Författare

Cykla med författare i Varberg

Vilken kombo va, att få cykla i naturskön miljö och föra samtal med författare? Ni som är som jag och som gillar både att sätta kroppen och knoppen i rörelse, för er har Kladd Ohoj världens event på gång, nämligen BokOHoj.

BokOHoj

Det finns mycket som är fint med eventet som går av stapeln 18-20 maj, där man kan välja att delta under en av dagarna. Eller alla förstås om man tycker att ju mer cykling och ju fler författare, desto bättre.

Vi cyklar i njutbart tempo tillsammans, författare och läsare, i sådär ungefär fyra timmar. Under de tolv kilometer som vi tar oss, stannar vi till på olika depåer för goda tilltugg och efter goda snacks blir det mer gôtt snack på två hjul.

Anmälan och all information ni behöver hittar ni här, på KladdOhojs site.

Att sätta kroppen och knoppen i rörelse

Ni som känner mig sedan innan jag flyttade ut till Knippla vet att jag älskar att cykla. Gärna på tantcykel och som transportmedel, inte vägcykel i klunga för träningens skull. Alltså, jag gillar fortfarande att cykla, men på en liten backig ö är det knappt lönt att ta fram cykeln innan jag är framme dit jag ska. Och avståndet till stan är aningen för långt för att jag ska hoppa upp på hojen och säga ”kommer snart” till hundarna när jag ska göra stadsbesök. Som jag saknar cykeln! Det kan hända att det märks när vi cyklar runt i Varbergstrakten och pratar böcker, författarskap och läsande.

cykla med författare Malin Lundskog i Varberg under BokOhoj och SkrivOHoj — Såhär skriver de om mig, ser fram emot frågorna som kan komma ur den här texten!

Vill ni cykla med författare och andra läsare? Häng med, jag vågar lova att det blir härligt. Suzanne och Hans, som står bakom upplevelsen är nämligen riktigt härliga människor. Precis som vi!

I samband med BokOHoj kör vi också pilot på eventet SkrivOHoj för oss som skriver. SkrivOHoj kan du läsa mer om här och signa upp dig inför kommande event.

Vi ses snart igen va? Här eller i Varberg eller … nån annan härlig stans.
Kram o heja heja sålänge!
Malin Lundskog

Skriverier med Malin och Cilla 50

I det femtionde jubileumsavsnittet av podden berättar Cilla om sitt beslut att låta sötebrödsdagarna vara över och sätta rôven på skrivarstolen och Malin är tillbaka på platsen i sydvästra Göteborg där inledningen till hennes roman Mariannes mirakel utspelar sig.

Men det har inte mycket med dagens tema att göra, då de två författarna diskuterar böckers avslut. Hur ska en bok sluta för att läsarna ska vara nöjda? Kan man lämna några trådar till läsarna att fästa och när börjar slutet på en berättelse?

Dessutom vill de att vi får en ny grundlagstiftning i Sverige och det är att alla böcker ska diskuteras. Hur ska det gå? Ni fattar ju – lika bra att lyssna.

Miraklen i livet finns här hela tiden

Miraklen i livet finns här hela tiden. Men har ni tänkt på att det inte är förrän vi vågar släppa fram dem, som de skänker oss glädje? Jag tror att vi hittar fler mirakel om vi vågar visa vår sårbarhet. Ja, både för oss själva och andra. För att inte tala om vad som händer när vi vågar öppna oss och högt uttala för dem vi älskar att vi älskar dem. Det är inte alltid det lättaste. Och kanske grejen som får allt att lossna och miraklen att fullkomligen explodera i mängd och storhet: När vi vågar acceptera och rent av älska oss själva.

Då jävlar ska ni se på mirakel. Med tryggheten som kommer av acceptans är det lättare att uppleva ur ett kärleksfullt perspektiv. Och hallå, så mycket härligare livet blir ur den synvinkeln. Vad mycket lättare det blir att möta utmaningar, stå upp för det och dem vi tror på och att sova gott.

