Jag tog först bort ordet andningshålen i rubriken. För vadå hål? Jag menar ju inte direkt ett tomrum, utan något som fyller med mig liv. Kraft. Energi. Något som är mer än en paus. En stund som inte bara är återhämtning. En sekvens med njut, men inte för njutets skull. Utan för … livets? Och för att orka redigera vidare på detsomjaghoppasblirmintredjeroman. Som ni ser blev ordet kvar. Och effekten av dagens andningshål var en av de bästa skrivdagarna på hela året. YEAH!
Andningshålen
Andningshålen blev kvar i rubriken, som ni ser. Hittade inget bättre ord. Jag vill nämligen skriva om stunderna med andetagen. Där lungorna fylls av liv och havsluft, hjärnan får lugn och energi och själen får pirr och stabilitet. De livsviktiga stunderna, ni vet. Andningshålen. (Har ni något bättre ord? Let me know.)
Idag har de stunderna sett ut så här för mig:
En morgonstund med hundarna ute i bergen och i havet fyllde mig med skrivarlust och -glädje som räckte i flera timmar.
Efter alla de timmarna behövde både kroppen och knoppen och själen sitt andningshål igen. Och det fick de.
Och ingen är väl gladare än hundarna när jag behöver andas här ute? Skulle vara jag då …
Vi ses snart igen och tills dess: HEJA andningshålen!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
[…] Häromdagen skrev jag om andningshålen som fyller mig med liv. Lite som i en saga det också. Läs här. […]