En helt ny varvsepok…

På väg till Göteborgsvarvsstafetten häromdagen säger en röst på radion ”Varvsepoken är definitivt slut”. Kändes symboliskt. Jag var på väg mot min första varv för i år. Imorgon är det dags för mitt andra. Mina varv går runt Göteborg i en helt ny varvsepok: den glädjefyllda. Den där tiden inte har någon betydelse. I alla fall inte min egen…

Rösten i radion malde på om det tunga med att Göteborgs varvsepok definitivt är över. Samtidigt som de sista varvsarbetarna gick hem för mer än bara för dagen vevade mina ben cykeln mot Slottskogen och starten av mitt varvsarbete: Göteborgsvarvsstafetten i onsdags och världens största halvmaraton, Göteborgsvarvet, imorgon. Epoker kommer och går. Hoppas att epoken med löparglädje varar länge, länge. Vilket lag vi var på stafetten! Hade kul hela vägen och tog dessutom en sväng på Olsson & Co:s löpband där varje sprungen meter gav en krona till Friends. Vi sprang dubbla meter…   

Imorgon springer vi inte dubbelt, men hoppas att vårt lopp ger mer för fler: Hälsa mera springer med SCA:s löpare och peppar dem som vill komma i mål på 1:55 och 2:25. Jag coachar 2:25-löparna, Malin O 1:55-gänget. Vi lovar att göra vårt allra bästa för att passa deras tid. Inte vår egen. Ingen press på pers. Bara på att hålla den tid vi har lovat dem som varvar stan tillsammans med oss. Ibland är det faktiskt skönare att pressen kommer från någon annan än en själv, det är liksom lättare att be om ursäkt då om det inte slutar som det skulle. Fast egentligen gör det ju det. Slutar som det ska alltså. Allt blir ju bra till slut och är det inte bra är det ju inte slut, eller hur?

PS. apropå epoker som kommer och går: Inom kort kommer Hälsa mera att gå in i en helt ny epok, men det tar vi sen. Först varvar vi stan. På helt rätt tid, med löparglädje som enda bagage. DS