Det är ett ensamt jobb, men någon måste göra det

Ja, hur skulle vi annars få böcker att läsa? Om det inte finns folk som är villiga att göra det ensamma jobbet det innebär att skriva en bok. För det är ett ensamt jobb. Men, som sagt. Någon måste göra det för att vi ska få böcker att läsa. Drömma oss bort i. Lära oss av. Skratta och gråta med. Leva i. Ja, ni vet. Allt man gör när man läser en bra bok.

Med tanke på alla timmar i ensamhet, är det inte konstigt att när folket som skriver ses då går det inte att få tyst på dem. Då kan de prata i evigheters evighet. Om allt och inget, men allra allra mest om det de tillbringar sina ensamma timmar med, nämligen att skriva.

Jag är så tacksam över att jag får hålla på att fantisera i min ensamhet och sedan prata om fantasierna tillsammans med mina författarkollegor. Snacka drömliv. Som idag, när jag har spelat in två (!) avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla. Och dessutom hängt med göteborgsförfattare på författarhänggbg. Ja, ni vet, vi som ses andra tisdagen varje månad, på Hotell Draken.

Det är ett ensamt jobb och därför så kul att träffa andra …

Det är roligt att skriva. Och att prata om skrivande. Ibland för jag liksom hejda mig, så kul tycker jag det är att prata om det jag tycker om att göra … Lagom är bäst och imorgon är jag ensam på min kammare igen. Med mitt manus, som jag har kommit ungefär halvvägs på nu. Hoppas energin jag känner efter dagens härliga snack med både Cilla i podden och författarkollegorna i författarhänggbg sitter kvar …

Ses snart!
Tills dess: heja skrivlivet. Och allt annat liv.
Kram Malin Lundskog