Stella the grandchild, snacka bästa starten på veckan. Hennes bajsblöjor, babykräk och att jag dessutom kom hem med biblioteksböcker räcker jättejättelångt för att kul kalla den här dagen och hela veckan för alldeles underbar.
Vi har ju passat lille Ruben en vecka när vår yngste son har varit på semester. Idag var det dags för den lille valpen att flytta hem igen, så jag tog med mig honom till stan. Först åkte vi via biblioteket på Öckerö, där jag hade reserverat skolböcker (mer om en del av mitt pluggande här) och det här med bibliotek. Va? Är det inte helt fantastiskt att vi har dem?
men älskar bibliotek och möjligheten att låna!
Ruben, Stella och farmor Malin
Efter några ärenden till var det träningsdags för mig på Pedagogen park. Tänk att Aspelin Ramm bjuder alla sina hyresgäster på träning varje måndag och jag har ynnesten att leda den? Lille Ruben satt hur som helst och väntade på mig i bilen i sin lilla lilla bur. Jag kanske inte måste skriva lilla hela tiden? Men jämfört med Brorsan och Jackson är han så himla liten. Och bara sex månader. Inte den roligaste starten på dagen för honom, som ju har busat med de stora grabbarna varje morgon i en vecka nu. Men sen drog vi hem till Stella och allt blev mycket roligare.
Ja, och där fastnade vi … Vi fick till och med passa henne alldeles själva en stund. Vet ni. Jag var så uppfylld av det här lilla (och nu är det Stella som är lilla) livet och det mirakulösa i att jag har ett barnbarn och att jag får vara med om det här och att jag att tårarna kom. Där satt väl jag mitt på blanka måndagen och sjöng både lilla snigel, brevet från kolonien och om alla elefanter som balanserade på en spindeltråd. Hittade på egna texter gjorde jag också och tänkte att det nog räknades som att jag ägnade mig åt kreativt skrivande (som ju är vad jag pluggar).
Liten blir stor?
Inte kommer jag ihåg att en baby inte är spädbarn så himla länge. Två månader gammal är mitt barnbarn två runda kinder med smilgropar som vill resa sig, lyfter på huvudet och som skrattar åt både mig (fattar ni!!!) och åt en röd räv i babygymmet.
Jag bytte med glädje bajsblöjor och till och med njöt av att åka hem i fullmånens sken med en svag doft (för visst kan vi kalla det doft) av babykräk. Och Ruben? Han åkte hem med sin husse och matte, alla tre hur glada som helst. Men gladast var nog räven i babygymmet? Eller den här farmorn …
Vi ses snart igen, tills dess: wow för livet? Och bibliotek.
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Lämna ett svar