hoppträning

Hopp-träning

Att leva på hoppet gör livet roligare, senor och ligament mer hållbara och skapar mer power i musklerna. Visst låter det härligt?! Och det är det! Att hoppa är inte bara bra träning, det kan också killa sådär härligt pirrigt i magen tycker jag. I alla fall att hoppa uppifrån och ner … 

Hoppträning kan vara hur enkel som helst. Hoppa. Punkt. Det kan också göras avancerat med så kallad plyometrisk träning när du hoppar upp på något (sten, stock, stepbräda, plint, hinder/häck) och sedan direkt ner för att utan att knappt nudda marken hoppa upp på nästa höjd så att du riktigt utnyttjar gummibandseffekten. Jag ser hoppandet som en extra krydda i både träningen och livet. För friidrottare är hoppandet ett väldigt medvetet inlägg i spänstträningen som går ut på att flytta så stor stor massa som möjligt på så kort tid som möjligt. 

Så här kan det också gå: Malin hoppar behind the scenes …

Hoppa för att skydda ryggen

Genom att hoppa tvingar du, omedvetet, igång aktiveringen av dina inre bålmuskler (du vet de jag bloggade om här: När livet känns stabilt) för du vill skydda ryggraden. Du lär kroppen att svara snabbt helt enkelt, superbra om du skulle halka eller ramla. 

Skynda långsamt, lev på hoppet

Skynda långsamt i vanlig ordning. Hoppa inte ned från för höga höjder eller kör för många plyometriska hopp om du inte har hoppat på ett tag. Ett hopp ute i skogen mellan varven, då du landar i mjuk mossa – det är en väldigt bra början det!  Och du: det är i princip aldrig för sent. Det finns studier som visar att vi kan öka våra snabba muskelfibrer upp till 96 års ålder. Härligt va? 

Vet inte om hopp är en pose, men om det hade varit det hade hopp varit veckans pose! Vill du hänga med på poser, träningspass och annat hälsosamt här på bloggen, följ den på Bloglovin´

Håller med de få på Östra stå, när ÖIS spelar hemma på Ullevi: Hoppa om du älskar rödblått. Eller. Äh. Hoppa om du älskar livet kan vi ändra det till. 

Ses snart!
Heja heja dig så länge. HOPPA!
//Malin