Bloggen - Sida 2 av 232 - Malin Lundskog

Gemenskap, kreativitet och konstfoto-utställning

Gemenskap, kreativitet och konstfoto på Knippla har varit en stor del av min vår. En stor och sanslöst rolig och galet utmanande del av min vår. Och kanske har vi sparat det roligaste till sist? Det är nämligen dags för utställning och en superrolig (tycker vi själva i alla fall) invigning av vernissagen.

Allt började med att Remi, en norrman som bor på Knippla sedan några år, tröttnade på den sociala distanseringen och satte upp lappar på anslagstavlorna här på ön där han frågade om det var någon som skulle tycka att det var kul med en fotokurs.

Jag gillar ju både fotografering och människor, så jag mailade in mitt ”ja tack” direkt. Precis som några andra ö-bor. Tänk första gången vi samlades, en dansk undersköterska, en norrländsk miljöinspektör, en rörläggarentreprenör från Knippla, en tandtekniker från Karlshamn, en projektledare från Borås, en kommunhandläggare från Hisingen, en hälsoentreprenör från Askim och en Knipplafödd högstadieelev och satt där som gapande fågelungar när Remi entusiastiskt började prata om konstfoto …

Konstfoto – vad är det?

He he he, jag är fortfarande inte helt säker på att jag vet vad det är, men jag är helt säker på att det här har varit så jäkla roligt. Jag har gått fotokurser förut, där jag har lärt mig (eller i alla fall getts förutsättningar att lära mig) det tekniska med en systemkamera. Som bländare, slutare, iso-tal osv. Men den här kursen. Wow!

Några av bilderna jag har tagit under våren:

Pippi o Herr Nilsson lever rullan?
Stark nu Malin. Stark!
Claes (min man) och jag (regn-)rockar

Vi har utmanats att fota ägg, att tänka perspektiv, att skapa illusioner, att porträttera utan att ta porträtt, att visa upp ö-livet som ingen har sett det förut. Och så vidare. Mer min grej, där det inte finns några exakta ramar för det man gör utan kreativiteten ges mängder med utrymme. Mer min grej, men ändå … svettigt!

Herregud vad vi har skrattat när vi har mött varandra på ön, vi som har gått kursen. Alla lätt stressade över uppgiften till nästa vecka, alla med en story om hur hon eller han har krälat runt i buskar, klättrat upp i stolpar eller legat under bänkar för att få till det som magistern har frågat efter.

Och nu ska vi ha vernissage!

Nu blir det alltså vernissage av vårens härligheter på fotokursen. Vi har värsta fina slingan här på Knippla och längs den ska vi hänga upp våra alster. Där kommer de att hänga hela midsommarhelgen och vill någon köpa ett foto får man självklart det. Alla pengar vi samlar in går till nyss nämnda värsta fina slinga som är ett resultat av ideella krafter och privat sponsring. Visst är det härligt att vi kan åstadkomma så bra grejer tillsammans?!

Röddeviga, knippla, västkusten, slingan, Malin Lundskog, västkusten — Det är inte bara fint att gå längs slingan. Grillplatserna är också snofsigt dekorerade.

Invigningen smäller högst?

Utställningen blir kul, men jag undrar om inte invigningen av den blir ännu roligare? Har du vägarna förbi Knippla så är mitt hetaste sommartips att hålla dig i hamnområdet kl 18 den 24 juni. Då jäklar!!!

Tänk om inte Remi hade tröttnat på den sociala covid 19-distansieringen? Då hade inte det här härliga med gemenskap, kreativitet och konstfoto hänt. Inget ont, som inte har något gott med sig?

Det här med att livet på ön går sin gilla gång, det är bara hittepå … Snart ska jag berätta om mitt nästa stora äventyr här ute på öarna ö, Källö-knippla. Stay tuned! Och innan dess: kom hit och gå på konstfoto-utställning.

Ses snart!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer!)
Malin Lundskog

ps. jag har skrivit om ö-livet här på Knippla förut. Några av de inläggen hittar du här: Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

M-magasin skriver om Mariannes mirakel. Och mig …

M-magasin skriver om Mariannes mirakel. Och mig. Alltså, det är verkligen något väldigt speciellt att få se en bild av sig själv i en tidning. För att inte tala om att läsa en text om sig själv. Med uttalanden gjorda av en själv. Speciellt och spännande!

Förra veckan var en sådan speciell och spännande vecka, inte bara för att jag (hurra!) fick bokat min första covid-vaccination utan också för att M-magasin skrev om mig och min kommande debutroman Mariannes mirakel.

M-magasin skriver om Mariannes mirakel, Malin Lundskog, författare — Texten om mig, om Mariannes mirakel, om inkontinens som en röd tråd och om podden Skriverier med Malin och Cilla

Det här med att skriva bok är mer än att bara skriva bok. Oj vad jag lär mig mycket av den här resan. ja, sådär som vi gör av alla resor … Mer om lärdomar och hur man blir synlig och/eller hörd som författare hör ni varannan vecka i Podden Skriverier med Malin och Cilla.

Ännu mer om mitt författarskap finns här på bloggen och jag hoppas verkligen att jag kommer att få möjlighet att prata med fler journalister i fler tidningar. Har du sett det som Torslanda-Öckerötidningen skrev? Eller Boktugg?

Hur som helst så är det så himla kul att M-magasin skriver om Mariannes mirakel. Och mig. Hur fröet till den röda tråden inkontinens kom till och varför jag tycker att det är så viktigt att prata och/eller skriva om återkommer jag till. För … visst är det viktigt att vi pratar om sådant man inte pratar om?

Berätta gärna vad ni tycker och tänker om det! Vi ses snart igen och tills dess:
HEJA HEJA ER ALLIHOP!
Varma kramar (fortfarande på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog, skönlitterär författardebutant to be

Man behöver inte gå över ån efter vatten. Eller ny båt …

Man behöver inte gå över ån efter vatten. Eller ny båt … Med rätt glasögon upptäckte vi att båten vi ville ha låg mitt framför fötterna på oss. Ändå hade vi inte sett den innan min man sa: ”Hade det inte varit kul med en liten segelbåt?” Men där låg hon, på piren vi har gått hundpromenad på varje dag i över ett år nu. Och där har hon legat i flera år …

Så fort min man hade uttalat orden högt, var det någon som sa: ”har ni sett jiggen ute på piren?” Det hade vi som sagt var inte förrän Claes, min man, ställde sig (oss) frågan om det inte vore kul med en segelbåt. Hur kan man missa en orange båt på en grå pir liksom?

Vi luskade reda på vems den var, vilket inte är jättesvårt på en liten ö. I ett nafs var båten vår. De tidigare ägarna var glada att bli av med den, vi var glada att få lov att köpa den utan att behöva leta runt på Blocket och andra ställen. Kan hända hade det inte blivit någon då? Vi har båtar så det räcker, men segling alltså … Det är vad jag är uppvuxen med och det är vad vi ägnade varje sommar åt, tills jag brakade in i väggen och inte orkade vara skeppare längre.

Fatta hur glad jag blev när Claes ville ta upp segling igen. Och så lagom stort med en gkss-jigg! Fatta en grej till förresten: hade en gkss-eka i trä i högstadiet och gymnasiet. Som ung på nytt 🙂 Fast i plast …

Snart dags för sjösättning

I helgen har vi slipat, målat botten, vaxat och polishat och snart ska skönheten sjösättas.

skrapar med glatt humör
blått är flott!
Alla är inte lika entusiastiska …
voila! Botten är målad (och ja, vattenlinjen gjorde jag på fri hand …)

Vad ska skönheten heta?

Strax dags att hissa segel alltså! Nu återstår bara en fråga: vad ska skönheten heta?

Har du tips på det får du gärna höra av dig, jag har fått flera härliga idéer från mina vip-människor – de som prenumererar på mitt inspirationmail HEJA! Det kan du också göra om du klickar här: Malins inspirationsmail 16 maj 2021 kommer jag att kora en vinnare! Finfint pris till vinnande förslag har jag lovat …

Man behöver inte gå över ån efter vatten.

Som sagt, man behöver inte gå över ån efter vatten. Vi behövde inte ens lämna ön … Förresten, kom just på att vi köpte båt förra sommaren också. Av en Knipple-bo. Man behöver inte lämna ön för att skaffa båt helt enkelt.

Hur som helst: medan jag sjösätter och hissar segel – på med rätt glasögon kompisar! För med dem är det närmare än vi tror till det vi vill ha.

Ses snart igen!
Varma kramar (fortfarande på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Självkärlek för dummies i podden Min perfekta kropp

Självkärlek för dummies! Det är ju det vi bidrar till i podden Min perfekta kropp. Eller Självkärlek och kroppspositivism för dummies till och med. Det är i alla fall vad jag har kommit fram till att vi vill bidra med, utforska och hitta vägar för att nå.

Klipper podd och kommer till insikt

Det är inte bara under våra samtal i podden som jag reflekterar över vikten av just samtal. När jag klipper podden Min perfekta kropp tänker jag också varje gång: herregud vad det är härligt att prata om sådant som man tror att man inte ska, kan eller bör prata om. Ni vet, sådant man tror att man är ensam om att tycka, tänka och känna. Och att göra det ur ett alla tillsammans-perspektiv, inte ett vi och ett dem. Och känna kraften i att prata om våra perfekta kroppar ur ett ”vad fan kan jag göra här och nu-perspektiv.” Vad kan jag göra här och nu för mig, för dig och för alla runt omkring oss?

För det är vad vi vill, Viktoria och jag. Agera. Vara kroppspositivister i vardagen. Skapa vanor, tankar, mindset och känslor genom de små stegen vi orkar ta var och varannan dag. För vi tror att alla vi som har perfekta kroppar men inte har fattat det än behöver de där små stegen. Vi behöver någon slags självkärlek för dummies-inspiration. Vad tror ni?

Tankar, normer och skam

I vissa avsnitt pratar vi massor om tankar och normer som lurar in våra tankar att tro att vi måste förändra oss för att duga. Ibland pratar vi om förebilder och ibland halkar vi in på vår rädsla att bli lämnade ensamma. Stå där med skammen. Inte bara skammen av att tycka att vi är för korta, tjocka eller gråhåriga. Eller skammen av att vi ens skäms över att vi är för korta, tjocka eller gråhåriga. Nej, vi pratar också om skammen av att tycka om sig själv. Behovet att visa andra att vi vet att vi är för korta, tjocka eller gråhåriga, även om vi inte ens tycker det själva.

Man skulle kunna säga att vårt innehåll är både högt och lågt och gott och blandat. Och jag tror att det är precis så det behöver vara. För det är så komplexa vi människor är.

självkärlek för dummies, Min perfekta kropp — ny säsong, lite nytt på vår poddbild och massa nytt innehåll … för stora förändringar?

Tredje säsongen och kriget mot kroppen

Idag, 16 april 2021, släpper vi tredje säsongens första avsnitt och det är nog första avsnittet där vi pratar om att ha ont i kroppen, men inte lyssna på den. Min erfarenhet som personlig tränare säger mig att det här är vanligt. Jättevanligt. Kroppjävel liksom! Varför gör du så här mot mig?!

Häng med på vårt fortsatta äventyr mot mer självkärlek! För visst är det dags att vi slutar att kriga mot kroppen och istället jobbar med den?! Viktoria och jag poddar på gräsrotsnivå, för att gjuta mod i kvinnor och att bryta normer som säger att vi inte duger som vi är. För visst gör vi det, allihop. Vi duger perfekt!

Mer om Min perfekta kropp

Du hittar vår strävan mot mer självkärlek och kroppspositivism för dummies där du hittar poddar. Vill du göra det enkelt, klickar du här: Min perfekta kropp

Jag har berättat om Min perfekta kropp förut. De inläggen hittar du här:
Podden min perfekta kropp om kvinnor och normer
Min perfekta kropp och stoltheten över den
Min perfekta kropp och varför jag ljuger

På Knippla kommer goda grannar med tång

På Knippla kommer goda grannar med tång. Bland annat alltså … Men det är just tången och generositeten från goda grannar jag vill berätta om idag.

Som ni kanske vet badar jag året runt i både ur och skur, storm och stiltje och sol och moln. För några veckor sedan stod min badkompis och jag på badbryggan och åååhhhade och aaaaahade över vilket liv vi lever. Om hur vackert vi har det, och hur enkelheten i livet på ön gör oss gott. Och just som vi stod där och tänkte att det eventuellt inte kan bli bättre kommer en kajak glidande över det blickstilla havet.

Det kunde alltså blir bättre!

Ja, det kunde blir bättre. Det kanske det alltid kan? Hur som helst: i kajaken satt Kerstin. Alltså, Kerstin är min målbild! Vill också vara somt Kerstin när jag blir äldre: ut och paddla kajak, lära mig att fridyka, odla ätbara grejer i hela trädgården och forsätta att vara nyfiken på livet och säga till mina yngre fellow öbor att det enda vi har framför oss är framtiden!

Inte nog med att det var galet vackert med kajaken, havet, glittret och tystnaden. Kerstin hade varit ute och plockat tång. Sockertång. Till min man, den store matlagaren i vår familj. De hade pratat om tång under dansen (kommer ni ihåg när jag bjöd upp Knippla till en Jerusalema challenge?) och några dagar senare paddlade Kerstin iväg och plockade. Hur underbart är inte det? Snacka goda grannar!

Vi äter tång

När vi hade hämtat hem sockertången hängde vi upp den på tork på balkongen och även om den var sktisnygg där den hängde, så testade vi (eg min man) att göra fiskrullader i tång till middag. Skulle man kunna kalla crossover-mat va, där Japan och svenska Västkusten gifter sig …

På Knippla kommer goda grannar med tång, sockertång, västkusten — tång på tork

Första giftermålet var inte helt lyckat, vi hade för tjockt lager med tång runt fisken, det blev ganska segt. Men när vi tog ett tunt lager tång blev det mumsigt som sjutton. För att inte tala om effekten av torkad smulad tång (sparat på burk) på halstrad fisk.

Vi är något på spåren här, med vår tång. Och snart ska jag dyka ner och plocka upp sockertången Kerstin hittade nära land, men sparade till mig att plocka själv. Undra ord det smakar ännu godare då?

Hur som helst så kommer vi att äta mer tång. Även om jag inte får tag på så mycket när jag dyker ner, så är våren bästa skördetid och vi har skaffat andelar i en tångodling (ni kan kalla oss tångbönder om ni vill …). Dessutom är jag säker på att allt fler kommer att äta allt mer tång eftersom det är ett klimatsmart och proteinrikt livsmedel.

och samlar tången inte gott, kan man ju alltid klä sig i den …
foto: Viktoria Davidsson

Men visst är det också värt sina ahhhhh och åååååh, att goda grannar kommer med tång på Knippla?

Har ni testat svensk tång? Berätta gärna!

Vi ses snart,
tills dess: HEJA HEJA! och häng gärna med på äventyr på Instagram där jag badar, käkar tång och lever livet.

Hälsar Malin med varma kramar, nytvättade händer och anpassat avstånd

Enkla rutiner för meditation

Enkla rutiner för meditation är det som fick mig att börja meditera, det som gör att jag fortsätter och det som skapar sug efter mer! Precis som jag skrev när jag berättade om varför jag mediterar varje dag, så är enkelhet min melodi, oavsett om det handlar om min egen meditationsvana eller hälsosamma vanor mina kunder vill skaffa sig. Keep it simple, så blir det … enklare!

Så här gör jag när jag mediterar:

kaffe i kökssoffan
anteckningsbok
vägledd meditation
reflektion genom att skriva inklusive resten kaffe

Men om vi tar det från början: Jag värmer upp med att ta några barfotasteg (återkommer om barfota inom kort, men ja: barfota oavsett väder och det har absolut inget med min meditation att göra egentligen …) och djupa andetag i trädgården medan Brorsan kissar av sig i buskarna. Därefter går vi två i samlad tropp upp till köket. Han äter frukost, jag fixar en kopp kaffe. Ja, men visst: kaffe! Hade jag haft högre krav på mig hade jag skippat dagens bäst kopp och trott att jag måste göra yogite eller något sådant …

Enkla rutiner för meditation, så här gör jag:

Jag slår upp min anteckningsbok, har inte slutat att morgonskriva men har ändrat mitt skrivande utifrån min meditation. Jag skriver in dagens datum och eftersom jag just nu är inne på en meditationsstreak (mer om streak kan du läsa här) skriver jag också in vilken dag i ordningen jag mediterar. I morse (21 mars 2021) skrev jag in siffran sextioen! Wow, ändå va?

Enkla rutiner för meditation, Malin Lundskog, springerspaniel — med en springer spaniel är man sällan ensam …

När jag mediterar sitter jag rätt upp och ner i kökssoffan, sällan ensam för då har Brorsan glufsat i sig sin frukost för längesedan. Du som har sett en hund äta vet att det kan gå fortare än kvickt.

På soffan sitter jag med fötterna i golvet, rumpan på sofflocket och ryggen rak. Tidigare trodde jag att jag behövde tända ljus, sitta bland bolster i lotusställning och tända rökelse för att meditera ”på riktigt”, men vet ni: det här räknas. Också!

I soffan tar jag en klunk kaffe (som sagt: dagens godaste!) och sätter sedan på den meditation jag lyssnar på för tillfället. För jag lyssnar. Vill ha vägledning i min meditation. I alla fall än så länge, har en känsla av att det ändras längs vägen … Tipsar om några guidade meditationer längre ner i det här inlägget.

Och så försvinner jag in i … mig själv? Följer meditationen, andas och glömmer tid och rum. Rullar bak axlarna och tar ett sista djupt andetag innan jag öppnar ögonen jag stängde när meditationen började.

Efteråt sörplar jag i mig resten kaffe och skriver ner mina reflektioner och tankar som har kommit upp under meditationen. Ofta vidareutvecklar jag dem. Fångar de luddiga känslorna och drömmarna och konkretiserar dem. Om jag kan! Kan jag inte det, skriver jag just det. Beskriver det luddiga och ställer frågan till ingen. Eller allt? Kanske kommer jag på ett svar under dagen eller nästa meditation. Kanske är luddigheten kvar.

Och sen då?

Gôtt mår jag i alla fall och ärligt talat: sedan jag lade till meditationen i min morgonrutin är det lättare att gå upp. Nej, jag har sällan svårt att gå upp på morgonen, men den här nya rutinen har gjort det ännu lättare. Jag vet liksom att starten på dagen är kravlös och lugn. Just det: kravlös! Jag tror att det är en anledning till att vi många gånger har svårt att dra igång något nytt: vi ställer krav på oss på en nivå som inte är rimlig. Så: kravlös, lugn start!

Efter meditationen är jag fräsch som en nyponros och så klarsynt som jag kan bli (aööt är relativt, som ni vet). Redo för livet och morgonrundan med Brorsan. Inget krångel, eller hur?!

Tips på guidade meditationer

Eftersom jag fortfarande är ny i meditationsgemet är mina tips verkligen inte allomfattande. Det är de kanske aldrig, men ändå … Här kommer några meditationer som jag gillar och som jag tror är lättillgängliga för dig som vill testa meditation.

Gaby Bernsteins meditation om att manifestera en vision
Meditation för sömn med en av de … mjukaste (?) rösterna jag har hört
Självkärlek är ju en av mina missioner att inspirera till. Lyssna på Adriennes meditation om att tycka om sig själv och sin kropp här.

Jag verkar vara en sucker för kvinnliga röster? Innehåll, språk, röster och … allt egentligen är individuellt, så prova dig fram. Och tipsa gärna om dina favoriter!

Mina enkla rutiner för meditation kanske kan vara tips för dig som (också!) är ny i meditationsvärlden eller för dig behöver inspiration för att ändra en rutin som inte ger något?

Jag återkommer snart med mer! Har fått frågor om vad meditation egentligen är och om andlighet, flum och mindfulness. Så tacksam över de frågorna och över att få utvecklas tillsammans med er.

Ses snart!
Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin