Vad träningen ger författarskapet och vice versa

Visst har jag sett likheterna mellan att skriva och att springa förut. Det är ett nötande, det är att göra samma sak om och om igen. Det är steg efter steg, bokstav efter bokstav, kilometer efter kilometer och mening efter mening. Men inte förrän alldeles nyss har det slagit mig hur mycket och vad träningen ger författarskapet. Och att skrivande faktiskt ger tillbaka till träningen.

Jag har inte tänkt på hur jag utnyttjar mitt mindset från det ena området till det andra, jag har liksom bara sett likheterna som jag nämnde ovan. Men! När jag har tränat genom åren har jag haft lätt att säga till mig att själv att köra en minut till. Eller att öka farten ett snäpp (vad det nu är). Ta i liiiiite till. Omedvetet har jag fört över det tänket till skrivandet. Och!

Häromdagen, när jag var på gymmet och bland annat körde tunga marklyft, kom jag på mig själv med att använda författarskapet som motivation inför mig själv. ”Kom igen nu. Kan du pressa fram ett kapitel till, fast du är trött, kan du köra tre reps till.” Jo, när jag kroknar pratar jag en hel del med mig själv, he he … (Tror inte att jag pratar högt om jag är bland folk.)

Medveten om synergin mellan skrivande och träning

Tänk att vi kan göra skillnad för oss själva genom medvetet använda våra egna erfarenheter. Hur coolt? När vi tar oss själva som goda, starka, uthålliga, lyckade och kompetenta exempel. Tidigare har träningen varit det område där jag har mest erfarenhet och kunskap och också det område jag har använt för att öka motivationen hos både mig själv och andra. Men nu när jag har skrivit ett flertal romanmanus och kommer ut med min tredje roman till våren och dessutom har pluggat kreativt skrivande i snart två år så har nya erfarenheter. Ny kompetens. Jag tagit mig förbi många mentala hinder och ökat tilliten till mig själv.

Ja, allt vi gör i livet spiller ju över på resten av livet, på både gott och ont. Inget vi ägnar oss åt är ogjort (förutom möjligtvis timmar av planlöst skrollande …) och vi lär av oss av allt. Blev så glad över insikten att min träning har lika stor glädje och nytta av mitt författarskap som författarskapet av min träning. Lika vet jag förstås inte, men ni fattar.

Tänk vilka krafter vi kan frammana genom att använda oss själva som goda exempel? Och att synergieffekter mellan våra olika sysselsättningar kan växa sig allt starkare, ju mer erfarenhet vi skaffar oss. Vi är starkare än vi tror och när vi låter våra erfarenheter visa oss vägen framåt finns det nog ingen hejd på vad vi kan åstadkomma. Eller vad tro ni?

Nu har jag använt mig själv och två av de viktigaste delarna i mitt liv som exempel. Ni har era viktigaste delar och vi kan självklart hjälpa varandra. Men visst väger det tungt att inse vilken kraft vi själv har inom oss. I både kropp och knopp. Och själ!

Ses snart, tills dess: heja erfarenhet och oss!
Kram Malin Lundskog