Utmanar mig med totalt otippad hiphop

Ibland får jag en känsla av att jag behöver jag ruska om mig själv. Göra något läskigt. Alltså, lagom läskigt. Inte något som är förenat med livsfara. Nej, något som får det att gunga under fötterna, kittlas i magen och pirra i bröstet. Lagom mycket. Som att ge mig på en danskurs. I hiphop! Herregud så roligt. Och läskigt! En perfekt kombo av känslor när jag utmanar mig med totalt otippad hiphop.

Otippat? Ja. Jag är ju inte en sån som går på dansklass. Jag gymmar, springer, åker skidor och älskar bollspel. Och så fuldansar jag hemma och när det är fest. Det är min grej. Men gå på dansklass? Nah …

Mina egna förväntningar skrämmer mig

Egentligen är det inte särskilt läskigt att gå på danskurs. Särskilt inte en nybörjarkurs, eller hur? Ingen förväntar sig att man ska kunna något. Nej, det som var scary när jag anmälde mig var mina egna förväntningar. Jag vill ju fatta grejen. Snabbt! Vara sådär cool och groovy som coola och groovy hiphopare är. Ha ha, skrattar åt mig själv nu. Men det fanns inget annat än just mina egna förväntningar, som skrämde mig egentligen. Varför jag nu ens hade förväntningar? Kunde jag inte bara gå in där i dansstudion och ha kul? Och jo, det visade sig att jag kunde det.

Idag gick jag till första lektionen av nybörjarhiphop för oss som är 30+ och var pirrig av nervositet. Jag gick därifrån och var pirrig av glädje. Jäklar vad kul det var! Dancing man, reebok, four step, kick ball och bounce. Coola namn på stegen vi har gjort idag va? Och visst har jag snurrat åt fel håll och tagit steg åt vänster när vi skulle åt höger, men skitsamma. Så kul! Svettigt, härligt och gungigt.

Tips tips tips för er som undrar om ni verkligen ska göra det där som verkar läskigt, men som ändå lockar: GÖR DET! Kul är underskattat, som jag ju också skrev om här: ha roligt utan anledning.

Ses snart igen, tills dess: heja att ha roligt!
Kram Malin Lundskog