Det är skillnad på träning och träning

Livsviktigt med löpning
Jag tycker visserligen alltid att det är läge för löpning, men vissa dagar är det extra mycket läge för löpning. Som igår. Igår var det livsviktigt att springa. 

Jag vaknade som jag gör de flesta dagar: tacksam över livet och förväntansfull inför dagen. Jag började med kaffe och att sätta dagens intention, som jag brukar. Jag kände intentionen rota sig i mig och visste att det här blir en riktigt bra dag. Effektiv. Fokuserad. Glad. Oj, vad jag skulle få mycket gjort! Oj, vad skön eftermiddagstuppluren skulle bli. Oj, vad glad jag var att jag var jag. Tills det kom ett sms …

Ett kort sms säger mer än tusen ord
Min son (den av mina två som fortfarande bor hemma) hade visst glömt att säga att han hade ”lånat” bilen! Det regnade vågrätt, jag hade ganska bråttom iväg och tänkte att … okej, jag får väl ta cykeln. Det brukar jag göra och det är ju så jag vill leva, men just igår hade jag tänkt ta bilen på grund av några ärenden som inte var cykelvänliga i det vädret. Eftersom min intention för dagen hade gjort avtryck i mig och jag skulle ta motgångar med ro och tänka innan jag talade och så vidare, så var det faktiskt så jag reagerade. Först!

När jag däremot upptäckte att det var punktering på cykeln, då struntade jag i alla intentioner och längtan efter skön frisk luft. Då blev jag skitförbannad! Jag slet åt mig den andra cykeln som stod i garaget, den som inte har lampor (mörkt på morgonen) och som det är någon vajsing med (så att den vobblar när jag cyklar på den) och drog iväg ut i storm och regn. Samtidigt som jag ringde min son och skällde på honom. (Du kanske hörde mig – jag var inte lågmäld … ) Hans korta sms ledde till alldeles för mycket. Alla mina intentioner och all mental träning var som bortblåst i stormen. Stora barn stora bekymmer och så vidare. 

Träning som träning?
Den väldigt friska luften på cykeln hjälpte. Lite. Men jag kom inte riktigt till ro förrän jag sprang en ensam runda i stormen framåt eftermiddagen. WOW för löpning alltså. Igen! En ensam löprunda, inte för träningens skull utan för den mentala nedvarvningens skull. Drog ut trött och med en dålig känsla inom mig, kom hem pigg och med en skön känsla i både kroppen och knoppen. Några kilometers löpning längs havet, med svett och flås, en halv storm och me myself and I. For the Win!

Padelmatchen tidigare på dagen hade inte alls samma effekt. Jag har sällan spelat så dåligt! Tjongade bollar åt fel håll och trodde att jag hade hål i racket och undrade seriöst om inte nätet var för högt. Trodde att en padelmatch i glada vänners lag skulle göra susen för den kassa känslan jag hade, men … jag var alldeles för ofokuserad för att spela vettigt. Kunde inte njuta som jag brukar av att träffa padel-kompisar och att röra på kroppen. Det krävde helt enkelt för mycket av min hjärna som längtade ihjäl sig efter lugn och ro. Så jag säger det igen: löpning! 

Löpning som återhämtning. Löpning som motion. Löpning som träning. Löpning som vila. Löpning som terapi. Löpning. Helt enkelt. 

Idag skiner solen, vinden har avtagit och jag ska springa intervaller med en av världens bästa springkompisar på lunchen. Livet går upp och ner, precis som löparspår och padelmatcher. Och det är skillnad på träning och träning. 

Hoppas att du får en fin dag! Och hittar din anledning till att springa. Eller vad du nu behöver – det vet du bäst själv, eller hur?!

ps. vill du hitta löparglädje? Häng med till Vrångö i mars, mer information här: Löparglädje på Vrångö OBS! boka tidigt-pris t.o.m. 31/10-17.

Ses snart,
heja heja dig så länge!
//Malin