Författare

Ha roligt helt utan anledning

Ja, vet ni vad? Idag har jag haft roligt helt utan anledning. Skrattat i flera timmar i rad, utan annan anledning än att … Nej, inte av någon anledning alls faktiskt. Bara för att det var roligt. Och om jag tar med mig en lärdom från idag, så är det just det att det är okej att njuta av livet och ha roligt helt utan något särskilt syfte. Det betyder inte att njutet och skratten inte genererar härlig energi och skön avslappning och så vidare. Men att inte ha det i åtanke och ha roligt helt utan anledning när jag gör något, det kommer inte jätteenkelt.

Hitta flytet och gilla kampen

Efter en förmiddag då jag slet (jo, faktiskt!) med mitt manus som jag hoppas blir bok så småningom. Jag kunde bara inte få till berättelsen så att jag blev nöjd. Hur svårt ska det vara egentligen? Jag har ju en plan, kan jag inte bara följa den då? Tydligen inte … Tur att jag gillar slitet då. Det som får mig att uppskatta flytet mer än jag tror att jag hade gjort om allt kom lekande lätt. Jag undrar om inte slitet också får mig att känna mig … duktig? Som att mitt arbete är mer värt om det inte kommer enkelt? Så löjligt egentligen, eller hur?

Men, som sagt. Jag slet. Ändrade. Tänkte om. Skrev om. Kände mig redig. Men hittade inte rytmen, tonen, flytet. Eller så var det just det jag gjorde? Kämpandet är ju en del i hela flow-cykeln, som jag har skrivit om här förut. Och efter ett tag (ganska långt tag, kändes det om där och då) tror jag minsann att jag hittade rätt. Perfekt timing, för sen kom eftermiddagen och den har jag ägnat åt att leka. Först med världens bästa Stella och hennes pappa och därefter på impro-kursen som började idag. H E R R E G U D så kul jag har haft. Stella, och alla barn i hela världen, är experter på att bara vara. Att ha roligt bara för rolighetens skull. Helt utan annat syfte är att ha just roligt. I stunden.

Dags att sluta göra nytta?

Stunden med Stella på lekplatsen med trehjulingar, koppel på dockor (i brist på hund liksom) och kurragömma var perfekt uppvärmning för kursen. Och kursen? Två timmar med en hjärna som var tvungen att släppa kontrollen och så många galet glada skratt. Helt slut är jag. På ett riktigt härligt sätt. Inte en enda gång (jo, kanske någon gång) har jag tänkt på annat än det jag har haft för mig i stunden.

ha roligt helt utan anledning, stella the grandchild, lekplats — det är inte bara roligt utan väldigt fint och fantastisk att se sitt barn leka med sitt barn. Och att vara med i den leken

Men apropå det här med att ha skoj bara för att ha skoj, det är inte så bara. Det ger livet liv och endorfinerna går bananas och vi får lättare att slappna av och och sova gott och sover vi gott orkar vi mer … Ja, ni fattar ju! Och jag tror alldeles säkert att för mig kommer det att gynna kreativiteten i mitt skrivande. Men!

Bara för att …

Jag tänker gå kursen utan någon som helst annan anledning än att ha kul. Inte vara nyttig. Hälsosam. Eller strategisk på något sätt. Det är inte jätteenkelt vill jag säga. Testa själva! Ja, att träna för att det är kul, inte för att orka eller bli stark eller smal. Att vila utan att tänka på att ni vilar för att orka med livet eller morgondagen utan bara för att det är gôtt! Eller lägga pengar på en kurs, bara för att ha roligt. Inte för att lära nytt, öka kreativiteten eller bli bra på något. Bara för att … Ja, det kanske är dags för mer bara för att? Dags att sluta göra nytta och ha roligt helt utan baktanke. Ja, goddammit!

Ses snart igen. Tills dess: HEJA de (tillsynes) meningslösa skratten och att ha roligt helt utan anledning.
Kram Malin Lundskog

fullmåne, knippla, — Naturen gjorde som den brukar och visste precis vad jag behövde. Kolla bara fullmånen i väntan på färjan hem ikväll!

Sura kränkta författare i nytt poddavsnitt

Söndag kommer med en ny och fräsch episod av podden Ordet är mitt. Eller fräsch och fräsch? Vi pratar om kurtisaner och det svenska försvaret. I vanlig ordning är det mycket som inte är som man tror. Vi kallar avsnittet Sura kränkta författare smickrar elegant.

Ordet är mitt, avsnitt 41

Så här skriver vi i våra shownotes (som vi säger på svenska) om avsnittet: Poddarna tar tag i ett gammalt ord men nu går vi all in! Smicker kommer man långt med men det kan också gå överstyr totalt, precis som det gjorde för Chatarina på 1700-talet. Ack och ve – vi tar oss för pannan. Medellågtyskan tar oss rätt in i kriget och Malin konstaterar att ordet hon valt är rätt trist. Sådant är livet – alla ord kan inte vara eleganta och galanta. Orden som författarna bråkar om i dagens dilemma fungerar bäst i plural och därmed basta! Och Malin är kränkt.

Här kan ni lyssna om ni vill, annars finns vi självklart i er favoritpodd-app:

sura kränkta författare, ordet är mitt, podcast, Jessika Devert, Malin Lundskog

Kul om ni lyssnar, gillar och sätter (bra, he he) betyg på oss. Har ni ord ni vill stryka ur SAOL? Eller ord ni undrar över? Hör av er! VI ordnar biffen i denna eventuellt folkbildande podcast, idag med sura kränkta författare som smickrar elegant.

Ses snart här igen, tills dess: HEJA alla ord och oss som älskar dem.
Kram Malin Lundskog

137: Din tid kommer …

Cilla som egentligen inte tycker om känslor gör inget annat än känner i dagens avsnitt. Hon känner sockerdrickspirr, lättnad och avundsjuka ända fram till slutet av episoden då Malin bjuder på boktips som gör henne överväldigad av glädje (?) och dessutom chockad. Och Malin då? Hon skriver synopsis á la snöflingemetoden och tror att hon behöver struktur eftersom hon är så rörig. Här berättar hon vad metoden går ut på och hur man kan bygga sin story efter den. Skriverier med Malin och Cilla är här igen – podden för er som gillar berättelser – och livet bakom dem.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag kommer tillbaka till Bohusläns bokmässa

Häromdagen ringde en av mina författarkollegor och undrade varför i hela världen jag inte var anmäld till Bohuläns bokmässa. Det kan man undra svarade jag och trodde inte ens själv på ursäkterna som spelades upp i mitt huvud. Vilket svammel! Som att det faktum att jag inte har någon ny bok skulle vara avgörande? Att alla redan har läst mina böcker? Herregud, vem tror jag att jag är? För även om det är några, så är det definitivt inte jättemånga som går runt och längtar ihjäl sig lika mycket som jag efter den sjunde maj då Min sämsta väninna släpps? Anmälde mig direkt. Jag kommer tillbaka till Bohusläns bokmässa.

Den 28 mars är det dags igen. I Stenungsund. På kulturhuset Fregatten. Precis som det brukar. Och roligast av allt kanske ändå är att jag får sällskap av Cilla. Ni vet min författarkollega och vän från podden Skriverier med Malin och Cilla. Vi var där tillsammans förra året. Skitkul!

cecilia andersson, malin lundskog, bohusläns bokmässa — bild från förra årets bokmässa på Kulturhuset Fregattenn i Stenungsund.

Nej, förresten: roligast av allt är om ni kommer! Ni som läser, vill läsa och som gillar böcker. Gillar att prata om böcker. Och skrivande. Kom kom!

Ses snart! Tills dess: heja alla er läsare!
Kram Malin Lundskog

Så här skrev jag efter förra årets upplaga av Bohusläns bokmässa.

Vad träningen ger författarskapet och vice versa

Visst har jag sett likheterna mellan att skriva och att springa förut. Det är ett nötande, det är att göra samma sak om och om igen. Det är steg efter steg, bokstav efter bokstav, kilometer efter kilometer och mening efter mening. Men inte förrän alldeles nyss har det slagit mig hur mycket och vad träningen ger författarskapet. Och att skrivande faktiskt ger tillbaka till träningen.

vad träningen ger författarskapet, malin lundskog, gym — kan jag skriva romaner, ska jag väl klara att lyfta tungt?

Jag har inte tänkt på hur jag utnyttjar mitt mindset från det ena området till det andra, jag har liksom bara sett likheterna som jag nämnde ovan. Men! När jag har tränat genom åren har jag haft lätt att säga till mig att själv att köra en minut till. Eller att öka farten ett snäpp (vad det nu är). Ta i liiiiite till. Omedvetet har jag fört över det tänket till skrivandet. Och!

Häromdagen, när jag var på gymmet och bland annat körde tunga marklyft, kom jag på mig själv med att använda författarskapet som motivation inför mig själv. ”Kom igen nu. Kan du pressa fram ett kapitel till, fast du är trött, kan du köra tre reps till.” Jo, när jag kroknar pratar jag en hel del med mig själv, he he … (Tror inte att jag pratar högt om jag är bland folk.)

löparsko in action, Malin Lundskog, vad träningen ger författarskapet — En minut till fixar du!

Medveten om synergin mellan skrivande och träning

Tänk att vi kan göra skillnad för oss själva genom medvetet använda våra egna erfarenheter. Hur coolt? När vi tar oss själva som goda, starka, uthålliga, lyckade och kompetenta exempel. Tidigare har träningen varit det område där jag har mest erfarenhet och kunskap och också det område jag har använt för att öka motivationen hos både mig själv och andra. Men nu när jag har skrivit ett flertal romanmanus och kommer ut med min tredje roman till våren och dessutom har pluggat kreativt skrivande i snart två år så har nya erfarenheter. Ny kompetens. Jag tagit mig förbi många mentala hinder och ökat tilliten till mig själv.

Malin Lundskog skriver — skriv färdigt kapitlet, nu då!

Malin Lundskog, författare, stickad tröja — skriv färdigt kapitlet, nu då!

Ja, allt vi gör i livet spiller ju över på resten av livet, på både gott och ont. Inget vi ägnar oss åt är ogjort (förutom möjligtvis timmar av planlöst skrollande …) och vi lär av oss av allt. Blev så glad över insikten att min träning har lika stor glädje och nytta av mitt författarskap som författarskapet av min träning. Lika vet jag förstås inte, men ni fattar.

Tänk vilka krafter vi kan frammana genom att använda oss själva som goda exempel? Och att synergieffekter mellan våra olika sysselsättningar kan växa sig allt starkare, ju mer erfarenhet vi skaffar oss. Vi är starkare än vi tror och när vi låter våra erfarenheter visa oss vägen framåt finns det nog ingen hejd på vad vi kan åstadkomma. Eller vad tro ni?

Nu har jag använt mig själv och två av de viktigaste delarna i mitt liv som exempel. Ni har era viktigaste delar och vi kan självklart hjälpa varandra. Men visst väger det tungt att inse vilken kraft vi själv har inom oss. I både kropp och knopp. Och själ!

Ses snart, tills dess: heja erfarenhet och oss!
Kram Malin Lundskog

Nytt från podden Ordet är mitt

Idag är det söndag och då kommer nytt från podden Ordet är mitt. Den här gången pratar Jessika och jag om skärgård, som är vår författarkollega Stanna Roxfelts favoritord. Och vem gillar inte skärgård? Obviously jag som ju bor på en ö på västkusten. Men tycker inte ni också att ordet är ötkustskt? Vi frågar oss också om det behövs ett ord för den delen av en ö som befinner sig under vatten och manar till lugn. Det svenska språket kommer icke att försvinna. Bara förändras …

Här kan ni lyssna direkt på avsnittet:

Så här skrev vi i våra shownotes om poddavsnittut: Författarna åker till Skövde (åtminstone digitalt) och utforskar skärgården som ibland är färgad. Malin berättar mer om den berömda järnaffären som hennes pappa haft och förlorar sig i om vi har ö eller u. Vi ljuger som tusan och Jessika försöker anpassa sig rent latinskt till hur språket har blivit som det är idag. Och det är tur att vi svenskar är så effektiva för annars hade vi stukat våra tungor i våra försök att prata som de gjorde förr. Allt enligt Leopold.

Hoppas att ni har lika roligt när ni lyssnar som vi har när vi spelar in våra avsnitt.
Vi ses snart igen och till dess: Ordet är mitt! Och ert. Heja oss allihop!
Kram Malin Lundskog