Bloggen - Sida 2 av 300 - Malin Lundskog

Mariannes mirakelgymnastik finns på You Tube

Mariannes mirakelgymnastik har hittat hela vägen till You Tube. Kan det vara så att Caroline har en dröm om att bli youtuber? Hur som helst, här hittar ni veckans pausjumpa och det är ingen mindre än Caroline som håller i den. Ja, det är ju oftast hon, det vet ni som har hängt med på Instagram där pausjumpan hittills har jumpats.

Se på dina fötter …

Den här veckan är det våra fötter Caroline fokuserar på och hon pratar redan om beach 2024. Har vi inte släppt det där med beach nästa sommar?

Mer om Caroline i romanen Mariannes mirakel. Passa på att läs, till våren kommer uppföljaren.

Ses snart igen, tills dess: HEJA pausjumpan? Och kanske särksilt Mariannes mirakelgymnastik …
Kram Malin Lundskog

Nya boktips i podden

innehåller annonslänk till Storytel

Nya boktips av både en gammal och en ny bok. Jag har läst och tipsar (verkligen!) om Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad. Cilla tipsar om Viveca Stens Botgöraren. Det är alltså ungefär som det brukar i podden Skriverier med Malin och Cilla, när Cilla och jag tipsar om böcker.

Eller inte förresten. Det är inte jätteofta jag läser gamla klassiker (senast var det Nässlorna blomma, som ni kan läsa om här). Mina drömmars stad har jag inte läst sen skolan och det jag minns är att jag tyckte så himla mycket om den. Det gjorde jag inte med alla böcker vi blev tvingade att läsa och det beror inte på böckerna utan på mig. Jag var väl inte redo helt enkelt. Men Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad var jag tydligen redo för. Både då och nu.

Mina drömmars stad

Om ni har missat boken, skolkade när ni hade den som obligatorisk läsning i skolan eller helt enkelt glömt av vad den handlade om så är det en berättelse om unge Henning som på mitten av 1800-talet lämnar sitt hem på landsbygden för att göra lyckan i sina drömmars stad. Staden är Stockholm och där får vi följa Henning genom hårt slit, fattigdom, loppor och löss, råttor och köld. Herregud som de hade det.

Men Henning gav sig inte. Inte för att det var slut på eländet, men det blev bättre när han gifte sig och bildade familj med sin Lotten. Åh, som jag tycker om Hennig. Så snäll, godmodig och rättskaffens. Och åh, som jag tycker om Fogelströms berättande. Jag ser miljöerna, känner solen värma, det kliar när de skakar lopporna ur täcken, det smakar as i munnen när jag läser om hur de kanske någon gång drog en trasa över tänderna. Nej, tandborstning var för det fina folket.

Kvällssolen slickade tak och torn glänsande blanka, slängde glitter i vattenflikarna som smög in mellan gyttret av hus. Grå berg reste kala klippor över trädgårdarnas och tobaksfältens frodiga grönska.
Per Anders Fogelström, Mina drömmars stad

Läs den. Eller lyssna på den? Jag fick tag i mina svärföräldrars tummade exemplar, men såg att den finns på Storytel med Helge Skoog som inläsare. Det känns som en perfekt röst för den här berättelsen. En saga för vuxna, som jag tror har mycket verklighet i sig. Och vet ni vad, den här är bara första i en hel serie. Och den har jag aldrig läst, så … vi ses. Nu läser jag vidare.

Botgöraren

Cilla har läst spänning (sa ju att det mesta är sig likt i podden, he he) och tipsar om Viveca Stens Botgöraren, som är tredje delen i serien som heter Åremorden. I den här boken mördas en affärskvinna på Copperhill mountain Lodge i Åre. Hon visar sig ha kopplingar till Storliens högfjällshotell, som tydligen inte går så bra längre … Spännande, hälsar Cilla och säger: läs!

Over and out från mina drömmars ö. Hoppas att ni gillar våra nya boktips. Vi ses snart här igen och tills dess: HEJA HEJA dig!
Kram Malin Lundskog

ps. annonslänkarna innebär inget annat än att om du väljer att starta abonnemang på Storytel via mina länkar, så får jag en kick back från dem. Och nej, kostar inte dig ett enda öre extra.

Behöver vi prata om allt?

Även om det ser ut som en enkel ja- och nejfråga vid en första anblick, så är den större än så. Behöver vi prata om allt? Ja. Och nej. Eller? Det här diskuterade vi i Mariannes mirakulösa bokklubb igår. Vilket samtal alltså. Snacka snillen spekulerar. Snillen med varma hjärtan och öppna sinnen.

