Men wow! Så inleds recensionen jag fick av Brijreads (instanamn) nu ikväll. Och så inleder jag mitt skryt om den fina recension. Men wow, vilken fin recension! Så här skriver hon om romanen Min sämsta väninna och jag är så till mig att jag inte till och med släpper blicken från Norge-Englandmatchen:
Men wow! Vilken fantastisk roman! Jag älskar relationsromaner där vänskap står i fokus , och här får vi följa kvinnor i 50+åldern, vilket känns intressant och trovärdigt.
Hon fortsätter recensionen med att det skrivs många böcker om kvinnor i den åldern och att hon inte hade några förväntningar. Men kolla här: Jag fastnade direkt för skrivstilen.! Va? Hur coolt är inte det? Och så fortsätter det. Ja, ända tills jag läser de här orden och tror att den stora sågningen är på gång:
Från början upplevde jag boken som en riktigt bra feelgoodroman om vänskap, om hur två människor går skilda vägar och utvecklas på varsitt håll. Jag tänkte att det här skulle landa på 4 av 5 stjärnor. Men när förutsättningarna förändras och Sabina och Erika tvingas mötas igen lyfter berättelsen till en helt annan nivå. Då blir den så mycket mer, och så mycket bättre. Där och då blev boken en femma!
Hela recensionen kan ni läsa här, på instagram. Och för jössenamn; säg till om ni vill ha ett signerat ex. Annars finns hon ju i varenda bokhandel som ingår i Ugglan och Akademibokhandeln. Och p nätet förstås. Och som ljud. Väninnan is all over the place verkar det som, he he.
Ses snart igen: tills dess . HEJA den sämsta väninna. Och er såklart. Och Norge … Kram Malin Lundskog
För en vecka sedan fick jag en bild skickad till mig av Jennie. Hon hade bläddrat i sin svärmors Allas, som utlovade romantips i nästa nummer. En av de romanerna det skulle tipsas om var Min sämsta väninna. Ända sedan dess har jag varit helpirrig. Vad skulle de skriva? Skulle de ändra sig och köra en supersen omtryckning av numret, för att istället få in någon annan roman? Jag menar … Att tidningen Allas tipsar om Min sämsta väninna är ju nästan galet drömmigt. Men, kolla här hur fint det blev:
Nio romaner för lata dagar
Efter morgondoppet gick jag till Ica (som jag för övrigt har glömt att berätta om?) här på Knippla och köpte mig ett ex av Allas. Som annat i mitt skrivliv, så är detta ett ministeg (om det ens är ett steg) för mänskligheten, men för mig? Ett jättekliv! Min sämsta väninna, en roman jag har skrivit, som ett av nio boktips i en tidning som går rätt in i min allra bästa målgrupp – kvinnor i sina bästa år som tycker om att läsa om (och reflektera över) vänskap, relationer och att stå upp för sig själv.
Utöver en beskrivning av handlingen i romanen skriver tidningen så här: ”Berättelsen rymmer värme, humor och stråk av sorg, men framför allt hopp.”
Jag säger wow! Vad säger ni?
Ses snart igen, tills dess: löp o köp! Allas och Min sämsta väninna. Kram Malin Lundskog
Häromdagen startade jag ett konto på substack. Ja, kanske långt långt efter många av er andra. Och långt långt före många andra av er. Och vad ska jag med en ny form av konto i något som liknar sociala medier till? Först och främst när jag fixar fredagsmys i mejlkorgen faktiskt. Mitt gamla nyhetsbrevsställe blev så galet dyrt och eftersom jag sällan har nyheter som ger något i i form av pengar, så … flyttade jag.
Jag flyttade till substack och ni hittar mig här: Malin Lundskog på Substack. För övrigt: att kalla heja-ropet som jag skickar ut varje fredag för nyhetsbrev är en överdrift. Det är sällan det handlar om nyheter. Mer om nostalgiska minnen, saker att skratta och glädjas åt tillsammans med kompisar och om en pepp till livsglädje. Och skrivglädje!
I morse skickade jag ut livets första hejarop från mitt konto på substack. Det hittar ni här. Och hela veckan har jag jobbat med att få till allt. Sidhuvud, sidfot, språkinställningar, bildval, färgval … Att ge sig in i nya grejer är ett säkert sätt att skjuta upp skrivandet, I tell you. Därför kanske jag premiärade med mitt substack-heja innan jag har riktig koll på allt. För jag vill skriva. Har så mycket att berätta om ett visst hus på Knippla … Och från den här starten kan det ju bara bli bättre.
Vill ni läsa? Här hittar ni HEJA-ropet om att jag lever som jag skriver: har skoj och hoppas på kraften i redigeringen.
Ses snart! Tills dess: HEJA dig! Kram Malin Lundskog
Författarna Malin och Cilla har sommaravslutning i podden. För poddenalltså, skrivandet fortskrider under hela sommaren, Cillas på lust och Malins i form av en skrivstreak. Som examenceremoni ställer de frågor om varandras författarskap, skrivande, skrivprocess och om val av musik. Lyssna! Det är skoj. Precis som det brukar, i podden för dig som gillar berättelser och livet bakom dem.
Nu har romanen Min sämsta väninna vita upp sig för alla boende i Torslanda och på Öckeröarna. Jo, hon (och jag som har hittat på hela berättelsen) är på helsida i Torslanda- Öckerötidningen. Så här ser reportaget ut:
Jag visste självklart om att jag har blivit intervjuad, men inte när det skulle komma något från intervjun i tidningen som delas ut till alla hushåll i Torslanda och på alla öar i Öckerö kommun. Och vet ni, en intervju som den här är både läskig och rolig att läsa. Läskig för att jag undrar om jag har sagt något dumt och kul eftersom jag inte minns vad jag svarade på frågorna jag fick. Fast egentligen blir jag glad bara av att hamna på helsida i Torslanda- Öckerötidningen …
Vill ni läsa och bilden är suddig, så hittar ni artikeln om Min sämsta väninna och mig här: Avslutad vänskap och livet på Knippla i ny roman. Rubriksättaren är jag dock inte helt överens med. Avslutad vänskap? Är den verkligen det? Läs får ni se, he he.
Ses snart igen, tack o hej o heja er alla så länge! Kram Malin Lundskog
Avsnitt 156: Mors lilla Olle är här. Det om köerna på biblioteken. Bland annat.
Cillas deckare Eksjömorden klättrar på listor och får finfina recensioner. Både den boken och Malins Min sämsta väninna har långa utlåningsköer på biblioteken, något de två författarna löser på helt olika sätt. Båda dock lika glada över att ha skrivit eftertraktade titlar! Cilla har svårt att hålla fingrarna borta från nästa manus och Malin har inlett en skrivstreak. Dessutom pratar de om möjligheten att stänga av författarhjärnornas förmåga att alltid befinna sig i en story. Går det? Vill de ens det? Och vad ska de i så fall göra med alla omkring dem som påminner dem om att de faktiskt är författare? Lyssna på säsongens näst sista avsnitt av podden för dig som gillar berättelser – och livet bakom dem med de två författarna Cilla Ingeborg och Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.