Behöver vi prata om allt?

Även om det ser ut som en enkel ja- och nejfråga vid en första anblick, så är den större än så. Behöver vi prata om allt? Ja. Och nej. Eller? Det här diskuterade vi i Mariannes mirakulösa bokklubb igår. Vilket samtal alltså. Snacka snillen spekulerar. Snillen med varma hjärtan och öppna sinnen.

Anledningen till att vi började prata om det är för att vi pratade om skillnaden mellan generationer och att vi pratar mer öppet nu om sådant man kanske dolde förr. Kommer våra barn och deras barn och deras barn osv prata ännu mer, eller går det till en viss gräns? Och kan det vara så att man helt enkelt inte hade tid att prata om sådant som vi anser viktigt att prata om förr? Hade de nog med att överleva? Och är i så fall samtalen också en klassfråga och inte enbart en generationsfråga?

Jag känner mig inte ensam, sa hon och min mission som författare är gjord

I romanen Mariannes mirakel är mamma Marianne (40-talist) mån om att sopa pinsamheter under mattan. Hon påverkar sina döttrar (huvudkaraktärerna i boken) och de vågar inte prata med henne. Tystnaden gör dem ensamma. Och just att inte känna sig ensam, tror jag är en av de stora vinningarna med att prata. Även om jag inte vet om man måste prata om allt. Eller måste? Klart att vi inte måste. Men behöver vi?

Jag tror att samtal kan ge en tröst. Göra att vi inser att vi inte är ensamma, även om det ibland känns så. Precis som böcker kan göra, för vet ni vad? Jo, en av bokklubbsmedlemmarna uttryckte det så fint igår när hon sa att sedan hon har läst om Helén känner hon att hon kan luta sig mot henne och känna att hon inte är ensam. Hur fint är inte det? Min mission som författare är gjord. Tänk att mitt hittepå kan ge trygghet. Eller tröst? Eller vad jag nu ska kalla det. Men ni fattar?

Och vi är ju aldrig ensamma. Det är alltid någon annan som har varit med om samma sak. Känt samma känsla.

Att min roman kan vara en del i att känna sig mindre ensam är stort. Megastort. Nej, vi kanske inte behöver prata om allt. Ibland räcker en god bok? Även om vi människor är bäst!

Ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA samtalen.
Kram Malin Lundskog