I samma stund som vi väljer att inte skydda oss genom att stänga till om våra känslor och vårt inre, då finns de där. Miraklen.

Mariannes mirakel handlar om att miraklen finns här hela tiden

miraklen i livet, Mariannes mirakel, malin Lundskog, författare — hurra, för insikten om vad min roman (också) handlar om

Inte förrän häromdagen insåg jag att min roman Mariannes mirakel inte bara är en bok om trassliga familjerelationer. Eller om vad som händer när vi sopar problem under mattan. Berättelsen är inte heller enbart en skönlitterär roman där inkontinens spelar en stor roll. Nej. Mariannes mirakel är tamejtusan en bok om mirakel och hur de blir fler och bättre när vi vågar släppa fram dem. Sicken grej va?

Stort tack till Erica på Majornas bokmässa som intervjuade mig inför mässan. Tack vare hennes frågor kom jag fram till att Mariannes mirakel är en roman om att miraklen i livet finns här hela tiden. Men det är inte förrän vi vågar släppa fram dem som de skänker oss glädje. Eureka! Eller kanske snarare: ett mirakel!

Här kan ni läsa mer om Majornas bokmässa, som jag hoppas att ni vill komma till. Då kan vi snacka mer mirakel. Och annat förstås. Mer om min roman hittar ni här.

Ses hur som helst snart här på bloggen igen. TIlls dess: HEJA HEJA!
Kram Malin

Hur lång inledning får en roman ha?

Hur lång inledning får en roman ha? Det frågar Cilla mig i vårt fyrtionionde avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla och hoppas nog på ett annat svar än mitt. Inte för att mitt svar behöver vara rätt, men jag tror att vi blir allt mer bortskämda med direkta belöningar och andra sorters quick fixar. Mitt spontana svar på Cillas fråga blev alltså: inte lång. Visserligen är allt relativt och inte långt kan betyda olika, men kort och gott: Jag tror att vi författare har kortare tid på oss att få läsare att orka fortsätta läsa nu, än författare hade då.

I musikvärlden är intron till låtar femton-tjugo sekunder kortare nu, än de var på åttiotalet. Jag har en känsla av att det går åt samma håll i romanernas värld. Vi som konsumerar kultur har helt enkelt ingen uthållighet. Dessutom är konkurrensen så hård att vi inte behöver ge en låt eller roman särskilt lång tid, det finns ju så många andra att välja mellan. Vad säger ni, hur lång inledning får en roman ha?

Inledningar, mamelucker och de eller dem

längden på romaninledningar är temat för avsnittet av vår podd den här gången. Men vi hinner också prata om de och dem, eller rent av dom? Och dessutom klämmer vi in mamelucker och våp när vi ändå håller på och pratar om nya ord och ord som dör en naturlig död.

Boktips

Självklart ger vi boktips, för vad vore podden Skriverier med Malin och Cilla utan dem? Mitt tips den här gången är min poddkollega Cillas, alltså Cecilia Anderssons, andra spänningsroman Ur skogens djup. Jag är tamejfan stolt över henne! Ärligt talat vet jag inte om jag har någon rätt att vara det, men ändå. Cilla har skrivit en lagom (på ett bra sätt) spännande berättelse om Anna, som är med på rättegång efter det som hände i Cillas förra bok, I vikens mörker. Det märks att Cilla tycker att det är spännande att lära sig mer om rättegångar och hur det fungerar i en domstol. Jag lärde mig massor av det. Hon har lagt upp boken på ett sätt som lockar till fortsatt läsning. Dels får vi följa Anna, med mellan varven också en annan röst. En röst vi inte vet vem den tillhör …

Cilla tipsar om Skuld Akko 1291 av Niklas Krog (fast hon kallar honom Krig i podden), som hon fick intervjua under ett event på Asecs i Jönköping. En helt annat sorts bok, som hon är glad att hon inte slutade läsa oavsett hur lång eller kort inledningen är.

