Författare

Charm och spänning i två bladvändare

innehåller annonslänkar till Bokus och Storytel

Boktipsen från förra poddavsnittet av Skriverier med Malin och Cilla kommer här: Presidentens hatt av Antoine Laurain och Det perfekta brottet av Nora Robets. Vill ni gissa vem som har läst vilken bok? Äh, skit i det. Enklaste gissningen ever ju. Vi gör nämligen som vi brukar: Cilla tipsar om spänning och jag om romaner och feelgood. Charm och spänning som ingen av oss ville sluta läsa.

Presidentens hatt

Mitt boktips Presidentens hatt är som en saga för vuxna. En kort, charmig, finurlig, humoristisk saga fylld av utrymme för eftertanke.

Berättelsen börjar i Paris 1986 där Daniel Mericer går ut för att äta middag själv. Han har tur som får plats tack vare ett sent återbud och bäst som han sitter där och sörplar ostron och mumsar skaldjur kommer självaste Francois Mitterand in. De sitter vid bordet intill Daniel, som blir starstruck. Han slutar äta, men kan däremot inte sluta tänka på när han senare ska berätta om kvällen han åt middag med Mitterand.

Hur som helst: Mitterand glömmer sin hatt och när Daniel upptäcker det beslutar han efter en del vånda att ta den med sig. Ute på gatan sätter han på sig den och vips är han fylld av självsäkerhet och klokskap.

Hatten, som faktiskt är bokens huvudkaraktär, far ut på ett äventyr och vems huvud den än landar på ger den sin bärare råg i ryggen. Och slutet. Jag säger bara slutet. Särskilt om man älskar att bli överraskad.

Boken hittar ni här på Bokus och på Storytel finns den som ebok, alternativt ljud på engelska.

Det perfekta brottet

Cilla har läst Nora Roberts spänningsromance Det perfekta brottet som verkar hur spännande som helst. Hon kallar den en riktig slukarbok. Ja, hon säger till och med ”fy fan, rent ut sagt” när hon pratar om hur kvinnan boken handlar om äntligen skapar sig ett stabilt liv. Men. Så. Möter hon …

En kille i baren hon jobbar på. Han visar sig vara en efterlyst seriemördare. Hon flyr hem till mamma och mormor i Vermont, men serimördaren har inte glömt henne.

Vad säger ni? Visst låter den spännande? Ni hittar den här på Bokus och på Storytel hittar ni Det perfekta brottet här.

Boktips?

Vi hoppas att ni gillar våra boktips (fler boktips från podden hittar ni här). Och att ni är sugna på att hänga med in i vår Facebookgrupp där vi bland annat spelar bingo. Jag börjar närma mig en rad nu. Spänannde att se vad jag vinner då.

Förresten, ni vet väl att annonslänkarna enbart innebär att jag visar vägen till böckerna (och alla andra böcker på respektive sida). Det kostar inte er ett öre extra, men om ni köper böcker/abonnemang via länkarna får jag en kickback.

Podden? Den hittar ni här, eller i er favoritpodd-app.

Vi ses snart igen. Tills dess: Läs, njut och sprid kärlek. Idag och alla andra dagar.
Kram Malin Lundskog

Jag väntar vid min mila …

Cilla har skapat en liten grupp och är klar med ”nånting nytt”. Malin väljer och vrakar bland omslag och redigerar långsamt. Det händer så mycket i de två författarnas liv att de blandar ihop sina karaktärer och det enda solklara är att det blir kalas i nästa avsnitt.

Förresten: Podden kommer aldrig att ta slut, för Malin är nyfiken på hur det ska gå i Cillas kommande fyra (!) böcker. Och Cilla? Hon skriver som hon dammsuger, numera med två dammsugare. Samtidigt.

Enjoy!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sätta upp håret i en slarvig Jacob?

Eller gå med en Jacoben näve? För att inte tala om den där Jacoben i bröstet. Ja, det här är resultatet av dagens redigeringsrunda av detsomjaghoppasblirmintredjeroman. Jag bestämde mig för att byta namn på en av karaktärerna, från Knut till Jacob. Därefter tog jag hjälp av sök och ersätt-funktionen i word och … Det ledde till att jag knöt upp varenda knut och hux flux hade meningen ”sätta upp håret i en slarvig Jacob” i mitt manus.

Tur att jag har ett gäng genomläsningar kvar att göra innan jag är redo att skicka iväg manuset till förlag. Snart är jag i alla fall klar med mastodontredigeringen jag just nu håller på med. Namnet Knut har jag varit oå väg att göra mig av med ända sedan lektörsläsningen, men inte kommit på vilket namn jag ska ha istället. För mig är Knut och Jacob två helt olika typer av personer om jag bara skulle höra namnen och karaktären i mitt manus ska behålla sin personlighet. Ändå passade Jacob perfekt. Jag fattar ingenting och hoppas inte att min son Jacob undrar varför jag har satt hans namn på den här mannen. De har inte mycket gemensamt. Eller???

Hur som helst är jag glad att namnfrågan har löst sig. Och jag hoppas att jag hittar alla slarviga Jacob i hår, Jacobna nävar och annat som kan ha hänt i manuset.

sätta upp håret i en slarvig Jacob, Malin Lundskog, författare, redigering — här sitter hon som tidigare var säker på att hon enbart kunde skriva på morgon oh förmiddag …

Ses snart igen och tills dess: HEJA Knut, Jacob och alla ni andra.
Kram Malin Lundskog

Ni kanske också vill läsa om det som hjälper mig i redigeringen och redigering och att låta andra göra jobbet

Författarporträtt i halv storm och full glädje

Om det blåser på Knippla? Jo, lika säkert som att björnar bajsar i skogen och alla sådana liknelser. Det blåser. Som idag när min vän Carola plockade med sig kamera och stativ ut bland sjöbodar och klippor för hjälpa mig att få till ett författarporträtt. Själv fixade jag till mig med läppstift och packade ryggan full med ombyten enligt man vet ju aldrig-principen. Onödigt egentligen eftersm jag vet att jeans, sneakers och tröja räcker.

Vi började vid öns mest fotograferade sjöbodar:

insikter och utsikter, Knippla, sjöbodar, västkusten, Bohuslän — fotot från en helt annan dag, då det INTE blåste här

Vinden hade svårt att hålla styr på håret och jag hade visst svårt att hålla styr på munnen, he he he … Dessutom blåste kamerastativet omkull.

Carola, fotograf, Knippla — Carola och hennes stativ, på väg att båsa bort

författarporträtt, Malin Lundskog, grimas

författarporträtt, Malin Lundskog, allvar

Glädjen

Efter en stund svidade jag om och vi drog ut på västsidan av ön. Och ja, det blåste västligt.

vind och högt vatten och en utsikt som är något av det vackraste jag vet

håller i mig och tar tillbaka ”jag går ut på bryggan”

Någonstans här tror jag att vi satte det. Ja, jag har 170 bilder att välja mellan och på några lyckas både hår och grimaser hamna i någons slags synk. Och vet ni vad? Jag tycker att det är skitkul att bli fotad. Nej,inte för att jag älskar att se mig själv på bild utan för att jag dels tycker om att spela teater (ni har väl inte missat pausjumpan?) och dels för att det är roligt att utforska miner, poser och hur man uttrycker känslor. Ja, jag kanske tycker att det är kul för att det är som en slags research, för att kunna gestalta mina karaktärer bättre. Förresten måste man kanske inte alltid veta varför något är kul. Det räcker väl med att det rä det?

Hur som helst är det precis så här rått och vilt jag vill ha det. Det är ju liksom jag. I en miljö jag älskar att vara i. Och det är också så här Knippla tar emot systrarna Helén och Caroline när de för första gången kommer ut till ön i min kommande roman Ett oönskat arv. Där ett porträtt från gårdagen kommer att hamna på omslaget. Återkommer när jag har bestämt mig.

