Det här gör jag när jag tappar tråden

Det här gör jag när jag tappar tråden och det funkar lika bra oavsett om det handlar om författarskap, träning, bortglömda stickprojekt eller helt andra saker:

Jag backar tillbaka

Har jag kommit av mig i ett manus eller något annat jag skriver läser jag igenom de senaste raderna jag skrev. Kanske gör någon liten redigering för att komma in i texten igen och fortsätter sedan framåt.

det här gör jag när jag tappar tråden, Malin Lundskog, författare

Handlar avbrottet om träning backar jag tillbaka till en lägre nivå än jag var innan jag pausade träningen. Jag springer långsammare, kortare distanser och inte så ofta som jag gjorde innan tråden tappades.

Och bara för att ta ett exempel till som visar att backa tillbaka-tipset funkar i många sammanhang. Som när det gäller stickning till exempel. Jag kan tröttna på att sticka en tröja och börjar istället sticka strumpor. När strumporna är färdiga och jag känner suget efter att dra igång tröjsticket igen har jag ingen aning om vad jag höll på med. Gissa vad jag gör då? Just det, jag backar tillbaka. Går igenom mönstret. Det händer till och med att jag repar upp något eller några varv, för att se exakt var jag är. Och sen stickar jag på.

Jag underlättar för mig själv med ledtrådar och nudging

Det är lätt att tro att det är svårt när man har talat tråden och hamnar ur spår. Därför tycker jag att det funkar finemang att lura mig själv med ledtrådar och nudging (som jag har skrivit om förut i det här inlägget). Så här gör jag då:

Jag läser igenom slutet på texten jag har tappat tråden till och skriver ner det första som jag kommer att tänka på när jag läser. Känslan jag får, riktningar att välja, något om karaktärerna och/eller miljöerna. Stödord som jag sedan använder mig av när jag fortsätter att skriva. Komma in i känslan, ni vet.

det här gör jag när jag tappar tråden, nudging, Malin Lundskog, träningskläder — underlättar för mig själv genom att packa ner träningskläder i god tid, så att jag inte glömmer dem …

Det här går att översätta till både träning och stickning, eftersom det är två områden som ligger mig varmt om hjärtat. Ni kanske har andra grejer ni tappar trådar inom? Testa nudging på dem! För nudging är precis vad jag gör för att underlätta comeback där. Jag lägger fram träningskläderna. Jag förbereder mellanmål, så att jag vet att jag har energi. Ibland ställer jag in påminnelser i telefonen. Eller bestämmer med någon annan att vi ska träna tillsammans. Allt för att underlätta för mig själv. Så att jag in princip inte kan undvika att träna. Är ni med?

Stick-nudging då? Jo, jag laddar med mönster och garn. Ser till att det ligger framme. Talar om för min man att idag ska jag minsann sticka, så inte han lurar ut mig på makrillfiske eller något sådant. Och jag planerar inte in något annat som skulle kunna göra att jag prioriterar bort stickningen.

Jag reflekterar över hur det kändes då, när jag var igång

Ibland när jag har ramlat av banan och tappat tråden skriver jag ner allt jag kommer på om hur det kändes då, när jag var på banan. Jag skriver och känner och reflekterar och hittar tillbaka till den där goa känslan jag hade då. När tråden inte var tappad.

En bra plats för reflektion. Ser ni reflektionen av molnen i vattnet, förresten?

Reflektionen får mig att fokusera på varför jag skriver, tränar eller stickar. Eller vad det nu är jag har tappat tråden inom. Med siktet och känslan inställt på det härliga med att skriva. Och träna. Eller sticka. Då släpper jag tankarna på att det är så himla jobbigt att komma tillbaka efter ett uppehåll. Då är jag liksom redan tillbaka.