Därför slutade jag med pausjumpa

Därför slutade jag med pausjumpa, vad är det för en crazy rubrik? Jag som hävdar att rörelse under dagen är så in i hoppsan bra för både kropp och knopp och själ?

… och allt är ljudbokens fel!

Jo, ser ni: allt är ljudbokens fel! Min egen ljudbok alltså. Det är nämligen så att jag i och med att min roman Mariannes mirakel släpptes i ljudformat insåg att min berättelse inte är min. Den är er. Ni som lyssnar. Karaktärernas egenheter och egenskaper är inte mina att tolka längre. De är era att ta in. Välja om ni tycker om eller inte.

Jag spelade mina karaktärer

För det var nämligen så att jag under en rätt lång period körde jag pausgymnastik varje torsdag på Instagram i en livesändning då jag spelade mina karaktärer. Och jag hade så roligt! Det hade de av er som var med också. Här ser ni till exempel när jag lekte Caroline, en av de två systrarna i berättelsen:

Livesänd pausjumpa med Caroline, en av karaktärerna i Mariannes mirakel

• 

• 

Men när jag hörde min berättelse läsas upp av någon annan, i det här fallet duktiga inläsaren (eller är det uppläsaren?) Lisa Ahnlund, så upptäckte jag att det inte är min berättelse längre. Lisa och hennes fina röst har tolkat den på sitt sätt. Ja, så som vi gör när vi läser. Och lyssnar. Så som vi väl ska göra? Det är ju det som gör allt så spännande. Och läskigt att vara författare kan jag informera om.

För även om vissa älskar mina karaktärer och är fascinerade av berättelsen så faller den inte alla i smaken. Och vissa av de som tycker om den faller för den ena karaktären, andra hittar humorn i berättelsen och ytterligare några fokuserar på relationen mellan systrarna i min roman. Smaken är som baken och så vidare, eller hur?

Min berättelse är er

När den insikten ramlade ned i magen på mig insåg jag att jag inte kan fortsätta att pådyvla er min tolkning av karaktärerna. Därför slutade jag pausjumpa på grund av min egen ljudbok. Min berättelse är er.

Förresten: egentligen har jag inte direkt slutat med pausjumpa. Inte för egen del i alla fall. Den har jag nämligen aldrig börjat med, he he. Jag får in rörelsen ändå tycker jag och sitter inte så lång stund i sträck utan att resa på mig för att ta en kisspaus, hämta kaffe, gosa med hundarna eller gå och bada.