Gyldendal Astra

Hurra! ÄNTLIGEN äntligen äntligen är avtalet signerat och klart och jag får avslöja något som har pirrat inom mig sedan bokmässan. Det var då jag fick första mejlet från Alexandra på Gyldendal Astra med frågan om jag befann mig på bokmässan, för de hade läst mitt manus … Och efter något som för mig känns som evigheter och driljoner om och men är vi nu i hamn. Min tredje roman kommer ut våren 2026. Låter jag cool? Det är jag inte.

Rockstjärna och ömtåligt barn

Jag är så pirrig och glad och tacksam och också väldigt stolt över att jag äntligen har fått ett traditionellt förlagsavtal, med en bok som ska ges ut i alla format. Med ett förlag som efter att signering var klar igår redan har tagit hand om mig som vore jag en rockstjärna. Eller ett litet skört barn. Det kanske är samma sak förresten …

Den här bilden ligger just nu på förlaget Gyldendal Astras hemsida och intill den står det:

Malin Lundskog är den före detta kommunikatören, pt:n och inspirationsföreläsaren som flyttade från Göteborg till den lilla ön Knippla i södra Bohuslän. Där lever hon feelgood-liv med makrill- och hummerfiske, studerar kreativt skrivande, sover i hängmatta, välkomnar gäster till vandrarhemmet och leder träningspass. När hon inte skriver romaner alltså. Hon väjer aldrig för svåra frågor eller stora känslor och visar på klassiska göteborgsgener i den snabbtänkta humor vi möter i hennes två poddar.

Har ni missat mina tidigare romaner så är de: Mariannes mirakel och Ett oönskat arv. Ni kan läsa om Mariannes mirakel här: Mariannes mirakel. Och här om uppföljaren, Ett oönskat arv. Alla mina böcker hittar ni här: Mina böcker.

Och den gamla sanningen: ge inte upp!

Hur som helst: just idag hoppar och studsar jag mest runt och kan inte fokusera på annat än att vara glad. Och tacksam. Och stolt. För det är ju inte så att det här har kommit utan många timmars hårt (och väldigt roligt!) arbete med både manus, redigering och studierna i kreativt skrivande. Och det är där ur stoltheten kommer. Att jag fortsatte kämpa och vågade vägra ge upp.

Egentligen borde jag skriva på inlämningar till skolan, duscha, äta, vila, vattna, skriva på manus och hundra andra saker. Men vad fan. Det är inte varje dag man skriver under ett förlagsavtal för sin tredje roman, så jag ger mig själv den breaken (som man säger på svenska?) Men tänkt att det finns människor på ett förlag som tror på min berättelse. Och på mig!

Inget bautakliv för mänskligheten direkt, men för mig är det så långt att jag har gått ner i split för längesen …

Ses snart! Tills dess: våga vägra ge upp!
Kram Malin Lundskog.