Författarporträtt är en del av författarskapet

Tänkte på en grej när jag kom hem och satte mig för att redigera detsomjaghoppasblirmintredjeroman. Vad mycket vi håller med, vi författare, som inte är att skriva. Som det här med fotografering av både författarporträtt och pressbilder (jo, jag hoppas ju att det en dag dyker upp en journalist som vill skriva om mina böcker och mig). Och marknadsföring. För att inte tala om redigering och välja omslag och vara ute på marknader och mässor för att träffa er läsare. Ja, och sådant som jag också gör i författarskapets namn: bloggar och poddar. Ja, det är som att driva företag och jag tycker att alla delar är JÄTTE-roliga. Förutm struktur, administration och bokföring. Just det ja. Glömde det … Hur har ni det i era yrkesroller – kul, tråkig, varienda, enformigt? Berätta! Och räck upp en hand om ni vill att jag berättar när jag har valt författarporträtt.

Vi ses snart igen, tills dess: heja variation i livet och den råa naturen.
Kram Malin Lundskog

ps. alla foton, förutom det översta på sjöbodarna och det på Carola har Carola samuelsson tagit.

Spänning i både nu- och dåtid i veckans boktips

I podden Skriverier med Malin och Cilla är en av de stående inslagen boktips. I vårt sextioåttonde avsnitt tipsar Cilla om Satur Rämös deckare Hildur. Jag tipsar om Döda kvinnor förlåter inte av Katarina Wennstam. Ja, tänk – den här gången har vi läst spänning båda två. Cilla i nutid och jag i dåtid.

Katarina Wennstams Döda kvinnor förlåter inte

Wennstam är en av mina favoritförfattare och jag tror att jag har läst alla hennes böcker. Jag upplever hennes böcker som pålästa och väl researchade och så är det ju hennes rättspatos också. Hennes starka driv för kvinnor och hennes förmåga att visa på orättvisor. Visst är Döda kvinnor en deckare, eller i alla fall en kriminalroman. Men, som jag sa i podden så har jag läst den med fokus på historien, samhället, normerna och relationerna. Cilla, som har läst boken tidigare, läste den mer med fokus på mordgåtan. För berättelsen börjar med ett mord. Eller i alla fall ett dödsfall …

Boken utspelar sig i Stockholm i slutet på 1800-talet och fyra kvinnor ur olika samhällsklasser, som bor på samma gård, förs samman av dödsfallet som sker där de bor. Vi får följa kvinnorna, deras levnadsförhållanden (jag är himla tacksam över att leva nu och utvecklingen som har skett sedan dess tack vare starka kvinnor som har gått före), männen, normerna och hela ohärligheten i jakten på sanningen. Jag längtar efter fortsättningen, för det här är bara första delen i serien sekelskiftesmorden.

spänning, katarina wennstam, döda kvinnor förlåter inte, boktips

Satur Rämös Hildur

Cilla har alltså läst den finska författaren Satur Rämös deckare Hildur och nu snackar vi spänning. Berättelsen utspelar sig på Island där två flickor försvann för 25 år sedan. Hildur jobbar på enheten för försvunna barn och har en förmåga att känna vibbarna av att något stort är på gång. Och det är det.

I sitt arbete med fallet har hon hjälp av en finsk polis och medan han stickar islandströjor på sin fritid, surfar Hildur på iskalla vågor. Bara de två fritidssysselsättningarna får mig att vilja göra som Cilla tipsar oss om: läsa boken!

De här två boktipsen gör att Cilla kan kryssa i finsk författare och deckare/spänning i vårt bokbingo. Jag kan kryssa i 1800-tal, deckare/spänning i bokbingot på vår Facebooksida (som du hittar här). Häng gärna med på det, det blir kul!

Ses snart igen, med fler boktips i podden och annat kul här på bloggen. Tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog

So what …

Cilla är nästan färdig med Någonting nytt. Kanske till och med så klar att hon lika gärna kan sluta skriva? Malin berikar sitt liv med att lära sig hur det känns att leva med ledbandsskada, samtidigt som hon uppdaterar mailen stup i kvarten. Varför?

Och tempot, ska det vara snabbt, långsamt eller mitt emellan i en bok? Beror det på genre? Och varför är författar-Cilla inte överens med läsar-Cilla om farten i en berättelse? Häng med för detta, vanliga misstag och boktips.

Här är länken till bingobrickan Malin pratade om.