åderbråck

Därför tog jag bort mina åderbråck är ett samarbete med Åderbråckslinikerna

Hälsan tiger still?

Visst är det så som det gamla talesättet säger: att hälsan tiger still? Nu menar jag inte att alla vi som jobbar med hälsa tiger still. Tvärtom till och med … Många av oss tjoar högt i vår iver att inspirera till ett gott liv för våra kunder, följare och bloggläsare. Jag är en sådan. Som vill att ni som hänger med mig ska hitta era goda vanor och leva ett gott liv med gott samvete. Jag vill verkligen att ni ska inspireras till att ge er själva förutsättningar för att njuta av livet medan det pågår. Och tycka om er själva!

Som det här inlägget till exempel: jag hoppas att det kan ge dig som har drabbats av åderbråck en insikt i att du dels inte är ensam och att det ofta är något som är lätt att åtgärda.

Därför tog jag bort mina åderbråck

Därför tog jag bort mina åderbråck: jag hade ont av dem! Dels fysiskt ont när jag sprang (och det vill jag ju göra massor!) och dels mentalt ont av fula ben (älskar att gå i shorts!)

Hade jag inte haft fysiskt ont hade jag förmodligen låtit dem vara kvar och jobbat ännu mera med min inställning till mina åderbråck. Inte för att det var bra att det gjorde ont, men det gav mig ett berättigande att ta steget till att ta bort dem. Tyckte jag själv alltså!

Jag vet att vi är många som drabbas av åderbråck och att det självklart inte är något att skämmas över. Som många gör. Jag gjorde det! Men det var innan jag visste det jag vet nu: att det inte är nån kärringåkomma till exempel (jo, jag trodde det!). Jag kände mig som en väldigt ung tant (det här var innan det blev coolt att vara tant. För det är det väl nu?). När våren kom och det var dags att släppa lös benen i shorts var det enda jag fokuserade på åderbråcken. De syntes som mest i ena knävecket.

Det vi fokuserar på växer

Ja, ni vet det där med att sådant du fokuserar på växer? Det stämde verkligen när det gälle mitt förhållande till mina åderbråck. Ett tag var de det enda som syntes på min kropp. Ja, alltså … det kändes så. Det var ju inte så det såg ut.

Men inget ont som inte har något gott med sig, jag hade ont! Det värkte och molade och tryckte i mina åderbråck. Känslan var att cirkulationen var helt borta, trots att jag var (och är) väldigt aktiv fysiskt. Just fysisk aktivitet är ju annars sådant som kan lindra. Och därför tog jag bort mina åderbråck. Så enkelt! Så smidigt! Jag ångrar mig inte en sekund. Hade de inte gjort ont vet jag faktiskt inte vad jag hade gjort.

Hälsa och utseende

Det är en spännande diskussion det här med utseende och hälsa. Jag vurmar för att vi ska acceptera oss som vi är och tycka om oss för dem vi är. Som du just har kunnat läsa fastnade jag i utseendeträsket med mina åderbråck. Ja har jobbat som sjutton med min attityd till mig själv sedan dess, men ändå: visst vill vi se bra ut? Också alltså! Med fokus på enbart utsida kommer vi aldrig att bli nöjda, glada, fria, starka. Kanske inte med enbart fokus på insidan heller? Antingen eller, eller både och? Vad tycker du, är utseende en okej anledning att ta bort sina åderbråck?