I morse var det dags igen. Alltså, det spelar ingen roll att klockan ringer i svinottan och att det blåser massor. Årets hummerpremiär är här och är hummerpremiären här så är den. Ja, till en viss gräns förstås. Vi gick inte särskilt långt ut i vågorna i morse. Och vi la inte i alla kupor. Men ändå. Grejen! Att gnugga sömnen ur ögonen, trilla i flytoverallen och tillsammans med alla andra hummerfiskare runt om på öarna få havet att glittra av röda och gröna lanternor. Åh, vad jag gillar det här.
Här är vi på väg ut från hamn och väntar på att klockan slår sju, så att vi kan slänga i hummertinorna. Härligt pirr i magen! Sedan blev pirret mer fokuserat, när jag skulle ratta oss genom vågorna …
De sista kuporna släppte vi på insidan av ön, för att slippa gunget där ute. Och sen firade hummerklubben (mer om den här) premiären med fiskarhisotirer och pyttipanna-frukost på Matjes, restaurangen som öppnade upp för oss och till och med fixade oumph-pytt till mig.
Ja, man hinner mycket om man kliver upp tidigt. Nu är det tillbaka till poddinspelning med Cilla, plugg och skriv. Men imorgon hoppas jag på hummer …
Ses snart igen. Tills dess: heja hummerpremiär och annat mys en vanlig måndag i september!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Lämna ett svar