Dimma och fantasier

I morse när jag var ute och gick och inte såg någonstans undrade jag om vi skulle kunna försvinna här ute, utan att någon märker det? Öarna utanför Knippla var dolda i den blöta, grå luften och det enda som glimtade till mellan varven var färjan som styrde rakt in i denna dimma. Skulle någon märka om hela ön försvann? Eller om någon kom och tog med sig oss som bor här?

Ha ha, det var faktiskt en ganska spännande promenad i den fuktiga stillheten. Vad skulle kunna hända om en hel ö försvann? Vet inte om jag någonsin kommer att skriva en barnbok, men det är väldigt kul att fantisera. Och det tänkte jag också på där ute. Att jag ser fram emot att hitta på mängder av spännande historier tillsammans med Stella the grandchild när hon traskar runt ön med mig. Ja, jag tänker ofta på det när jag går mina rundor. Allt jag vill göra tillsammans med henne. Alla sagor vi ska hitta på.

Att jag drömmer om framtiden som farmor betyder inte att jag inte njuter av nuet. Det är himla fint ändå, att vi kan göra både och, eller hur? Och att en gammal farmor kan gå runt i sin ensamhet och fantisera. För det är väl inte enbart galet? Äh, strunt samma. Ön kanske ändå inte finns kvar när dimman väl lättar …

Vi ses snart igen och då får vi se om jag ser klart. Men tills dess: länge leve fantasilivet!
Kram Malin Lundskog

EDIT: var i bastun ikväll och förutom alla andra livsviktiga samtalsämnen pratade vi även om dimman. En av de andra berättade att hon (som barn) brukade fantisera om att Knippla flöt iväg när det var dimma … Kanske är en bra story ändå?