Japp, nästa avsnitt kör vi 50-avsnittsjubileum. Vill ni höra detta avsnittet gör ni det i er vanliga poddapp eller här nedan. Är ni sugna på tidigare avsnitt hittar ni dem här: Skriverier med Malin och Cilla

Skriverier med Malin och Cilla, avsnitt 49

Som ni hör in inledningen har vi en del strul med att få till en livesändning på Instagram, men det kanske löser sig till nästa gång? Vill ni vara redo då hittar ni mitt Instagramkonto här.

Skriverier med Malin och Cilla 49

Vi snackar intron och inledningar i veckans avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla. Och visar en klassisk inledning i avsnittet. En lång en. Författarna Malin Lundskog och Cecilia Andersson resonerar kring hur många sidor som behövs innan något händer i en bok, innan risken finns att läsaren lägger ifrån sig den … Men självklart stämmer vi av förra avsnittet, diskuterar språkfrågan och kommer med boktips. Det ena av veckans boktips framkallar tårar hos en av författarna! Trevlig lyssning!

Kära läsare och lyssnare av romanen Mariannes mirakel

Kära läsare, ni är guld värda. Hur mycket jag än tycker om att skriva så är det ju när ni har skapat er egen berättelse av min roman Mariannes mirakel som jag förstår att den är mer än mina ord. Den är era ord. Era tankar och era känslor. Och jag älskar när jag får ta del av hur ni tar till er berättelsen. Att ni fokuserar på så olika saker. Vissa av er berättar om hur ni gråter över relationen mellan mamma Marianne och hennes döttrar. Några av er skriver till mig om att känna skam och ni är många som har berättar att ni skrattar högt samtidigt som ni några är så frustrerade att de läser en stor del av boken utan att andas.

Egentligen betyder alltså mina tankar kring vad jag vill med romanen inte någonting. Men jag vill ändå dela med mig av brevet jag skrev till er som fortfarande är potentiella läsare/lyssnare av Mariannes mirakel.

Brevet till mina läsare och lyssnare

Kära läsare/lyssnare

Orden du har framför dig kommer från mitt innersta. Och mitt yttersta. Från en människa. En sån som brys sig om. En medmänniska. En som inte bara hoppas utan vet att du kommer att glädjas och inspireras av berättelsen.

Min berättelse kommer att öka din förståelse för dig själv. Om du vill det. Och för dem du har omkring dig. Om du vill det. Där kommer mitt innersta in, för jag har grävt bland mina innersta tankar och känslor och försökt klä dem i ord. På resan har jag upptäckt att mitt innersta är precis som ditt. Och som mina karaktärers. De är allmänmänskliga och därför skapar min berättelse igenkänning och förståelse för varför vi gör som vi gör. Vi är människor.

Från min yttersta kommer jobbet. Jag har gjort mitt yttersta för stunden. Nivån på mitt yttersta är föränderlig och jag låter mina karaktärer göra sitt yttersta. Göra det de tror är rätt, utifrån sina inre drivkrafter. Det kanske inte alltid lyckas på det sätt de (vi) först tänker. Men i slutändan utvecklas de. Så som vi gör!

Ja, du kan läsa min berättelse så. Du kan också läsa den som ren underhållning. Om du vill det. Oavsett kommer du att få en stunds avkoppling och ökad människokännedom och det är inte dåligt om du frågar mig.

kära läsare, författare, Mariannes mirakel, Malin Lundskog

Men som sagt, egentligen är det oväsentligt vad jag vill åstadkomma med min berättelse. Det är ni som läser och lyssnar på min roman Mariannes mirakel som är huvudpersonerna. Fortsätt gärna berätta vad ni tycker och tänker om boken.

Ni som vill läsa ett signerat ex av boken kan beställa den via mig, annars finns den i bokhandeln och som ljudbok i våra vanliga ljudbokstjänster.

Mer om Mariannes mirakel här och mer om mitt skrivande hittar ni bland annat i podden Skriverier med Malin och Cilla.

Tills vi ses igen: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog