Därför förväntar jag mig mirakel!

BAM! Därför förväntar jag mig mirakel och det är rena mirakelkuren faktiskt, för gissa vad jag får med de förväntningarna? Exakt: mirakel! Med den inställningen blir även en riktig jäkla mancold mitt under skidäventyret något att vara tacksam över.

Jag förväntar mig inget annat än mirakel och då är det mirakel jag får. Svårare än så är det inte. Även om det inte är helt enkelt. I alla fall inte i början. Men ju mer jag tränar på att vara tacksam och på att våga begära mer av livet, som typ mirakel, desto mer får jag. Och desto mer kan jag ge. Se! Mirakel redan där.

Här är det lätt att se det mirakulösa

I den här naturen, som bjuder på vidder utan slut, utsikt som fortsätter in i oändligheten och där både stillhet och rörelse är lika självklara är det lätt att se det mirakulösa. Det är som att storslagenheten tvingar mig att stanna upp. att tänka klart alla tankar och tillåta mig att komma fram till idéer lika storslagna som naturen själv. Lika avgörande som livet.

Det mirakulösa med en skibums förkylning …

Ja, förkylningen har kommit till skidäventyret i Sierra Nevada. Min man tog täten i förra veckan och gav mig möjligheten till fyra skiddagar i ensamhet. Underbart! Inte för att jag inte vill åka skidor tillsammans med honom, men ändå. Du vet det där med att hinna tänka klart alla sina tankar, att fokusera på sina egna svängar och kroppens gensvar på manchestersnö, lössnö (inte mycket av det här just nu förvisso) och isfläckar. Och att kunna glida förbi i en singelkö till liften. Inte för att det är mycket folk här, men ändå. Lyxigt! Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur?

Ja, och nu är jag förkyld. Värsta mancolden! Säkert mycket värre än den min man hade. Men, tänk vilket mirakel det är att sitta invirad i filtar som en riktigt senior skibum (skoja bara – en äkta skibum hade nog varit ute i backen trots sjuk) och titta ut över de snöiga bergstopparna samtidigt som jag klappar Brorsan på huvudet. Och hittar lugnet i det. Det är ett mirakel.

Därför förväntar jag mig mirakel:

⁣Allt är ju som det är och genom att ha ett mindset där jag förväntar mig mirakel blir chansen väldigt mycket större att mitt liv blir riktigt gôtt att leva. Och hälsosamt! Att kunna se det stora i både det lilla och det stora ger fler positiva vibbar i livet och positiva vibbar är sannerligen hälsosamma. Genom att förvänta mig mirakel är det också mycket troligare att jag skapar situationer som är som mirakel. Därför förväntar jag mig mirakel. Är du med? Dela gärna dina tankar om det här i en kommentar.

Förresten: Något som inte låter miraklen synas är vagheten, en självsabotör som skymmer sikten från det mirkalulösa. Är du nyfiken på vad jag menar kan du läsa mer här.
⁣⠀

Och du: Följ min blogg på Bloglovin – det hade också varit mirakulöst kul!

Ses snart igen! Nu ska jag krya på mig, snart är det tillsammansskidåkning som gäller här på skidäventyret i Sierra Nevada!

HEJA DIG, särskilt tills nästa gång
//Malin