minnen

Min mormor skulle ha fyllt 110 år idag. Ja. Etthundratio. Tänkte på det i morse, på hur det var då. Hur den stora världen såg ut och hur den mindre värld som mormor föddes in i såg ut. Och hur galet det är att det är lika många år mellan 1914 (då mormor föddes) och 1969 (då jag föddes) som det är mellan 1969 och 2024. Mormor var ju jättejättejättegammal när jag var liten …

MIn mormor och jag hade något som kändes väldigt speciellt. Ja, hon fick i alla fall mig att känna mig speciell. När vi spelade svälta räv (jag vann alltid) och casino. Hennes goda bondkakor. Att hon alltid drack te och åt en skorpa på morgonen, innan den riktiga frukosten. Och när vi var på landet och hon ramlade i blåbärsriset och jag skrattade så jag kissade ner mig. Kanske hon också? Och när vi åkte till Fredrikshamn, bara hon och jag, på hennes 75-årsdag.

Minnes de lyckliga stunderna blott?

Enda gången (som jag minns att) jag var besviken på min mormor var när hon ringde mamma, då jag hade tagit cykeln och rymt hem till henne. Men det där är glömt såklart, precis som varför jag var så arg på mamma att jag rymde hemifrån. Och sådana minnen gör ju inget att jag inte kommer ihåg. Det ligger väl något i det där med att minnas de lyckliga stunderna blott. Helt onödigt att gå omkring och komma ihåg massa skit. Eller, vad säger ni?

Men de fina minnena. Det är som att jag har en skattkista inombords, fylld av den rikedom som kärlek och omtanke ger. Och det fina med den här skattkistan är att varje gång jag gläntar på locket är det olika skatter som dyker upp. Och det är både så fint att ha den där skattkistan att ösa ur och inspireras av. Visst är det en cool tanke, att bli ihågkommen med så mycket kärlek som jag minns min mormor? Det är totalt värt de nostalgiska tårarna som bränner i ögonvrån.

Och filten? Den är mormors. Det gör ont i mig när jag nu inte kan vira den om mig längre, den är tydligen preppad med DDT. Ja, jag läste om att gammalt ylle ofta är det, det är väl därför det håller så bra? Står det malsäkrat på etiketten är så det är. Kanske kan hänga den på väggen? För det bär emot att bränna den.

Ses snart igen, tills dess: HEJA alla härliga minnen.
Kram Malin Lundskog

ps. alla rikedom i minnes-skattkistorna, om ni visste vad det kliar i fingrarna att skriva historier utifrån dem. Vi får väl se om mormor får vara med i någon roman framöver. Just nu inspirerar hon mig att vara som hon. Kärleksfull! Det räcker långt.