Sicken jädra fest jag kom hem till efter bokmässan i Lund. Ni vet, när man är sådär seg efter att ha stått på bokmässa och varit sitt allra trevligaste hela dagen, lett författarsamtal och dessutom suttit massa timmar i bil. Som är en lånebil. Och lånebilen är en cab. Oh well. Hem kom jag efter en finfin bokmässa och landade trött och hungrig i soffan. Och kände inte ett dugg för att ge mig ut igen. Men. Så. Såg jag på min aurora-app att det fanns stora chanser att få se det där färgsprakande norrskenet. Så jag trotsade baksmällan och drog ut på fest med min man och hundarna. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde det.




Norrskenet va?!
Norrsken alltså. För några år sedan hade jag aldrig sett det. Och det hamnade på en önskelista över sådant jag gärna ville se. När vi för två år sedan var i Fjätervålen och åkte skidor fick jag se det för första gången. Nu verkar det inte vara någon hejd på festligheterna på himlen, för det här är andra gången i år som himlen bjuder på färgfest.
Jag tackar gladeligen ja till fler sådana här fester, naturen. Visst är det magiskt? Har ni sett det? Var, när, hur? Och känner ni som jag, att när man är där ute och ser sådant här, så är det som att insikterna om vad som är viktigt i livet dimper ner i en. Och det som är viktigt är oftast det här. Enkla. Naturen. Och de man tycker om. Eller vad säger ni?
Vi ses snart igen, tills dess: HEJA naturen. Och oss.
Kram Malin Lundskog