Därför blir jag inte klar med min roman … I det här inlägget avslöjar jag varför min roman inte blir klar och vad det har med hälsa och goda vanor att göra. För orsakerna (de är många) till varför min roman inte blir klar är precis desamma som orsakerna till varför många goda vanor inte blir just det: vanor. Jag påbörjade min roman för ett och ett halvt år sedan. Den är långt, långt ifrån färdig. Långt!
Jag har en plan …
Jag har ett fenomenalt innehåll till min roman. Ja, alltså … jag har en idé om innehållet. Och en aning om hur det hela ska sluta. Dessutom vet jag vilka karaktärerna är och jag vet hur det kommer att kännas när jag står där med en jättenådig lunta manuspapper i näven, redo att skicka iväg till något hugande förlag. Jag har intervjuat en drös människor som sitter inne med viktiga fakta för det skönlitterära verket och jag hade (!) en tydlig deadline för projekt roman.
Det är bara det att … det kommer annat i vägen hela tiden. Som man, valp, sommar, vänner, blogg, föreläsningar, träningspass, städning, tvättning, återhämtning, läsande, samarbeten, sociala medier, ogräsrensning, bärplockning, vattning, skidåkning, fotbolls-VM, vinter-OS, fester, resor, administration, kurser. Och. Så. Vidare.
Ursäkter i världsklass
Hade du sagt allt det där ovan till mig när det gällde din önskan att skaffa dig goda vanor, så hade jag bett dig att lyssna på dig själv, för visst hade det fått dig att inse att allt det där är inget annat än just ursäkter?
Självsabotörer av olika slag som attraherar olika sidor hos dig själv och lurar dig in i träsket av tankar och känslor som att du kan börja en annan dag. Det kanske rent av inte är din grej den där goda vanan du vill skaffa dig? Eller vem är du att tro att du ska få lov att lägga tid, kraft och kanske pengar på dig själv och din hälsa?
Självsabotörerna har fest
Jag har tidigare bloggat om några av alla ursäkter och självsabotörer (länkar i slutet av inlägget) och nu är det på sin plats att fortsätta med det. Visa vem jag är, förutom hon den där som är så bra på att peppa andra när det gäller hälsa.
Vad du har för glädje av att jag blottar mig? Du kan utan några som helst skuldkänslor sno de tips jag ger mig själv, om du skulle behöva dem. Du kanske känner igen dig i mitt beteende och har glädje av dels att inte känna dig ensam och dels av de tips jag ger till mig själv. Jag börjar med tipset om att se mitt eget värde.
Hur betydelsefull är jag i mitt eget liv?
Jag tänker att en kvart om dagen är en bra början på något som ska bli en god vana. Eller en roman. Du som är på gång att skaffa dig goda vanor och jag som är på gång med att skriva klart en roman – hur mycket värdesätter vi oss själva egentligen? Hade jag varit betydelsefull i mitt liv hade jag självklart tagit mig i alla fall 15 minuter varje dag för att skriva på min roman. Precis som du hade tagit 15 minuter varje dag till din goda vana.
Jag har inga andra som kräver min uppmärksamhet. Min man och jag har varit gifta i 24 år nu, han klarar sig i en kvart utan mig. Jag lovar. En son har flyttat hemifrån och han som bor kvar hemma närmar sig 20, han är inte heller speciellt intresserad av vad jag gör. I alla fall inte just den där skrivarkvarten.
Okej, vi har en valp som behöver mig, men han sover rätt mycket och kan leka själv en stund. Jag har massor med jobb att göra. Alltid! Men … jag kommer aldrig att vara helt färdig med jobbet, så det är ingen idé att vänta på det. Jo, men visst: sommaren är här och solen strålar, men en kvart om dagen? Och allt det där andra jag skrev om ovan, som jag använder som ursäkt för att inte skriva.
Jag behöver ta plats
Jag behöver visa mig själv att jag är värdefull och betyder mycket i mitt eget liv. Jag behöver mig! Precis som du behöver dig. Ett tips som det ofta tipsas om när det gäller att skaffa sig goda vanor är att skriva upp det i kalendern. Seriöst?! Jag har skrivit upp skriva i kalendern. Spelar ju ingen roll, när jag inte följer det som står i kalendern. Inte det som handlar om mig och min roman i alla fall.
Jag sticker hellre ut och springer. Inte för att springa är dåligt. Inte alls! Men … det blir ingen roman av löpningen, även om den inspirerar. Löpningen håller mig upptagen, får mig att känna mig viktig, men … den skriver inte åt mig. Ju!
Dagens tips till mig själv
Värdesätt dig själv! Tala om för dig själv hur viktigt du är och hur mycket ditt välbefinnande betyder för resten av livet. Du är sannerligen värd en daglig kvart. För visst vill du skriva din roman? Vem ska göra det om inte du? Vem behöver du ha ditt fullhjärtade stöd ifrån, om inte dig själv. Alla andra runt dig stöttar dig, även om de inte förstår glädjen i skrivandet.
Du fattar va? Det här kan lätt som en plätt kan översättas till hälso- och goda vanorsammanhang. Därför blir jag inte klar med min roman kan bero på precis samma sak som att du inte skaffar dig det hälsosamma beteende du vill. Och du förstår att det jag peppar andra i, det är precis det jag själv behöver pepp i. Rätt smart ändå. Och intressant när en kommer till insikt om sådant här.
Därför blir jag inte klar med min roman, därför skaffar jag mig inte goda vanor. Same same. Lika viktigt och vi är lika viktiga i våra egna liv allihop. Jag ser fram emot när jag gör ett inlägg om hur jag skrev klart min roman. Ser du fram emot att berätta om hur du skaffade dig goda vanor. Egentligen är det ju inte ett dugg kul att delge information om sådant här som därför blir jag inte klar med min roman. Men kanske intressant?
Därför blir jag inte klar med min roman
… är kanske en vilseledande rubrik, för under den skriver jag inte om alla orsaker till varför jag inte blir klar med min roman. Orsakerna är nämligen jättemånga och du hade tröttnat innan jag hade kommit halvvägs. Däremot tänkte jag att det kan bli en följetong av det här med min roman. Den kommer att bli klar!
Precis som du kommer att skaffa dig de goda vanor du vill ha, eller hur?!
SES SNART IGEN!
HEJA HEJA DIG sålänge
//Malin
Länkar:
Länkar till fler inlägg om självsabotörer:
Splittraren – en charmig självsabotör
PS. Ironin (eller insikten om att jag lär ut det jag själv behöver lära mig): under juli kör vi en julipepp i gruppen glad fri stark på Facebook. Om hur vi tycker om oss själva. Jag ska fan bli bättre på att lyssna på mig själv! Det kanske jag gör om jag ser mitt eget värde? Så slipper jag berätta om sådant som därför blir jag inte klar med min roman …
Därför blir jag inte klar med min roman och därför skaffar jag mig inte de rutiner jag vill. Same same! Känner du igen dig? Berätta gärna 🙂
Cillaingeborg says
Ditt inlägg träffar mig…
Ditt inlägg träffar mig exakt! Jag har själv skrivprojekt som inte blir klart pga allt annat som kommer i vägen – tack för tips och inspiration!
Malin Lundskog says
Vad spännande med…
Vad spännande med skrivprojekt! Vill du berätta mer? Kanske kan vi peppa varandra …
Blir glad av att kunna tipsa och inspirera!
//Malin
Kicki Westerberg Ekonomisk PT says
Hmm, ibland tror jag inte…
Hmm, ibland tror jag inte att vi vill vissa saker tillräckligt. Det finns saker i mitt liv där jag tror att mitt varför är starkt men likt förbaskat kommer jag inte till skott. Ofta är det sabotörer men ibland är det helt enkelt inte det jag vill just då. Mysko. Måste fundera mera på det här. Tack för inspiration 🙂
Malin Lundskog says
he he he – visst är det…
he he he – visst är det mysko och spännande att undersöka? Jag tror som du, att det absolut finns en vilje-aspekt med i det hela. Kan vara den som kommer på tal nästa vecka? Den här veckan är det värdesättning av sig själv som står i fokus. Samma område/förändring kan ju ha flera orsaker till att de inte blir av. Som det här med min roman 😉 Och väldigt många goda vanor …
Tack för att du delar dina tankar!
//Malin
Dorotea Pettersson says
Det här är så bra och så träffande och så viktigt. Vi har alla vårt så att säga. Och de där självsabotörerna och viljan att misslyckas (eller ja, du fattar). Bättre att inte fullfölja än att inse att det inte blev som man tänkt.
Gah! Jag har så många sådana saker att jag blir trött på mig själv stundvis men jag jobbar på.
Malin Lundskog says
Ja, verkligen: vi har alla vårt 🙂 Och trötta på oss själva är vi nog inte ensamma om att bli, men det är verkligen befriande att se vad en håller på med och våga fejas sina självsabotörer och ursäkter.
Heja dig som jobbar på!
//M
Helena Roth says
Hahaha, vilket underbart blogginlägg. Hög igenkänning, inte minst på alla dina ursäkter i världsklass!
Har precis lagt ut ett inlägg som touchar detta om att skapa vanor: https://helenaroth.com/streaks/
Och du – så här ett år senare – hur går det med den där romanen?
Malin Lundskog says
Tackar! För att mina ursäkter får så hög a betyg 😉
Ja, men läste precis ditt inlägg – verkligen touch!
Och tackar som frågar: det går så bra! Är klar (med första utkastet alltså) så snart så jag blir helt pirrig. Kommer snart snart snart inlägg om det 🙂
Heja dig!
//M
Charlotte says
Jag har en annan vinkel på det där också. Tänk om listan över goda vanor blir så stor att inget annat får plats till slut. Att de goda vanorna blir till måsten och plågor? Var hittar en balansen? Jag skriver ju böcker och jag är tveksam till om det skulle funka med en kvart om dagen. Jag tror mer på lite större sjuk. Så en kan sjunka in i skrivandet ett tag. Jag menar hur mycket ställtid behöver du för att komma igång? Eller är det så enkelt för dig att du kan sätta dig vid datorn och så råproducera i en kvart? Kanske finns det flera andra sätt att komma åt det… att få den skriven… Kanske det inte behöver definieras som en vana? Kanske det i själva verket är ett projekt som du hittills inte har slutfört? Kramar
Malin Lundskog says
Intressant!
Blir de goda vanor för många är de inte goda, tänker jag. Inte i bemärkelsen att de gör gott i alla fall och det är väl meningen med goda vanor?
Och jo, jag tror på att skriva en stund om dagen för att få skrivandet till en vana och inte låta hindret för att det ska skrivas i flera timmar kännas för oöverstigligt stort. Det betyder inte att de stora sjoken inte finns, för det är klart att det krävs fördjupning och så vidare. Men tröskeln att få till skrivandet blir inte lika stort när det handlar om en kvart som när jag avsätter en dag/halvdag t.ex. Och jag tycker att det är en fin liknelse med t.ex. träning som många har en stor tröskel att ta sig över till. Hoppas att jag förklarar så att jag blir förstådd 😉
Självklart har vi ställtid allihop, ju oftare jag är innen i mitt skrivprojekt, desto kortare blir den tiden. Jag behöver inte anstränga mig för att komma ihåg var en karaktär är eller hur hon känner sig, jag är redan inne i situationen är jag drar igång skrivandet. Lite som Jan Guillo (eller var det Hemingway? Och hur kan jag ens blanda ihop dem??) som avslutar sitt skrivande mitt i en mening, för att ”tvingas” dyka rätt in i det igen …
PS. Är nästan klar tack vare väldigt många bäckar små och ett och annat stor-sjok 🙂
Säger inte att det här är enda sättet – men det är mitt sätt!
HEJA DIG och det sätt som är bäst för dig!
//M