Anledningen till att vi började prata om det är för att vi pratade om skillnaden mellan generationer och att vi pratar mer öppet nu om sådant man kanske dolde förr. Kommer våra barn och deras barn och deras barn osv prata ännu mer, eller går det till en viss gräns? Och kan det vara så att man helt enkelt inte hade tid att prata om sådant som vi anser viktigt att prata om förr? Hade de nog med att överleva? Och är i så fall samtalen också en klassfråga och inte enbart en generationsfråga?

behöver vi prata om allt, mariannes mirakel, bokklubb, reflektion, författare Malin Lundskog — Stängde igen min roman efter bokklubben igår.
Om jag längtar till måndag? You bet!

Jag känner mig inte ensam, sa hon och min mission som författare är gjord

I romanen Mariannes mirakel är mamma Marianne (40-talist) mån om att sopa pinsamheter under mattan. Hon påverkar sina döttrar (huvudkaraktärerna i boken) och de vågar inte prata med henne. Tystnaden gör dem ensamma. Och just att inte känna sig ensam, tror jag är en av de stora vinningarna med att prata. Även om jag inte vet om man måste prata om allt. Eller måste? Klart att vi inte måste. Men behöver vi?

Jag tror att samtal kan ge en tröst. Göra att vi inser att vi inte är ensamma, även om det ibland känns så. Precis som böcker kan göra, för vet ni vad? Jo, en av bokklubbsmedlemmarna uttryckte det så fint igår när hon sa att sedan hon har läst om Helén känner hon att hon kan luta sig mot henne och känna att hon inte är ensam. Hur fint är inte det? Min mission som författare är gjord. Tänk att mitt hittepå kan ge trygghet. Eller tröst? Eller vad jag nu ska kalla det. Men ni fattar?

Och vi är ju aldrig ensamma. Det är alltid någon annan som har varit med om samma sak. Känt samma känsla.

Att min roman kan vara en del i att känna sig mindre ensam är stort. Megastort. Nej, vi kanske inte behöver prata om allt. Ibland räcker en god bok? Även om vi människor är bäst!

Ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA samtalen.
Kram Malin Lundskog

Julen kommer snart, det går med vindens fart

Eller hur var det den gick nu igen, Ledins gamla dänga? Det känns som att det mesta kommer med allt hårdare vindars fart nu för tiden. Eller är det jag som är långsammare? Skitsamma (även om det senare är mest troligt). Det jag vill berätta idag är att julen kommer snart och det vet jag eftersom jag inom kort ska ut på ett gäng julmarknader med min roman Mariannes mirakel.

Mariannes mirakel på julturné, Malin Lundskog, författare, västkusten, julen kommer snart — Bilden är från förra advent i skärgården.
Jag har väl inte förändrats så mycket, men mössan har någon (hrrrm, inte jag) tvättat så att den passar en baby och ena vanten har någon (inte jag) käkat upp …

Julmarknader min roman och jag ska ut på 2023:

Skärgården i advent på Hönö den 2 och 3 december kl 10-16. Ni kan läsa mer om det marknaden här. Missa inte att man kan ta färjan från stan (som är Göteborg) för er som är sugna på båttur.

Knippla julmarknad, här på Knippla (say what?!) den 9 december. Läs mer om mysigaste julmarknaden evva här. (Jo, jag kanske är partisk). Är ni fortfarande sugna på båttur och inte tar er till Hönö tar jag ett snack med min man, så ordnar han säkert det.

Julmarknad på Billdals ridklubb, den 10 december kl 12-16 (återkommer med länk när jag har en). Det här är ju hemmaplan för åtminstonde Caroline i romanen Mariannes mirakel och vem vet: Hon kanske bjuder på ett av sina pausjumpa-pass?

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Mina julerbjudanden

Som ni minns fyllde Mariannes mirakel två år nyss och jag frågade mitt nyhetsbrev om hur vi skulle fira det tillsammans, ni och jag. Det var en spännande omröstning som slutade oavgjort mellan alternativen att köpa boken billigare och möjligheten att vinna en digital fika med mig när min kommande roman är ute. De erbjudandena plockar jag med ut på marknaderna också. Och hit, eftersom ni kanske inte alls har möjlighet att komma, men ändå vill vara med och fira.

Köp två ex av Mariannes mirakel för 300 kr plus ev porto och (eller?) delta i utlottningen av en digital fika när min kommande roman är ute. Vill du delta i utlottningen? Signa upp dig på HEJA-ropet (mitt nyhetsbrev) här, så får du veta allt om det.

knippla julmarknad, mariannes mirakel, julen kommer snart — Förra årets julmarknad på Knippla hittade man mig i en sjöbod
(sjukt, men även de här vantarna har någon (alltså inte jag, utan någon med fyra ben) tuggat sönder …

Oavsett om vi ses på julmarknader, på bokmässa i Lund eller här på bloggen, så ses vi snart. Eftersom julen kommer snart, precis som bokmässan i Lund och nytt blogginlägg. Tills vi ses: HEJA!
Kram Malin

En lugn söndag

Jag älskar människor, jag tycker om att ha mycket omkring mig och en hel del att göra. Men ändå. En lugn söndag. Så himla skönt. Och det är väl det här som är grejen med livet. Kontrasterna. Och att kunna välja dem själv, eller vad säger ni?

På söndagförmiddagar har jag min träning här ute på Knippla och det var enda passa tiden-grejen för dagen. Och ett härligt träningspass med goa människor ingår i vad jag kallar lugn söndag, även om själva träningen är allt annat än lugn. Men ni vet. Resten av dagen. Soffhäng, stickning, bokläsning, hundgos, slumra, hundpromenad och mera soffa. Utan att kolla klockan. Bara gå på känsla. Och nej, jag har inte ens duschat efter träningen. Får se hur det blir med det …

Ses snart igen, tills dess: HEJA lugnet. Och kaoset, om ni hellre vill ha det.
Kram Malin Lundskog

PS. Enda abret just nu är att de där pepparkakshusbyggena från igår står på mitt kontor, det luktar så gott att det rinner i munnen på mig.

Pepparkakshus-tävlingen är tävlad. Vem vann?

Idag har vi haft tävling här hemma. Ja, vi tjuvstartade julen (eller kan vi skylla på det där fenomenet novent?) redan den artonde november på grund av skitsvårt att få ihop sex personer samtidigt. Särskilt om fyra av de här sex är unga vuxna med hur mycket kul som helst för sig på helgerna. Och en är författare med marknader och bokmässor att delta på, förstås. Så idag gick pepparkakshus-tävlingen av stapeln.

Jag hade velat skriva den årliga pepparkakshus-tävlingen, för visst låter det mysigt? Men det är första gången den sker och vad som händer nästa år är det ingen som vet. Skitsamma. Tävlingen är tävlad och ingen vet vem som har vunnit. Av de två deltagande lagen har varje lag korat sig själva som vinnare. Ni kanske vill hjälpa till? Rösta gärna i kommentarerna nedan (helst på mitt lags alster, he he).

Tjejerna mot killarna

Lagen var tjejerna, mina svärdöttrar och jag, mot killarna, min man och våra söner och i flera veckor har vi (tjejerna) pratat om vad vi ska ha för pynt och attiraljer. Killarna hade tydligen ingen aning om vad de skulle göra, eller om de ens skulle handla något förrän igår. Men då hade de bestämt vad de skulle göra. Vi visst inte förrän vi satte oss ner med allt vårt pynt vad vi skulle göra, ha ha.

pepparkakshus-tävlingen, knippla, ritning

När vi satte oss ner för att rita kom vi på: sjöbodar. Det passar ju bra här på Knippla. Och sen växte resten successivt fram, med ljugarbänk, brygga, båt, gran (som ser ut som en heffaklump).

Killarna var lika fokuserade som oss och hade fullt sjå med att bygga sin fyr:

fråga mig helst inte om fyrvaktarens extradekoration …

pepparkakshus-tävlingen, pepparkaksfyr — fråga mig helst inte om fyrvaktarens extradekoration …

pepparkakshus-tävlingen, sjöbodar — Sjöbodar, ljugarbänk, brygga och obs för båten med segel och allt.
Och heffaklumpen som kom till av att vi blandade för lös kristyr …

Jag älskar att leka med mina vuxna barn. Alltså, jag kan bli så glad över att de dels är så fina och dels över att de vill leka med oss att jag gråter. Herregud vad fint livet är, särskilt ibland. Vem som vinner är helt ointressant. Egentligen. Även om det är kul. Att vinna. Men den högsta vinsten, den är väl ändå den att få vara tillsammans med dem man älskar?

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja alla (och rösta gärna på tjejerna, he he).
Kram Malin Lundskog

Och på juldagen avgör vi vårt familje-OS, som har en gren kvar. En lek det också även om de tär en tävling …