfarande packad. Helt oanvänd. Uppe i Sierra Nevada finns inga padelmöjligheter och eftersom vi inte lämnar snön i onödan blir det ingen padel. Vi skulle kunna ta bilen och köra 40 minuter för att komma till padelbana, men det har vi inte gjort. Onödig bilkörning är … onödig! Trots bil vill vi ändå leva hållbart.

Dessutom strosar vi hellre kvar på våra snöhöjder i våra långkalsonger. Känns helt rätt! Padel kan vi spela när vi kommer hem igen. Så: visst hade det varit möjligt att spela padel här, men vi gör det inte. Varför åka till Sierra Nevada för att åka härifrån liksom?!

varför åka till Sierra Nevada, afterski — Äta gott och äta gott … Allt är relativt!

Vi äter gott, pengarna räcker …

Ja, vi äter gott och för det mesta beror det faktiskt på att min man lagar god mat. Men vilka råvaror! Frukten! Grönsakerna! Oliverna!! Och fiskdiskarna nere i Granada imponerar även på oss som är från Göteborg. Så mycket smak! Så mycket närodlat! Och hyfsat billigt! Särskilt frukt och grönt.

Visst har vi ätit ute, men mer bärs- och bocadillo-stuket än kulinariska höjdpunkter. Jag vet inte om det är miljön, men den där mackan och ölen har varit galet goda. För att inte tala om den vegetariska lasagnen jag åt häromdagen ner på skidtorget. Vi gillar god mat, men har inte gått in för att gå ut och uppleva mat. Dessutom är vi här på semester utan jobbar också. Med den mängden skidåkning på dagarna har vi kvällsjobbat en hel del båda två.

Och Brorsan mår gott!

Brorsan, vår fina lille Engelske Springer Spaniel som snart fyller ett år, han är så oändligt välkommen. Överallt! Och alla vi möter vill hälsa på honom. Både människor och hundar. Klappa och gosa med honom. Här är så hundvänlig att vi inte kunde fått det bättre när det gäller Brorsan. Han får egen mat, vattenskålar och leenden vart han än går i princip. Brorsan är så väl emottagen att jag kommer att skriva ett eget resamedhund-inlägg. Så: på hund-, mat- och pengapunkten hade vi rätt.

Vi njuter! Och det gör Brorsan också, I´m sure!

Varför åka till Sierra Nevada?

För att sammanfatta och lägga till sådant vi inte ens tänkte på, här är anledningar till varför jag tycker att Sierra Nevada är värt att besöka:

Utsikten! Den är så magnifik att jag fortfarande efter flera veckor på samma ställe häpnas. Varenda dag. När det är klart kan man se hela vägen till norra Afrika uppifrån toppen.
Solen! Just idag är det dimma, men oj oj oj så mycket sol och vackert väder. Jag har förstått att det är så det är här.
Solnedgångarna! Hemma går solen ner i havet. Här försvinner den färgstarkt, lugnt och vacker bakom horisonten på något magiskt sätt. Det är oändligt vackert att titta på. Från vår altan. Varje kväll.
Backarna och pistmaskinisternas förmåga att skapa massor av väldigt lite. Vi kom hit den 12 mars och lämnar 13 april. Det är varmt. Men vi är högt upp upp och varje dag är backarna så fenomenalt iordninggjorda. Manchestern alltså! Och mellan varven får vi njuta av kreativiteten då de skapar nya backar där det förut inte fanns något.(återkommer till skidåkningen i annat inlägg).
Hundvänligheten!
Naturen! Alltså inte bara utsikten, utan vandringsmöjligheterna och det enkla i att kunna ta en stigfinnarpromenad runt knuten.
Doften! Naturen igen visserligen, men att varje morgon komma ut i natur som doftar färska kryddor. Lyx!
Bergsgetterna! Vilket coolt inslag de är. Bergsgetterna som kommer gåendes uppför berget varje morgon. Som har koll på oss, men inte går till anfall, trots enorma horn …
Frukten, grönsakerna och oliverna!
Ensamheten! Ja, förutom att jag åker skidor ensam några timmar per dag är det också ensamt i backarna. Längsta tiden i liftkö tror jag har varit fyra minuter. Max alltså!
Bemötandet! Även om inte vi kan spanska (som jag vill lära mig!) och väldigt många av de spanjorer vi har mött inte kan engelska, så … löser sig allt! Teckenspråk och vår fransk-italienska version av spanska funkar. Många leenden!
Närheten till supermysiga bergsbyar. Och värmen för den som vill.
Stigar att springa på, cykla på (för dig som kör mtb) och vägar att cykla vägcykling och springa på.
Höghöjdsträningen! Det här kommer att göra susen på konditionen (kommer eget blogginlägg om höghöjdsträning också!).

Varför åka till Sierra Nevada? Det är ingen fråga längre, eller hur?

varför åka till Sierra Nevada, utsikt, solnedgång — Sånt jag inte tror att det går att få nog av: solnedgångar! Utsikt från vår altan …

Varför inte åka till Sierra Nevada?

Som med allt annat finns det även sådant som inte är toppen med Sierra Nevada. Jag kommer på tre saker:

Skräpigt! Det är galet mycket skräp längs vägen där vi promenerar/springer och även ute i naturen. Riktigt skräpigt!
Hundbajs! Alltså på riktigt – jag tror att vi är de enda hundägarna som plockar upp.
Ingen återvinning! Vi slänger allt skräp i samma behållare. Känns riktigt jobbigt, men vi har verkligen inte hittat någon form av återvinning. Inte vår hyresvärd heller, fast han verkar inte lika bekymrad över det som vi är …

Jag återkommer till hållbart resande, resa med hund, mer om själva skidåkningen, rutiner jag inte släpper och mycket mer. Som utflykter till bergbyar och Gibraltar. Bad i Medelhavet och promenader och höghöjdsträning. Hur jag har laddat med träning och vilken mat jag orkar åka mycket skidor på.

Något mer du är nyfiken på? Berätta gärna! Jag är enbart tacksam för tips på innehåll. Hoppas att jag har rätat ut frågetecknet på frågan om varför åka till Sierra Nevada? Några veckor här har svarat på många av mina egna frågor i alla fall. Har hittat fler anledningar till varför åka till Sierra Nevada än jag behöver …

Vill du läsa mer om vårt skidäventyr? Här hittar du fler inlägg:
50-årskris? Nä, bara perfekt timing!
Därför ska du våga vara uppe i det blå!
(Söker du på drömliv eller skibum på bloggen, dyker fler upp.)

Ses snart igen. Tills dess:
HEJA HEJA DIG!
//Malin

Elcykeln är här för att stanna

Elcykeln är här för att stanna, men inte för att stå still. I samarbete med Bikester

Nä, jag tror att elcykeln är här för att rulla. Långt, länge, ofta och mycket. För både människans och miljöns hållbarhet. Och det där med att det skulle vara fusk med en elcykel – kan vi inte släppa det? Vem bestämde de reglerna egentligen?

Tänker på all utsikt som hamnar inom räckhåll …
Den här t.ex. från 3300 möh i Sierra Nevada.

Elcykling som transportmotion

Jag är en självutnämnd queen of transportmotion, men även en sådan som jag känner behov av att kunna ta mig fram lite snabbare och lite mindre svettig mellan varven (jag är alldeles för bra på att komma iväg för sent även till roliga och spännande möten och uppdrag till exempel … ). I sådana lägen är en elcykel perfekt även för en som verkligen älskar att röra på sig. Och som verkligen vill använda kroppen som transportmedel av miljöhänsyn. Om vi nu ska ta det där med fusk: är det inte mer fusk att slänga sig i bilen? Så känner jag i alla fall, som har en tendens att välja bilen när det blir bråttom …

Elcykeln – perfekt steg i rätt riktning för både hälsan och miljön

Är du sugen på att börja pendla hälso- och miljövänligt? Är steget till transportlöpning eller -cykling med kroppsdriven cykel så stort att du hellre undviker att ta det? Då är ju en eldriven cykel ett perfekt steg att ta. Du får frisk luft, du får motion (ja, du trodde väl inte att du slapp att trampa?) och miljöbelastningen är minimal. Många flugor i en och samma smäll, eller hur?

Cykla med elassisterad cykel som träning?

Ja, som jag nyss skrev: du slipper ju inte att trampa på en eldriven cykel, men du har möjligheten att välja mer eller mindre hjälp av cykelns batteri. Jag har kompisar som är mountain- och endurobike-freaks och många av dem använder elcykel. Dels för att de vill ha en cykel som de kombinerar som både transport- och träningscykel och dels för att många av dem har en ganska lång bit uppför innan de kommer till sina träningsställen i skogen. Ja, så slipper de vara trötta redan innan träningen börjar. Hur smart som helst ju! Om de förbättrar sin uthållighet och styrka? You bet!

Elcykeln är här för att stanna och jag är sugen …

Jo, även en queen of vardagsmotion är sugen på en elcykel. Den är inget fusk. Den underlättar. Jag tror stenhårt på att elcykeln är här för att stanna. Den ger valmöjligheter och den ger definitivt fler chanser till utonjut för både motionärswannabees, träningsfreak och alla oss andra. En av de fina grejerna med utvecklingen av elassisterade cyklar är ju att de kommer med mängder av olika färger, former och funktionaliteter. Precis som vi!

Jag är sugen på en mountainbike-variant, för att få den där kombon av transport och träning som mina vänner berättar om. Och för att däcken på en mountainbike funkar bättre bland spårvagnsspåren i Göteborg … Här hittar du mountainbikes på Bikester

Elcykeln är här för att stanna – att jag är så säker beror på att vi måste ta mer hänsyn till miljön och till vår egen hälsa. Vad tror du: Kan elcykeln vara vägen till mer utonjut och ökad hållbarhet för människor och miljö?

Ses snart igen. Tills dess:
HEJA DIG!
//M

Därför förväntar jag mig mirakel!

BAM! Därför förväntar jag mig mirakel och det är rena mirakelkuren faktiskt, för gissa vad jag får med de förväntningarna? Exakt: mirakel! Med den inställningen blir även en riktig jäkla mancold mitt under skidäventyret något att vara tacksam över.

Jag förväntar mig inget annat än mirakel och då är det mirakel jag får. Svårare än så är det inte. Även om det inte är helt enkelt. I alla fall inte i början. Men ju mer jag tränar på att vara tacksam och på att våga begära mer av livet, som typ mirakel, desto mer får jag. Och desto mer kan jag ge. Se! Mirakel redan där.

Här är det lätt att se det mirakulösa

I den här naturen, som bjuder på vidder utan slut, utsikt som fortsätter in i oändligheten och där både stillhet och rörelse är lika självklara är det lätt att se det mirakulösa. Det är som att storslagenheten tvingar mig att stanna upp. att tänka klart alla tankar och tillåta mig att komma fram till idéer lika storslagna som naturen själv. Lika avgörande som livet.

Det mirakulösa med en skibums förkylning …

Ja, förkylningen har kommit till skidäventyret i Sierra Nevada. Min man tog täten i förra veckan och gav mig möjligheten till fyra skiddagar i ensamhet. Underbart! Inte för att jag inte vill åka skidor tillsammans med honom, men ändå. Du vet det där med att hinna tänka klart alla sina tankar, att fokusera på sina egna svängar och kroppens gensvar på manchestersnö, lössnö (inte mycket av det här just nu förvisso) och isfläckar. Och att kunna glida förbi i en singelkö till liften. Inte för att det är mycket folk här, men ändå. Lyxigt! Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur?

Ja, och nu är jag förkyld. Värsta mancolden! Säkert mycket värre än den min man hade. Men, tänk vilket mirakel det är att sitta invirad i filtar som en riktigt senior skibum (skoja bara – en äkta skibum hade nog varit ute i backen trots sjuk) och titta ut över de snöiga bergstopparna samtidigt som jag klappar Brorsan på huvudet. Och hittar lugnet i det. Det är ett mirakel.

Därför förväntar jag mig mirakel:

⁣Allt är ju som det är och genom att ha ett mindset där jag förväntar mig mirakel blir chansen väldigt mycket större att mitt liv blir riktigt gôtt att leva. Och hälsosamt! Att kunna se det stora i både det lilla och det stora ger fler positiva vibbar i livet och positiva vibbar är sannerligen hälsosamma. Genom att förvänta mig mirakel är det också mycket troligare att jag skapar situationer som är som mirakel. Därför förväntar jag mig mirakel. Är du med? Dela gärna dina tankar om det här i en kommentar.

Förresten: Något som inte låter miraklen synas är vagheten, en självsabotör som skymmer sikten från det mirkalulösa. Är du nyfiken på vad jag menar kan du läsa mer här.
⁣⠀

Och du: Följ min blogg på Bloglovin – det hade också varit mirakulöst kul!

Ses snart igen! Nu ska jag krya på mig, snart är det tillsammansskidåkning som gäller här på skidäventyret i Sierra Nevada!

HEJA DIG, särskilt tills nästa gång
//Malin